Nu är skrivaren trasig igen

Skrivbordsbilden på jobbdatorn är viktig. Med tanke på att webbredaktionen tillbringar 95 procent av vår tid framför datorn gäller det att man då och då får vila ögonen på något som får en att bli glad.

Kollegan från Jönköping har sina barn på skärmen. Yngsta kollegan sig själv och flickvännen. Värmlandskollegan sig själv.

Jag har haft isbjörnen Knut som tar sig ett morgondopp.

Knut har varit min följeslagare ett bra tag. Men nu jäklar blir han utbytt. Den här killen hittade jag när jag sökte efter bilder på makak-apor till texten om en förrymd apa i Skåne.

Om inte han får mig att le klockan 06.30 en måndagsmorgon finns det nog ingenting som hjälper.

Eller som yngsta kollegan uttryckte det: ”Du verkar gilla djur i vatten”.

Bara att instämma.

(Bilder: AP/Scanpix)

I tisdags gjorde jag slag i saken och vaccinerade mig. Inget ovanligt i det. Jag överlevde sprutan, och har inte fått några feberkänningar, frossa eller huvudvärk.

Men jäklar vad ont i armen jag har.

Jag är nu inne på min tredje dag med en arm protesterar mot minsta lilla rörelse. Ett I-landsproblem, javisst. Men ack så irriterande. Särskilt med tanke på att jag, som vänsterhänt person, fick sprutan i högerarmen. Min musarm.

Det är orättvist. En fotograf som tog sprutan samtidigt har knappt märkt av det. Han ”hade lite ont när han skulle sova på armen”. Jag får knappt på mig jackan, blotta tanken på att lägga mig på armen får mig att storkna.

Enda trösten är att mina plågor är en källa till nöje för kollegan bredvid. Han tänker inte vaccinera sig. Och han får sig ett gott skratt varje gång jag grinar illa när jag sträcker mig efter telefonen. Eller förflyttar musen alltför snabbt.

Säga vad man vill, men något gott för vaccineringen med sig i alla fall.

Häromdagen fick jag höra en historia som så här i efterhand är ganska rolig, men som vid tillfället fick några hjärtan att landa långt upp i halsgropen.

Precis som vi ofta gör i media väljer jag av hänsyn till inblandade, anhöriga och en del andra att anonymisera lite (ja, ni får kalla mig för feg). Jag kan sträcka mig så långt till att säga att det utspelade sig på en av tidningarna i vårt mktmedia-nätverk.

Ok, då kör vi:

Egentligen börjar det hela för några veckor sedan då vi tillsammans med halva mediesverige fick vår sajt skjuten i sank under en tung hackerattack. Får fortfarande rysningar bara jag tänker på det. Huga! Nåväl, vi tog oss med mycket möda ur slagfältet efter ett par dagar.  Sedan dess har det varit lugna puckar.

Tills för några dagar sedan.

Det var då en medarbetare på en av våra systersajter  bestämde sig för att försöka få lite mer uppmärksamhet kring redaktionens blogg. Enligt vad jag erfar hade personen i fråga sett, och låtit sig inspireras av,  ett TV-program om alternativa marknadsföringsformer. Kanske hade kollegan även sneglat på hur Blondinbella mfl ibland tar till lite extravaganta metoder för att locka trafik och klick.

Laddad med inspiration och med kreativiteten på topp loggar så vårt marknadsföringsgeni nu in på redaktionens blogg och skriver ett inlägg som börjar med typ:

”Haha! Er blogg är nu hackad!” …osv  (Texten hyllade för övrigt även TV-serien Ullared).

Jodå, det kanske hade varit en bra idé, om detta inte hade gjorts bara några veckor efter årets värsta hackerattack i Sverige. Det hade varit en ännu bättre idé om medarbetaren hade berättat för någon annan om sitt lysande marknadsföringskoncept.  Det glömdes tyvärr bort.

Så vad händer? Ja det är lite svårt att beskriva. ”Hackermeddelandet” upptäcktes förstås och under några timmar spred sig, vad som närmast kan liknas vid panik. Inte bara på den aktuella tidningen, utan inom hela vårt mktmedia-nätverk. Är vi hackade igen!!?? Du kanske kan tänka dig en krigsrulle från Hollywood där svettiga generaler höjer beredskapen till Defcon 1. Eller de spända sjömännen i ”Das Boot” när sjunkbomberna närmar sig. Spänt läge rådde liksom.

Lyckligtvis dröjde det bara några timmar innan sanningen, i form av en överraskad (”Det var ju bara en kul och crazy idé, liksom”) och lite skamsen medarbetare, kröp fram och alla kunde andas ut.

Jag tänker inte skriva några slutsatser på era näsor efter denna historia. Jag tror ni fixar dem själv.

I dag var det läge att fira inom vår lilla webbredaktion på ST. För första gången någonsin har vi tagit oss över miljonstrecket när det gäller antalet besökare per månad. Exakt 1 018 860 läsarbesök hade ST.nu under oktober månad.

Det är en alldeles fantastisk siffra.

Men den som trodde att vi fick tårta för prestationen får tänka om. Nej. Istället släpades vi tre webbisar som jobbade idag ner i soffan för att intervjuas. Och därefter var det, ve och fasa, dags att plåtas.

Jag är närmast allergisk mot att stå framför en kamera. Detta med att bränna av ett tindrande leende på beställning ligger helt enkelt inte i min natur. Istället blir det ofta ett stelt grinande mot linsen. Och usch vad obekväm jag känner mig. Jag kan inte lova att alla mina kollegor känner likadant. Men det är påfallande många inom journalistiken som tvärvägrar att gå över till andra sidan och låta sig intervjuas. Vad det beror på vet jag inte, men kanske har det med vårt kontrollbehov att göra. Som journalist är du van vid att vara den som bestämmer, oavsett om gäller vilka frågor som ska ställas, hur ingressen ska formuleras eller ur vilken vinkel bilden ska tas. Den bestämmanderätten är svår att släppa.

Vi webbisar är doldisar. Hade jag velat synas hade jag jobbat inom tv. Eller sökt till en dokusåpa.

Nej, nästa gång vill jag ha tårta…

Visst är det lite trist med vita, tomma whiteboards? Lyckligtvis har vi några konstnärer här på ST, som ser till att åtminstone en tavla får nytt liv nästan varje dag. Här är dagens alster:

har ni några whiteboardvirtuoser på ditt jobb eller plugg? Använd kommentarsfältet för att länka till era mästerverk!

Unga redaktionen är på plats och de flesta vill blogga!
Foto: Jan Olby

Så här års piggas alltid redaktionen upp av ett gäng nya Unga-medarbetare som jobbar både med Ungas sidor i ST och med sajten på http://st.nu/unga.

Extra roligt i år är att så många anmält intresse att Blogga!

Ungas blogg hittar du här

Jag är tvungen att dela med mig av Mittnytts fantastiska bild som illustrerar blottarvågen som svepar längs kusten.

Inte ett dugg arrangerad….

Jag sätter 20 pix på att bilden visar följande: insidan av hissen i SVT huset, en reporterrygg, och någon stackars kvinna i receptionen/annons som släpats från skrivbordet med instruktionen ”Se förvånad ut”.

I journalistiken pratar vi ofta om att en artikel har en vinkel. Exempelvis att vi i samband med en nyhet om kommunens besparingar även speglar hur det drabbar barnfamiljer. Då har den artikeln vinkeln ”de drabbade”.

Men möjligheten att kommentera artiklar på webben kan ofta ändra vinkeln på en nyhet, om inte 180 grader, så åtminstone i en helt annan riktning än den story som vi publicerar från start.

Ett lysande exempel på detta är vår artikel om älgjägaren Roland Backlund som efter 50 år i älgskogen fick fälla en riktig bjässe till tjur. ST:s vinkel: en klassisk jägarhistoria med en trevlig 70-årig farbror som berättar om skottet och hur det kändes att skjuta en 23-taggare.

I kommentarerna på ST.nu blev vinkeln annorlunda. Först kom några grattis-inlägg men rätt snart började det handla om lämpligheten att fälla stora tjurar mm.

Det här visar på ett bra sätt hur journalisten och läsarna tillsammans kan ge en bredare bild av en händelse.

Frågan är vad Roland tycker. Han ville ju bara berätta en bra jägarhistoria…

I kväll är det Sundsvall bussiness awards på Södra berget. En massa företagare samlas och ska dela ut priser till varandra. Givetvis finns ST på plats.

Och vilken galapersonal vi har. Reporter Annika Sohlander är stilig som vanligt, och fotografen Mathias Johansson – som också är rätt stilig i vanliga fall – har dragit på sig en skjorta när han ska upp och bevaka gala. Stiligt säger vi på webbredaktionen.

Fast visst ser de lite rädda ut? I alla fall Mathias.

Å andra sidan är det ju ovanligt att som fotograf fotograferas.

Precis som ifjol hårdsatsar vi på webb-tv från hockeyn och startskottet har nu gått i och med att SCA-cupen kommit igång.

Igår var det våra två hårt arbetande kollegor Henning (utan hatt) och Jesper (med hatt) som arbetade med rapporteringen i webb-tv och på webben direkt från matchen mellan Sundsvall och Brynäs i Gärdehov.

Multimediareportrar in action. Och ja, det är legendariske tränaren Leif Boork som riskerar att få Hennings vattenflaska i huvudet. Foto: jan Olby

Se hockeypulsinslagen här >>