Igår var det verkligen vår i luften. Tog och packade en ryggsäck med äggmackor och kaffetermos för att fara ut till Åstön och njuta tillsammans med hundarna. Snön hade verkligen fått gett vika för solens värmande strålar. Vid Skeppshamn är det stora ytor där marken har kommit fram och upp mot cafét är det barmark i skogen och på klipporna. Hundarna slängde sig ut i naturen och var hur lyckliga som helst över att få springa runt på mossa, klippor och i skogen. De var som ”kalvar på grönbete”.

Vi passade på att sätta oss på en bänk med utsikt mot havet och ta en fikapaus. Solen värmde gott och livet kändes så otroligt härligt. I bakgrunden hör vi hur hundarna leker, fåglar som kvittrar och ett stort fartyg som sveper förbi fågelön. Efter en stund sätter sig Nemo tätt intill mig och sitter still. För att vara Nemo känns det inte helt normalt, då han annars är laddad med duracellbatterier. Tittar ner på honom och ser att han blir dåsigare för var sekund som går.

Han har blivit ormbiten, sa jag till Lillis som agerade snabbt och lyfte upp honom. Från att ena stunden njuta av lugnet blir det nu full aktion. Fort packade jag ihop allt, tog Zorro och Ludde i koppel och raskt går vi mot bilen.

Lillis sätter ”plattan i botten” och färden går mot Sundsvalls djurklinik. Ringer Polisen för  att berätta om att vi kommer att köra långt över hastighetsbegränsningen då Nemo har problem med andningsvägarna. ”Hänvisa till nödsituation om ni blir stoppad men kör försiktigt. Bättre att komma fram lite sent än inte alls”, råder polismannen oss. Fort går det! Jag sitter bak med Nemo och Lillis kör så det ryker genom Söråker, ut på motorvägen och vid Bydalen pågår ett vägarbete. Tvärnit! Minuterna går fort och jag blir mer och mer nervös. Tur nog så rullar trafiken snart igen och på några minuter kommer vi in till veterinären. Där står de och väntar på oss så Nemo får hjälp direkt. Nu kan jag äntligen andas ut.

Veterinär Sheile var så snäll och omhändertagande med Nemo och gav han den omsorg och medicin han behöver. Det innebär även att han skall ha ett dropp som kom att ta drygt tre timmar att bli klart. Vi fick ta med oss Nemo hem men sen återbesök idag och om en vecka. Han kommer att bli bra men än vet de inte om hans njurar och lever skadats. Nu skall han vara lugn i en vecka och det blir ju jätte enkelt med en hund som är laddad med duracellbatterier.

Så nu vet alla att huggormen har vaknat ute på Åstön och det är ju också ett vårtecken. Även om vi hade hoppats att just det vårtecknet hade dröjt bra länge till för nu vill vi inte riskera fler bett på hundarna varför turerna till Åstön med hundarna får vänta till hösten.