Lite spänning i vardagen

Ibland känner man att man vill göra något annat, något som man inte gör i vanliga fall men som man ändå behärskar någorlunda. I mitt fall är det lite terapi att redigera papperstidning. Ett jobb som sällan syns så mycket men är jävligt viktigt…

Faktum är att jag har varit rätt duktig, och snabb, på att redigera. Men när man inte gör det så ofta så tappar man mycket. I synnerhet snabbheten.

Nävål, sidan här till höger. Går att klicka på och skriva ut och sätta upp på väggen.

Vill du så kan jag fixa ett signerat exemplar.

8 minuter om att välja president

Tomas Nilsson/VG

Foto: Tomas Nilsson/VG

Jag önskar att vi skulle kunna göra sådana här bevakningar. Men vi har inte så många utrikeskorrespondenter på ST. Katarina Vikström på Hawaii undantagen förstås.

Men i brist på annat rekommenderar jag alla att se VG-fotografen Tomas Nilssons bildspel från året som ledde fram till tisdagens presidentinstallation.

Direktrapport från Obamas barndomsstad

Presidentbytet intresserar de flesta

Han tros vara svaret på allas problem, Barack Obama. Där jag befinner mig nu på semester med familjen, i presidentens barndomsstad Honolulu, kommer installationen att firas med pompa och ståt av svarta och vita, av frihetslängtande stolta hawaiianer, av amerikaner och japaner (som det finns väldigt gott om här). Gayrörelsen har dessutom ett eget storslaget regnbågsfärgat party med storbilds-tv som sänder från Washington.

Royal Hawaiian

Honolulus 82-åriga landmärke, det rosa hotellet, Royal Hawaiian, har stått öde sedan vi kom hit eftersom det har totalrenoverats för många miljoner dollar inför installationen. Det säljs t-shirts och kepsar och det ska gå en stor militärparad genom staden. Och så i dag, när jag tittade in på Borders stora bokhandel föll blicken på en tecknad barnbok om USA:s nya president. Bland alla otaliga nya boktitlar om Obama har man även tecknat, och tecknat ner, framgångssagan för de allra minsta. Sagan om Barack handlar om hans barndom och uppväxt och hur det gick sedan. Och i lördags bjöds alla barn in till ett barnkalas i bokhandeln där man firade demokratin och den nystart som ska komma i och med Obama. Det kan man väl kalla patriotism.

Arma karl. Undrar om han insåg vad resultatet kunde bli av valkampanjen? Undrar om han insåg att han skulle få hela Amerikas, ja, nästan hela världens, förväntningar riktade mot sig? Undrar om han anade att hans politiska resa skulle bli en barnbok med lyckligt slut? Undrar om han någonsin ångrar sig?

De senaste dagarna har dock inte de amerikanska nyheterna främst handlat om Barack Obama. Nix. Om Gaza och Israel? Icke. De har handlat om Sully. Det har varit Sully hit och Sully dit. Jag tycker också att Sully är en hjälte. Ni vet piloten Chesley Sullenberger som landade sin Airbus på Hudsonfoden och trots att en hel fågelkolloni tycks ha flugit in i motorerna och trots att det var minusgrader, så överlevde alla, inklusive den handikappade passageraren och mamman med sitt lilla barn. Vi ser hans fru och två döttrar gråta av stolthet i tv. Vi ser alla överlevande passagerare gråta av tacksamhet och tacka gud för Sully. Men vi ser inte Sully. För han befinner sig i karantän under utredningen. Hans fru berättar att han inte har en aning om uppståndelsen som nödlandningen burit med sig. Han har alltså inte den ringaste aning om att han nu är hela världens (d.v.s. Amerikas) egen hjälte och att Hollywood redan har planerat en film om den lyckade nödlandningen.

Kan man gissa att Bruce Willis, George Clooney eller Sean Connery kommer att spela Sully? Jag tror på Sean Connery.

Men nu riktas förstås alla kameror, mikrofoner och nyhetsreportrars öron i den här delen av världsalltet mot Washington och installationen av Obama. Lycka till Mr President.

Vad ville dom egentligen?

Det sägs ibland att journalistik är att skriva i sanden; flyktigt varaktigt till dess nästa våg av information sköljer över oss. I viss mening är det så. En redaktion lämnar ganska snabbt den tidning som levererades på morgonen för att gå vidare till nästa dags produktion.

Men fokus finns också på det jobb vi just gjort. På de flesta redaktioner sker en uppföljande bedömning av dagens resultat. Gjorde vi rätt nyhetsvärdering? Fanns det substans i det material vi presenterade? Skulle vi kunnat göra någonting annorlunda?

På Sundsvalls Tidning finns mer tid för eftertanke vid våra morronmöten på fredagarna än resten av veckan. Ofta är det ett tema eller någon särskild händelse som ägnas uppmärksamhet.

I fredags resonerade vi kring rapporteringen av det nyss avgjorda presidentvalet i USA. Utrikesbevakning är inget prioriterat område för oss som lokaltidning, men när USA väljer ledare påverkar det resten av världen – och då ska det ges plats även hos oss. Vilket det i stor utsträckning gjordes i söndagstidningen den 2 november, två dagar före valet.

Så vad tyckte medarbetarna? Kort sammanfattat; många intressanta ingångar, men det blev för mycket Obama och för lite sakfrågor. Gav vi verkligen läsarnas en chans att förstå skillnaderna i McCains och Obamas sakpolitik?

Det är nog bara att erkänna; vi kunde ha gjort det bättre. Kanske är det så att vi bländas av det personliga i en amerikansk presidentvalskampanj och glömmer sakpolitiken? Kanske underskattar vi våra läsares intresse för sakpolitiken och väljer den spektakulära personstriden?

Vilken förklaring än är så kommer här – något försenat – amerikansk sakpolitik ”for dummies” på de sju områden som dominerade valkampanjen.

Skatterna. McCain förespråkade skattesänkningar för såväl privatpersoner som företag, medan Obama ville höja skatten för de familjer där den sammanlagda inkomsten är högre än 250.000 dollar.

Afghanistan och Irak. Obama har lovat att ta hem minst hälften av trupperna från Irak senast i maj 2010 och samtidigt stärka närvaron i Afghanistan. McCain var beredd att ytterligare öka truppnärvaron i Irak.

Energifrågan. McCain ville satsa stort på kärnkraft och samtidig öka utvinningen av olja, inte minst till havs. Obama tänker satsa på etanol och andra biobränslen och kan tänka sig utbyggd kärnkraft i bara om specifika säkerhetskrav är uppfyllda.

Hälsovård. Det är den enskilda individen, inte arbetsgivaren som ska ges möjlighet att skaffa en sjukförsäkring, menar McCain. Obama vill lägga ansvaret på alla företag, utom de allra minsta.

Utbildning. McCain ser gärna ett system med skolchecker som föräldrarna själva kan använda på vald skola. Obama säger nej till en sådan lösning men båda kandidaterna lovade kraftiga satsningar på utbildningsområdet.

Handel. McCain är en uttalad frihandelsvän och har sagt nej till att riva upp det frihandelsavtal som finns mellan Mexiko, USA och Kanada. Obama vill förhandla om avtalet.

Bostäder. Både McCain och Obama har förklarat att staten bör hjälpa hushållen att hitta ny finansiering till sina bostäder. Obama är dock inte lika villig som McCain att ge bankerna full kompensation i sammanhanget.

Om detta har vi säkert skrivit när vi tidigare under året har rapporterat om USA-valet, men visst skulle vi ha kunnat haft ett snabbfacit också i ST den 2 november.

För den som är riktigt intresserad av amerikansk politik finns en guldgruva i de amerikanska nyhetssajterna. En av det bästa – både när det gäller personlig färg och sakpolitik – är Time magazine, den hittar du på www.time.com.

I sitt kommande nummer ger tidskriften fem goda råd till den nye presidenten. Det femte lyder: ”Vila ett tag!”

Please Mr. President, fix SJ!

Det händer annat här i världen förutom presidentval i USA. SJälv har jag missat rätt mycket av dramatiken. Fick prioritera lite sömn inatt före valvaka eftersom jag skulle ner på möte i hufvudstaden hela dagen. Ni vet, med det trevliga 06.15-tåget. Har dock hunnit snappa upp lite av världsnyheten via mobilsmygsurf under dagen. Häftigt! Men på tåget hem nu känns det just nu som om SJ:s (brist på) driftsäkerhet är en större fråga än USA:s nästa president.

Först fel på tåget från Centralen. Sen blev det språngmarsch mellan spår 17 och 8 när herr högtalarröst sent om sider tog bladet från munnen och kunde meddela var vårt nya, fungerande x2000 väntade. Väl ombord ytterligare en försening eftersom man väntade på matleveransen. På vägen har vi dessutom haft ett par tågmöten och ett tillfälligt signalfel. Nu är vi nästan en timma sena.

Ingen big deal som hamburgerreklamen säger. …men irrofaktorn smyger sig på när man längtar hem till hem och familj efter en heldagstripp med lite sega möten.

Mr President-to-be Obama har ju hyllats för sin förmåga att få saker och ting gjort och sin synnerligen välorganiserade kampanj. Jag skulle gärna se att han kom över och styrde upp det infekterade inkompetensnäste som firma banverket/SJ uppenbarligen är nuförtiden. Det måste väl gå före finanskrisen, Irak och jakten på Usama?!

Nåväl jag är alla fall miljövänligt irriterad.

Gnarp is lovely by night, förresten!

Wennmans USA-val

Önskar att även vi hade kunnat varit i USA med fotograf under valet. Kanske nästa gång. Tillsdess vill jag tipsa om ett bildspel från Aftonbladets fotograf på plats, Magnus Wennman. Bra!

http://wwwc.aftonbladet.se/ljudbildspel/yeswecan/

Då var det klart

En av de stora –haha skämt åsido– fördelarna med att jobba på ST är att man har tillgång till alla Scanpix’ bilder – även hemifrån. Så i reklampauser och liknande har jag kikat igenom bilder där. På Obama. Här är en.


Foto: Scanpix/AP Photo/Alex Brandon

Det måste ju hända först

Alldeles nyss kom det här mailet från koncernens produktionsbolag i Stockholm:

..Vi skickar McCain talet så fort han har pratat klart, så som den är, alltså utan VO och textning. Vi kommer även att köra ut ett inslag med svensk VO men det tar en liten stund att få till och vi låter Obama-inslagen gå före…

Och visst vore det konstigt om de skickade inslaget innan 72-åringen pratat klart.

VO= Voice-over/speakerröst.

Hur kan valapparaten strula så mycket?

CNN har öppnat en speciell hotline för väljare som vill anmäla eller berätta om oegentligheter i vallokalerna. Behöver jag säga att det var full fart redan från början.

Visst är det förvånande att ett land som kan skicka folk till månen inte kan organisera ett val så att det fungerar tekniskt och logistiskt. Folk måste stå i kö i timmar och dessutom strular tekniken på många håll.

I vissa lokaler där man använder röstmaskiner har en del klappat ihop och man har tvingats gå över till röstning på papper.

Kommentarerna på webben har inte varit nådiga när det gäller valsystemet. För det första att det inte finns ett enhetligt system för hela landet, utan ett antal olika system i de olika delstaterna.

En väljare kommenterade detta: ”Jag kan handla på nätet, betala mina räkningar och uträtta andra bankärenden på nätet och göra det säkert, men när det gäller valet tvingas jag stå i kö i timmar”. På vissa håll får man förlänga öppettiderna i vallokalerna för att alla som står i kö ska få chansen att lägga sin röst. Men då ska man ha ställt sig i kö innan den utannonserade stängningstiden.

För övrigt var TV4:as valvaka en jäspning i alla fram till en bit efter midnatt så länge jag hängde kvar där.

Tack Sofia för tipset om 5:an, att titta in då och då till Filip och Fredriks valvaka i kanal5 var befriande skönt som motvikt till de andra stela svenska kanalerna. Tyvärr var dessa hänvisade till tråkiga CBS för direktrapporterna från USA. Där stod programledarna och ritade på en whiteboard medan CNN hade en mycket sofistikerad teknik för att i realtid presentera resultaten. Så för min del zappar jag just nu mellan 5:an och CNN, i den senare kanalen är tempot är högst och informationen mest välmatad.

Några tips inför valnatten

Jag tror inte att jag som Svenåke orkar hålla mig vaken hela natten för att spana in valvakorna. Men jag har spanat runt under kvällen och kommer nog att kliva upp tidigt i morgon för att få veta hur allt gått.

För er som orkar vara vakna vill jag tipsa om dels Filip och Fredriks valvaka i kanal5.

Den börjar inte förrän 23.20 men deras hemsida är full med smått och gott inför.
Du som vill följa valet på webben och i bloggvärlden kan med fördel ha koll hos Bisonblog, som kommer att hålla koll på bloggosfären under natten.

Vill man ha ständiga updates via Twitter kan man kika här, och rösträkning här.

Själv så har jag, precis som Niklas Strömstedt, en dröm.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,