Nu är skrivaren trasig igen

Debatten om slöjor och burka blir allt mer intensiv, men den förs mer i fikarum i privata sammanhang och bloggar än i traditionella medier. Anledningen är lite skrämmande. Man vågar inte bli utpekad som rasist.

Jag har de senaste veckorna träffat ett flertal personer som uttryckt ungefär samma åsikt.

– Det är fegt av medierna att inte våga spegla den verkliga opionen.

– Skulle vi acceptera människor som går omkring i rånarluvor i butikerna på stan?

– Hur kan man föra en vettig kommunikation exempelvis i skolan eller på arbetsplatser med en människa vars ansikte man inte ser?

Ett inslag i Rapport förra veckan, som handlade om en elev på en barnskötarutbildning i Stockholm har upprört många.

På Tensta Vuxengymnasium vill man inte acceptera en slöja som bara visar ögonen.

-Undervisningen handlar om många moment. Det är grupparbeten, argumentation och rollspel där vi anser att man bör kunna se ansiktet på personen. Dessutom ska hon fullgöra praktik, det ingår praktik i utbildningen, förklarar rektor Britt-Marie Johansson i Rapportinslaget.

Så frågan är: Ska vi acceptera detta beteende som är så främmande i vår civilisation, eller ska medierna i större utsträckning ge röst åt de som betonar att detta är ett kvinnoförtryck som inte accepteras i vårt samhälle?

Läs även:
Fransk minister vill förbjuda burka

Förbjud både burka och niqab

Ingemars blogghörna | Burka-bekymmer… (Västerbottens-Kuriren)

Kvinnorna i burka var tonårspojkar

Talibaner anföll i burka (Östersunds-Posten)

”Koranen förespråkar inte burka” (Sydsvenskan)

Det är fredag och dagen till ära har jag letat fram en milt grön tischa med klädsamt tryck som inte alls drar blickarna dit de inte ska dras. Förmodligen gjord av en karl. För en karl. Det brukar vara så med profilkläder…

Nåväl – färgen är fin och jag matchar trycket med svart kjol, som inte syns på bilden.

Glasögonen är tre år gamla. Det börjar märkas. Den muntra uppsynen gör inte fredagen och solskenet rättvisa, men man kan inte få allt.

Veckans outfit är stillsamt vårgrön

Att bloggen SSBD (Samesamebutdifferent.se) har bäst koll på vad som händer inom mediabloggarna är knappast någon nyhet. Nytt bevis för detta kom i går natt när Sofia publicerade en Twitterdiskussion där Jan Helin, chefredaktör på Aftonbladet mikrobloggar om ett svårt etiskt beslut. Ni kan läsa Jan Helins fortsatta twittrande här.

Jan Helin mikrobloggar om svåra publiceringsbeslut.

Det handlar om den för mord misstänkte barnläkaren, hur man ska hantera uppgifter i hennes blogg och om man ska publicera bilder på graven där barnet ligger.

Sofia (alias Mymlan) är lyrisk över denna transparens från en chefredaktör på en kvällstidning. Och visst är det överraskande och nytt och framförallt något som kan visa vägen för många kollegor.

Tyvärr är det väl ändå så att den här öppenheten än så länge mest når oss branschfolk som läser SSBD och som har rätt Twitter-kontakter etc. Men det är en bra början och nästa gång diskussionen kanske rullar runt på Facebook. Men då var det ju det där med konkurrensen förstås, att inte öppna sig för mycket för konkurrerande tidningar. Där är ju egentligen det stora dilemmat när det handlar om öppenhet/transparens i vad redaktionerna gör …

Precis som det var för inte så länge sedan på webben. Nej, nej, inget på webben förrän det gått i tidningen.

En annan sak som SSBD uppmärksammar är Dagens stasning på tjänsten Newsmatch. En tjänst som länkar till artiklar i andra tidningar kring samma ämne som Dagen själva skriver om. ”Nu skickar tidningen Dagen läsarna till sina konkurrenter” skriver webbredaktören Emanuel Karlsten.

” Så här borde alla svenska tidningar göra,” skriver SSBD och fortsätter:  ”… det är bara att än en gång gratulera tidningen till att vara bland de första med det bästa och senaste. Här kan du se ett exempel på hur det fungerar.

Ett exempel på en artikel i Dagen som länkar till andra tidningars artiklar i ämnet, bland annat ST.nu.

Går in och läser kommentarerna till Tikarebloggen, efter gårdagens match Timrå HV 71. Där finns ett par verkligt olustiga kommentarer. Båda kommer faktist från HV-supportrar.

Den första:

1. 666 Skriver:
   5 mars 2009 klockan 23:54 Var ju inget fult med den tacklingen. T o m dåliga Sören erkänner efter att ha sett reprisbilderna…Hoppas att Lotvonen inte kommer tillbaka mer den här säsongen!!Vore riktigt skönt om nått gått sönder i knät på finnpajsaren…

   Vad det gäller matchen i övrigt så vann Timrå rättvist. Dom var helt enkelt starkare och bättre än HV. Nu blir det press på att vi nästan måste vinna på Lördag!

2. Jönköping Skriver:
   6 mars 2009 klockan 7:17 Jimmy, vad menar du nu? Enda behållningen i matchen var ju Thörnbergs tackling. Riktigt klockrent rätt över benet. Nu får vi hoppas Lotvonen aldrig mer spelar ishockey.

   För övrigt: Basker, 100 kilo, hitlermustach och långt hår. Nya modet inom grottkulturen?

Då börjar man fundera, ska vi släppa igenom vilka kommentarer som helst?

I Sverige betalar vi hyffsat mycket skatt, olika ”mycket” beroende var på den politiska skalan du befinner dig. Skattepengarna går till saker som sjukvård, rättsväsende, tanläkare, vägar, naturskydd osv osv osv.

Grunden är att alla skattepengar som går till myndigheter, kommuner och landsting ska vara offentliga. Det ska gå att granska hur de används. Det är bra, tycker jag och säkert de allra flesta av mina journalistkollegor. Utan den öppenheten tror jag att fler surt förvärvade skattekronor skulle försvinna dit de inte hör hemma.

Nyhetsbyrån Siren i Stockholm har gett/givit sig fasen på att få veta vad dina skattepengar används till. De vill veta hur mycket av dina skattepengar som går till så kallade ”tjallare” inom polisen, rapporterar branschtidningen Journalisten.

Polismyndigheten i alla utom fem län vägrar. Men Nyhetsbyrån Siren kämpar vidare. Nu har de överklagat till Regeringsrätten. Högsta instans.

Och även om det här säkert är rätt hemliga operationer, med människor vars identitet måste skyddas, så handlar det om dina och mina skattepengar. Och utan öppenhet tror jag som sagt att fler surt förvärvade skattekronor skulle försvinna dit de inte hör hemma.

Jag hoppas att regeringsrätten tar upp frågan, och visst vore det trevligt om de slog ett slag för öppenheten. Och gör de inte det, så är det bra med det. Då har det – på alla sätt och vis – slagits fast att uppgifterna INTE ska lämnas ut.

I så fall blir det desto mer pinsamt för polismyndigheterna i Dalarna, Halland, Stockholm, Gotland och Gävleborg.

Som lämat ut uppgifter som absolut inte ska lämnas ut.

Så här såg Kvälls-Ekot ut, två tidningar från 1973 respektive 1971.

I söndags skrev jag i min krönika Tidningsliv om sexistiska annonser och jämförde med hur annorlunda det var på 70-talet när Sundsvalls Tidning publicerade en tidning som hette Kvälls-Ekot. Då var det ingen som reagerade på samma sätt som man gör i dag när det dyker upp nakna eller halvnakna kvinnor som enbart finns där för att sälja en produkt utan att nakenheten har med produkten att göra.

En hel del kommentarer har jag förstås fått efter den artikeln. Jag har också fått ett brev med kommentarer av den som var chefredaktör och ansvarig utgivare för Kvälls-Ekot. Det brevet ska jag berätta om och kommentera nu på söndag i nästa Tidningsliv.

Utan media ingen uppmärksamhet och därmed inget genomslag för självmordsbombare och andra terrorister. Så resonerar Marika Ehrenkrona i en krönika i Realtid.se.

”Terrorismen i dag bygger helt på medias rapportering. … Ju fler döda, desto större nyhet, tänker självmordsbombaren när han eller hon tar på sig bältet och kliver in i köpcentrat.
Jag vill inte vara med längre i detta slags show.
Varken som journalist eller publik” skriver Ehrenkrona.

Att många läsare skriver under på detta resonemang, det vet jag sedan länge. Hur många gånger jag fått inte höra ”skriv mindre om allt elände”, ” skriv mer om allt positivt som händer i samhället och världen” etc, det går inte att räkna. Men att en kollega i mediebranschen resonerar på detta sätt, det är högst ovanligt, ja i alla fall att man skriver om det …

Det ska bli intressant att se om det blir någon debatt om detta i övriga medier.

Omöjligt med den typen av självcensur? Ja, vi skriver ju normalt inte om självmord, men det är klart att det skulle vara svårt att inte publicera något om vad som hände WTC i New York 11/9 2001 …

Alkohol på jobbet!

Fick nyss en vänligt sms från en kompis i norr. Han hade nyss skurit av svålen på skinkan och var på väg att griljera densamma enligt alla regler, traditioner och recept. Själv klarade jag av detta bestyr under helgen och årets gris är redan avsmakad och till en tredjedel uppäten.

Jag koncentrerar mig istället på roligare ting. I samband med en traditionell bevakning av julstressen i köpcentrat Birsta (se tidning och webb tisdag 23/12) lyckades jag ta mig in på systembolaget och leta upp en flaska champagne. Fint jobb man har ibland. Ska det vara gott får det kosta.

Nu gäller det bara att komma på något att fira i det kommande nyåret. Tips mottages tacksamt.

Sitter på tåget på väg till en stad som inte heller har det så kul, fotbollsmässigt alltså. Kan det vara Norrköping kanske…? Lovade innan jag for att inte nämna något om SJ:s trackrecord när det gäller strul och förseningar. Har ju bloggat tillräckligt om detta redan.  Så jag ska inte skriva om att tågsetet är utbytt på grund av tekniskt fel. Inte ett ord om växelproblemet i Tierp. Lovar att ni inte ska få veta att vi är 20 minuter sena just nu.

Däremot en lite fundering krig människor på tåg. Om jag vore reporter på en annan tidning lite söderöver och kände folk till utseendet hade jag nog kunnat snappa upp ett och annat matyttigt från herren i stolen framför. Han pratar högt i sin mobil om styrelsemöten, sammangåenden, ordförandefrågor och annat. En massa triggerord för ett vaket reporteröra.

Ibland verkar det som om folk inte förstår att en tågvagn är full av människor. Och oftast sitter det öron på deras huvuden…

Uppdaterat [kl 11.20] Tänker inte heller plåga er med att berätta att nästa tåg, det till Norrköping, nu har fel både på en motor och på vagnslutningen.

Mammas Nya Kille i P3 är ett utmärkt program. Och busringningar är alltid bra radio. Det här skrattade jag bra åt både den första och andra gången jag hörde inslaget. KC-befälet håller masken och agerar proffsigt.

I ”Mangan” har vi en granskande reporter som heter duga.