FruSvanberg

Det här med dagarna, det funkar inte så bra Har verkligen inte tid att blogga alla dagar, och då jag väl har lite tid över vill jag bara göra absolut ingenting. Tömma huvudet liksom =)

Så ni får leva med att det blir mer eller mindre sporadiska uppdateringar.

Iallfall, dagens ämne: Vad skulle jag göra om jag fick en miljon:

Jag skulle betala bort mina skulder och sedan göra mig av med möbler och sånt här hemma jag inte trivs med, likaså kläder. För att sedan köpa nytt! En resa för hela familjen skulle heller inte sitta helt fel. Sen är nog pengarna slut skulle jag tro.. Inte riktigt kanske, men det kan ju vara bra att ha nån krona undanstoppad också!

Ser man enbart till utseende så har jag tenderat att falla för långa, gängliga killar. Gärna mörkt hår, men absolut inget tvång Muskler och sånt är inget jag intresseras av, men ju längre dem är desto bättre är det. En förälskelse jag hade för längesedan, han var 2.07, helt perfekt! En annan var också närmare 2 meter..

Men ser man till sättet då, ja det har ju varierat under åren. Men gärna MANLIGA karlar, humor är mycket viktigt, likaså förmågan att munhuggas och inte ta allt på så stort allvar. Någon som ständigt är allvarlig kan jag inte tänka mig, jag måste kunna skämta och skojjas mycket.

I stort: Ingen fjompa, utan en redig karlakarl!

……….

Sen finns det ju dessa kändisar också.. Där har jag otroligt blandad smak, givetvis kan man ju mest gå efter utseendet då man inte känner dem personligen. Men ofta spelar olika rollfigurer de haft in också.

Denna karln tycker jag är otroligt snygg

Även denna

Sen finns det karlar jag tycker är tilldragande på något vis, inte nödvändigtvis supersnygga.. Men som sagt, tilldragande. Här kommer mitt frikort:

Idag döptes småtrollen våra.

Vi valde att döpa dem under en befintlig gudstjänst, en jättefin familjegudstjänst. Det är jag väldigt glad över att vi gjorde, för himlarns så fint det var. Barnkören sjöng och teatergruppen spelade upp två små pjäser, även konfirmanderna var där på ett hörn. Fikat och doptårtan stod församlingshemmet för, som tack för att vi valde att döpa under en gudstjänst. Jag och Martin är supernöjda med dagen som varit, det var helt perfekt, fint, lättsamt, roligt, mysigt.. Ja allt! Tack Stöde församling.

Förresten, Nelia somnade precis innan prästen skulle ta henne, och hon sov sig genom hela dopet =)

Men ÅH.. Detta känns helt plötsligt väldigt jobbigt.. Rubrikerna är ju tråkiga.

Just nu vill jag, mer än något annat:

• Få vara friska, vi har varit sjuka länge nog.
• Ha pengar
• ORK att ta hand om mina 3 vilddjur på ett bra sätt.

Idag har vi sagt hejdå till farmors bror.

En väldigt fin begravning idag, med otroligt fina psalmer och musik. Med risk för att låta precis som kusin min men.. Jag tyckte jag hade allt under kontroll, han gick bort natten mot juldagen och det kändes verkligen som att ”detta kommer gå riktigt bra”. Men väl i kyrkan blev allt så verkligt igen och gamla minnen poppade upp.. Å då var det kört, satt och försökte sjunga en psalm ”Var jag går, i skogar, berg och dalar” Men kom ej längre än till andra meningen ungefär, där brast det. Satt och kämpade och kämpade mot tårarna, men de fyllde upp ögonen så jag ej kunde se texten i psalmboken Så jag la ner projektet -”Sjunga psalm”.. Sen var det jobbigt att försöka hålla emot, och några rackare slet sig (tårar alltså) ner på kinderna. Kusin min kom dock som en räddare i nöden och erbjöd mig ett litet hörn av en redan söndergrinad servett, full i snor och tårar. Det är kärlek det Min käre mor ville också ha papper att torka sig med, jag erbjöd snällt min nedärvda servett, men hon avböjde.. Kan inte förstå varför

Hur som haver, det var då tillslut dags att gå fram till kistan och säga adjö. Var det jobbigt innan blev det inte ett dugg bättre nu. Riktigt jobbigt!!  Blev så verkligt helt plötsligt.

Men nu är det gjort och det känns skönt att det är ”klart” nu. Han gick ju som sagt bort för ett bra tag sedan, så det känns på något vis som ett avslut nu.

Kan dock inte hjälpa att fundera på vad som förmodligen komma skall.. Har ju en till släkting som är väldigt sjuk! Man ska väl inte fundera på sånt som ännu inte hänt.. Men då vi satt i kyrkan idag så, ja det kom helt enkelt upp i huvudet. Vill inte att saker och ting skall vara som det är, men nu är det så och inget kan jag göra åt saken, bara hoppas att det går så smärtfritt som möjligt. Ingen rolig tid nu..

Men det ska ni veta, att det är så OTROLIGT skönt att ha min bästa vän, tillika kusin, i dessa situationer. Vi känner varadra så väl, inga ord är nödvändiga i sådana här situationer. Vi är väldigt lika vad gäller att hantera sorg.. Det är skönt att ha henne med sig helt enkelt! Vi tänker någorlunda lika vad gäller saker och ting och vet när den andre har det jobbigt. Jag har svårt att prata om saker och ting med folk i allmänhet. ”Sånt håller man inom sig” liksom.. Cissi är likadan, men tillsammans kan vi prata, men endast när det verkligen behövs, däremellan finns nån slags ömsesidig förståelse och tankeöverföring. Ord är onödiga! MEN, ibland måste man tömma ryggsäcken, och då finns vi där för varandra..

Med risk för att bli för djup så avslutar jag med att berätta att just nu sitter jag och har fredagsmys alldeles för mig själv, resten av hushållet har somnat. Jag sitter här med ett glas cola och en liten skål ostkrokar (Som jag egentligen är för mätt för att röra) och bara myser, ser på tv som JAG gillar, inge barntv eller dålig action Nu ska jag återgå till lugnet och ensamheten igen! Där trivs jag bäst

Trevlig helg!

Lätt..

Jag vill ha ork/kraft och tålamod till att plugga till lärare, efter det vill jag få jobb.

Jag vill att min familj ska få vara friska.

Min absolut högsta önskan tänker jag inte skriva ut här…

Sen så drömmer jag ju givetvis om en storvinst på lotto eller nåt sånt.. Men överlag är jag rätt nöjd! Vill mest att allt ska flyta på och att barnen ska ha det bra. En diamantring skulle jag också vilja ha För att fira 5-årig bröllopsdag eller så, hihi!

Devin är hemma från dagis nu denna veckan. Det går ju mer eller mindre magsjukeepedemi på byn nu, och jag har verkligen ingen lust att dra hem smittan. Dels p.g.a. min fobi, men också för att jag är rädd att skulle jag och Martin smittas skulle det bli RIKTIGT jobbigt att ta hand om barnen. Så nu när jag ändå har möjligheten att ha honom hemma (Jag går ju bara hemma själv och är mammaledig) så får han vara hemma. Förresten tycker jag att det är riktigt mysigt att ha honom hemma, han är inne i en sån mysig period nu, och man får många goda skratt varje dag.

Nu har jag fått ett gäng salvor som jag ska dela ut till intresserade. Har redan börjat använda den på Nelia, hon blev väldigt röd i stjärten igår nämligen osså kom vi hem och såg att vi fått salvorna, perfekt Redan idag är hon jättefin igen. Även jag tog å använde den på mina händer, blir så torr på ovansidan händerna, så jag får torrsprickor. Kändes jättebra! Jack ska få prova salvan på knäna, han blir så torr och narig nu när han börjar ligga mer på mage. Den går banne mig att använda till allt!

Jag har hittills bara använt inotyol till barnas rumpor, jag är helnöjd med den salvan. MEN jag har väldigt svårt för lukten, och när man fått den på händerna är det väldigt svårt att torka bort. Man vill inte direkt smörja in sina torra händer med den. Bepanthen däremot smörjer jag mer än gärna in det mesta med. Så än så länge är vi kanonnöjda!