Premiären mot Kalmar FF får ursäkta.

Likaså den sista bortamatchen på Råsunda mot AIK.

Den vecka som börjar nu är den roligaste hittills i Allsvenskan för oss i Sundsvall.

Åtminstone i mina ögon.

Jag menar, inom loppet av fyra dagar kommer den nuvarande tabellettan och tvåan på besök till Norrporten Arena. Två av Allsvenskans största guldfavoriter. Elfsborg och Malmö FF.

Det blir inte mycket roligare än så. Om inte Sundsvallspubliken tar sig till IP för att se de här lagen – då vet jag inte vad som ska locka dit dem. Så här långt har man ju varit svårflörtade. I dagsläget är det bara Häcken, Gefle och Syrianska som lockar färre till sina hemmamatcher.

Bara i måndagens match mot Elfsborg springer ju nära 130 A-landskamper på konstgräset i form av EM-uttagne Anders Svensson.

Ett Elfsborg som börjat om lite under nye tränaren Jörgen Lennartssons ledning och som startat Allsvenskan med åtta segrar på tio matcher, samtliga vinster tagna på konstgräs.

Elfsborg och Malmö FF kommer att bli Giffarnas största test så här långt i Allsvenskan.

GIF Sundsvall slog Gais på bortaplan med 2-1 – och det är bara att konstatera så här en tredjedel in på serien:
Giffarna tar poäng i ”rätt” matcher så här långt i sin allsvenska comeback. En pinne mot IFK Norrköping, tre mot Syrianska, tre mot Örebro, en mot Gefle och tre mot Gais. Och så en ”bonuspoäng” borta mot AIK. Syrianska, Örebro, Gefle och Gais är lag som GIF Sundsvall helt klart ska försöka ha efter sig i tabellen.

Mot Gais visade Giffarna upp två ansikten. En första halvlek med bra omställningsspel med konkreta idéer där Johan Eklunds 1-0-mål kom efter ett snabbt sådant anfall.
Och en andra halvlek där man fokuserade på försvarsspelet och faktiskt såg till att Gais knappt kom till en enda farlig kvitteringschans. Det var tre poäng som GIF Sundsvall kan vara väldigt nöjt med.

Summering efter en tredjedel

En tredjedel av Allsvenskan är spelad och nu går det också att prata om trender. I Giffarnas fall har man visat att man klarat omställningen till allsvensk miljö på ett riktigt bra sätt. Efter att ha handlat klokt och billigt i vinter – och med ett försvarsspel som gjort GIF till seriens tredje svåraste lag att göra mål på.
Man kan också se att Örebro är seriens svagaste lag, att Syrianska med sina stjärnor friska är ett helt annat lag utan dem, att Gefle verkar gå mot en sämre säsong och att Gais måste få igång Wanderson om de inte ska bli ett bottenlag.

Tittar vi på toppen tog Malmö FF en viktig seger för hela Allsvenskan när de besegrade Elfsborg i går. Ett Elfsborg som annars stormat fram som en segermaskin den här säsongen under nye tränaren Jörgen Lennartsson och har vunnit varje match på konstgräs i år. Och nu väntar närmast Giffarna på Norrporten Arenas – just det – konstgräs på måndag.
Spelmässigt tycker jag däremot att både BK Häcken och Malmö FF imponerat mer i spelet så här långt än serieledarna.

Man ska dock ha klart för sig att med EM-uppehållet får alla lag en chans att börja om lite med sin säsong. Brister kan rättas till, spelet slipas på och dåligt självförtroende överbyggas. Dagens sanning kan lätt vara gårdagens i höst.

GIF Sundsvall åker till Gävle och Strömvallen med en tung förlustsvit mot Norrlandskollegan. Men också med ett gyllene läge.

De som läste mitt reportage/porträtt av tränarna och deras sätt att spela i söndagens ST-sport (väldigt snyggt redigerat av kollega Lidén) kunde också se vilka enorma problem Giffarna och Sören Åkeby har haft genom åren. Mot Gefle. Mot Pelle Olsson. Det är ingen munter Sundsvallsläsning.

Skador och bräckligt självförtroende

Men det Gefle som väntar i kväll är inte ens samma Gefle som vann med 3-0 på Cypern i mars. Pelle Olsson erkände för mig efter förlusten mot Häcken i torsdags att självförtroendet i laget är bräckligt just nu, att man gör sakerna man brukar vara bra på för dåligt för stunden.

Men det som verkligen talar för GIF Sundsvall i kväll är skadorna. Gefle har fått sätta ihop en backlinje med det man har kvar. Lagkaptenen, högerbacken och backlinjens ledare Daniel Bernhardsson saknas för första gången sedan 2007(!). Tunge, viktige Olof Mård är sjuk. Mittlåset kommer, vad jag hört, bestå av David Fällman och Linus Malmborg i kväll, två nyförvärv som spelade i division I i fjol. På vänsterbacken saknas även Jens Portin fortfarande. Det är flera tunga avbräck som helt klart ökar GIF Sundsvalls chanser att vinna på Strömvallen i kväll.

Ett sällan skådat slagläge i Norrlandsderbyt med andra ord.

Och även om Kevin Walker saknas (avstängd) så borde GIF Sundsvall kunna ta sin första bortaseger för säsongen i Allsvenskan. Och samtidigt skapa ett andrum ner till platserna under strecket.

På så vis har det här Norrlandsderbyt lite extra krydda också.

Kanske kan Johan Eklund avgöra. Han som berättade i dagens ST-sport att han har vanan inne att göra mål på just Gefle. Det är ju något som GIF Sundsvall saknat i många säsonger vid det här laget.

Vi är framme vid omgång åtta under en allsvensk vårsäsong där matcherna duggar tätt. I onsdags mötte GIF Sundsvall IFK Göteborg borta, i eftermiddag svenska mästarlaget Helsingborg hemma.

På pappret en tuff uppgift. HIF vann allt de kunde vinna på svensk mark i fjol; Allsvenskan, Svenska cupen och Supercupen och hade ett mer eller mindre komplett lag med allsvenska mått mätt. Mästarna har inlett även den här säsongen med en vinst i Supercupen, men har ändå haft en något motig säsongsinledning.

Har problem att göra mål

HIF har ”bara” vunnit två matcher och det beror inte så mycket på att laget är sämre totalt sett som att man haft väldigt svårt att göra mål. Chanserna skapas, ofta via vasst kantspel, men sedan har det varit svårt för HIF att förvalta lägena. Det är inte så konstigt kanske med tanke på att man tappade Alexander Gerndt och Rasmus Jönsson under och efter fjolåret. Norske anfallaren Thomas Sörum värvades in redan förra sommaren och i vinter har man lånat in isländske landslagsanfallaren Alfred Finnbogason medan påhittige Erik Sundin är kvar sedan förra säsongen. Finnbogason har gjort hälften av HIF:s sex mål hittills och jag gillar vad islänningen har visat upp i de matcher jag sett med HIF i år. Men efter 0-0 mot AIK senast är islänningen petad i dag för Sörum, som stundtals varit väldigt loj i sina avslutslägen, och också bara gjort ett mål på sina elva matcher i Allsvenskan.

Mot Giffarna så måste HIF dessutom klara sig utan fem backar, varav Walid Attas och Christoffer Anderssons frånvaro förstås skulle vara kännbar för alla lag i serien.

Revanschlust hos Giffarna

I GIF Sundsvall pratar man revanschlust efter förlusten mot Blåvitt där få kom upp i sin normala nivå. Det kan ha varit en tillfällighet – men klart är att Ari Skúlason saknades väldigt mycket på mittfältet. I dag är han med i truppen och vad jag hör så kommer man att försöka spela honom. Det kommer avgöras tätt inpå matchen dock – och jag är inte speciellt övertygad om att det är rätt match att chansa med Skúlason med tanke på att Gefle och Gais väntar i de två kommande matcherna. En ny smäll på foten och han riskerar att missa de matcherna som är än viktigare för GIF.

Kan inte Ari Skúlason spela så är det logiska alternativet att Roger Risholt till slut får sin chans från start. På träningen i går spelade Risholt till höger (kan vara ett motdrag mot Rachid Bouaouzan på HIF:s vänsterkant), men med norrmannen centralt så slipper GIF ändra på för många positioner. Mittfältskampen kommer bli avgörande i dag – GIF måste försöka minimera seriens tuffaste centrala mittfält i Mahlangu och Gashi så mycket som möjligt. Samtidigt som David Myrestam håller Mattias Lindström på HIF:s högerkant i schack.

Det är alltid svårt att tippa en serie på förhand. Att veta vilka som ska flippa eller floppa. Ta bara IFK Göteborg som exempel. I kväll vann den storsatsande blåvita skutan Göteborgsderbyt mot BK Häcken – och tog sin första seger i årets Allsvenskan i omgång fem.

IFK undvek en närliggande kris med sina mått mätt. Men poängmässigt har de lika många poäng som GIF Sundsvall nu. Ett GIF som i stället har börjat serien överraskande bra. Inte sett till poängen just. Men till spelet.

Defensivt har det sett stabilt ut hela vägen och efter målfyrverkeriet mot Syrianska i omgång tre har bitarna fallit på plats även offensivt. Först de fyra målen mot Syrianska, sedan ett riktigt vasst omställningsspel borta mot Norrköping och i går hela 18 avslut borta mot AIK. 18 avslut varav 10-3 i avslut på mål. Det är egentligen smått fantastiska siffror för en nykomling borta mot fjolårets allsvenska tvåa. På en arena där GIF historiskt har haft svårt. 1-1 var ju den första poängen borta mot AIK sedan 1991.

Att sedan AIK inte håller samma klass i år utan Bangura & Bangura är en annan femma.

Individuellt har också flera spelare imponerat. Allra mest Marcus Danielson, David Myrestam, Ari Skúlason, Simon Helg och Pa Dibba. Och tänk vilket sparkapital det då finns i Emil Forsberg …

Det som saknas för Giffarna är egentligen bättre poängutdelning. Den kunde varit ett par poäng bättre än fem sett till matchbilderna så här långt. Men med fortsatt bra spel kommer fler segrar också. Kanske närmast mot Örebro på söndag. ÖSK är numera det enda laget som inte vunnit i Allsvenskan än.

Så på tal om förhandstips så ser i alla fall ett så här långt bra ut. Att GIF Sundsvall ska klara sig kvar i Allsvenskan. Även om den resan bara är påbörjad.

På väg tillbaka mot Sundsvall efter ett snabbt besök i Norrköping.

Och jag lämnar Norrköping imponerad. Av GIF Sundsvalls omställningsspel i går och Nya Parken.

Visst, GIF fick nöja sig med en poäng och ser man till spelet i den andra halvleken så var IFK Norrköping förtjänta av en poäng. Forceringen efter paus var massiv. Men första halvlek är bland de bästa halvlekar jag sett GIF Sundsvall göra på bortaplan under mina år i Sundsvall. Speciellt med tanke på motstånd och serie.

Läxan var gjord

GIF (Sören Åkeby) hade onekligen gjort sin hemläxa och störde IFK Norrköpings spel precis där man skulle. IFK fick ha boll, men fel gubbar gavs ytorna. Andreas ”Ante G” Johansson och Bobbie Friberg da Cruz är bra spelare (Ante G är oerhört klok – en smart värvning av Janne Andersson som hämtat sin forne HBK-mittfältare från tyska Bochum), men inte spelarna som ska sköta uppspelen i för stor utsträckning och GIF bara väntade på att vinna bollen och ställa om blixtsnabbt. Det gjorde man på ett väldigt bra sätt. Ari Skúlason dominerade i mitten, David Myrestam stängde sin kant (igen), Simon Helg var riktigt vass på kanten och Pa Dibba fortsatte där han slutade mot Syrianska. 1-0-ledningen i paus var välförtjänt.

Jag pratade lite med Norrköpings Tidningars sportchef Mats Willner i paus och han konstaterade att ”Sundsvall har läst Norrköping helt”.

”Kunde inte göra så mycket mer”

I andra tog IFK över som sagt. Det var en väntad anstormning där GIF ändå försvarade sig bra till de sista tio minuterna. Man ska tänka på att även om IFK hade mycket boll så fick de knappt in ett enda instick i straffområdet på hela matchen utan tvingades slå inspel på inspel.

”Jag vet inte om vi kunde göra så mycket mer rent taktiskt”, sa Sören Åkeby.

Därifrån jag satt tycker jag IFK:s mål mer var frukten av en tung press och bra individuella prestationer av Nyman och Thorvaldsson än misstag av den hårt nedtryckta GIF-backlinjen.

Visst var det många besvikna spelare i GIF efter att man tappat 2-1 under de sista minuterna, men de var också nöjda med en poäng trots allt. Och med det omställningsspel som GIF hade matchen igenom (man brände två bra lägen innan 2-1) så finns det all anledning att ta med sig en hel del positivt från Norrköping.

Som Johan Eklunds första allsvenska mål. Det tror jag betyder mycket för hans fortsättning.

Eller Simon Helgs kantspel.

Eller Ari Skúlason som måste närma sig en plats i Islands landslagstrupp i alla fall i den form han är i nu. Lars Lagerbäck var på plats även i går för att se Skúlason och Norrköpings Thorvaldsson.

Nya Parken en härlig fotbollsarena

Och så var det Nya Parken. IFK Norrköpings (och Sylvias, Sleipners och Norrköpings DFK:s) hemmaarena tycker jag var en fantastisk fotbollsarena med svenska mått mätt. Idrottsparken i Norrköping invigdes redan 1904. Den renoverades till hemma-EM 1992 (löparbanorna togs bort och de nybyggda läktarna flyttades närmare planen). Under 2008 och 2009 byggdes den om igen till dagens utseende. En gammal ståplatsläktare är kvar på ena kortsidan. Resten är nya läktare i U-form i en våning som skapar en härlig akustik. Och logerna är byggda på ett sätt som får mig att tänka på nyare engelska arenor. En härlig fotbollsarena för sisådär 300 miljoner kronor.

Och det skadade förstås inte att mediautrymmena var i nära anslutning till både pressläktare, presskonferens och lagens omklädningsrum …

GIF Sundsvall gav inte ett hårt skadedrabbat Syrianska någon chans och vann med 4-0. Pa Dibba gjorde två mål medan Fredrik Holster och Kevin Walker stod för varsitt i en match där GIF Sundsvall var helt överlägset.

Syntes vad skadorna betydde

Inte så konstigt heller. Syrianskas skadelista var nio spelare lång på förhand och redan i paus hade den listan blivit tre man längre sedan anfallaren Ismael, målvakten Miller och mittfältaren Felic lämnat planen för – just det, skador. Jag kan inte låta bli att lida lite med Syrianska. Jag menar, vilket lag kan klara av tolv man på skadelistan varav de flesta nyckelspelarna? Inte en trupp som redan på förhand är medvetet liten och skadekänslig.

Och då såg det ut som det gjorde i matchen. GIF dominerade stort, redan från start bjöd Syrianska på oväntat stora ytor och GIF kunde bara tacka och ta emot. Syrianska hade egentligen bara en chans att hänga med i matchen. När anfallaren Aganovic kom fri och rundade Oscar Berglund innan Marcus Danielson lyckades rädda ett annars givet 1-1-mål på mållinjen.

4-0 i underkant

I övrigt kunde GIF trumma på och 4-0 var nästan i underkant, så stor var klasskillnaden. Pa Dibba bjöd på ett drömmål när han sköt sitt första allsvenska mål med ett långskott från 25-30 meter i första halvlek – och följde sedan upp det med en andra halvlek där han gjorde det mesta rätt. Dibba var tillsammans med Ari Skúlason, som dominerade och slet hårt i mitten, bäste giffare i matchen. I alla fall i mina ögon.

Så nu är Giffarna igång. Man är ”på pappret” som Sören Åkeby uttryckte det inför matchen. Tre poäng och numera plus i målskillnaden efter att måltorkan stannat vid två matcher. Det bör betyda en hel del självförtroendemässigt inför fortsättningen med två tuffa bortamatcher kommande vecka; Norrköping på måndag och AIK på söndag.

Så njut av segern, bygg vidare på den – men det går inte att dra för stora växlar av den. Syrianska var ett för sårat lag för att vara en riktig värdemätare. Men även givna poäng ska vinnas – och det gjorde GIF Sundsvall på ett otroligt bra sätt.

Domare Daniel Stålhammar anmäler Djurgårdens Yussif Chibsah i efterhand för det röda kortet som Stålhammar felaktigt gav Marc Pedersen för armbågen mot GIF:s Fredrik Holster i söndags.

Pedersen har redan friats av disciplinnämnden för armbågen och får spela i Djurgårdens nästa match. Helt rätt. Själv tyckte jag att den automatiska avstängningen som kommer av en grov utvisning (rött kort direkt) skulle flyttas över till Chibsah för att göra så rätt det går att göra i efterhand. Så blev inte fallet och nu anmäls Chibsah i stället i efterhand av Stålhammar. DIF-mittfältaren har tre dagar på sig att göra ett yttrande innan disciplinnämnden tar sitt beslut.

Men hur tänker man nu? Visst tycker jag att Chibsah ska få minst en matchs avstängning, men nu får han först spela mot Gais i kväll – då han borde vara avstängd – för att därefter troligen bli avstängd. Med Pedersen redan friad så får Gais ingen fördel alls av DIF:s röda kort i helgen. I stället får troligen Malmö FF, som är DIF:s motstånd i nästa omgång, fördel av utvisningen mot GIF Sundsvall. Fel staplas på fel.

Och varför anmäldes inte Chibsah redan i samband med att domarrapporten skickades in efter söndagens match? Så att rätt hade kunnat bli rätt till i kväll. Det gick ju uppenbarligen att få med att Pedersen var felaktigt utvisad …