Nu är skrivaren trasig igen

Fick nyss ett telefonsamtal från polisen i Härnösand.

De hade hittat ett objektiv till en systemkamera på Kiörningsskolan i Härnösand, och nu letade de efter den redaktion som saknade ett sådant objektiv.

Lite som att leta efter en nål i en höstack, eftersom det vimlade av fotografer på Kiörningsskolan förra veckan. Det var ju på den skolan som de två mördade barnen gick.

Sundsvalls Tidnings objektiv var det inte. Dels eftersom det var fel märke, dels eftersom vi aldrig var inne i själva skolan.

Så den stackars polisen i Härnösand fick fortsätta att ringa runt.

Här undrar ju vän av ordning vilken tidning det är som skriver vad. Så jag googlar såklart ”Sundsvalls Dagblad”. Och jävlar i mig. Jag hittar den här sidan, som intygar att det mellan åren 1898-1902 har funnits en tidning med namnet ”Sundsvalls Dagblad”.

Men kan verkligen en hundra år gammal grej vara en nyhet?

Troligen är det både oss, ST.nu, och Dagbladet som Expressen vill credda för nyheten.

Nu under våren så har polisen i hela Västernorrland gått över till sitt nya radiosystem Rakel, och det innebär att vi inte kan lyssna på vad de säger vilket vi kunde göra innan.

Men vi har ändå ”polisradion” kvar här på redaktionen, för det går att lyssna på räddningstjänsten och ambulansen.

Och det fungerar bra, kan jag meddela. I dag har vi lyssnat på vad räddningstjänsten i Trehörningsjö i norra Ångermanland haft för sig. 17 mil bort.

Men vad polisen i Sundsvall gör i vårt kvarter – det har vi (nästan) ingen aning om…

Ändrade just ordet ”ökänd” till ”okänd” i en artikelrubrik som ska publiceras på nätet.

Mindre roligt, mer korrekt.

Fast man kan ju vara både okänd och ökänd

/Öskar

Ja jag är väl lite anti antar jag. Men jag har aldrig riktigt gillat det här med papperstidning. Det är webb, radio och tv som är det som jag gillar att publicera min journalistik i. Lät flådigt det där…

Men det visar sig att jag är ganska ensam om det. Enligt en norsk undersökning som branschtidningen Journalisten rapporterar om tycker hela 74 procent av de norska journalisterna att papperstidning är bäst – bara tre procent tycker att nätet har bättre kvalitet och sju procent tycker att det är likvärdig kvalitet. Vad resterande 16 procent tycker får vi inte veta.

Samtidigt ökat webbens siffror bland allmänheten.

– Journalisterna är tidningarnas bästa vän, säger professor Frank Aarebrot vid universitetet i Bergen till norska Journalisten.

Här handlar det alltså om kvaliteten på webb kontra tidning. Och ja, jag tycker att kvaliteten är minst likvärdig, och i många fall bättre på webben än i papperstidningarna.
Varför? Länkningar (interna och externa), obegränsat utrymme, artikelkommentarer, fler bilder, större tekniska möjligheter att visa vad som hänt/händer, möjlighet att på en gång rätta till de fel som alltid smyger sig in och så direktheten – här och nu-känslan.

Det tycker jag. Vad tycker du?

Har storleken på hemsidesadressen någon betydelse? Det har jag tänkt blogga om sedan Sveriges radio lämnade sin korta, snärtiga och klatchiga www.sr.se för längre, tråkigare och humorlösa www.sverigesradio.se. Debatten gick varm på nätet, och SR fick mestadels skäll för tilltaget. Bland annat här. Och någon egentligt skäl till varför man ska tvinga sina användare till fler tangentnedslag har jag inte sett…

Ännu roligare blir det ju för de lokala stationerna, som har SR:s adress +/[kanalens namn]. Har man ett kort och snärtigt kanalnamn, som ”SR Väst” eller ”SR Blekinge” går det kanske bra. Men har man ett längre kanalnamn blir det ju sjuukt långt adressnamn.

Jag har givetvis ägnat några minuter åt att göra en topplista med de längsta adresserna.

På tredje plats: http://www.sverigesradio.se/vastmanland – 39 tecken.
På delade andra platser: http://www.sverigesradio.se/ostergotland, http://www.sverigesradio.se/vasterbotten & http://www.sverigesradio.se/kristianstad –40 tecken.
Och på en hedrande första plats: http://www.sverigesradio.se/vasternorrland – 42 tecken.

Naturligtvis kan det här med långa webbadresser vara ett genidrag, och i händelse av detta har jag givetvis spånat fram vad vi och våra systertidningar ska döpa om oss till.

ST.nu blir givetvis http://www.sundsvallstidning.se
Dagbladet.se blir såklart http://www.dagbladetnyasamhallet.se
OP.se blir utan tvekan http://www.ostersunds-posten.se
Allehanda.se måste dela på sig och får de fenomenala adresserna http://www.tidningenangermanland.se och http://www.ornskoldsviksallehanda.se

Det ryktas om att koncernledningen redan har registrerat nämnda domännamn. Om-utifall-att, liksom.

I lördags hade vi ju en sån, det var första maj. Varken Sundsvalls Tidning eller någon annan morgontidning behagade anlända till er prenumeranter. För mig har det där med tidningsfria dagar alltid varit lite småskumt. Jag kan liksom inte förstå det. Och inför varje sån där dag (det finns elva stycken på ett år, be mig för guds skull inte räkna upp dem) ställer jag samma fråga till alla mina kollegor:

Varför kommer inte tidningen ut i morgon?

Ingen kan egentligen ge något superbra svar. Och extra obegripligt blir det ju när jag har jobbat på som vanligt både sista april och första maj. (Fast det finns ju kanske tryckare och tidningsutbärare som vill vara lediga?)

Och visst blir det lite pinsamt när det ringer folk till redaktionen på första maj, och hamnar hos mig, och frågar: Varför ligger det ingen tidning i brevlådan i dag?
Svar på det: Jo men serru det är ju en sån där tidningsfri dag i dag. Jag vet inte varför, men det bara är så.

Och sen får man helt enkelt hoppas att berörd person accepterar det hela och löser gårdagens sudoko en gång till.