Månatliga arkiv: november 2010

Permalänk

Ensam hemma är kul

24 november 2010 Postat i Hundarna av Ann-Marie Stålgren 2 kommentarer

Idag är det första gången som Zorro skall vara ensam hemma med Nemo och Ludde under tiden jag jobbar. Har gett instruktioner till Åke om att säga ”Kommer snart!” och stänga alla dörrar till rummen när han går.
Snön yr och det är lite knöligt att ta sig fram. Hoppas att plogbilen skall ha varit framme när det är dags för mig att gå hem. När jag har jobbat mina timmar och kommer hem är det med lite pirrig känsla jag sätter nyckeln i låset. Har Zorro skött sig, inte pinkat inne, inte rivit ner något eller är det full katastrof inne?

Det första jag ser är toapappersbitar som ligger utströdda på golvet i hallen. Flera rullar ligger lite här och var, sönderbitna. Här är det någon som har haft det väldigt roligt. Toadörren är öppen så då är det fritt fram att hitta lämpliga tuggleksaker. Hur kul kan det inte vara att bita och riva papper…
Ler åt eländet och kan inte annat när tre våldsamt glada hundar fullkomligt överöser mig med kärlek. Äntligen hemma, matte!

Får bli en promenad först. Önskan om att plogbilen skulle ha hunnit ploga slog inte in. Blev till att brotta sig fram i djupsnön och tre härliga hundar som helst vill gå åt olika håll.

Zorro som haft det kul

Zorro som haft det kul

Tröttsamt att leka med toapapper

Tröttsamt att leka med toapapper

Permalänk

Min morgon

22 november 2010 Postat i Foto, Livskvalité av Ann-Marie Stålgren Kommentera

Tittar på termometern och ser att den visar -13 grader. Huttrar lite när jag ser hur pass kallt det är. Tänker på när det var +10 och jag tyckte det var kallt då. Så fort man vänjer sig.

Blev väckt på lördagsmorgonen av Zorros pussande då han verkade tro att jag var en slickepinne, sen en stor tass över ansiktet. ”Dags att vakna, matte!” Jaha! Bäst att göra så innan klumpedunsen får för sig att hoppa på mig. Ludde är kvick som en blixt att landa på mattan ute i köket för att invänta maten. Zorro ylar och studsar som en studsboll, Nemo kommer långsamt tassande och sträcker på sig. Laddar kaffebryggaren och sedan utfodring av ”odjuren”.
I ett nafs är Zorro och Ludde klara medans Nemo njuter av sin mat. Långsamt, långsamt äter han och under tiden sitter de andra och tittar på varje tugga han tar.
Ut med hundarna på tomten och jag sätter mig med rykande hett kaffe vid datorn för att läsa nyheter. Ute är det mörkt än och de andra sover. Det här är bästa tiden på dygnet. Snart är det dags att ta morgonpromenaden med hundarna och sedan är dagen igång. Nu är det min tid, bara min tid.

Tar med mig kameran så ofta jag kan på mina promenader. Ibland blir den bara hängandes men oftast blir det ett par bilder. Hundarna har vant sig med att matte stannar och säger ”Stilla!” , då är det fotografering på gång. Ett rådjur passerar lite längre bort. Snabbt upp med kameran och hinner ta en bild innan den tycker att det blev lite för mycket uppmärksamhet. Just som rådjuret springer iväg ser Nemo det och tittar först lite avvaktande innan hans skällmaskin sätter igång. Där är ögonblicket över men jag hann få min bild. Ännu en härlig morgon!

Rådjur i gläntan

Rådjur i gläntan

Permalänk

Ala skolas härliga elever

16 november 2010 Postat i Okategoriserade av Ann-Marie Stålgren En kommentar

Jag har haft glädjen att få arbeta på Ala skola i många år. Började 2004 med arbetspraktik på en timme om dagen efter min första ryggoperation och var ”en vuxen på skolan”. Efter ny operation och olika arbetsprövningar på skolan är jag nu utbildad elevassistent och arbetar 2 tim/dag med eleverna som behöver extra stöd.
Att vara bland de elever som ibland kan ses av andra som ”jobbiga” och ”störande” är helt underbart. De eleverna är så tacksamma att hjälpa och stötta. När man ser glädjen i deras ögon att ”de hajjar” och får godkänt på ett prov är så hjärtvärmande. För mig är det en lycka att få gå till jobbet varje dag och möta mina elever. Även de dagar då de har ”en dålig dag” och inte vill göra något. Då har vi olika samtal om allt och ingenting. De samtalen är lika viktiga som vilken lektion som helst.

Jag ömmar särskilt för mina elever men alla eleverna på skolan är varsitt guldkorn. Ibland  tror jag att vi glömmer bort att se dem för vad de är. Lärarna har fullt upp med planeringar och hålla i lektionerna, sen hemma är det fullt upp med olika aktiviteter och tiden med ungdomarna blir knapp.

Nu har vi satt i gång alla elever på skolan att skriva artiklar, noveller, krönikor och ta foton för att sedan få in detta på ST.nu. Sitter just nu och tittar igenom bilder som klass 6 B har fotat  med en av skolans kameror och de har verkligen fotat massor. Jag hoppas att få in många av elevernas skrivningar och sedan kunna sätta ihop dessa med fotona så vi får visa vilka underbara och duktiga elever vi har på Ala skola.

Ha en härlig dag och var glad över våra fantastiska ungdomar i Söråker

Permalänk

Snö är vackert

14 november 2010 Postat i Livskvalité, Vinter av Ann-Marie Stålgren Kommentera

Det har varit en lugn och skön helg. Skall snart sätta mig vid kaminen och njuta av att höra hur brasan sprakar och läsa en bok. Värma lite glögg med. alkoholfri men det är gott i alla fall. Hörde om någon glögg med lakritssmak. Törs man prova den? Älskar lakrits och glögg men vet inte riktigt och de passar ihop men nyfiken är jag. Om någon testat får ni gärna berätta om hur det smakade.

Var igår ut till Åstön för att låta hundarna rusa av sig lite och blev lite förvånad över hur pass lite snö det har kommit där. Hade tänkt att lilla Zorro skulle få plumsa omkring i snön och få träna muskler och leder lite men det blev spring på barmark efter Nemo och Ludde istället. Han bangar inte heller för att följa med dem upp på stenar och klipphällar eller in i skogen över stock och sten.

Gårdagen bjöd först på ett lätt regn och jag trodde att nu är snön på väg att töa bort. Men efter någon timme började regnet gå över i snö. Träden fick sin fina vita slöja över sig igen. Vill inte att snön försvinner bort än.

I fredags hade vi ”fin främmande” i Söråker. Oskar från ST.nu var här och visade vår nya sajt om Söråker. Jag tog mig så klart dit och hälsade på honom. Vi har pratat med varandra över telefon och mail ett par gånger så nu var det dags att få växla några ord live med. Himla trevlig är han.

Näe, nu vill jag mysa med bok och glögg. Allt för nu!!

ST i Söråker

ST i Söråker

Vy från köksfönstret

Vy från köksfönstret

Permalänk

Det som göms i snö…

11 november 2010 Postat i Vinter av Ann-Marie Stålgren En kommentar

När snön äntligen har kommit upptäckte jag hur mycket som inte blivit undanplockat för vintern. Det blev till att ställa bort bordet och stolarna på altanen, grillen har vi ingen mer användning av på ett tag och cykeln skall in i garaget. Hur ofta hamnar man inte i den här situationen att ”oj, är snön redan här”-situationen. Snöslungan fick komma fram när snötäcket blev tjockare och tjockare. Med tre dm snö och en stor infart är det skönt att ha den.

Tittar ut över tomten och Klingerfjärden. Så vackert allt har blivit med de snöinbäddade träden och lägdan. Nu när trädröjningen satt fart ordentligt nere vid strandkanten har vi fått en fantastisk utsikt. Skall bli så härligt att kunna ta promenaderna med hundarna utmed den tilltänkta promenadstråket. Sitta ner vid stranden med lite fika och njuta av vy och livet. Var nere och kikade idag och arbetarna håller på med att forsla bort virket. Ett gediget jobb nu när stockarna blivit gömda i snön. Såg även att skoteråkarna redan varit framme. Man pratar gärna om vårtecken men visst är skoterspår ett ”vintertecken” som heter duga.

Vilken underbar utsikt och härligt promenadstråk det blir

Vilken underbar utsikt och härligt promenadstråk det blir

För sent för en cykeltur

Permalänk

Äntligen snö!!!

10 november 2010 Postat i Vinter av Ann-Marie Stålgren Kommentera

Som jag har längtat efter att snön skall komma. November med kyla och isig nordvind utan snö är så tråkig och jobbig. Det är mörkt och känns ruggigt. När jag vaknade i morse och fick se hur snön yrde och det låg mer än en dm tjockt täcke på tomten, var det inte bara jag som blev glad. Zorro var som ”en kalv på grönbete” när han hoppade ut i snön för första gången. Först lite skeptisk till det kalla vita som låg på marken och som inte funnits där tidigare men snart insåg han att det är ju jättekul att springa nu.  *Hopp hopp* och *spring spring*
Stod på altanen och såg hur han for runt som en mullvad i snön och verkade vara världens lyckligaste vovve. Nemo och Ludde visade sig ”världsvana” och gick som vanligt sina stråk runt på tomten.

Det blev till att ta fram snöslungan innan jag kunde ta mig till jobbet. Snöhögar och tvåspåriga vägar var vad som ledde mig till skolan.

Så vackert allt ha blivit nu när det är inbäddat i snö. Får se om det blir en tur till Åstön med hundarna så de får rusa av sig lite.

Söråkers herrgår i nysnö

Söråkers herrgår i nysnö

Permalänk

Ett stilla rus av lycka

8 november 2010 Postat i Livskvalité av Ann-Marie Stålgren Kommentera

Ibland behöver man stanna upp och se vad det är man har. Sitta en stund och känna efter. Det har jag gjort under höstlovet och kommit fram till att livet är underbart. Har sett hur andra rusar runt och vill hinna med så mycket som möjligt på kortaste tiden. Varför? Räcker det inte med att kunna vara tillsammans och njuta av varandras sällskap. Kanske förströ sig med ett sällskapsspel. Vi spelade kortspelet Chicago och hade det vansinnigt kul! Det är vi dessa tillfällen som jag får den där varma härliga känslan av lycka inombords. Tänk om alla familjer fick ha det så här. Det är alla värda!

solen går ner vid Deltaterminalen

solen går ner vid Deltaterminalen

Permalänk

Vilken vinst!

3 november 2010 Postat i Foto av Ann-Marie Stålgren 9 kommentarer

I måndags var det dags för årsmöte med Sundsvalls fotoklubb. Då skulle även resultatet från hösttävlingen redovisas. Det var en fotograf från Sundsvalls Tidning som var domare och han var även där nu för att ge sin bedömning och resultat.
Jag hade lämnat in totalt 6 bilder och tre till klass D – digitalt foto. När nedräkningen mot segraren visades på filmduken var spänningen härlig att få uppleva. När så det var dags för segraren i klass D stod det: 1  Ann-Marie Stålgren. Jag fick en sprudlande känsla inombords. Var det sant, stod det verkligen mitt namn?! Sen undrade jag vilken bild det var. Kanske var det vår hund Zorro på sandstranden där han står med tassen på en boll. Eller är det hästbilden på ryttaren som rider i manegen? Det var glassbilden med barnen som åt glass. Så otroligt roligt! Jag har aldrig vunnit någon fototävling och när jag fick höra omdömet om bilden – ”Den här har allt!” – så kändes det underbart.

Vad lycklig jag är!

Glassigt

Glassigt