Äntligen kan hundarna slippa sin långlina och var lös ute på tomten. Snön har smält så pass att de nu inte kan kliva över staketet.
Zorro fick ”labbe-fnatt” och sprang runt som en tok på tomten när han insåg att långlinan var väck. Hoppade och skuttade i den lösa snön som är kvar och borrade ner nosen som en mullvad. Sen rullade han runt med alla fyra benen i luften och hade hur skönt som helst i snön. All överskottsenergi blev han bli av med i ett nafs.
Nemo och Ludde var lika glada de med och strövade runt på tomten och kollade runt bland de nya dofterna. Alla tre håller sig mest ute nu och ligger uppe på altanen och lapar sol.
Just nu håller Nemo och Zorro på att utforska marken intill boden. Välkänt råttillhåll så någon liten mus ligger nog risigt till nu.
Nemo mår mycket bättre så inför tisdagens återbesök hos veterinären känns det hoppfullt. Lite tjock om nosen är han än men svullnaden minskar för var dag. Än får han inte ta några vanliga långpromenader så lite rastlös är han allt.
Om Ann-Marie Stålgren
Jag är en glad 44-åring som njuter av livet, varje dag. Eftersom jag har varit riktigt illa däran i ryggbesvär och var helt sängliggande i många år (låg till och med på Hagalid), är jag rädd om dagarna nu.
Har opererat mig två gånger men tyvärr är utsikten dålig och jag kommer att bli sämre igen. Har fortfarande stora besvär men klarar att arbetar 25% som elevassistent och är överlycklig över att jag klarar detta.
Mina intressen är bland annat hundarna, fotografering, naturen, flugfiske och ungdomar. Är familjehem åt tonåringar sedan några år tillbaka. Det är något av det bästa vi gjort, att bestämma oss för att öppna vårt hem för ungdomar sedan våra egna barn ”lämnat boet”.
Att vara ute i naturen är ”lisa för själen”. Försöker fara ut till Åstön med hundarna så ofta jag kan. Där kan de springa fritt och jag kan njuta av den fantastiska miljön där. Kameran är oftast med för att föreviga stunderna och årstidernas skiftningar.
Men det är inte bara där jag fotograferar. Far ofta ut på olika typer av hundaktiviteter och egna strapatser för att hitta Bilden. Kameran ligger som oftast bredvid mig i bilen för att inte missa ett fotoögonblick. Tack vare detta fick jag med älgen då den passerade över E4:an vid Sörberge och sedan hamnade det fotot i ST.
Är med i Sundsvalls fotoklubb och det är så inspirerande och utvecklande.
Lusten till att skriva har jag haft med mig sedan tonåren. Kliar i fingrarna när skrivarklådan sätter igång. Särskilt när vi kommer upp till vår stuga i Jämtland. Där är det som gjort för skapande med vyn över sjön, lugnet och sedan miljön med utan el och vatten gör att ingen tv eller datorsurfande stör. Papper och penna är det som gäller där.
Det blev många noveller som blev skrivna som ung men numera är mest kåserier.
