Nu är skrivaren trasig igen

I förra veckan (usch, här försöker man vara dagsaktuell och så levererar man gamla nyheter, förlåt…) var vi på möte hos polisen. Bra mycket mindre dramatiskt än man kan tänka sig. Kaffe, macka och konferensrummet Ångermanland. En favorit bland konferensrum.

På dagordningen stod bland annat polisens nya radiosystem, Rakel. Ett system som inte går att avlyssna. Bra tycker polisen. Mindre bra tycker de flesta av oss journalister. Som ju av naturen är rätt nyfikna av oss.
Vi fick en kurs i Rakel och vet nu hur det fungerar. Eller ja, jag är ju ingen tekniker…

Som det fungerar i dag kan vi avlyssna allt som polisen säger på sitt radiosystem. Vi får lyssna, men inte berätta vidare det som vi hör. Så vi lyssnar, och när vi hör något intressant så ringer vi till polisen och pratar med dem… Ett rätt jobbigt förfarande. Både för dem och oss.

Med Rakel skulle vi alltså bli tvingade att ringa polisen ungefär en gång i kvarten och fråga ”om det hänt något”. Något som varken vi eller dom har tid med. Så där måste vi hitta på nåt nytt sätt att förmedla snabb och ärlig information från dom till oss.

Personligen tror jag – faktiskt – att det kan bli bättre. ”Vidareförmedlingsförbudet” ställer ofta till det i dag. Jag ”vet” alldeles för ofta sånt som jag inte får skriva/berätta vidare.
På mötet funderades det på en idé om någon textcentral på nån webbplats som uppdateras var 15:e minut, dygnet runt. Så fungerar det tydligen i Finland.

Faran med Rakel är att mer makt hamnar i polisens händer. Om de inte vill berätta något kan de helt enkelt låta bli, och vi (och ni medborgare) kommer aldrig att få veta om det.

Men med de trevliga och proffsiga poliser vi har i Sundsvall är det väl ingen risk att det inträffar.