Det är fyra år sedan jag satt på San Siro och såg Milan möta Arsenal i Champions Leagues åttondelsfinal. Milanlegendaren Paolo Maldini var 39 år och en gigant som vänsterback. Han var också en stor förlorare och gentleman matchen igenom och efter slutsignalen gick han runt och klappade om Arsenalspelare som Cesc Fabregas och Emmanuel Adebayor till segern. Det är kanske mitt starkaste minne från den matchen förutom att CL-mästarna, fortfarande med Guldbollenvinnaren Kaká i laget, hade åkt ut på hemmaplan mot ett Arsenal som oftast har svårt att nå riktigt långt i de europeiska cuperna (förutom 2006).

I kväll är det dags för ”returmöte” på San Siro. Åter en åttondelsfinal, men första matchen den här gången. Det finns fler liknelser med 2008. Som att Milan även den här gången går lite sämre i ligaspelet än förväntat. Eller att Arsenal fortfarande inte är att räkna med och lita på helt som en utmanare i CL – även om laget har lärt sig det cyniska cupspelets regler lite bättre för varje år som gått. Jag tycker också att det är lite fördel Arsenal i det här dubbelmötet. Inte mycket, men lite. Arsenal hade som bekant en hemsk sensommar efter att både Fabregas och Samir Nasri lämnat stora hål efter sig i lagbygget, och fortsätter blanda och ge i ligaspelet, men mycket har ändå blivit bättre allt eftersom. Man har även fått ett lyft med supertalangen Alex Oxlade-Chamberlains inträde i laget på slutet. Men nyckeln heter, precis som hela säsongen, Robin van Persie. Skyttekungen som inte kan låta bli att göra mål är det stora hotet mot Milans chanser.

Att Milans skyttekung Zlatan Ibrahimovic inte kommer göra speciellt bra ifrån sig nu när ett engelskt lag står för motståndet verkar de brittiska tidningarna i vanlig ordning vara överens om. Trots att Ibra gjorde två mål mot Arsenal med Barcelona. Det är inte första gången britterna tvivlar – men det är exakt sådana lägen som Zlatan påstår sig älska och då får alla milanista hoppas att det syns på planen. Inte minst eftersom Zlatans spel knappast handlat om mål den senaste tiden. Och Zlatans betydelse för Milans offensiv ska inte underskattas. Tränaren Max Allegri gjorde ett medvetet och kalkylerat val när han släppte registan Andrea Pirlo till Juventus i  somras för att satsa på ett mittfält med mer spring i benen, större rörlighet – men också sämre passningsspel. Jag tyckte det var ett felval av Allegri då och jag tycker det är ett felval även nu. Derbyt mot Inter var ett tydligt bevis på vad som händer när Milan inte har någon som kan luckra upp ett lågt spelande motståndarförsvar med öppnande passningar från mittfältet. Förlusten mot Tottenham i fjolårets åttondel (då var Pirlo skadad) ett annat exempel. Zlatan har de egenskaperna, men är ack så ensam om det. Arsenal vet vem de ska markera hårt (med Vermaelen) för att Milan ska sakna spets framåt. Framför allt när en skadad Pato inte kan bli ett djupledsalternativ.

Nej, det kommer krävas att Max Allegri har något mer ess i kostymärmen för att Milan ska vinna det här. Och för att en kritiserad Allegri ska få behålla jobbet över sommaren, tror jag.

*   *   *

Barcelona har fått mycket kritik på slutet för sitt spel i ligan där Real Madrid nu är tio poäng före. Ett ointagligt försprång som gjort att Barca ifrågasätts för första gången på flera år. Men är man verkligen ett sämre lag? Jag tycker inte det. Barca har också svarat på det så fort de ställts mot något bra motstånd eller i en viktigare match – för då vinner de. Fråga Real Madrid. Fråga Bayer Leverkusen som knappt fick låna bollen i första halvlek trots hemmaplan i åttondelen i går. För mig är Barcelonas svacka enbart en fråga om motivation (och till viss del skador). Motivation som Barca har i stora matcherna, men saknar i ligaspelet. Den som tror att Barca är nere för räkning på något vis i Champions League tror fel. Med Fabregas och Alexis Sanchez (två första CL-målen i går) är ju knappast offensiven sämre än i fjol heller …