Rock 'n' Roll Business

Hej tjejer!

Jag säger ofta det, tjejer.

Hej tjejen, till någon på jobbet.

Jag ska vara med tjejerna i helgen, när jag ska träffa mina vänner.

Kram på dig tjejen,  säger jag till vår lilla flicka.

Tjejen – det är liksom ett bra laddat ord tycker jag i tilltal till dem man känner.

Men jag tänker ibland på när man ska sluta kalla varandra för tjejerna?

Bör man det? eller kommer man alltid vara tjejerna när man är med sina vänner?

Någon sa, vi är tjejer för alltid.

Tänk när jag är 60 och ska åka på nåt roligt med mina väninnor, är det ok då att fortfarande vara tjejerna?

Tankarna uppstod när jag såg mig själv i spegeln häromdagen, tänke…varenda rynka har jag skrattat, gråtit eller solat mig till, med glädje. Men när kommer ”tanten”? Kommer hon? Hon kom inte vid 40 tycker jag, 45?, 50?, 60?

Kan det vara så att allt är i betraktarens ögon?

Tanterna det är de där andra, inte vi, inte vi tjejer.

Eller vad tycker du?

När faller man över målsnöret? Tjejloppet tog slut – Tantracet börjar.

Tjingeling

Ulrika

 Kvinnan ser ut över det tröstlösa vita havet.

Nu haglar nyårslöftena om träning som spön i backen.

Stora tankar kring träning i omfattning typ ”jag ska springa Stockholm Maraton”.

Det är ju fint men hur många löften görs inte för att brytas när de läggs på den nivån?

Jag är själv väldigt intresserad av träning och hur vi fysiskt påverkar hur vi mår psykiskt.

Jag har också gjort dem, alla möjliga utmaningar men inser nu lite äldre, lite klokare att det faktiskt är vardagsmotionen som är viktigt. Att göra något varje dag utan att det måste  vara i enorm omfattning.

En kvart om dagen, en kvarts snabb promenad om dagen, lite situps, armhävningar, ryggresning liggande på golv.

20 upphopp på stället.

( det är mer ett tvång jag har att all min träning MÅSTE avslutas med 20 djupa benböj med hopp, så länge det ger mig starka ben så låter jag mig tvingas )

Det är vardagspulshöjning.

Lätt som en plätt.

Det bästa är, alla har tid. Ingen kan säga att en kvart inte finns.

Så alla ni som ska springa maraton i sommar – Lycka till!

Själv lovar jag mig  en kvart om dagen.

Tjingeling

Ulrika

Det ställs en fråga i Nyhetsmorgon, vad gör du för skillnad i världen?,

Frågan ställs i samband med ett reportage om Unicefs arbete i Kongo.

Oj, tänker jag. Inget i den jämförelsen.

Eller?

När jag tänker efter så kanske en del ändå, med rätt liten insats men ändå skillnad.

 I samband med att jag var med och Kravcertifierade frukosten på bästa hotellet jag hade förmånen att var med och driva, Grand Hotel i Sundsvall, så lärde jag mig en hel del om djurhållning och klimatpåverkan. Sedan den dagen bestämde jag mig för att jag kan göra skillnad. Mitt bidrag till en bättre värld skall vara att alltid när jag handlar köpa 1 produkt som är ekologisk/Kravmärkt.

Det löftet har jag hållit och idag köper jag mer än 1 produkt och försöker smitta av mig på dem jag känner.

Så köp en glad ekologisk skinka i år om du ändå tänkt köpa en är min uppmaning till er som vill göra lite skillnad.

Eller varför inte ge en julklapp till en familj i din närhet som inte har råd att köpa till sina barn?, det är också ett litet lokalt projekt jag är med i, men det är en annan historia.

Jag tror att det lilla ger det stora.

Tjingeling.

Ulrika

Det är dags för läsläxa.

Annie 7 år.

Jag har läst så bra så jag har fått en ny bok, om universum

Oj säger jag vad spännande

När vi sitter där och hon intresserat läser om universum, the big bang, om våra galaxer, om vår galax som uppifrån ser ut som en kanelbulle eller från sidan som en inbakad pizza, om solens ljus som tar 8 min att nå jorden, om galaxer som kan komma att krocka om sådär miljarder år vandrar mina tankar iväg.

Man är nog kanske rätt stor i orden, liten på jorden?

Jag som en liten plutt i universum så microskopisk så den nog inte skulle synas ens med Tellus störtsta teleskop, Hubbleteleskopet, stort som en buss.

Filosofiskt

Vad gör min lilla plutt för skillnad?

Det jag gör i min dagliga gärning?

Tur jag inte lever om miljarder år säger Annie.

Nej säger jag och tänker att det viktigaste med livet för en liten fis i rymden är nog bara att vara en lycklig fis här och nu.

Meningen med livet som sagts – att vara lycklig

Tjingeling

Ulrika

Tiden är inte ur led, den går bara tokfort.

Jag summerar snart mitt 1a år som platschef på SJ Contact Center i Ånge.

Vilket härligt år.

Det blev precis så där pirrigt nytt, spännande, svårt, intressant, utmanande som jag hade förväntat mig.

140 glada, öppna, nyfikna SJare tog emot mig med stort hjärta och tålamod för en gröngöling.

Nu snart ett år senare kan jag varmt konstatera:

SJ Contact Center Ånge – i mitt hjärta.

Kärlek och respekt.

Tjingeling

Ulrika