Nu är skrivaren trasig igen

Vi fick knalla ut i kylan här vid halv tio. Ett brandlarm utlöstes och ljöd över redaktionen och resten av huset.

Bilder från dramat kommer snart!

Den här rubriken går att läsa på två sätt både, som det ska vara, kö-krock. Alltså en krock i en kö.

Men man kan också, som en kollega, läsa det som kök-rock. Alltså som musik i ett kök.

Jag tänkte ge er en liten inblick i hur vi jobbade i måndags när nyheten om att en 30-årig man anhållits i mordutredningen efter mordet på en 33-åring på Klissberget.

Det kom till oss som ett pressmeddelande klockan 13.33, och eftersom redaktionens olika mailboxar uppdateras med några sekunders intervaller var det vår nyhetschef som fick det först.

– Jag skriver, du ringer, hojtade jag till krimreportern som ilade i väg till vår radiostudio för att – på total uppstuds – ringa polisen och ställa fler frågor. Samtidigt skriver jag den allra första versionen, som bara består av följande:

En 30-årig man har anhållits misstänkt för mordet på 33-åringen på Klissberget, det uppger polisen.

Mer information kommer.

Klockan 13.34 skickar jag ut den texten till vårt publiceringsverktyg Polopoly. Då tar det ytterligare några minuter innan Polopoly har fiskat upp texten och jag kan jobba med den. Sätter en snabb rubrik – maxar rubrikstorleken och lägger den i topp på sajten. Lägger till en extraskylt. Samtidigt har krimreportern formulerat ett antal bra frågor och fått tag på polisen i studion.

Här skickar jag också ut nyheten på twitter och facebook, så att de som följer oss där kan hitta nyheten.

Jag uppdaterar texten med ytterligare uppgifter från polisen och har en ny version ute på webben inom tio minuter. Ungefär samtidigt som jag har skickat i väg den till Polopoly kommer krimreportern ut från studion. Reportern tar här över texten, lägger till de svar som polisen har lämnat och gör dessutom fler små-texter.

I det läget blir jag, som sitter som webbredaktör, mer en redigerare. Jag letar fram bilder och gamla artiklar och tv-inslag. Jag försöker knäcka en bra rubrik och en bra puff-text, som både berättar vad som hänt och som lockar till mer läsning. Just rubriken hade vi störst problem med, båda vi två webbredaktörer satt och bollade olika alternativ innan vi hittade en som var acceptabel.

Klockan två sänds intervjun med polisens informationschef i vår nyhetssändning i Radio Guld. En stund senare läggs intervjun ut på nätet.

En timme efter det att vi fick uppgifter om gripandet och anhållandet har vi tre artiklar ute på nätet, en ny radiointervju, ett  tidigare publicerat tv-inslag med bilder från en övervakningskamera och en omfattande länksamling med tidigare artiklar.

Rätt bra jobbat, tycker jag. Men det beror varken på mig eller någon annan på redaktionen. Nyhetsarbete är ett team-work där alla behövs för att det ska bli bra. Tack vare bra kollegor kan jag koncentrera mig på att göra min del så bra som möjligt, och tack vare det kan de koncentrera sig på att göra sitt så bra som möjligt.

Det var en liten inblick i hur det kan gå till på en nyhetsredaktion, och det är ju lite det som är tanken med den här bloggen, tror jag.

Jag vill tillägga att 30-åringen endast är misstänkt, och att misstanken vid torsdagens häktningsförhandling var justerad till skyddande av brottsling, grovt brott. Mannen nekar till brott.

Inget seriöst alls här. Var bara i en matvarubutik härom dagen och hittade Japanpäron från Kina. Det tyckte jag var lite roligt – att päron kan komma från både ett och ett annat land.

Men det kanske jag är rätt ensam om att tycka.

Webben har ju alltid varit ganska direkt och sluppit papperstidningens långa ledtider (produktion, tryckning, distribution). Men år 2010 säger branschfolket (jag har för övrigt lika svårt att stava bransch som bröllop) att ”live-webben” ska slå igenom. Direktsändningar i datan alltså med andra ord.

Jag tycker mig under det senaste året ha sett en markant ökning av antalet direktsändningar i tv. Efter att ha sett kvällens nyhetssändningar på tv kan jag konstatera att jag har fått besöka Arlanda flygplats, ett björnmöte på Alnö och fasaden till Göteborgs universitet. Välj själv vilken som var mest motiverad…

”Här och nu-känslan” är det som det handlar om. Man vill berätta för oss där hemma i tv-sofforna att ”vi är faktiskt på plats, just nu”. Och visst, jag köper det. Nu börjar de här direktsändningarna att flytta ut på internet (ett ord som SR:s Ekot fortfarande envisas med att betona på sista stavelsen). Vi på ST.nu har under den senaste tiden livesänt video från några presskonferenser, bland annat från Ewa Söderbergs avhopp från posten som landstingsråd. Vi har också rapporterat direkt i text och stillbildsform från Timrå IK:s slutspelsmatcher.

Men man kan väl säga att vi varit rätt dålig på det här med tvåvägskommunikation. Men nu har jag hittat ett exempel som jag tycker är lysande. Det är Aftonbladet som liverapporterar om ask-kaoset i Europa. Jag har inte följt hela rapporteringen, men den del. Och visst är det fantastiskt när läsare frågar och får svar från någon som ha järnkoll på läget. Nytta för användarna! Enorm goodwill!

Men är det journalistik, alltså att inhämta och presentera information? Ja, det tycker jag helt klart att det är. Och jag tror att vi kommer att få se mer sånt här. Jag tycker till och med att det är bra journalistik, och uppenbarligen är det också efterfrågad journalistik.

I morgon blir det med andra ord jag som liverapporterar läget för Midlandas avgångar. Eller nåt annat. Eller så tar vi det en annan dag. Jag ska ju göra webb-tv i morgon, inhämta och presentera information – i TV-form.

I fredags såg det ut så här på kollegorna/konkurrenterna Allehanda.se. De testade något på sin startsida, oklart vad.

Men om de testade om det gick att publicera en nyhet och lägga den i topp, så kan jag rapportera att det fungerar. Bildbevis bifogas.

TT, Tidningarnas telegrambyrå, försöker får dagens vårproposition att hänga ihop med det stora askmolnet i Norra Europa. Så här skriver de i ett telgram:

Stängningen inträffar samma dag som regeringen presenterade sin vårbudget. Åsa Torstensson ångrar inte att regeringen inte satsar mer på kommunikationer som är mindre känsliga för aska.
– Det jag presenterat i dag är just att vi lagt stora resurser på infrastruktur som är kopplad till sjöfart, järnväg och väg. Det gör vi inte enbart med tanke på klimatet utan även för att minska sårbarheten i stort.

”Kommunikationer som är mindre känsliga för aska”? Haha! Jo, jag tackar jag.

Jag gillar Roger Johanssons skjorta, och det verkar han själv göra också.

Och våra fotografer verkar gilla bakgrunden med Olof Palme och Anna Lindh.

Se så lika det kan bli…

Det har ju blivit ganska mycket nonsens här i bloggen under den senaste tiden så jag tänkte att jag skulle ta och kommentera Anita Bdiouis avhopp. Eller inte avhoppet i sig, utan snarare kommunikationen runt det.

Anita Bdioui väljer att släppa nyheten i en intervju med tidningen Dagbladet. Ingenting konstigt med det, tycker jag. Man får säga vad man vill till vem man vill – en annan dag är det till mig som någon släpper en nyhet. Inte mycket med det.

Men sedan blir det knasigt, tycker jag. Vi på alla andra medier vill naturligtvis veta mer än det som står i intervjun i Dagbladet, ställa kompletterande frågor. Det mest naturliga är att ringa upp kommunalrådet för att få en kommentar, det brukar inte vara några problem. Hon brukar svara på en gång eller ringa upp en stund senare. Men i går var det omöjligt att få tag på henne. Tro mig, vi har verkligen försökt.

Så vad gör man då? Jo, vi får ringa upp andra inom Socialdemokraterna och fråga dem vad de tror att Anita Bdioui tycker och tänker. Och det är ju kanske inte det allra bästa.

Jag har total respekt för att man behöver tid att tänka, och inte vill prata så mycket med pressen just när man fattat sitt beslut. Men varför då prata med pressen, i det här fallet Dagbladet, och inte vara beredd på fortsättningen?

I dag kommer vi i alla fall att träffa Anita Bdioui och få ställa alla frågor vi har. Platsen som Socialdemokraterna valt för detta möte är Härnösand. Oklart varför vi ska bege oss till residensstaden, men Härnta är ju en fin stad…

Förhoppningsvis blir det liverapportering i video-format…

Var inne på bildbyrån Scanpix’ sajt nyss för att leta en bild. Hitta vad jag sökte, men på köpet fick jag en bild på vår vice statsminister, Maud Olofsson. Men inte nog med det – hon har investerat i nya glasögon!

Nya till vänster, gamla till höger – en förbättring om du frågar mig.

Foto: Johan Engman & Maja Suslin/ Scanpix