Ledarbloggen

Nobelkommittén i ”den sista Sovjetstaten” (Björn Rosengren kallade ju Norge så en gång för länge sen) har nu slagit fast att världens kanske bäste talare också är förtjänt av att belönas med fredspriset. I beg to differ. Misstförstå mig inte nu, jag gillar Barack Obama jättemycket och jag har höga förhoppningar på att han kommer att bli bra för världen, men han har inte suttit ens ett år vid makten ännu. Han har knappt hunnit sätta några avtryck på politiken.

Norrbaggarna kunde väl ha väntat en mandatperiod i alla fall för att se om pratmakaren blir en fredsmakare också. Men icke. Nu blir priset mest som en klapp på axeln för Obama.

Nåväl, det är ju skönt att norrmännen nu officiellt har slagit fast att Obama är värdig mottagare av fredspriset medan Winston Churchill inte var det. Ridå!

Den amerikanska humorduon Penn & Teller förklarar hur Obamas ekonomiska politik fungerar.

I väntan på den nya Morrissey-skivan – Years of Refusal – som jag har beställt så plockar jag fram och lyssnar på You are the Quarry, hans bästa på senare år. I låte America is not the world sjunger han:

America, land of the free they say, and of opportunity, in a just and truthful way, but where the president is never black, female or gay. And until that day you’ve got nothing to say to me, to help med believe in America.

Då får jag väl hoppas att Moz är nöjd nu när Barack Obama är både vald och installerad. Förvisso har USA fortfarande inte haft någon kvinnlig president, än mindre en homosexuell. Å andra sidan är det väl bara Island som haft en öppet homosexuell regeringschef.

I dag kommer fokus at riktas mer än vanligt mot USA. Klockan 18 svensk tid svärs Barack Obama in som USA:s 44 president. Dagens ledare handlar om detta och om de närmast orimliga förväntningar som väntar honom. PJ Anders Linder skriver en läsvärd kolumn under rubriken ”Världen blir bättre när den gillar USA” och på debttplats ger Madeleine Albright – utrikesminister under Bill Clinton – några råd till sin partikollega.

Via Jonathan Leman hittar jag en ledare om Barack Obama i Skånska Dagbladet. Ledaren slår bland annat fast att bilden av Barack Obama i svenska medier har varit ”fördomsfull”, Skånskan skriver:

Bilden av Barack Obama i svenska medier har varit ganska fördomsfull genom att den så starkt betonat hans hudfärg. Obama är produkten av en kortvarig förbindelse mellan en kenyansk akademiker och en vit amerikansk medelklasskvinna. Han är alltså lika mycket vit som svart.
Någon svart gettopolitiker är han minst av allt. Hans uppväxt har däremot varit typisk för en vanligt amerikansk ung man i en relativt ekonomiskt stabil medelklass och det är snarast det som präglat hans värderingar och världsbild.

Fair enough. Helt rätt är att han inte är någon ”gettopolitiker”. Å andra sidan är väl inte alla svarta boende i getton, så vilka är det som står för fördomarna egentligen? Frågan blir inte minst intressant när man fortsätter att läsa artikeln.

Närmaste medarbetare som stabschef blir Rahm Emamnuel, ledamot av representanthuset, en drivande och aggressiv politiker, dessutom med judiskt påbrå, hans mellannamn är Israel.

Vad menas egentligen med detta ”dessutom med judiskt påbrå”? Är det något suspekt att han har ett judiskt påbrå och att han heter Israel i mellannamn?  Om inte, varför påpeka det?  Och om Skånskan nu menar något med det så får de gärna utveckla.

… FastFoodLovers hittar jag en något annorlunda ”take” på Barack Obamas slogan ”change is coming”.

… utsett Rahm Emanuel till sin chief of staff – presidentens högra hand. Den som läser wikipedia-texten om Rahm ser snart att han har varit förebilden för tv-serien Vita huset karaktären Josh Lyman. Men kanske ännu häftigare är att hans bror är förlagan till tv-världens kanske roligaste rollfigur Ari Gold i Entourage.

Så här kriver wiki:

”His brother Ari is a talent agent in Los Angeles  who inspired Jeremy Piven’s character Ari Gold on the HBO series Entourage. Emanuel himself is the inspiration for the character Josh Lyman on The West Wing. ”

… Medievärlden har en artikel om en reklamkampanj i USA där presidentkandidaterna har photoshoppats – Obama har blivit vit och McCain svart. Ett lite kul grepp. Tor Myhren som är kreativ chef på reklambyrån Grey säger till Medievärlden:

- Om du stöder en kandidat bara för hudfärgen så röstar du av fel anledning.

För övrigt, ser inte den vite Barack Obama ganska mycket ut som Jim Carey?

Den här låten tillägnas dagens mest uppmärksammade kille, han som om han vore irländare skulle heta Barry O’Bama. Hoppas du fortsätter att vara banbrytande.

… en tår från mitt öga när Obama i natt höll sitt tal. Särskilt denna fina del av talet fick en amerikavän som mig att rysa:

And to all those who have wondered if America’s beacon still burns as bright – tonight we proved once more that the true strength of our nation comes not from the might of our arms or the scale of our wealth, but from the enduring power of our ideals: democracy, liberty, opportunity, and unyielding hope.