Ikväll var det en träning då allt bara gick skit. En sån där träning då endast ett av alla hundra pass man slår går rätt, men inget mer. Under sådana träningar uppstår en frustration som inte går att beskriva med ord. Men man skulle kunna beskriva den, i mitt fall som att jag just där och då bara skulle vilja slå någon riktigt hårt med klubban, bryta av klubban och ja… i princip skjuta någon. Men! Som tur är finns det tjejer i laget som är otroligt bra på att peppa och motivera. Fast just där och då är det svårt att ta in det. Och på något sätt måste man bara acceptera att det inte kan gå helt briljant hela tiden. Att varenda passning ska sitta på bladet, att varenda skott sitter i krysset.

Några andra saker som jag tycker är rätt jobbiga och frustrerande just nu:

-  Att det på vissa lokalbussar inte finns en lysande ”stoppskylt”, så att man måste ta ut hörlurarna ur öronen hållplatsen innan för att lyssna efter så att någon har plingat.

-   Ha långkalsonger under jeansen. Kanske det oskönaste som finns.

-   Att jag bara har uppförsbackar till busshållplatsen, så när man har dunjackan på sig är man helt blöt när man kommit fram. Men det går samtidigt inte att ta någon annan jacka för då blir det svinkallt på vägen hem då det bara är nerför.

Den här helgen är jag helt spelledig. Var ju tänkt att jag skulle vara det förra helgen, men då stack jag ju till Borlänge med herrarna istället. På lördag är det sammandrag på IP, då ska jag vara domare. Men mer bandy än så blir det inte den här helgen.

Ja, det var väll det jag hade att dela med mig av denna torsdagskväll. På återseende!