Med all denna snö som kommit ställer det till lite för våra hundar. Eller kanske mest för oss. Staketet är nämligen täckt av snö så nu finns det ingen inhägnad längre. Det gäller att hålla koll på hundarna så de inte smiter från tomten. Zorro har redan klivit över staketet två gånger och tyckte det var jättekul att vara hos grannen. Tog ett tag att få hem honom men till slut så tyckte han väl att friheten räckte.
Ikväll hade vi som vanligt släppt ut hundarna och lät Zorro vara fastspänd i långlina. Eftersom Nemo och Ludde inte smitit än kändes det lugnt. Efter ett tag hörde Lillis att Nemo lät så ynklig ute. Det brukar betyda att han står vid grinden och vill komma in på tomten igen, vis av tidigare rymningar. Mycket riktigt stod han där och blev mycket glad att få bli insläppt. Med Nemo och Zorro inne trodde jag att allt var frid och fröjd. Efter ett tag frågade Lillis var Ludde var. ”Inne”, svarade jag utan att kolla vidare. vi ropade på honom men det var bara Zorro och Nemo inne. Inte var han ute på tomten heller. Vart var Ludde?
Nu förstod vi att han följt med Nemo när han smet och vi såg var de hoppat över ”staketet”. Hur länge han varit borta visste vi dock inte. Oron började stiga inom oss. Lillis följde stigen mot OKQ8 och jag gick upp mot Åkervägen. Jennerhag hörde mitt rop efter Ludde och undrade om han smitit. Visst är det så, sa jag. Tyvärr hade de inte sett honom men de skulle hålla utkik. Jag fortsatt mot OKQ8 jag med men såg ingen Ludde. Mötte upp Lillis och hon hade inte heller sett honom. Vart är han?? Oron över att han kan ha sprungit ut framför någon bil blev mer och mer påtaglig. Vi går tillbaka och tänkte gå bort mot Röda Torget samtidigt som vi ropar efter Ludde. När vi kommer in på Stallvägen hör en kvinna våra rop och frågar om vi letar efter en liten svartvit hund. Jaaaa, det gör vi!!
Småspringande går vi mot hennes bil som hon parkerat vid vår granne. Inne i bilen sitter Ludde i knät på kvinnans dotter och verkar må väldigt gott. Dottern visste att Ludde var Ludde och har även en bror som heter Nemo. Tänk att alla våra promenader och alla de gånger vi stannat och pratat med barnen, de har verkligen haft betydelse.
Ludde hade kommit in på deras tomt då de var ute och skottade. Han hade antagligen gått hela rundan runt ner Söråkersgatan, Båthamnsgatan och upp Nya Söråkersgatan in på Åkervägen. Det var där som han träffade på dessa fantastiska människor. Ludde klev in hos dem, fick lite vatten och tyckte det var varmt och skönt hos dem. Mamman i familjen ringde Polisen för att anmäla en upphittad hund. Det var nog då som dottern berättade att hon visste att det var Ludde och visste på ett ungefär vart han bor.
Oj, vad vi blev glada och tacksamma mot denna kvinnas omsorg och dotterns iakttagelse. Fick ringa till Polisen och berätta att Ludde hade kommit hem och inte behövde vara efterlyst längre.
Ludde överöste oss med pussar så jag tror att han blev rätt glad över att se oss. Lika glada blev Nemo och Zorro när han kom hem. Glada ylningar och mycket svansviftande. Slutet gott, allting gott!
Ludde i snön
