Hej tjejer!

Jag säger ofta det, tjejer.

Hej tjejen, till någon på jobbet.

Jag ska vara med tjejerna i helgen, när jag ska träffa mina vänner.

Kram på dig tjejen,  säger jag till vår lilla flicka.

Tjejen – det är liksom ett bra laddat ord tycker jag i tilltal till dem man känner.

Men jag tänker ibland på när man ska sluta kalla varandra för tjejerna?

Bör man det? eller kommer man alltid vara tjejerna när man är med sina vänner?

Någon sa, vi är tjejer för alltid.

Tänk när jag är 60 och ska åka på nåt roligt med mina väninnor, är det ok då att fortfarande vara tjejerna?

Tankarna uppstod när jag såg mig själv i spegeln häromdagen, tänke…varenda rynka har jag skrattat, gråtit eller solat mig till, med glädje. Men när kommer ”tanten”? Kommer hon? Hon kom inte vid 40 tycker jag, 45?, 50?, 60?

Kan det vara så att allt är i betraktarens ögon?

Tanterna det är de där andra, inte vi, inte vi tjejer.

Eller vad tycker du?

När faller man över målsnöret? Tjejloppet tog slut – Tantracet börjar.

Tjingeling

Ulrika