I helgen 37-årige Paul Scholes, i går kväll 34-årige Thierry Henry. Två legendarer som är tillbaka i engelsk fotboll – och som båda fick börja med seger.

Paul Scholes la skorna på hyllan och gick in Manchester Uniteds tränarstab efter lång och trogen tjänst efter förra säsongen. Där har han tränat vidare med reservlaget och när United inte lyckades fylla hålet på det centrala mittfältet efter just Scholes, som har gjort över 450 matcher för United under karriären, så gjorde han överraskande comeback i FA-cupen mot lokalrivalen City. Det blev ett inhopp och seger direkt. Nu fortsätter Scholes säsongen ut och hans lysande passningsspel har varit saknat.

Än mer nostalgiskt var det kanske på Emirates Stadium i går kväll när Thierry Henry kom, sågs och segrade i sin comeback i Arsenaltröjan mot Leeds i FA-cupen. Henry gjorde 254 mål för Arsenal innan han flyttade vidare till Barcelona och sedermera Hasse Backe-tränade New York Red Bulls. Nu är han i Arsenal på ett tvåmånaderslån och hela arenan lyfte när Henry byttes in i andra halvlek. Tio minuter senare satte han matchens enda mål – en typisk Henry-placering i bortre gaveln – som om tiden sedan han lämnade Arsenal stått still. Ett par slag på klubbmärket och en kram med mentorn och tränaren Arsene Wenger senare så kunde Henry lämna Emirates som en matchvinnare – precis som förr.

Och visst är det något speciellt med dessa comebacker. Jag är minst lika svag för unga supertalanger som spås en lysande framtid som de gamla som redan gjort storverk – och återvänder. Enda orosmomentet är om de spelar långt under den minnesbild de lämnade efter sig. Det skulle förstöra det vackra på något vis. Men vare sig Scholes eller Henry ser ut att hamna där.

Vi svenskar minns väl också gärna Henke Larssons comeback i just Manchester United efter att han varvat ner i Helsingborg efter tiden i Barcelona – och även Henke blev målskytt i sin ”comeback” då. Mot Aston Villa i FA-cupen även det – om jag inte missminner mig. Låt vara att den gode Henke genom karriären visat sig vara något av en expert på just comebacker …

Fler sporter har bjudit på comebacker förstås. En del även mindre lyckade sådana. Som i tennis där både Björn Borg och Mats Wilander slutade på toppen, som världsettor, för att några år senare, men nyfunnen motivation göra comeback igen. Men då gick det betydligt sämre än för Scholes och Henry. Tiden hann ikapp och förbi både Wilander och Borg – som knappast tänker på de stunderna när de ser tillbaka på sina stora karriärer. Inte jag heller för den delen.