Dagen efter premiären var en dag full av svensk besvikelse i Kiev. På vårt hotell var ingen nöjd med speciellt mycket som Sverige gjorde.

Själv konstaterar jag att det är märkligt hur Sverige kan fortsätta släppa in mål på fasta situationer eller via inlägg så enkelt. Jag kan till exempel inte påminna mig om att Martin Olsson stoppade knappt ett enda inlägg trots att Ukraina spelade brett matchen igenom.

Men överlag var det en väldigt tam svensk insats – trots att Zlatan var bra. Det brukar räcka långt vanligtvis.

Och visst blir man fundersam när landslaget ser ut att ha tappat så mycket av den defensiva organisation som var ett adelsmärke under Lagerbäck-eran. Hamrens offensivare fotboll borde ju komplettera det spelet, förbättra helheten. Men icke.

Nåja. I går botade vi besvikelsen med en rejäl sightseeing i Kiev som verkligen är kontrasternas stad. Så mycket fattigt och fallfärdigt och så finns det områden som är riktigt fina, som det ”gamla stan” vi promenerade igenom.

Och i dag onsdag har vi varit på svenskarnas öppna träning på Dynamos hemmaplan centralt i stan. Rejält med svenskar på plats i stekande solsken. Men också bra stämning och inramning. Så nu tar vi sikte på England på fredag.