Nu är skrivaren trasig igen

Då och då hör man det gamla citatet ”Det var bättre förr” klinga ut över redaktionen.

Och visst är det så i vissa avseenden. Utvecklingen går i en himla fart och allt effektiviseras. Många längtar tillbaka till det gamla lugna livet då reportrar satt vid skrivmaskinen, ordet webb-version var inte ens påtänkt och telefonen var något som satt fast i väggen. Men vissa saker har definitivt förbättrats:

Höll på att sätta morgonkaffet i halsen när jag kom till jobbet i veckan och såg denna etta från daterad till den 12 oktober 1969. Texten handlar om en fotbollsmatch.

Ett rubrikval som knappast hade gått hem idag….

Det är faktiskt ganska fascinerande att bläddra i gamla tidningar. Förra sommaren fick jag i uppgift att plocka fram ”Så skrev vi då…” från 25 och 50 år gamla tidningar.

Fantastiskt kul att göra och mycket att förundras åt. Förutom den uråldriga redigeringen, fantastiska artiklar om ”data-maskiner” och de roliga modevalen (i synnerhet i tidningarna från 1983) fanns en ibland närmast förbluffande uppvisning av fördomar och förakt.

Särskilt väl minns jag en serie artiklar som behandlade GIF och SDFF. Damerna spelade på den här tiden i högsta serien, medan Giffarna famlade efter framgångar i division 3. GIF Sundsvall ville desperat ta sig upp till andra division, men hade inte råd att handla in några dyra duktiga spelare. Då beslöts att Giffarna skulle dumpa damerna.

Varför?

De var helt enkelt för framgångsrika och dyra. Inte i spelarlöner, damerna fick nog inte många kronor i ersättning.  Damallsvenskan skulle snart födas, och det fanns en bra chans att de framgångsrika damerna i GIF skulle få spela matcher land och rike runt.

– Damfotbollen kostar oss ungefär en hygglig div. II-spelare varje säsong, och den skall bort, sa en GIF-ansvarig i en artikel på sportsidan 1983.

Den ansvarige påpekade att han självklart ”inte alls har något emot damfotboll. Men det får finnas proportioner.” Damerna skulle ”inte få knäcka GIF-herrarna med sina utsvävningar”

Damfotbollsspelarna var självklart inte särskilt roade, och protesterade högljutt. Ett motstånd som bemöttes med ”lilla gumman”-mentalitet och klapp på huvudet.  Den manliga ST-journalisten tyckte att ”töserna” i damfotbollen gått lite för fort fram och att det var på sin plats med en lite lugnare utvecklingstakt. ”Att redan nu löpa iväg med riks- och elitdivisioner är någonting som verkligen kan ifrågasättas”, skrev han.

Hur gick det då till slut? GIF-ledningen fick som de ville. Damerna dumpades ur föreningen, och återuppstod som Sundsvalls DFF. Giffarna harvade kvar i division III ytterligare några år innan de tog sig upp till division II och så småningom Allsvenskan.

Men skulle samma sak ske idag, kan du ge dig tusan på att tonen vore en annan. Numera är drygt halva redaktionen kvinnor. Flera av dem sitter på sporten. Vi har tre kvinnliga nyhetschefer.

Och den jäkeln som fick för sig att kalla idrottare för ”töser” på redaktionell plats skulle få blåslampan efter sig …

Dagens stora veckomöte på redaktionen handlade till stor del om jämställdhet. Inte så mycket om hur det ser ut PÅ Sundsvalls Tidning som hur det ser ut I Sundsvalls Tidning och alla våra kanaler. Vi har under en tid mätt hur ofta män respektive kvinnor får synas och höras i våra artiklar, radioinslag och webbtv-inslag. Resultatet har varit ganska nedslående. Vi ger klart mer plats till män än kvinnor.

Därör har vi påbörjat ett långsiktigt och strukturerat arbete med att öka jämställdheten i våra kanaler. Vi ska mäta, hitta rutiner samt aktivt planera vårt arbete med detta i tankarna.

Det kan låta enkelt att lösa det här problemet. Men diskussionen som fördes på veckomötet visar att det är lite mer komplicerat än man kan tro att producera totalt jämställd journalistik och nyhetsrapportering. Hur ska vi tillexempel göra på sporten där vi har fler elitlag i Sundsvall på den manliga sidan? Hur löser vi det med minnesorden på Nära&kära när anhöriga till avlidna män oftare skickar in material än när kvinnor gått bort?

Det finns fler exempel på att det är en komplicerad fråga. Det viktiga är att vi alla är överens om att det här är viktigt, att vi ska bli bättre på jämställdhet och att det ska märkas.

Så håll koll på oss och hur det går i vår strävan att minska antalet gubbar och öka antalet gummor. Och hjälp oss. När du skickar ett nyhetstips, fundera på om det lika gärna finns en kvinna som vi kan kontakta när du är på väg att ge oss namnet på en man.

Ett litet exempel på jämställdhet i dagens tidning: grafik med en kvinnlig brandman.