Jag är så glad. Jag är så jävla glad. Det har äntligen börjat släppa. Allt har börjat släppa. Jag känner mig mer motiverad en vanligt till allt nu förtiden. Jag känner att jag har hittat glädjen i livet. Det låter ju som om jag har varit nära döden, så har det inte riktigt varit men jag har lite riktigt känt den där glädjen som borde finnas där. Det är ju lite jag-har-det-perfekta-livet-varning på det här, men det är såhär det är just nu faktiskt.

Bakgrund till denna glädje:

*Jag har insett ännu en gång, hur himla bra och fina vänner jag har.

*Det har äntligen börjat gått lite bättre för mig med bandyspelandet enligt mig själv.

*Jag har blivit så jäkla bra på att köra bil.

*Jag fyller år om mindre än en månad!!!!

*Det kommer två riktigt roliga och viktiga matcher till helgen. Derby på lördag hörrni!!

Det går bra nu!

Och. Matchen i lördags förlorade vi med 7-2. Ett resultat som jag inte tycker speglar matchen. Vi var bättre än 7-2. Lisa gjorde ett mål och jag tryckte in en straff också. Isen var bra, väder var bra, bussresan gick snabbt. Ja… det var väll det.

// J