Ett par tunga skador, en mardrömsstart med 0-1 efter fyra minuter och en svag första halvlek överlag. GIF Sundsvall föll med 2-0 i Göteborg mot IFK och – för första gången den här säsongen var Giffarna inte nära att ta poäng.
Resultat i sig är inte något att skämmas för. IFK Göteborg har ju satsat hårdare än alla andra lag inför säsongen. Och i GIF märks det när en viktig spelare som Ari Skúlason saknas på mitten. Samtidigt så var det något tafatt över prestationen i går som vi inte sett tidigare. Backlinjen såg stressad ut, flera spelare, till och med David Myrestam, kom ofta fel i försvarsspelet och på något vis måste GIF hitta ett sätt att få bättre kontroll på sin högerkant där många inspel kommer in i straffområdet. Offensivt var första 45 minuterna svagt på många håll.
Visst blev det bättre GIF-spel efter paus, framför allt vågade man utmana IFK Göteborgs backlinje, men då hade IFK redan 2-0 efter en intränad hörnvariant och ett mönsteranfall som talangen Joel Allansson slog i mål. GIF hade behövt ett reduceringsmål för att skapa nerv, men hade ju bara Michel som offensivt alternativ på bänken. Det räckte inte – även om Michel var pigg i sitt inhopp.
För Giffarna är det helt enkelt viktigt att både Skúlason och Eklund kan vara med på bänken i alla fall mot Helsingborg på lördag. Annars ser det för stunden lite för tunt ut.
Även om Kevin Walker återigen gjorde en bra match på mittfältet och växer för varje match som går nu.
* * *
För IFK Göteborg var det den tredje raka segern efter en tung start, men någon guldkandidat är inte Blåvitt på långa vägar än. Det centrala mittfältet med Gerzic och Farnerud såg återigen trubbigt ut – och jag kan tycka att man värvat lite för mycket när det krävs skador och avstängningar för att spelare som Joel Allansson ska få chansen – och när stjärnvärvningar som Gerzic eller i det här fallet Daniel Sobralense sitter på bänken i match efter match. Mikael Stahre har en hel del att jobba med innan Blåvitt blir den guldkandidat som jag med många tippat att de ska vara.
Skulason är lagets kapten och han ska spela från start eller inte alls. Vad beträffar Eklund så förstår jag inte bloggaren Jonssons tveksamhet?
Eklund har fler spetsegenskaper än Dibba som saknar spetsegenskaper(nåja, springa kan han) och klarat/överlevt i matcherna tack vare sin löparförmåga. Tyvärr kan jag inte som andra bortse från vad en fotbollsspelare presterar vid sina *bollkontakter. (*= fotboll!)
Min åsikt är att GIF får en annan klass över sig med Eklund i laget. Att som nu spela med en forward som vägrar huvudspel blir i längden ett stympat lagspel. Det måste kännas lite konstigt för lagets mittfältare när dom inte kunnat mata in bollar i boxen p.g.a en forward som vägrat nickduell?
De få gånger Eklund har dragit på sig GIF tröjan har han till skillnad mot Dibba deltagit i passningsspelet och interagerat väl med lagkamraterna.
Pa Dibba var tveklöst mer talangfull som vinge till höger i mittfältstrean än som fjäderlätt forwardstopp.
Jag förstår inte var du får ifrån att jag skulle vara tveksam om Eklund (mer än att han inte ska spela skadad vilket väl ändå är en självklarhet?!).
Jag skriver ju att det är viktigt att ha med honom åtminstone på bänken just för att det blir lite för litet framåt annars. Johan Eklund har jag skrivit, ända sedan GIF värvade honom, att det är en väldigt smart värvning som jag tror kommer betyda mycket för GIF när han är frisk och medspelarna lärt sig att slå rätt typ av inlägg mot honom (det har man inte gjort så här långt) så han får utnyttja sin spetskvalitet i huvudspelet. Jag ser också Eklund som startspelare i anfallet – återigen när han är frisk.
Men att påstå att Dibba inte interagerat med sina medspelare är väl ändå att ta i. Se IFK Norrköping och AIK. Han har helt enkelt en annan roll än Eklund som möter mer medan Dibba går mer i djupled. Det blir en annan typ av forwardsspel då, sen kan man väl också se tydligt att Dibba får mer utrymme för sina kvaliteter mot lag som spelar med en högre backlinje och ger mer ytor att löpa på.