Ledarbloggen

Att den politiska majoriteten inte anser sig vara ansvarig för landstingets dåliga ekonomi har vi förstått. Senast i dagens debattartikel i ST. Allt är i stället regeringens fel.

Det är ett märkligt påstående. Regeringen sköt till 10 miljarder extra till landets kommuner och landsting för att lindra effekterna av den ekonomiska krisen. Resten måste rimligen vara upp till landstingen själva. Man måste rätta munnen efter matsäcken helt enkelt.

S-topparna i Västernorrlands skriver i dag att den skattehöjning på 39 öre som genomförts inte hänger ihop med att landstinget har varit banktutt i flera år. De skriver:

”Det är dock viktigt att komma ihåg att denna skattehöjning inte har något samband med behovet av en kostnadsminskning för länets sjukhusvård. Vi tvingades till skattehöjningen för att möta de värsta effekterna av regeringens politik. ”

Jag skulle gärna vilja ha ett förtydligande här från S-ledarna i Västernorrland, är det ni eller regeringen som är ansvariga för ekonomin i landstinget?

Jag vet att det är några dagar sent, men jag har inte kommit mig för att blogga förrän nu. Tidigare i veckan så meddelade majoriteten i Sundsvall (S, V och MP) att 100 lärare varslas om uppsägning. Detta kom samma dag som det visade sig att kommunen gick med cirka 30 miljoner i överskott. Martin Johansson, ordförande i Barn- och utbildningsnämnden, är den som är ytterst ansvarig för skolan i kommunen valde i en intervju med Mittnytt att helt svära sig fri från ansvar. Det hela är regeringens fel. Johansson säger (klicka här för att se klippet på SVT Play):

– Jag är jätteless på att administrera den här skitregeringens politik faktiskt, skitless på den här regeringen. Byt ut fanskapet så fort som möjligt.

För det första tycker jag att det är svårt att ta en politiker som använder ett sådant språkbruk på allvar. För det andra är han väl medveten om att det står kommunen fritt att satsa hur stora resurser de vill på skolan? Det handlar om prioriteringar och uppenbarligen tycker den sittande majoriteten i Sundsvall att det är en korrekt prioritering att varsla hundra lärare. Om jag för en minut skall agera populist så kan man ju tycka att det är en händelse som ser ut som en tanke att beskedet kom nästan samma dag som kommundirektören Stefan Söderlund står i fullmäktige och berätta om hur äventyrsbadet som håller på att byggas snart är upp i dubbla den kostnaden som fullmäktige godkände.

Och vad är det egentligen Johansson menar att regeringen har eller inte gjort? Har de inte ökat statsbidragen i tillräckligt hög takt? Just för att motverka neddragningar under den lågkonjunkturen i finanskrisen har ju regeringen skjutit till pengar till kommuner och landsting. Att oppositionen – och uppenbarligen också Martin Johansson – tycker att det har varit för lite pengar förvånar inte. De verkar tro att staten har obegränsat med resurser. Men på samma sätt som Sundsvall kommun inte kan satsa mer pengar än den har så kan inte heller staten göra det i det långa loppet (även om kortsiktiga budgetunderskott pareras av överskott i godare tider).

För att travestera Johansson:

– Jag är skitless på Martin Johanssons skitsnack.

Morgonens partiledardebatt i riksdagen var en trött och förutsägbar tillställning. Vi har hört argumenten förut. Oppositionspartierna menar att det mesta regeringen gör är fel – det är för lite och för sent. Regeringen å sin sida skyller det mesta på finanskrisen – några fel har man inte gjort.

Det som avgör valet nästa år kommer sannolikt att bli vilken verklighetsbeskrivning väljarna tror är mest sanningsenlig. Är det regeringens eller finanskrisens fel att arbetslösheten ökar och tillväxten är låg?

Avgörande för regeringen blir sannolikt om den kan lyckas visa på att arbetslösheten minskar, eller i alla fall att ökningen planar ut. Om regeringen får väljarna att känna att det har vänt och att vi är på rätt väg så kommer den att bli omvald. Om inte så kommer historien att upprepa sig och visa att borgerliga regeringar i Sverige tycks vara oförmögna att bli omvalda.

… om det grymma i att skilja barn från sina föräldrar apropå moderaternas linje att reglerna för anhöriginvandring skall stramas åt. Givetvis kom kommentarerna per mail direkt. Fy fan att det finns så många onda, dumma människor som inte ser längre än till sin egen person. Sverigedemokraterna och därom till höger stående bajsbruna drägg måste bestå av en samling individer som saknar stake/hjärta/och/eller hjärna. För det kan väl inte bara vara en bunt psykopater med brister i förmågan att känna annat än det egna behoven?

Högskole- och forskningsminister – och tidigare Folkpartiledaren – Lars Leijonborg (FP) lämnar regeringen. Det beskedet kom i ett pressmeddelande nu på morgonen.

Fredrick Federley, profilerad riksdagsledamot (C), kräver i dag en regeringsombildning med större tyngd för C, FP och KD. Moderaterna har i opinionen belönats för framgångar som hela alliansen står bakom är hans argument.

Nu är det en känslig sak med regeringsbildning i koalitionsregeringar – jag tror inte det finns några större utsikter för en dramatisk förändring av maktbalansen i regeringen. Däremot hoppas jag att Fredrik Reinfeldt och de övriga partiledrna kan komma överens om en ”toppning av laget” – för att tala med Göran Persson – förslagsvis efter riksdagens sommaruppehåll. Ett antal av dagens ministrar är alltför osynliga och har inte riktigt lyckats med sina arbetsuppgifter.

Personligen skulle jag gärna se att kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth (M) byts ut, jag tycker hon har varit alldeles för tam. Kanske lyfta in Hans Wallmark eller Mats Johansson som är skickliga kulturpolitiker?

Forsknings- och högskoleminister Lars Leijonborg kan också få stryka på foten. Inte för att han direkt har gjort bort sig, mer för att han känns avdankat och för att citera Anders Borg ur gårdagens budgetdebatt ”det går inte att ladda om med bränt krut”.

Sten ”Tomhylsan” Tolgfors (M) lär väl tyvärr bli kvar trots att han kanske är den sämsta försvarsminister vi haft.

EU-minister Cecilia Malmström (FP) är skicklig men har haft en undanskymd plats hittills under mandatperioden, men kanske är det hennes tur att lysa under Sveriges ordförandeskap?

Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson (M) och infrastrukturminister Åsa Torstensson (C) är två minstrar som också är riktiga doldisar – kanske finns det anledning att göra något åt detta? Även om båda portföljerna i sig är knastertorra.

Döm om min förvåning när jag ser att Ylva Thörn, Kommunals ordförande, tycker att regeringens satsningar är ”tillräckliga”. Ordningen återställdes dock så fort jag klickade på länken, det skulle naturligtvis stå otillräckliga.

… i dag mellan regeringen och oppositionen har Socialdemokraterna och IF Metall enats om ett gemensamt uttalande.
I det sägs ingenting om kärnkraften, som orsakar splittring i partiet.
S och facket tycks däremot vara eniga om behovet av en bred uppgörelse om stabila priser och god tillgång på el. Hallå, hallå!

Har vi hör någon kräva motsatsen, höga priser och liten tillgång?

När det var upplopp i Paris för några år sedan så sa Nicolas Sarkozy att man måste ”spola bort slöddret med en Kärcher” (nettoyer la racaille au Kärcher, eller nåt liknande). Kanske borde regeringen Reinfeldt ta in Sarkozy som extern konsult för att lösa problemen i Rosengård?

Jag brukar dagligen gå in på regeringens hemsida för att se vad våra ministrar har för sig. Ibland blir man dock inte mycket klokare av den information som ges. Se bara på utrikesminister Carl Bildts uppdrag i morgon – vad betyder det? Någon som har en gissning?