I en egen omloppsbana
Kan gissa att det inom de flesta yrkeskategorierna förekommer slang eller egna påhittade uttryck för olika arbetsmoment i vardagen. Det senaste modeordet som börjat användas allt flitigare här på redigeringen är ”omloppsbana”.
När vi ibland väljer att ta bort bakgrunden på en bild för att texten i stället ska kunna flöda runt föremålet/personen i fråga kan det bli lite extra trixigt. Den där ”svävande” känslan kräver nämligen att man justerar inställningarna när bilden precis monterats in på den tänkta tidningssidan. Och det var just det jag hörde mumlas om häromdagen från kollegan mittemot mig i redigeringshörnan: ”Nu måste jag få till en sån där omloppsbana.”
Mina associationer gick genast till astronauter och planeter som snurrar flera ljusår bort, och jag måste erkänna att det lät så spännande att jag var tvungen att gå bort och kolla vad hon egentligen höll på med! I själva verket var det menyalternativet i layoutprogrammet som heter ”urklippsbana” hon var ute efter. Så i fortsättningen vet jag att det inte är någon idé att försöka sig på en konversation innan hon tagit sig ur den hårda koncentrationens atmosfär och landat i verkligheten igen. För man vill väl inte orsaka en krasch i det pillriga arbetet …