GIF Sundsvall är farligt nära kvalplatsen i Allsvenskan efter 0-1 mot Gefle. Norrlandsderbyt blev precis så snålt på mål som förväntat, men tack vare det lynniga vädret var chanserna fler än förväntat.

Ändå står vi vid det faktum som hängt med hela säsongen. GIF Sundsvall är för dåligt på att göra mål. Jag säger det trots att GIF med sina 27 mål på 24 matcher ändå gjort åtta fler än Gefle. Jag säger det för att GIF nu har gått mållöst från sina tre senaste matcher. Och jag säger det för att laget faktiskt gått mållöst från exakt hälften av alla omgångar i Allsvenskan, tolv. Det förstår ju vem som helst att det blir svårt att ta trepoängare då. Gefle? De har gått mållöst från elva matcher trots åtta färre gjorda mål.

Det var faktan. Så vad är problemet? I mina ögon att GIF trots bra spel och mycket bollinnehav i merparten av alla matcher dels har för dålig kvalitet i avslutsögonblicken och dels att djupledsalternativen offensivt är för få. Mot Gefle syntes båda, men framför allt det sistnämnda tydligt. Med Emil Forsberg, Fredrik Holster och Simon Helg har GIF en offensiv trojka som både kan göra mål och skapa chanser med snabbhet, teknik och kreativitet, men de vill alla tre ha bollen på fötter och ”möter” oftast boll stillastående för att sedan sätta fart framåt. Eftersom alla tre gör så finns egentligen bara ett djupledsalternativ centralt, som utmanar motståndarnas mittbackar och som drar isär dem, och det är Johan Eklund. Det gör anfallsspelet ganska lättläst och som det visat sig även tämligen uddlöst.

Utan att frångå det spel som Sören Åkeby har byggt laget kring så behöver GIF jobba hårdare i offensiven, ta fler löpningar för varandra centralt på sista tredjedelen och på så vis skapa fler lägen och möjligheter framåt.

Det är dags för Norrlandsderby nummer två – och det är ingen överdrift att påstå att kvällens möte är GIF Sundsvalls första sexpoängsmatch för säsongen. Förlust och Gefle går förbi i tabellen. Seger och Giffarna har skaffat sig ett skönt fyrapoängsförsprång till kvalplatsen inför de sista sex omgångarna.

Det viktigaste är ändå att inte förlora den här matchen. Att Giffarna har svårt för att vinna mot Gefle vet vi alltför väl – och det är en rejäl nackdel att Kevin Walker är avstängd (även om formen har varit lite sisådär på slutet). Jag trodde att Roger Risholt skulle ersätta, men i stället väljer Åkeby att flytta upp Marcus Danielson på mittfältet. Och visst är Danielson, som gjort en succésäsong i Allsvenskan, säker med bollen, men när GIF vill ha snabbt bolltempo är det ändå en chansning att sätta en mittback bredvid lagkapten Ari Skúlason.

I GIF pratar man alltså bolltempo som nyckeln till tre poäng, men en förutsättning för att det ens ska finnas några ytor att spela snabbt på är att Giffarna lyckas med något de inte varit lyckosamma med i tidigare möten: Att locka upp Gefle i planen. Pelle Olssons mannar har i ryggraden att stå i sina zoner i ett lågt försvarsspel, stänga ytor, ge understöd – och kontra. Felet GIF Sundsvall har gjort är att de flyttat upp, försökt spela sig igenom det försvarsspelet ändå – och åkt på omställningar. Därför – och det var jag och GIF:s assisterande tränare Roger Franzén rörande överens om efter träningsmötet på Cypern i mars – måste Gefle först luras upp ur sina trygga zoner innan det går att såra dem rejält. Och då krävs tålamod i speluppbyggnaden.

Pelle Olsson har annars krattat manegen på ett imponerande sätt inför det här mötet när han säger ”Vi sade tidigt att vi lär behöva alla 30 omgångar för att ta oss upp (över kvalstrecket), behövs det två kvalmatcher får vi ta det.” Med det sagt har han också tagit bort i stort sett all press på sitt eget lag inför kvällens match och fått till och med en förlust att vara något man bara jobbar vidare från. Det kallas rutin.

Magkänslan säger ändå att GIF Sundsvall vinner det här. 1-0 får vara mitt målsnåla tips.

Kommer ni ihåg den allsvenska avslutningen 2001? Det borde ni, om ni inte var för unga. Det var året när det firades dubbelt i Idrottsparken i Sundsvall. Glada Giffare och saliga Hammarby:are. Sida vid sida. Klockan närmade sig halv fyra på eftermiddagen och GIF Sundsvall hade slagit Hammarby med 1-0. Det räckte till ett nytt kontrakt för GIF – samtidigt som ”laget som inte kan vinna” till slut stod som svenska mästare.

Jag var inte där då, men det är en annan historia.

Elva år senare innehåller spelprogrammet fyra omgångar mer än 2001, men avslutningen kan bli en favorit i repris. Söndagen den 4 november strax innan klockan 17 kan GIF Sundsvall fira ett nytt allsvenskt kontrakt samtidigt som en ännu större skräll än Hammarby kan stå som svenska mästare på Norrporten Arena: BK Häcken.

Jag kallade Peter Gerhardssons lag ”det största hotet mot AIK i guldstriden” så sent som i måndags. Nu leder Häcken till och med en haltande allsvenska efter imponerande 3-0 mot Djurgården på Stockholms Stadion under fredagskvällen. Inget är ännu vunnet, Häcken kan sluta fyra i den täta toppstriden om det inte vill sig, men varför skulle de inte fortsätta vinna? Man har tagit steg, säsong för säsong, under Peter Gerhardssons ledning. I år är Häcken Allsvenskans överlägset mest målfarliga lag och har utvecklat en förmåga att spela såväl kontringsfotboll i djupled som ett bollinnehavsspel där man luckrar upp täta motståndarförsvar. Det dröjer till tiden efter Rambergsvallen innan BK Häcken kan bli sexiga, men det är ett förbaskat kul lag att se. Jag tycker att Häcken på många vis förtjänar mer än ”bara” en hedervärd slutplacering som tvåa-fyra.

I sista omgången ser vi om de lyckats. Och om GIF Sundsvall har gjort sitt i höst för att kratta manegen för ett nytt dubbelfirande.

Jag kommer inte vara där då heller eftersom jag efter fyra nya år i Sundsvall och på ST-sporten flyttar tillbaka till västkusten i månadsskiftet. Men det är också en annan historia.

Via två sena Malmö-mål vandrade GIF Sundsvall från augusti in i september månad. Där spelschemaansvariga sett till att IFK Göteborg, Helsingborg, Elfsborg, Gefle och AIK väntar.

Ur askan i elden.

För att epitet svåra september (som jag snabbt kallade den här månaden för Giffarna) stämmer ser vi nu. Det som kunde blivit en flygande start mot IFK Göteborg blev i stället en mardrömskvart på slutet med tre insläppta mål och två tappade poäng.

Och det följdes upp med fyra insläppta mål på en (andra) halvlek i Helsingborg under lördagen, en utvisad Robbin Sellin som liksom en varnad Marcus Danielson nu är avstängd mot Elfsborg i nästa omgång.

En olycka kommer ju sällan ensam.

Försvarsspelet i andra halvlek var hemskt

Det stora problemet nu är ju uppenbart, det bräckliga försvarsagerandet. GIF Sundsvall släppte återigen in flera mål på kort tid och plötsligt så är det försvarsspel som var så bra mot Malmö och i 75 minuter mot Blåvitt som bortblåst. I stället försvarar GIF för mycket en och en (vilket gav Accam stora ytor att dribbla på) och man tappade åter boll på egen planhalva i farliga lägen (som vid 1-0-målet). Det sistnämnda har faktiskt straffat sig ett par gånger den här säsongen – och det har Giffarna definitivt inte råd med.

Stefan Ålander sa annars inför HIF-matchen att rollerna i försvarsspelet är tydligare i år, vilket gett större trygghet, men vad hjälper det när man periodvis ändå tummar på det viktiga.

Försvarsspelet i andra halvlek på Olympia var helt enkelt hemskt att se.

Det tackade tremålsskytten Nikola Djurdjic framför allt för.

Just nu finns det en hel del som talar för att hemmamötet med Gefle (i dagsläget på kvalplats tre poäng efter Giffarna) blir en sexpoängsmatch i nästnästa omgång. Gefle har nämligen två hemmamatcher (Häcken och Mjällby) på sig att jämna ut försprånget till dess.

Då blir hösten en riktig nervpärs.

Det är med andra ord dags att ta svåra september på allra största allvar. Om nu någon inte gjort det än.

Det har gått två dagar, men det är fortfarande svårt att förstå att GIF Sundsvall kunde tappa 3-0 till 3-3 på mindre än en kvart mot IFK Göteborg i söndagens allsvenska match.

Ja, på sätt och vis alltså. Orsak och verkan fanns ju.

GIF Sundsvall gjorde kanske säsongens bästa 60 minuter efter Emil Forsbergs vackra 1-0-mål efter en kvart. IFK Göteborg var ett lag utan självförtroende som kom med en plan att spela extremt tätt i defensiven med ett lågt försvarsspel där ytor skulle dödas och omställningar var enda idén framåt. IFK var inte bra, inte ens nära att vara bra.

Men det var Giffarna. Löpvilliga och kreativa efter 1-0-målet som tvingade upp gästerna ur deras låsta positioner. Där nyförvärvet Robbin Sellin gjorde en riktigt lovande första match från start i Allsvenskan. Det flöt på fram till den 77:e minuten när Nordin Gerzic reducerade och man nästan hörde på det nervösa sorlet på Norrporten Arena att många tänkte samma sak, ”tänk om de tappar ledningen nu”.

Därför tappade Giffarna en säker seger

Och det var ju precis det som hände. Ett svagt ingripande signerat Berglund/Danielson gav 3-2 – och så var det bytena. Vid ett snabbt ögonkast så gjorde inte Johan Eklund någon stor match i anfallet, men när han gick ut visade han precis vad allt hans slit i det tysta gav. Eklund tvingade med sin storlek och styrka IFK:s mittbackar att kämpa om varje boll. När Eklund gick ut och ersattes av Fredrik Holster och Emil Forsberg i tur och ordning i anfallet så gav det IFK möjligheten att trycka upp backlinjen eftersom man vann allt i luften efter bytet. Samtidigt så blev förändringen till 4-1-4-1 inte speciellt lyckad, där Ari Skúlason och Kevin Walker som hållit ihop det centrala mittfältet så bra, flyttades högre upp i planen medan nye islänningen Jon Gudni Fjóluson tog plats mellan backlinjen och mittfältet. Med de bytena försvann GIF:s trygghet i spelet – och då blev det en tillfälligheternas afton på slutet. Något som bara kunde gynna det jagande laget.

Tre poäng blev en och det kan bli kostsamt i längden där september månad, som nog de flesta vet, är stentuff och dessutom innehåller nyckelmatchen mot Gefle.

Svåra september är här med matcher mot IFK Göteborg, Helsingborg, Elfsborg, Gefle och AIK. Klart att det är en viktig månad som stundar för GIF Sundsvall. En bra poängutdelning den här månaden ger väldigt goda förutsättningar inför höstavslutningen på Allsvenskan. Och av de tre första matcherna är mötet med Göteborgs ”Änglar” den viktigaste. Två lag på samma poäng, båda än så länge inom räckhåll för Gefle på kvalplats …

Hur mår IFK Göteborg?

IFK Göteborg ja. Hur pressade är spelare och ledare i dag egentligen? Det är en befogad fråga som inte längre bara handlar om ett tabelläge som få av oss trodde på inför säsongen. (Jag trodde på Blåvitt som en guldkandidat – med facit i hand rätt fel). Under lördagen konfronterades IFK Göteborg på sin förmiddagsträning av ett 50-tal så kallade supportrar som enligt GP krävde att få ställa frågor till gruppen när träningen precis startat. Framför allt sportchefen Håkan Mild, tränaren Mikael Stahre och lagkaptenen Tobias Hysén fick höra ett och annat.

IFK:s klubbdirektör, Seppo Vaihela, säger att han inte upplevde situationen som hotfull, men tillägger:

- Samtidigt är det här ingenting som man är van vid. De kliver alltså rakt in på spelarna och ledarnas arbetsplats, några var upprörda över det, men jag uppfattade det inte som att någon mådde dåligt efteråt. Men det får vi givetvis kolla av igen. Jag hoppas att alla kan fokusera på matchen mot Sundsvall och stänga av det som hände.

Så där står vi inför dagens match som handlar borde handla om 90 minuters allsvensk fotboll, tre poäng och ett förbättrat utgångsläge inför fortsättningen på serien för något av lagen. Borde göra alltså, och jag personligen hoppas verkligen att IFK:s spelare och ledare kan skaka av sig gårdagen och bara tänka på fotbollen. Tyvärr lär det väl inte vara så. Och då är frågan vad reaktionen blir? Ett mer enat lag eller ett än mer demoraliserat sådant? Jag vet inte, bara att det är mänskligt att påverkas – och att jag hoppas att de supportrar som går till IP i eftermiddag gör det för att stödja sitt lag i vått och torrt. Och låter fotbollen tala i stället.

Han är inte nödvändigtvis den spelare som GIF Sundsvall behöver mest, men han är antagligen den bäste de kan få. Vem? Tobias Eriksson. Ex-giffaren med 111 matcher i GIF-tröjan som varit på utflykt i Småland sedan 2009. I veckan avslöjade jag att GIF Sundsvall diskuterar ett kontrakt med Tobbe – som blir bosman efter säsongen om han väljer att lämna Kalmar FF.

Tobias Eriksson är GIF:s drömvärvning – han var det inför den här säsongen och han är det inför nästa. Så är det. Och när GIF nu jobbar hårt för att locka ”hem” mittfältaren skulle jag säga att chanserna att lyckas är väldigt goda – om Tobbe spelar i Sverige nästa säsong. På Cypern berättade han för mig att det är Giffarna eller Kalmar som är de enda klubbarna som gäller inom Sveriges gränser. Och där Kalmar visar en vikande trend så pekar GIF:s kurva uppåt. Min känsla är att om GIF klarar sitt allsvenska kontrakt i höst och Tobbe inte får något utlandserbjudande – vilket han helst av allt vill ha – så spelar han i Giffarna nästa säsong.

Tobias Eriksson vore naturligtvis en kanonvärvning. Inte bara för att det är en spelare som förstår vad GIF Sundsvall som klubb står för. Sedan flytten har Tobbe utvecklats mycket. I dag är han en betydligt mer komplett spelare än den som lämnade Sundsvall, en spelmotor som kan spela både ett kort och långt passningsspel på högsta allsvenska nivå, snabb i tanken, klok i besluten, men också en djupledsspelare som gör poäng och en fysiskt starkare spelare än har var. Även om fotskadan som stört honom i år måste få läka helt.

Visst, GIF behöver framför allt en målfarlig forward till, men med tanke på att Tobias Eriksson i så fall inte skulle kosta något i övergångssumma finns det väl ingen anledning att inte gå för både ock. Eller?

Det var en tung förlust på Swedbank Stadion för ett heroiskt kämpande GIF Sundsvall mot guldjagande Malmö FF.

0-2 är inget att skämmas över. Men det är bara att konstatera; effektiviteten måste vara bättre om man ska vinna den typen av matcher. Annars är risken stor att det slutar som det gjorde, med sent insläppta mål, förlust och surt tappade poäng. Det räcker inte med storspel från Oscar Berglund i mål och en till stora delar stark defensiv insats.

Kan bli en höst med många måste-matcher

Det börjar bli ganska många poäng som GIF tappat på bristande effektivitet eller för dålig kvalitet om man så vill på sista tredjedelen. Kalmar i premiären, Djurgården på Stadion, Helsingborg och Malmö FF hemma och AIK borta. För att nämna några.

Det kan bli kostsamt när GIF, trots en bra säsong som nykomling, är ett av fyra lag som Gefle på kvalplats ändå har inom räckhåll. Samtidigt som de kommande tre motståndarna i tur och ordning heter IFK Göteborg, Helsingborg och Elfsborg – innan just Gefle väntar hemma i omgången efter (omgång 24). Det behövs någon seger på de tre kommande matcherna för att inte hösten ska bli full av måste-matcher ändå.

En till forward behövs

Och för att lyckas ta tillräckligt med poäng under hösten så vore en forward till innan transferfönstret stänger i veckan enbart av godo. För att ge manager Sören Åkeby fler alternativ. För att täcka upp för skador och avstängningar.

Men där är namnen på marknaden få enligt både manager Åkeby och rekryteringsansvarige Urban Hagblom. Av de namn som har funnits har åtminstone två sagt nej, Göteborg Niklas Bärkroth och senast Helsingborgs Erik Sundin (klar för Hammarby i stället).

Och enligt Åkeby är det inte heller längre aktuellt med att köpa någon forward när tiden runnit iväg.

- Antingen får vi in en anfallare på lån eller så kör vi vidare med dem vi har i höst, sa Åkeby till mig förra veckan.

GIF har ett par dagar till på sig att hitta på något.

GIF Sundsvall säljer både David Myrestam och Christian Brink under brinnande säsong. En given startback och en som fått nöja sig med att vara förste mittbacksreserv (och lika ofta anfallslösning i slutet av vissa matcher) i år. Det är klart att det kommer påverka GIF Sundsvalls defensiva styrka i höst om inte några nya backar hämtas in.

Men när det gäller transfermarknaden så söker GIF fortfarande i första hand en forward enligt Sören Åkeby. Och det tycker jag är rätt i sig. En målfarlig forward bör vara prioriterad i sommar.

I de bakre leden finns alternativ – även om bredden påverkas rejält. Robert Lundström lär ta Myrestams vänsterbacksplats – en plats där ”Robban” vikarierat med framgång tidigare – även om ”Myre” lämnar en stor lucka efter sig. Och mittlåset är fortsatt vikt åt Marcus Danielson och Stefan Ålander.

Samtidigt är det två sidor av ett mynt. Å ena sidan så blir GIF nu mer känsligt för skador och avstängningar eftersom de givna valen blir färre och ersättarna inte har samma rutin i rollerna. Å andra sidan så får nu talangerna Joakim Nilsson och Dennis Olsson, båda födda 1994, en mycket rakare och enklare väg mot A-lagsspel – och det är väldigt viktigt med framtiden i åtanke. Det är spelare som GIF Sundsvall tror väldigt mycket på – men som varit för långt ifrån att få känna på allsvensk miljö när truppen varit så bred.

Just att kunna producera egna A-lagsspelare från de egna leden är en extremt viktig del för vilket svenskt lag som helst.

EM-trupperna samlas, solen värmer och den allsvenska vårsäsongen går mot sitt slut. GIF Sundsvall får skånskt storfrämmande i form av Malmö FF i sista våromgången och även om Giffarna har gjort en bra vårsäsong så kommer den här matchen att sätta sitt avtryck på bilden vi tar med oss in i EM-fotbollen.

Godkänt, väl godkänt eller bättre? 12 poäng är i mina ögon en godkänd vår, 13 snäppet bättre och 15 vore faktiskt riktigt bra.

Samtidigt som det är viktiga poäng på spel eftersom bara Örebro SK har gått riktigt dåligt och blivit lite avsågade i botten. Så jämn som serien är inför EM-uppehållet så går få lag på nedre halvan säkert i höst.

Så kan Giffarna avsluta med en liten knall kan man gå till sommaruppehåll belåtna med våren.

Men det kommer inte bli lätt. Malmö är förvisso ett sämre konstgräs- och bortalag än Elfsborg, men har högre toppar i spelet och fyra högkvalitativa centrala mittfältare. Därför märks det inte heller när Erik Friberg och Wilton Figueiredo inte kan spela eftersom dagens förmodade mittfältsduo heter Ivo Pekalski och Simon Thern och är bland seriens bästa även dem. Just Pekalski är även en av mina stora favoriter i Allsvenskan med sitt stora spelsinne.

Samtidigt, när Ari Skúlason och Kevin Walker spelar tillsammans på mittfältet har GIF Sundsvall chansen mot alla lag i serien, framför allt på hemmaplan.

*    *    *

Dock hade jag gärna sett Patrik Rikama som högerback mot MFF:s trixige vänsterytter Jimmy Durmaz i avstängde Robert Lundströms ställe. Med ett spel mer efter marken än i luften i kväll känns Rikama som det kvickare och bättre alternativet i den duellen.

*    *    *

Till sist vore det trevligt om en publikfest kunde avsluta den här vårsäsongen. Vågar man hoppas?