Det här med flyt, Det kan vara få förunnat ibland för många. Jag ställer mig då frågan, vad beror det här flytet på? När, hur och vart dyker det upp?

Alla har vi någon gång upplevt när mycket i livet bara flyter på, när det känns som att allt rinner fram likt en porlande bäck i den grönaste av skogar. Det är en fantastisk känsla som snabbt smyger sig fram i kroppen. Men varje gång känslan kryper fram kan jag inte undgå att oroa mig en liten pytte smula, hur länge kommer jag flyta? Hur länge kommer jag kunna njuta av att flyta på öppet hav utan flytväst?

Det är viktigt att köra stenhårt på träningar, fokusera och ge allt på match, men det räcker inte alltid med bara det, ibland måste du ha det där flytet som helt sonika dyker upp när du minst anar det för att kunna göra den där grymma matchen där du och hela laget var outstanding och spelet just flöt på.

Flytet är för mig ett slags mål som jag hela tiden försöker att eftersträva, ett konstant mål som finns där utan att jag faktiskt tänker på det. Eftersom flyt inte är konstant, är det någonting som jag hela tiden kan eftersträva, för jag vet att den aldrig kommer att stanna hos mig för gott. Samtidigt har jag på senare dagar insett att det går inte att jaga flytet. Det är nästintill omöjligt att hitta flytet, det blir till slut som att leta efter regnbågens ände, jag hittar den aldrig. Det är flytet som måste hitta mig, det enda jag kan göra för att flytet ska hitta mig är att hålla på med någonting som gör mig lycklig och får mig att inspireras. 

Jag vet inte om det är det exakt rätta svaret, men det jag vet är att just nu, så flyter jag helt utan flytväst på öppet hav och jag tänker njuta av det så länge jag kan för jag vet inte hur länge vattenytan bär mig, men när den inte längre gör det så har jag lärt mig att jag, Maria Westerlund kan simma på djupt vatten.

Medan Maria roar sig på annan ort så passade jag på att göra smygpremiär. Jag drog på mig rören igen för första gången på fem månader. Och det var grymt! Det kanske låter töntigt, men när jag är på isen blir jag glad, lycklig och avslappnad på ett sätt som jag annars inte blir någon annanstans. I alla fall inte på samma sätt.

Dessutom har vi nog en favorit i repris att se fram emot. Nämligen träningsläger för alla lag i föreningen i Edsbyn. Förra årets läger blev väldigt bra med x antal ispass och barmarkspass.

Så nu är premiären i alla fall avklarad för i år, och nu väntar vi bara på att isen ska ligga blank på Löta igen. Förhoppningsvis är det inte allt för många månader bort.  

Från lägret i Edsbyn förra året.

Efter ett litet mini uppehåll från träningen med laget så är vi nu igång igen med vår MAQ-träning, innebandy och löpning, vilket känns skönt såklart. Nu laddar vi för att kanske kunna få åka lite skridskor i Eon arena om det finns några lediga tider. Så om det är någon som vet något om detta så får ni gärna höra av er. Skulle vara grymt att få åka lite nu såhär någon månad innan isen ligger blank är ute i Löta.

Vi har även hunnit med och haft en liten grillkväll med laget! Grym kväll med roliga lekar och sång vid  lägerelden. Lyckad kväll som vi förmodligen kommer att få se i repris.

Förra veckan blev det totalt 17 pass på fyra dagar, vilket måste vara något slags rekord för min del. Jag och två tjejer till från laget, Malin och Lisa tog bilen ner till Edsbyn för ett träningsläger. Fyra pass om dagen, två ispass och två fyspass hann vi med, samt en internmatch på torsdagkväll 2×20 min.

I år var det tredje gången jag var med på detta läger och det har varit lika roligt varje år. Att få skrida ut på fullstor is redan i juli är en härlig känsla i sig, och att känna att man faktiskt inte blivit en bambi på hal is under de månaderna då den enda kontakten med is man har är när man har isbitar i dricksglaset.

Imorgon vankas det lagfest, så jag laddar upp med havregrynsgröt tillsammans med lingonsylt. Är helt fast!