Nu är skrivaren trasig igen

Att bloggen SSBD (Samesamebutdifferent.se) har bäst koll på vad som händer inom mediabloggarna är knappast någon nyhet. Nytt bevis för detta kom i går natt när Sofia publicerade en Twitterdiskussion där Jan Helin, chefredaktör på Aftonbladet mikrobloggar om ett svårt etiskt beslut. Ni kan läsa Jan Helins fortsatta twittrande här.

Jan Helin mikrobloggar om svåra publiceringsbeslut.

Det handlar om den för mord misstänkte barnläkaren, hur man ska hantera uppgifter i hennes blogg och om man ska publicera bilder på graven där barnet ligger.

Sofia (alias Mymlan) är lyrisk över denna transparens från en chefredaktör på en kvällstidning. Och visst är det överraskande och nytt och framförallt något som kan visa vägen för många kollegor.

Tyvärr är det väl ändå så att den här öppenheten än så länge mest når oss branschfolk som läser SSBD och som har rätt Twitter-kontakter etc. Men det är en bra början och nästa gång diskussionen kanske rullar runt på Facebook. Men då var det ju det där med konkurrensen förstås, att inte öppna sig för mycket för konkurrerande tidningar. Där är ju egentligen det stora dilemmat när det handlar om öppenhet/transparens i vad redaktionerna gör …

Precis som det var för inte så länge sedan på webben. Nej, nej, inget på webben förrän det gått i tidningen.

En annan sak som SSBD uppmärksammar är Dagens stasning på tjänsten Newsmatch. En tjänst som länkar till artiklar i andra tidningar kring samma ämne som Dagen själva skriver om. ”Nu skickar tidningen Dagen läsarna till sina konkurrenter” skriver webbredaktören Emanuel Karlsten.

” Så här borde alla svenska tidningar göra,” skriver SSBD och fortsätter:  ”… det är bara att än en gång gratulera tidningen till att vara bland de första med det bästa och senaste. Här kan du se ett exempel på hur det fungerar.

Ett exempel på en artikel i Dagen som länkar till andra tidningars artiklar i ämnet, bland annat ST.nu.

Aftonbladet.se råkade i morse ut för en hårdvarukrasch, rapporterar Resume.se. Inte roligt.

Webbredaktörerna fick sätta sig och knacka HTML, precis som man gjorde 1998.

– Vi har skapat en nyhetsblogg för att få ut det senaste i kortform och sitter och knackar html som man gjorde 1998, säger Peter Frey, teknikchef på AB till nätsajten.

Vi råkade ut för lite samma sak i somras, när elaka datavirus bestämde sig för att komma in i ST-huset. Och visst är det en charm i att knacka HTML. Att lägga in en bild tar flera minuter, och minsta utelämnat citattecken kan bli ödesdigert.

Om en vecka lanseras nya ST.nu, men det är egentligen inte det stora. Vi går över till publiceringssystemet polopoly. Hela webbredaktionen är skitnervös. Då försvinner allt vad HTML heter. Då ska allt ske helt automatiskt och high-tech. Jomentjena.

Jag gillar HTML. Stabilt och tråkigt men väldigt pålitligt.

Ungefär som mig.

Och polopoly går ju fan inte att uttala.

Sofia Mirjamsdotter, debattredaktör på ST var nominerad i Aftonbladets Stora bloggpriset för sin privata blogg The Real Mymlan. Det blev inget pris där, men istället fick hon pris tillsammans med Niclas Strandh när

Daytona sessions gav YABA-priset till SSBD (Samesamebutdifferent.se) som de båda driver tillsammans.

Den här vinsten käns roligare säger Sofia Mirjamsdotter i en kommentar till Medievarlden.se/

Läste i Aftonbladet häromdagen att norrlänningar är sämre på att kramas än andra. Och att nästan hälften av alla svenskar brukar kramas på jobbet. Kvinnor kramas mer än män.

Nu är Aftonbladets tolkning av statistiken inte helt logisk, men vi bortser från det en stund.

Jag kan säga att jag inte är någon kramare. Jag kramar oftast bara mina närmaste, och det hör inte till vanligheterna att jag slänger mig om halsen på Kjell Carnbro. Det råkade jag skriva i min privata blogg. Eller råkade och råkade. Jag skrev helt enkelt, att jag inte brukar krama Kjell. Eller någon annan chef.

I morse mötte jag Kjell på tågstationen, vi är på väg till Stockholm båda två. Han gav mig en kram. Så kan det gå när chefen läser ens blogg.

Läs även andra bloggares åsikter om Krama din chef

Ett just nu väldigt aktuellt ämne i mediebranschen är namnpublicering. Publicering av namn på kriminella ska kanske sägas.
Den senaste tiden har flera uppmärksammade namnpubliceringar gjorts och vågorna i diskussionen har gått höga.
Det började för några veckor sedan när två kända artister under samma helg blev tagna av polisen. Den ene för sexuellt våld, den andra för att ha misshandlat sin hustru, något han också dömdes för i måndags. I fallet Ken Ring var det en lokaltidning som var först med att publicera namn på personen, varpå han senare bloggade om det hela.
Media var lite snällare mot Papa Dee av någon anledning, för att han är mer ”folkkär” kanske? Han har också fått tala ut i både Expressen och Aftonbladet, dock innan domen föll.
Men trots att inga av de traditionella medierna publicerade namnet på Papa Dee var det inte särskilt svårt att ta reda på att det var hans om var misstänkt. Flera forum på nätet och bloggare skrev ut vem han var, och hans fru bloggade om det..
Jan Helin som är chefredaktör på Aftonbladet skriver om det i sin blogg.
Förra veckan handlade SVT.s debatt om just namnpublicering mot bakgrund av Aftonbladets skriverier om sexdömda. Samtidigt poppar det upp bloggar som verkar ha som enda syfte att publicera namn och bild på dömda sexbrottslingar.
Senast igår valde Norrländska socialdemokraten att publicera namnet på mannen som är misstänkt (och har erkänt) att han dödade försvunna Carolin Stenvall.
Och det är intressant att läsa vad chefredaktören Lennart Håkansson har att säga om det.

Några påstår att NSD är det enda medium som publicerat namn och bild på Carolin. Det är inte sant. Vi är det enda av de traditionella medierna som gjort det, hittills. På internet har man i en vecka kunnat läsa vem som är gärningsmannen. Det står på allmänt kända hemsidor och är lätt att söka fram.

Vad tycker du? Ska medierna publicera namn och bild på brottslingar? Ska de vänta tills det finns en dom eller ska de berätta så snart de vet? Spelar det någon roll att andra medier så som bloggar eller forum som Flashback publicerar ändå, eller har de traditionella medierna ett annat ansvar?

Läs även andra bloggares åsikter om papa dee, carolin stenvall, namnpublicering, jan helin