Ledarbloggen

Akademien valde i år Mario Vargas Llosa. Han har länge varit tippad i  förhandsspekulationerna – inte så många har lyft fram honom i år dock. Själv har jag läst Bockfesten, en lysande roman om Dominikanska republikens diktator Trujillo. Kul om det återutges lite av hans böcker nu.

Om några timmar är det dags för Peter Englund att i egenskap av Svenska Akademiens ständige sekreterare tillkännage vem som får Nobelpriset i litteratur. Spekulationerna är som vanligt omfattande. Är det inte dags för en poet? Inte kan det väl bli ännu en europé? Törs man välja ännu en äldre herre? Var Horace Engdahls sågning av den amerikanska litteraturen för något år sedan bara en skenmanöver?

Jag upprepar mina önskningar från i fjol – Haruki Murakami och Philip Roth är två av mina favoritförfattare. Å andra sidan är det alltid kul när man får upptäcka ett nytt författarskap. Jag har aldrig riktigt förstått mig på dem som klagar på att Nobelpriset ”alltid går till någon som man inte känner till.” För det första så känner dessa personer ofta inte till så särskilt många framstående författare. För det andra så är det nästan uteslutande dessa som tycker att Astrid Lindgren borde få priset postumt.

Nu tror jag faktiskt inte att Murakami eller Roth får priset. Jag tror att det är dags för en utomeuropeisk poet. Då ligger väl Ko Un och Adonis bra till. Med John Ashbery som en dark horse.

Hos Svensk bokhandel finns en intressant intervju med Englund.

PS. I fjol lyckades jag gissa rätt.

… ”De apatiska”. En tegelsten som knappast är lättillgänglig. Men en viktig tidskrönika som bland annat gör slut på en rad fördomar och påståenden kring apatiska barn. Zaremba skriver om boken i DN. Läs!

Precis som kollegan Susanna Birgersson på Eskilstuna Kuriren så har semestern inneburit en hel del läsning. Framförallt vill jag lyfta fram Ian Burumas bok Mordet i Amsterdam som jag tycker att alla borde läsa. Han diskuterar det mångkulturella samhället, islamism och tolerans mot bakgrund av mordet på den islamkritiske filmaren Theo van Gogh.

Också Peter Kadhammars senaste bok Fru Anna och generalen som ger perspektiv på 80-talets uppror i Polen och Sebastian Haffners En tysk mans historia: minnen 1914-1933 förtjänar att läsas.

Sen tycker jag dessutom att alla borde upptäcka japanen Haruki Murakami som skriver fantastiska romaner.

Död verkar vara temat den här veckan. Michael Jackson dog i fredags natt, vilket ingen lär ha undgått, och nu ser jag att författaren Willy Kyrklund har gått hädan. Jag tycker att Kyrklund är en av de författare som verkligen behärskat det svenska språket till fulländning. Han författarskap är inte särskilt omfångsrikt, det mesta han skrev i skönlitterär form återfinns i samlingen Prosa. Den är väl värd varenda krona den kostar. I min bok är Kyrklund den svenska som mest hade gjort sig förtjänt att få vinna Nobelpriset.

I morgon börjar den årliga bokrean. Det kommer väl som vanligt att bli en viss rusning och själv kommer jag säkert också att försöka hitta nåt. Nog för att jag tycker att rean har spelat ut in roll lite nu när man kan hitta billiga böcker året om på nätet och när pocketupplagan oftast finns i handeln långt innan den inbundna reas ut. i år tänkte jag försöka lägga vantarna på Robert Fisks epos om Mellanöstern, annars vet jag inte riktigt – lite spontanköp brukar det ju oftast bli.

Det som är lite kul med bokrean är ju att det för en gångs skull blir lite snack om böcker bland folk i allmänhet. Arbetskamrater snackar om vilka böcker de har fyndat kring fikabordet och dylikt, det händer ju inte så ofta.

I dagens ST tipsar vår före detta kulturredaktör, Curt Bladh, om vilka böcker ni inte får missa.

Helsingborgs Dagblad har skickar ut en enkät till riksdagens politiker och frågat om deras favoritkulturyttringar – det är lite kul att se vad våra politiker läser. Jag vet inte riktigt vad jag ska dra för slutsatser av att migrationsminister Tobias Billström gillar fantasy (Tolkien) och kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth gillar Hemsöborna. Roligast är kanske att jordbruksminister Eskil Erlandsson tycker att skräckisen Excorsisten är den bästa filmen. Kanske är det för Max von Sydows insats som prästen som ska driva ut jävulen ur flickstackarn?

… problem är inte att det hon skriver i ”Gömda” och ”Asyl” inte är sant. Lögner blev det inte förrän Marklund och Piratförlaget beskrev innehållet i böckerna som sanning. Vilket Marklund och Piratförlaget nu försöker springa ifrån. Något som inom parentes sagt inte fungerat så bra.

Det är inte statistik vi talar om, det är ett förvrängande av sanningen som upphöjts till sanning. Dikt, fiktion, eller som i detta fall, när det marknadsförts som sanning – en förbannad lögn. Vilket är ett problem eftersom personerna i hennes böcker existerar i verkligheten.

Detta gör Marklund till en lögnare. Hon har pantsatt sin journalistiska heder för att tjäna pengar på sin bokutgivning. Pengarna har hon kvar, hedern och anseendet har gått förlorat. Konstigare är det inte

PO Enquist vann alltså Augustprisets skönlitterära klass för andra gången. Förra gången det begav sig var 1999 med den fina Livläkarens besök. Jag tycker dock att den här – Ett annat liv – är ännu bättre. Kanske till och med det bäst Enquist har skrivit (med förbehåll för att jag inte har läst allt). Så jag tor att han är en värdig vinnare. Med risk för att outa min egen obildning måste jag dock tillstå att jag inte har läst någon av hans mot- eller medtävlare i år.

… till den supersköna ”Ett hjärtslitande verk av förbluffande genialitet”, är tillbaka med en ny roman på svenska – Vad är detta Vad. Med tanke på hur mycket jag gillade den förra boken så borde väl även den här kollas upp.