…bokstavligen. Tänk vad fort man vänjer sig vid, och accepterar som någonting normalt, bajs under naglarna och kräksfläckar på alla kläder.

Tvätthögen är imponerande! Rena tornen. Och ändå känns allting hur lugnt som helst. Det får vara så. Jag vill till och med HA det så.
För så lyckoberusad som jag är just nu, det har jag aldrig tidigare varit.

Morgonens projekt var i alla fall att bada den lilla bajsmaskinen, som tyckte att det var en ganska obehaglig upplevelse. men så fort handduken kom på igen så var humöret på topp. Snart ska vi ha folk över på middag, så med tanke på mitt nya rörelsetempo (läs i behov av rullator) så är det nog bäst jag sätter fart.

Här är i alla fall några badbilder, en med ett NÄSTAN-smile! Inte lätt att fånga på bild, I’m telling you.