Ledarbloggen

Per Gudmundson, ledarskribent på Svenska Dagbladet, har letat rätt på boken Med mina ord av Mona Sahlin, där hon bland annat skriver om det här med hushållsnära tjänster. Ett utdrag lyder:

Men alla kan ju inte ha råd att använda denna service, invänder då många. Nej, det är sant. Men skall det inte finnas alls då? Alla har inte råd eller lust eller möjlighet att gå på Operan heller att köpa bil, bo i hus eller skaffa en dator. Skall det då inte få förekomma alls? Dessutom vet vi vilken stor svart marknad detta med hemarbete är idag.

För mig är det det slavaktiga utnyttjandet som inte är okej. Allt som kan bidra till att öppna den stora tjänstesektorn för vita och sjysta pengar är däremot helt okej.

Plötsligt förstår man varför det låter så ihåligt när Sahlin försöker attackera RUT-avdraget. Hon tror ju inte på de egna argumenten.

I dag gör de fyra Stockholmstidningarna – Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Aftonbladet och Expressen – gemensam sak och uppmärksammar den svensk-eritreanske journalisten Dawitt Isaaks sak. Han har i dag suttit fängslad i 2742 dagar utan rättegång. Hans enda ”brott” är att göra det som jag gör varje dag, uttrycka min åsikt fritt i en tidning.

Det är uppenbart att UD:s tysta diplomati fungerar väldigt dåligt. Det är dags att ta krafttag – inget bistånd – vare sig från Sverige eller EU – borde gå till Eritrea så länge som landet inte efterlever de mänskliga rättigheterna, går i demokratisk riktning och beter sig på ett allmänt anständigt sätt.

Thomas Gür skriver i en – förövrigt läsvärd – kolumn i Svenska Dagbladet att lönerna för statsråd och tjänstemän i regeringskansliet bör höjas, detta för att få mer kompetent personal. En tanke jag sympatiserar med. Det hela kan bekostas med att dra ner antalet riiksdagsledamöter skriver Gür:

Man skär ned antalet riksdagsledamöter till knappt en tredjedel, gärna till 113, som är ett vittberömt primtal.

Kära läsare, upplys mig gärna om vad som gör 113 till ett så berömt primtal.

… språkrör, Birger Schlaug, skriver på Svenska Dagbladets debattsida Brännpunkt i dag om behovet av ett nytt parti. Han menar att det den tydliga indelningen i politiska block har skapat detta behov. Miljöpartiet sade sig ju en gång i tiden varken vara vänster eller höger, men i takt med att tiden har gått har partiet allt mer kommit att alliera sig med de röda kamraterna.

Det Schlaug egentligen efterlyser är att miljöpartiet anno 1980 kommer tillbaka. Partiet var helt enkelt bättre när han själv drog i trådarna än nu när Maria Wetterstrand och Peter Eriksson tagit över den rollen. Ett visst självförhärligande alltså. Nu är det dock så att miljöpartiet under firma Wetterstrand/Eriksson fått betydligt större genomslag för sin politik än det isolerade miljöparti som Schlaug styrde.

Förvisso kan man fråga sig till vilket pris – miljöpartiet har tvingats att anpassa sig i många frågor. Men vad vore alternativet? Att likt Kommunistiska partiet fortsätta sin renläriga ideologi, men som en följd av detta vara dömda till att för evigt vara kliniskt befriade från inflytande?

… redan upptäck Svenska Dagbladets youtubeiana så är det hög tid. De listar ner de bästa politiska klippen på You Tube. Senast är det Dr Albans trafiksäkerhetsversion av Hello Africa, tidigare har vi fått se ett klipp därvänsterpartisten Peder Petersen tror sig ha uppfunnit en evighetsmaskin.