Månatliga arkiv: maj 2011


Permalänk

Vem skall styra skutan?

Alla vet att det behövs en ledare för att föra en grupp framåt. En stark och inspirerande ledare som ger gruppen positiv energi, rätt verktyg att utvecklas och utrymme för egna initiativ. Utan en bra ledare blir gruppen osammanhängande och ingen mår varken bra eller gör ett bra arbete.

På Ala skola var det en turbulent hösttermin 2010. In kom en ledare som pekade med hela handen och ville göra stora förändringar och i sin iver glömdes personalen bort. Förändringar är inte av ondo i sig men det gäller att kunna ta vara på den kompetens som finns i gruppen och låta rätt personer göra det de är bäst på. Nu blev arbetsuppgifterna utkastade lite ”hipp som happ” och detta skapade förvirring och osäkerhet. Det märktes även ute bland eleverna där irritation och frustration visade sig i skadegörelse och attitydförändringar. Eleverna blev inte hörda när de kom för att få gehör för förslag och nya regler som blev till stora orosmoment.
Klimatet på skolan blev mer och mer spänt. Jag själv kände hur det blev tråkigare att gå till jobbet och jag tror att fler med mig kände att arbetsmiljön inte var lika positiv och glädjande som Ala skola är känd för att vara.

Lika plötsligt som höstterminens nya riktlinjer och regler kom, lika plötsligt kom det fram att en ny ledare skulle komma i februari eftersom han som var nu skulle sluta. Förvirringen var total!
Vad är det som händer med Ala skola? Mitt i allt det här slet personalen kopiöst för att eleverna skulle få bästa undervisningen och att stötta varandra.
En ängel  damp ner i personalrummet en dag i februari. Denna man skulle vara vår nya ledare och redan vid första mötet med honom kände jag hur knuten i magen började lösas upp. Märkte hur en svallvåg av positiva känslor spred sig bland personalen. Förtroende skapades och även eleverna kände att nu var skutan på väg i rätt riktning med en ledare som byggde upp självkänsla och lyssnade på både personal och elever. Äntligen kunde vi fokusera på lärandet och arbetsklimatet blev återigen den trevliga och stöttande atmosfär som Ala alltid har varit. Vår nya ledare fanns ute på skolgården, var bland eleverna och var lätt att ha ett samtal med. Vi i personalen visste alltid vart han fanns eller skulle finnas under dagen. Det blev återigen harmoni på Ala skola.

Så händer det igen!  Allt är klart att vår rektor vill vara kvar, han söker till tjänsten som alla andra och inväntar bara att  få beskedet om han eller den andra som var aktuell skulle få tjänsten. Tiden går och ingenting händer. Vi i personalen börjar åter igen känna oro och framför allt undrar varför inget beslut tas.

Hur är det möjligt att någonting som detta får hända? Är inte eleverna och personalen på skolan mer värda? Är inte vår arbetsmiljö lika viktig som på andra skolors? När vi äntligen fått en ledare som alla är nöjda med så verkar det som att ledningen i kommunen, som tillsätter tjänsterna, gått på semester och struntar i att även vår rektor behöver få besked.  Men framför allt behöver vi få besked. Nu verkar det som att vi kommer att mista vår fantastiska rektor och det är oerhört tragiskt! Vill passa på att önska honom lycka till på sin nya arbetsplats.

I dagarna blev det klart att vi kommer att få en ny rektor inom kort. Det känns om att kastas fram och tillbaka i en virvelvind men alla ser nu fram emot att få lugn och ro. Kunna fokusera på vårt arbete, våra elever och planera inför kommande läsår.
Vi välkomnar vår nya rektor till Ala skola!


Permalänk

Nykomling i Söråker

Nu har invånarantalet ökat i Söråker. Nykomlingen har flyttat in i huset strax ovan oss och vi välkomnar denna sörlänning med en öppen famn. Alla som hittar till denna underbara plats i Sverige är självklart välkomna.
Vi hade fått veta att hon skulle komma till helgen så när grannen kom ner och visade upp denna ljuvliga fyrbenta, chokladbruna mellanpudel, var jag inte överraskad. Hon heter Lilly och är 8 veckor. En kavat och pigg liten dam som var nyfiken på vem jag var men undrade varför de andra hundarna skällde så när hon kom. Lite darrig blev hon när vår Zorro tog till brösttonerna så det var bra att hon inte kom in på gården. Man måste ta det lugnt med en liten valp.

Jag gillar att fotografera hundar och det vet matten Kerstin. När hon frågade om jag kunde tänka mig att ta några foton på Lilly var svaret självklart.
Att fota en hund är inte alltid det lättaste och en valp är ännu svårare. De vill inte lyssna på något kommando och inte vill de stanna tillräckligt länge för att man skall hinna fokusera. Här gäller det att både vara snabb som fotograf och ligga steget före.
Lilly var full i bus och tyckte att min kamera var spännande. Så klart att hon ville rusa emot mig just som jag skulle till att knäppa av, eller så for hon iväg med ett skutt åt sidan. Det blev en lite ”katt och råtta-lek” för en stund.
Verkar som att pudlar har fötts med kunskapen att ställa upp sig för bedömning för rätt som det var stod hon så fint. Rak i kroppen, svansen rätt upp och blicken riktad mot mig. ”Fota mig nu då”, verkade hon säga. Kan det bli enklare…

Välkommen till Söråker, Lilly!

LillyLilly