Ordbrukaren

Kan jag ha missat något, att området väster om Lucksta/Matfors inte räknas in i Medelpad? I ST:s och Dagbladets bilaga ”Sommar i Medelpad” ställs frågan ”Vilket är ditt smultronställe i Medelpad?” Tretton personer har tillfrågats och ingen anger väster om Lucksta/Matfors som sitt smultronställe. Däremot verkar Norrfällsviken i Ångermanland ha införlivats i Medelpad, då två personer anger det som sitt favoritställe.
Om jag fått frågan hade jag svarat Fränstavägen i Fränsta som mitt smultronställe. Längs den relativt korta affärsgatan finns bl.a. Östins Järn som har ett brett sortiment. Där hittade jag idag en spännrem som jag sökt i ett otal andra butiker. Östins hade t o m remmarna i två olika färger.

Idag har vi firat Sveriges officiella Nationaldag, men den äkta glöden saknas förstås. Omvandlingen av Svenska flaggans dag till Nationaldag var ett politiskt beslut då man glömde bort vad som var viktigt för svensken. Brist på fantasi kanske, lite tråkigt att inte hitta något historiskt än rikets enande på 1500-talet. Midsommar med sin blomsterprakt, mystik och religiösa historia har lockat oss svenskar förr som nu. Alla strävsamma lokalpolitiker och tjänstemän har idag försökt på bästa sätt konstruera en feststämning som inte riktigt vill infinna sig. Men skit i det! Till midsommar firar vi gamla som unga vårt härliga land, sommaren och ljuset. Folkets fest är midsommar då vi samlas till sång, dans, mat, dryck och social samvaro.

I tisdags var jag på väg till stugan då jag i Fanbyn, Stöde, mötte en bilist som körde på vänster sida. Han var långt till vänster, inte mitt i vägen. För att undvika frontalkrock så väjde jag förstås kraftigt till vänster. Då kommer det två bilar som kör på rätt sida, så det blev en kraftig högersväng tillbaks. Till vänsterköraren signalerade jag, han svarade med att hytta med näven. Det var tydligen helt okej att köra på vänster sida. Jag tänkte göra ett ”fuck you-tecken”, men avstod då han antagligen inte visste vad det betydde. Har man sovit i 45 år, har man säkert stora kunskapsluckor.

Det delas ut många olika stimulanspriser, ÅRETS FÖRETAGARE, ÅRETS KVINNLIGA FÖRETAGARE, ÅRETS KOMMUN, ÅRETS mm, varför inte ÅRETS ARBETSLÖS?
Kriterierna kunde vara: 1) Den som sökt flest antal jobb. 2) Den som sökt på alla Arbetsförmedlingens jobbanvisningar.
3) Den som haft flest antal coacher 4) Att man inte behövt söka socialbidrag. Prisutdelare kunde vara Reinfeldt som då
får visa att alliansen bryr sig om arbetslösa. ÅRETS ARBETSLÖS kunde som pris få 50 extra stämpeldagar på a-kassan eller
praktik på Arbetsförmedlingen. Kunde även bli en dokusåpa ARBETSLÖS SÖKER JOBB, kanske lite djärvt, men varför inte?

Jag har kommunala bostadsföretaget ÅFA som hyresvärd. Där finns en märklig ”ungdomsrabatt” med 20% för personer mellan 18-27 år. Det gäller 2:or och rabatten blir drygt 800 kronor/månaden. I mitt hus bor ca 10 hyresgäster i den gruppen, alla vad jag vet har arbete. Arbetslösa ungdomar och gymnasiestuderande bor antingen hos flick/pojkvänner eller hos sina föräldrar. Varför ges då rabatten? Åfa gör det förstås för att få fler hyresgäster, men det här är en grupp som ändå skulle hyra.

Jag tillhör en grupp i huset som är deltids/heltidsarbetslös. Vi och ålderspensionärerna med låga inkomster får alltså subventionera denna grupp som har högre inkomster än oss. Denna orättvisa ”Robin Hood-politik” har jag nyligen påtalat för Åfas styrelse. Jag fick ett bla-ha svar ”där dom skulle titta på detta”, men så sent som igår såg jag en annons där dom lyfte fram ”ungdomsrabatter mellan 18-27 år”. Så i s-styrda Ånge fortsätter den” omvända fördelningspolitiken”, där ekonomiskt svagare får betala till de med kraftigare ekonomiska muskler. Allt är ju omfördelning, men detta är förstås åt skogen.

Min lilla novell- och kåserisamling ”Chefen som klättrade och dök och sex andra berättelser” gav jag ut på eget förlag strax före jul. Jag har sålt ganska bra på ABF:s Bokdag, vid Releasepartyt vi hade på Skönsbergs bibliotek och bland vänner och bekanta. Sanningen att säga så har jag väl en bit kvar till Läckbergs volymnivå, men det spelar mindre roll.

Igår kom den offentliga belöningen i form av en positiv recension i Dagbladet. ”KE både roar och strör lite salt i våra sår. Hans språk är lättläst och vårdat.” Klart det sporrar mig som debutant att en tidning uppmärksammar mitt skrivande. Skrivit om detta tidigare i bloggen och i facebook. Två av mina mer perifiera vänner skrev förvånat ”Va f-n har du skrivit en bok?” Intressant att inte hela vår tillvaro är så förutsägbar. Själv skulle jag kunna förvånat fråga ”Va f-n har du lackat om bilen?”.