Partybloggare Hanna Ek

Jag vaknar upp ur min dagdröm och inser att det är Söndag. Veckan har snurrat förbi mig så otroligt fort, jag har lärt mig nya saker, sett nya saker,förlorat något, träffat en främling, skrattat, gråtit och någonstans mitt i det här otroliga festivalkaoset så har jag funnit mig själv lite, jag vet att det låter fånigt som fan då jag säger det, men vad spelar det för roll. Jag sitter hemma i min lägenhet och kikar lite på min hatt som nu ligger på hyllan, det har verkligen varit en fantastisk vecka. Och jag hoppas att jag lyckats med det som jag ville med den här bloggen, att du fick en fin liten inblick i just mitt liv, och i min Gatufest. Och jag vill tacka ST så fruktansvärt mycket för att dom valde ut mig, det känns som att jag är så himla inspirerad och supertaggad efter den här veckan. Och jag vill avsluta med världens största tack, till ST, till dig som följde min festivalblogg, till mina vänner och till alla fina personer som har gått fram till mig och berättat hur bra dom tycker att jag är för min blogg. Jag blev kallad för poet häromdagen då jag gick hem från Gatufesten, och det gjorde mig så sjukt rakryggad. Vad gör jag i fortsättningen då? Jo, det undrar jag också, vem vet vad jag ska hitta på. Vi kanske ses nästa år igen, och jag antar, att om du vill fortsätta följa mig tills dess så finns jag alltid här, på hemmaplan.

Men plötsligt så gick den där otroliga hettan över till åska och regn, och det blev tid för den sista dagen på veckan. Jag har en liten bild i huvudet att allting stannade exakt stilla där jag lämnade det igår då jag gick hem, och att regnet snällt spolar ren staden ikväll, från stora scenen till tivolit, förstår du hur jag menar? Att alla karuseller liksom står helt stilla. Och jag kommer att få lite ont i hjärtat på måndag då det inte finns en enda färgglad vagn som lyser upp stenstan. När jag blir äldre så hoppas jag att jag minns att sommaren då jag var sjutton år var så himla fin, så himla himla fin. Så nära inpå och så sprakande och glittrande och mörk och ljus på samma gång. Farväl kära läsare, och ha en fantastisk sommar, dröm vidare och sånt. Och grattis Sharlee van Stralendorff, du har vunnit tävlingen för att du skrev så sjukt vackert om Håkan och allt fint som du mindes Gatufesten, kontaktar dig om priset snart ska du se.

Och det är lång väg ner,
Och jag skulle aldrig ramla mer.
Och jag ramlar glada Gatan fram, sen ramlar jag tillbaks igen.