Månatliga arkiv: augusti 2011

Permalänk

Ett speciellt möte för Zlatan

25 augusti 2011 Postat i Champions League av Fredrik Jonsson Kommentera

Milan mot Barcelona. Zlatan Ibrahimovic mot sin forna tränare Pep Guardiola. Det blev kanske det mest intressanta med svenska ögon sett när Champions Leagues gruppspel, efter kvaldramatik och ett utkastat turkiskt mästarlag (Fenerbahce) lottades i eftermiddags.

Det är väl få fotbollsintresserade svenskar som inte kommer ihåg de svallande känslorna när Zlatan under uppmärksammade former lämnade Barcelona för ett år sedan. Zlatan försvann till Milan, vann Serie A (igen) medan Barcelona återigen blev bäst i Europa när man var tillbaka och vann på Wembley i vårens final mot Manchester United. Länge, länge var det tydligt hur bränd Zlatan kände sig av Pep och därför blir det mötet så klart extra spännande att följa. Kommer man utbyta artigheter och plattityder eller återigen hårda ord? Revansch lär i alla fall Milans nummer elva tänka på i det här läget. Dessutom blir det ett kvitto på hur bra Milan är efter att klubben lämnat mercaton med Aquilani som siste man in. Tränare Allegri sa ju så sent som i veckan att bara Barcelona var bättre i Europa i dagsläget. Personligen så tror jag Milan – och Zlatan – lägger det mesta av säsongens fokus på Europaspelet.

Spanska giganter eller en duo från Manchester?

I fjol handlade allt om Barcelona. Jag själv kallade hela CL för jakten på Barca och såg bara Manchester United och i viss mån Chelsea som utmanare. Barca vann också med United som värdig tvåa och båda de lagen tillhör förstås favoriterna i år också. Barcelona är ännu bättre än i fjol. Ett redan svårtoppat lag har förstärkt med både bredd och spets i klassvärvningarna av Cesc Fabregas och Alexis Sanchez. Värvningar som gör att laget inte är lika Messi eller Xavi-beroende i år (skrämmande egentligen) – även om världens två bästa spelare fortfarande är lagets ledstjärnor.

Den här gången är min känsla på förhand ändå att fler lag – trots Barcas värvningar – kan utmana katalanerna. José Mourinhos lag brukar vara som bäst under portugisens andra år och Real Madrid ser dessutom mer homogent ut nu med smarta värvningar i Nuri Sahin och framför allt en Karim Benzema som hittat sig själv efter långt letande. Just Benzema ser ut att gå mot en väldigt stark säsong.

Från Manchester kommer också två utmanare i form av finalisten Manchester United – som ser ut att bli utan ”Scholes-ersättaren” Wesley Sneijder (med honom hade jag trott på United som slutsegrare) men har mer bredd med Ashley Young, Phil Jones, Tom Cleverley och Danny Welbeck samtidigt som Rooney/Chicharito lär bli än vassare. United ser väldigt starkt ut, men ska man vinna så måste nye målvakten, spanjoren David de Gea bli mer av en succé än vad säsonginledningen visat.

Mest spännande är en CL-debutant. Stenrika Manchester City har köpt mer eller mindre allt de velat ha de senaste somrarna och FA-cupmästarna har i sommar förstärkt ett lag som redan i våras såg väldigt bra ut med Sergio Agüero och Samir Nasri, två klassvärvningar. Carlos Tevez är också kvar, Edin Dzeko har börjat leverera även i Citytröjan och bakom dem finns den galne supertalangen Mario Balotelli. City har ett lag som numera kan vinna titlar hemma i England och även om jag inte tror att de är samspelta nog för att gå hela vägen i CL den här gången så kommer de orsaka stora problem på vägen för de andra lagen.

Vilka som vinner i München i maj nästa år? Jag säger Barcelona – om hungern fortfarande är den rätta. Annars tror jag faktiskt en hel del på Mourinhos Real.

Grupperna

Grupp A: Bayern München, Villarreal, Manchester City, Napoli.

Kommentar: Baynern München har ett lag för semifinal om stjärnorna Robben, Ribery och Schweinsteier håller sig friska. I nye målvakten Neuer har man en världskeeper. Här är deras överlägsna rutin tillsammans med Citys stjärnklass mer än vad Villarreal och Napoli kan hantera.

Grupp B: Inter, CSKA Moskva, Lille, Trabzonspor.

Kommentar: Inter och Lille går vidare. Inter kommer dock sakna Samuel Eto’o rejält, medan Lilles överlevnad hänger på deras motståndskraft när Arsenal jagar superstjärnan Hazard.

Grupp C: Manchester United, Benfica, Basel, Otelul Galati.

Kommentar: En på pappret lätt grupp för United som går vidare utan problem och får Benfica med sig.

Grupp D: Real Madrid, Lyon, Ajax, Dinamo Zagreb.

Kommentar: Lyon har en skrämmande förmåga att lottas mot Real Madrid i den här turneringen. Båda ska dock gå vidare utan nämnvärda problem.

Grupp E: Chelsea, Bayer Leverkusen, Genk, Valencia.

Kommentar: Chelsea är klar gruppfavorit – och Juan Mata får (så klart) direkt möta sin nyss lämnade klubb Valencia. Mellan spanjorerna och Leverkusen är det öppet om andraplatsen.

Grupp F: Arsenal, Marseille, Olympiakos, Dortmund.

Kommentar: Skakade Arsenal tog sig till slutspelet med ett nödrop och fick en ganska svår grupp. Marseille och Olympiakos är starka hemmalag, men Arsenal, utan Fabregas, Nasri, Clichy och i dagsläget några starka nyförvärv, bör klara sig vidare i alla fall. Dortmund får dock gälla som gruppfavorit – och ett av säsongens mest spännande lag i CL.

Grupp G: Porto, Sjachtar Donetsk, Zenit St Petersburg, Apoel Nicosia.

Kommentar: Ser ganska öppet ut sedan Porto tappat både tränaren Andre Villas-Boas och anfallsstjärnan Falcao sedan Europa League-segern. Synd på sitt sätt, men Porto har fortfarande Hulk kvar och han bör leda laget vidare från gruppen tillsammans med Sjachtar Donetsk.

Grupp H: Barcelona, Milan, Bate Borisov, Viktoria Plzen.

Kommentar: Två av de stora lagen i CL drabbar samma här. Barcelona är förstås favorit. För Milans del, som också breddat sin trupp och ”ersatt” Pirlo med Aquilani, blir det ett intressant kvitto på var man står. Milan bör gå långt den här säsongen och sen hänger mycket på Zlatans och Patos samarbete och målproduktion hur långt italienarna tar sig. Bate och Plzen har inget att hämta här.

Permalänk

Åkeby till Hammarby?

19 augusti 2011 Postat i GIF Sundsvall, Superettan av Fredrik Jonsson Kommentera

Enligt Expressen så är Hammarby intresserat av GIF Sundsvalls Sören Åkeby som tränare till nästa säsong. Uppgifter som knappast är förvånande sedan Stockholmsklubben som sladdar i Superettan sparkat Roger Franzén i veckan. Tvärtom. Sören Åkeby är en rutinerad tränare som själv spelade en gång i tiden i just Hammarby. Han har även berättat att Hammarby är hans ”hjärteförening”.

Därmed inte sagt att Åkeby vill lämna det GIF Sundsvall som han har chansen att ta upp i Allsvenskan. Åkeby säger själv att han trivs i föreningen, han har haft växande framgång under sina år i Sundsvall, har fått bygga ett lag och spel efter tycke och har ett optionsår kvar – om han och GIF vill. Det kan dock brytas efter årets säsong – och GIF-tränaren berättade i ST-sport tidigare i somras att han inte börjat fundera över nästa år än. Går Giffarna upp i Allsvenskan i höst tror jag föreningen gärna ser en fortsättning med Åkeby vid rodret. Om inte så kanske båda parter är nöjda efter lite mer än tre år ihop.

- Det kommer vara ömsesidigt det som händer. Jag trivs jättebra här, men det är ett resultatbaserat jobb, sa Åkeby när jag träffade honom i hans sommarhus.

Om Hammarbys intresse säger Sören till Expressen i dag:

- Hammarby är en klubb som alla tränare är intresserade av att träna, så även jag. Mitt kontrakt med Sundsvall går ut och jag kommer ta alla förfrågningar i beaktning.

*   *   *

För GIF Sundsvalls del gäller det att se till att sådana här flyttrykten inte stör i jakten på Allsvenskan.

*   *   *

Blir det så att Sören Åkeby tar över Hammarby till nästa säsong så har han tränat samtliga tre stora Stockholmsklubbar. Med Djurgården blev det två SM-guld (2002 och 2003) och i AIK var han assisterande tränare 1994.

Permalänk

Not so special anymore

19 augusti 2011 Postat i Spansk fotboll av Fredrik Jonsson Kommentera

Det fanns en tid då jag tyckte att José Mourinho var en frisk fläkt i tränarbranschen. En smart taktiker, en slug värvare, en utomordentlig lagbyggare, en åsiktsmaskin med skönt självförtroende och kanske framför allt en – vinnare. Så är det inte längre. Barcelona slog Real Madrid i den spanska Supercup-finalen och återigen så urartade allt i skandalscener. Precis som under de fyra El Clasicon under våren som avgjorde den spanska ligan, den spanska cupen och lagens möte i Champions League. Återigen med Mourinho i centrum efter att portugisen bland annat gått fram och nypt/petat Barcas assisterande tränare i/vid hans ena öga i det gruff som uppstod vid bänkarna sedan Marcelo kapat Fabregas fult. Men mest indirekt med hans sätt att gjuta eld på redan svallande känslor.

Grogrunden fanns där långt innan Mourinhos ankomst. Det har länge, länge funnits mer eller mindre starka känslor av ogillande mellan Barcelona och Real, framför allt från katalanerna sida som kanaliserat sin identitet och självständighet mot det kungliga Real, mot Francos Real som bland annat ”stulit” värvningar som De Stefano. Det är numera mest dåtid, men kommer fram sådana här gånger.

Tyvärr spär José Mourinhos konspiratoriska sätt på det. Han som en gång kallades för The Special One när han tog England med storm  och störde Barcelonas Europadominans när han vann allt med Inter. Många med mig trodde nog att han skulle kunna fortsätta på den vägen i Real Madrid. Jag tror Mourinho också hade planen klar, mycket utifrån hur han lyckades med Inter, men han har blivit mer och mer, vi kan kalla det excentrisk, när han inte lyckats resultatmässigt. Tyvärr tar Mourinho till de flesta fula knep som han kan; han har anklagat Barcelona för att vara favoriserat av Uefa, han har dömt ut domare, han fortsätter att kalla Barcaspelarna för filmare (här finns det väl ett par korn sanning …). Men det finns ingen charm i det Mourinho gör längre. Han var Italiens mest hatade tränare i Inter eftersom hela hans retorik handlar om att få till ett ”vi mot dem” genom att helt sonika försöka vända de flesta mot sitt lag. Snart är han det i Spanien också – om han inte redan är det. Det här klubbkriget riskerar att förgöra det som spanska fotboll skapat de senaste åren. För att inte nämna det fina arbete som Mourinho ändå faktiskt gör i Real.

Sen ska det väl sägas att Barcelona är långt ifrån några korgossar. Filmandet är en femma, en annan sättet hur klubben ”för sig” när man ska värva spelare, som Fabregas från Arsenal då Xavi med flera uttalade sig många gånger med starka känslor om hur Cesc kände sig … Allt för att sätta press på Arsenal. Det var långt ifrån värdigt beteende av världens bästa fotbollsklubb.

*   *   *

När den spanska ligasäsongen sparkar igång på riktigt – när det sker är beroende av att de klubbar som inte betalat ut löner under våren gör det och garanterar löner även framöver – hoppas jag att vi får se en spansk ligasäsong där den vackra fotbollen får vara i förarsätet. Där Real fortsätter sin jakt på Barcelona, där Falcao tar över Kun(g) Agüeros tröja i Atletico Madrid, där Malagas satsning fortsätter, där Alexis Sanchez och Cesc Fabregas förstärker ett redan kusligt bra Barca.

Permalänk

Det blir en Manchester-fight

13 augusti 2011 Postat i Engelsk fotboll av Fredrik Jonsson Kommentera

Jag vägrar att säga att sommaren är över, men det bästa med den årstid som snart stundar, den då löven byter färg och seglar ner mot marken är i alla fall här. De stora fotbollsligorna sparkar igång en efter en. Bundesliga och Ligue 1 började förra helgen, La Liga och Serie A dröjer lite till, men i eftermiddag drar den största, jämnaste, mest spännande och mest intressanta ligan i gång: engelska Premier League. Det är även den bästa – om du frågar mig.

Det är ju även den liga där miljarderna rullar mest – det nya tv-avtalet ger 12 miljarder kronor om året (Allsvenskans ger 14 miljoner …) medan de allt mer astronomiska lönerna i fjol uppgick till sammanlagt 15,3 miljarder kronor enligt Affärsvärlden. Det är förstås smått galet att man kan tjäna upp mot tre miljoner kronor i veckan, men med allt rikare ägare, större och större tv-avtal  så blir det mer och mer vardag. Shejk Mansour har öst in miljarder i City, nykomlingen QPR har indiern Lakshmi Mittal och Formel 1-kungen Bernie Ecclestone som stenrika ägare (de håller än så länge hårt i plånboken) medan alla sett vad Roman Abramovitch gjort för och med Chelsea. Då ska man förstås inte glömma att Manchester Uniteds impopuläre ägare Glazer är mångmiljardär liksom Arsenals Stan Kroenke och Alisher Usmanov (numera storägare i Londonklubben).

City redo att utmana United

Mest har miljarderna betytt för Manchester City de senaste säsongerna. Shejk Mansour och Abu Dhabi United Group har pumpat in pengar och stora spelare i klubben och i år har man egentligen allt utom riktigt bra mittbackar för att kunna vinna ligan. Joe Hart är en klassmålvakt, Gael Clichy, som lockats från Arsenal, en av världens bästa och snabbaste vänsterbackar, på mittfältet finns både stor bredd och klass som i David Silva som gjorde en fantastisk vårsäsong medan anfallet i dagsläget innhåller namn som Tevez, Dzeko, Balotelli, Sergio Agüero – och John Guidetti. Managern Roberto Mancini vet vad som krävs för att vinna stora ligor och hans främsta uppgift – förutom att hålla smågalne supertalangen Super-Mario Balotelli från skandaler – är att se till att hans lag har jämnheten för att vinna matcher de kryssat förr. Så sent som i går sa Mancini också att Tevez, som haft flera möjliga destinationer i sommar, ser ut att bli kvar. Visst har City flera nya pusselbitar varje år, men i mitt tycke är de redo att utmana om ligaguldet den här säsongen. Och då har jag inte ens tagit med Samir Nasris eventuella ankomst.

Favorit är ändå mesta mästarna Manchester United. Legendaren Paul Scholes har visserligen slutat och utpekade ersättaren Wesley Sneijder verkar bli för dyr att köpa loss från Inter, men United ser ändå bättre ut i fjol. Nani ser ut att gå mot sin bästa säsong, samarbetet Rooney/Chicharito var fantastiskt redan i fjol och kan säkert bli än bättre. Två andra anledningar är hemvändarna Danny Welbeck (utlånad till Sunderland i fjol) och mittfältaren Tom Cleverley. Båda övertygade i bland annat Community Shield när United vände in 0-2 till 3-2 mot City, men också var överlägsna sina stadsrivaler spelmässigt. Backen Phil Jones är en mycket bra värvning nu och i framtiden, Ashley Young egentligen lite av en lyx/breddvärvning på yttermittfält medan det enda frågetecknet egentligen finns för spanjoren David de Gea som ska ersätta Edwin van der Sar i målet. Knappast inte en enkel uppgift för målvakten som var tredjemålis i Atletico Madrid för ett år sedan. Men han är handplockad av Sir Alex Ferguson vilket borde garantera tålamod över tid. United är min favorit till ligasegern.

Arsenals dilemma

Bakom Manchester-lagen ser den mest utdragna transfersåpan ut att ha nått sin slutstation. Cesc Fabregas flyttar av allt att döma hem till Barcelona och därmed tappar Arsenal sin lagkapten, stjärna och viktigaste spelare. Men ingen känsla är så stark som hemlängtan och det var bara en tidsfråga egentligen. För Arsenal hopar sig dock problemen när man ser ut att tappa tre tongivande spelare på en sommar i form av Clichy (City), Fabregas (Barca) och Samir Nasri (City?). Hittar inte Arsene Wenger starka ersättare (jag tycker man borde förhandlat till sig Thiago Alcantara från Barca som Cescs ersättare) så tror jag inte ens Arsenal blir topp fyra, Gervinho i all ära. Och att missa Champions League skulle vara en riktigt tung smäll för Londonlaget. The Gunners har dock två av seriens mest spännande talanger att hålla ögon på i 17-årige Alex Oxlade-Chamberlain från Southampton och 18-årige japanen Ryo Miyaichi – och en Robin van Persie som verkligen hittade målet under våren. Wenger bör dock göra det bästa av de sista veckorna av transferfönstret …

Nye Mourinho?

Chelsea är förste utmanare till min toppduo. Nye portugisiske managern Andre Villas-Boas vann allt med Porto i fjol, har hyllats som nye Mourinho, men frågan är om 33-åringen kan få samma framgångar direkt som sin föregångare i återkomsten till Stamford Bridge (var ju där som assisterande till Mourinho). Chansen finns i alla fall sedan Abramovith börjat öppna på plånboken igen. Fernando Torres borde ha anpassat sig till Chelseas spel och i ”nye Drogba” Romelu Lukaku har Chelsea offensivt sparkapital så det räcker. Chelseas dilemma är snarare att lagets övriga lagdelar såg lite mätta ut redan i fjol och där har inte så mycket hänt. Men potentialen finns där.

Liverpool fick ett uppsving med King Kenny Daglish på tränarbänken efter misslyckandet under Roy Hodgson (som till viss del var spelarnas fel). I Daglish verkar spelarna i alla fall trivas bättre och Pool avslutade med en stark vårsäsong där nye Suarez snabbt blev en favorit efter Torres. Nu bygger man vidare med anfallsparet Suarez och Andy Carroll och har värvat dyrt i form av Stewart Downing och smart med Jordan Henderson och Charlie Adam. Liverpool mår mycket bättre som förening sedan de nya ägarna New England Sport Ventures kom in i bilden och ser ut att vara ett lag för topp fyra.

Närmast bakom utmanar, förutom nämnda Arsenal, även Tottenham. Men precis som Arsenal har de mest fått ägna sommaren åt att hindra spelare från att lämna klubben – och än så länge är Luka Modric kvar. Tottenham charmade i fjol, men är beroende av en ny supersäsong av Gareth Bale och Van der Vaart för att slåss om CL-platserna.

I övrigt noterar jag att …

… Sunderland har gjort en stor satsning med en hel startelva inhandlad, bland dem Sebastian Larsson som bör ta en startplats på högerkanten. Sunderland vann också dragkampen om superlöftet i anfallet, Connor Wickham som blir väldigt intressant att följa.

… Swansea ger Wales ett lag i Premier League, men lär få svårt trots ett par hyfsade namn i truppen.

… Fulham numera har båda bröderna Riise i laget sedan John Arne värvats från Roma.

… Newcastle nog får svårt om inte smågalne Joey Barton blir kvar.

… Nykomlingen Norwich vandrat från League 1 till Premier League på två år.

… Det ändå hade varit roligt om QPR:s rika ägare spände bågen lite mer.

Permalänk

Därför försvann Henke från IP så snabbt …

10 augusti 2011 Postat i GIF Sundsvall, Superettan av Fredrik Jonsson Kommentera

GIF Sundsvall fortsatte sin milt sagt imponerande segerrad med att slå Landskrona BoIS med 2-0. Det var inte samma klang och jubel som mot Falkenberg, men det kan man knappast kräva varje gång heller. Men GIF uppträdde oerhört stabilt – och bortsett från Ajsel Kujovics jätteläge att knoppa in 1-0 efter 23 minuter så hade GIF full koll på sina motståndare.

Landskrona såg för övrigt ut som att de bara hade pratat om organisation och positionsspel på matchsnacket. Spelarna såg mest ut att tänka ”håll positionen, håll positionen” i första halvlek. Men där har vi också skillnaden mellan det självförtroende sex raka segrar ger och mot att ligga på kvalplats – till division I södra …

Sju raka segrar förresten. Det måste väl vara någon form av Superettanrekord?! Med bara ett insläppt mål under den tiden också … Vill man vända på det så säger det också en del om Giffarnas start på säsongen när man ändå ”bara” är trea efter att ha tagit 21 poäng på raken.

Varför går GIF så bra då? En anledning är spelet som Sören och Sören jobbat fram de senaste två säsongerna. Nu är det inte bara underhållande utan även poänggivande. En annan att flera spelare kommit in i formtoppar samtidigt. Som Tommy Naurin, Christian Brink, David Myrestam, Ari Skúlason, Daniel Sliper, Fredrik Holster … Ja, det är väl ingen som faller ur ramen för stunden. Däremot tycker jag att det var synd att Robert Lundström inte fick mer speltid mot BoIS än de där övertidsminuterna. Robban var förtjänt av mer efter sin insats mot Falkenberg – och det fanns allt spelare man kunde bytt tidigare nu. Ett kort tag funderade jag på om min förhandsartikel om Robban, att han gärna ser att han får en mer fast plats att konkurrera om, legat honom i fatet på något vis. Men nej, Åkeby säger ju jämt att han aldrig läser tidningarna.

Själv skrev jag den matchen för Helsingborgs Dagblad (har efterlängtad semester sedan i måndags) och Max Mölder berättade att BoIS:arna hade en härlig busstur på dryga tio timmar att glömma förlusten på. Vi ska själva åka den vägen i morgon torsdag till Halmstad, släkt och vänner så jag vet hur rolig den är. Tillbaka på ST såg jag hur Henke Larsson kom ut från IP medan spelarna satt och åt i restauranten, kallade till sig en taxi och åkte mot Midlanda. Men det var inte för att slippa bussfärden som den forne Champions League-vinnaren tog flyget. Förklaringen kom i går på Celtic Park där Henke var med i en välgörenhetsmatch med Celtic Legends. För den som undrar så gjorde Henke hattrick inför sin gamla hemmapublik och såg ut som i fornstora dagar. Ska vi tro att han ändå kom något halvt steg närmare en comeback i BoIS?

Permalänk

Hamréns drag och ett bra U21-val

10 augusti 2011 Postat i Allsvenskan, Landslag av Fredrik Jonsson En kommentar

Sverige träningsmatcher mot EM 2012-värden Ukraina på bortaplan i kväll. Intressant? Absolut och ur flera aspekter. Dels får vi se var värdnationen ligger ett år innan EM. För svenskt vidkommande så är det ett nytt test på vad landslaget kan göra utan Zlatan Ibrahimovic. Likaså tycker jag att det är intressant att se Hamréns taktik på bortaplan. Efter debaclet i Amsterdam är varje match mot starkt motstånd (Ukraina är starkare än lagen bakom Holland i Blågults EM-kvalgrupp) ett bevis på i vilken riktning landslaget är på väg.

Det är i höst allt avgörs gällande EM-platserna. Sverige har kvar att möta Ungern, San Marino och Finland på bortaplan innan Holland väntar i det vi hoppas ska vara en direkt avgörande gruppfinal. I Hamréns startelva är det mesta klart utom på en plats: vem ska vara vänsterback? Oscar Wendt (Mönchengladbach) eller Behrang Safari (Anderlecht)? Den förstnämnde klart bättre defensivt, den andre en bättre offensiv spelare (var ju vänsterytter i MFF). Safari har ju varit Hamréns givna val tidigare, men verkar faktiskt ha devalverat sitt värde även i förbundskaptenens ögon efter den svaga insatsen mot Holland. I kväll får Oscar Wendt starta – och det tolkar jag som att Hamrén håller den förre Köpenhamnsbacken snäppet före Safari inför hösten.

Jag tycker det är ett klokt val. Med tanke på att Mikael Lustigs styrkor inte är främst de defensiva på högerbacken så blir laget bättre balanserat med Wendt. Dessutom är Wendt ett starkare kort, något han visat i klubblaget, men haft svårt att få fram på samma vis i landslaget (blyg?). Hamrén har gett honom chansen – nu är resten upp till Wendt.

*   *   *

Intressant (inte förvånande) också Hamrén väljer att fortsätta med Elmander i tio-rollen och därför bänkar Wernbloom även i Zlatans frånvaro och i stället ger nyblivne Hollandsproffset Alexander Gerndt chansen från start som ensam anfallare.

*   *   *

Agenten Oliver Cabrera gjorde ett tufft utspel i veckan om att hans spelare Dusan Djuric, en av den schweiziska ligans absolut bästa spelare, borde ändra namnet till något på -sson för att få chansen i landslaget. Det argumentet faller på spelare som Ibrahimovic, Bajrami och Safari, men jag håller helt med Cabrera om att det är märkligt att Djuric inte får chansen. Han platsar i truppen helt klart – liksom ett par andra spelare (*host* Rosenberg) som inte heller får chansen. Utan att gå djupare in i det här (har gjort det tidigare) så verkar vägen till landslaget vara längre för vissa spelare.

*   *   *

Även U21-landslaget matchar i kväll, mot Holland inför det EM-kval som börjar om tre veckor. John Guidetti får chansen från start, Niklas Hult och Viktor Claesson gör intressanta starter på mittfältet, medan jag hittar tre mittfältare på bänken som jag gärna sett från start också i Simon Thern, Astrit Ajdarevic och Ivo Pekalski. De två sistnämnda har haft lite skadebekymmer, men känns som betydligt mer gedigna kort än IFK:s Jakob Johansson (inget ont om honom för det).

Minst lika intressant är att HBK:s målvakt Karl-Johan Johnsson spelar i stället för IFK:s Marcus Sandberg. Sandberg har gjort en hel del misstag under säsongen och är petad i IFK. Johnsson spelar förvisso i laget som släpper in flest mål i Allsvenskan och fick släppa fyra mål senast mot IFK Norrköping, men det är inte Johnssons fel. Snarare är det så att i Kalle Johnsson så har HBK och U21 en av Sveriges mest lovande målvakter, lugn, trygg, bra med fötterna och som göra många svåra räddningar i varje match (det har behövts i HBK i år om man säger så). Kalle Johnsson är helt klart värd den här chansen.

Permalänk

Två intressanta ligastarter …

6 augusti 2011 Postat i Fransk fotboll, Tysk fotboll av Fredrik Jonsson Kommentera

… har skett i helgen. Bundesliga är igång liksom Ligue 1.

Bundesliga

Tyska ligan har vuxit sig stark de senaste åren och passerade under fjolårssäsongen italienska Serie A på Uefas rankinglista. Det betyder bland annat att Bundesliga i år har fler Europacupplatser att slåss om.

Fjolårets säsong var i mina ögon en av de roligaste tyska säsongerna på länge. Allt var lite upp och ner, flera av de vanliga topplagen hamnade i botten medan mindre klubbar överraskande hamnade betydligt högre upp i tabellen. Bland klubbarna som överraskade var Pelle Nilssons Nürnberg med en sjätteplats. Nilsson förklarar den tyska ”jämnheten”:

- Bundesliga är kanske Europas jämnaste toppliga. Det är många 50/50 matcher och det är viktigt att få en bra start på säsongen.

Själv missade ju Nilsson Nürnbergs premiär mot Hertha Berlin i dag, som jag kunde berätta i ST-sport i fredags, på grund av en inflammerad hälsena. Synd om skadedrabbade Nilsson, som annars ser ut att vara gjuten i mittförsvaret igen efter petningen under våren.

Kan Nürnberg vara i närheten av en sjätteplats den här säsongen också så har man gjort en kanonsäsong. Ett lag som däremot måste förbättra sig är allas stora favorit till ligaguldet Bayern München. Tredjeplatsen i fjol innebär att storklubbarnas storklubb i Tyskland till och med måste kvala till Champions League i höst.

Finns det någon anledning att tro att Bayern inte vinner? Inte direkt. Offensivt ser laget oerhört vasst ut när såväl Robben och Ribery är friska igen. Jag tycker att Bayern såg oförskämt fräscht ut under Audi Cup också. I Bastian Schweinsteiger har man en av Europas absolut bästa mittfältare – och i Manu Neuer har man åtgärdat mycket av lagets svaghet i fjol, dvs målvaktsposten. Nu har man i stället kanske världens bäste i mål tack vare att Neuers flickvän pluggar i just München – och det kommer betyda massor – förutsatt att det hat vissa supportrar när mot Neuer inte knäcker honom. Det tvivlar jag dock på.

Bakom Bayern måste man ändå hålla mästarlaget Dortmund som främste utmanare – även om de tappat Nuri Sahin till Real Madrid. Men de har fått behålla flera andra viktiga spelare och kan på så vis fortsätta bygga sitt frejdiga lag.

Bland svenskarna i ligan ser det, förutom Pelle Nilsson, bäst ut för återvändande Markus Rosenberg i Werder Bremen. ”Rosi” gjorde två mål i premiären – och är en underskattad spelare som dock ser ut att ha mått väldigt bra av året i La Liga. Denni Avdic är däremot ute i kylan – och Marcus Berg måste nog göra något extra för att slå sig in i Hamburgs anfall. För vänsterbacken Oscar Wendt känns gamla svenskklubben Mönchengladbach som ett bra nästa steg efter åren i FC Köpenhamn.

Ligue 1

Det var länge sedan franska ligan var så intressant som den är i höst. Det beror så klart till mångt och mycket på Paris Saint-Germains nya ägare. Qatar Sports Investments har köpt upp 70 procent av klubben och lovat spelarköp för 1,5 miljarder kronor den kommande treårsperioden.Pengar i all ära, det gäller förstås att kunna locka rätt spelare till klubben också, men var det någon (till exempel jag) som tvivlade på PSG:s nya satsning så har vi fått svar på tal nu. Att Jeremy Menez (Roma) flyttade hemåt var inte så konstigt, inte heller att bänkspelaren Sissoko (Juventus) svarade på locktonerna, men när argentinske stjärnan Javier Pastore, som placerats i Real Madrid, Chelsea, Milan och Inter samt Manchester City, helt plötsligt skrev på för PSG så förstår alla att något är i görningen.

- Jag valde PSG före Chelsea eftersom jag behövde ett lag som passar min karaktär. Jag vet också att det är viktigt att få speltid för min utveckling och det är större chans till det i PSG, säger Pastore när han förklarar sitt oväntade klubbval.

Själv tycker jag att det är helt fel väg för Pastore att gå från Serie A-stjärna till franska ligan. Det borde vara tvärtom. Men värvningen visar på de muskler PSG nu besitter – och allvaret i det de gör. Kanske räcker det också för att vinna den ligatitel som saknats i 17 år. Kanske inte. Det är ju inte första gången PSG storsatsat – och man föll också direkt i premiären hemma mot Lorient. Men det blir onekligen oerhört intressant att följa Ligue 1 i allmänhet och PSG i synnerhet framöver.

Permalänk

Viktigt för svensk fotboll

4 augusti 2011 Postat i Champions League av Fredrik Jonsson Kommentera

Kan ett enda skott vara värt 45 miljoner kronor? I Malmö FF:s och Jiloan Hamads fall, ja. Hamads skott betydde 1-1 i returen mot Glasgow Rangers – och därmed är Malmö FF klart för play off-spel till Champions League. Bara ett dubbelmöte står mellan svenska mästarna och gruppspelet där inget svenskt lag varit sedan Helsingborg 2000. Förlust och Europa Leagues gruppspel blir en helt okej tröst.

För svensk fotboll är det en stor framgång bara att MFF har gått så här långt. Hur det än går så kommer ett svenskt klubblag spela i något gruppspel i Europacuperna. Med tanke på hur sällan det sker så förstår man vidden av det. Sen får man så klart tacka och ta emot när Rangers något övertända spelare bjuder på två utvisningar …

I morgon lottas fortsättningen för MFF. Och tack vare Platini (i just det här fallet) så slipper ju de mindre nationernas mästarlag att lottas mot de stora ligornas fyror. Därför slipper Malmö allt vad Arsenal, Bayern München, Udinese och Villarreal heter och kan i stället sikta in sig på Apoel Nicosia, Bate Borisov, FC Köpenhamn, Maccabi Haifa eller Dinamo Zagreb. Och där tycker nog jag att cyprioterna från Nicosia känns mest överkomligt, hur stor ”revanschlust” mot Rolle Nilsson som MFF än må uppbåda. Zagreb har jag dålig koll på, men ser gärna att Malmö slipper främst Bate Borisov (många vitryska landslagsmän) och Haifa som är svårspelade.