Låg i soffan i min bästa säl-imitation då jag plötsligt fick så ont så ögonen tårades.

”nu är det nog dags”, bekände jag för Micke som genast begav sig ut i bilen och installerade den nya barnstolen. Själv tog jag en dusch, packade mina saker (igen) och passade på att plocka undan i huset inför avfärd.

Sedan hände ingenting.

Och ingenting. Och absolut ingenting!!

I stället åkte vi till barnmorskan enligt bokad tid, som i stället förklarade att det nog kommer att ta ytterligare några dagar.

Så jag står fast vid min teori. Det blir nog ingen Bäbis för mig…