Så har första frosten kommit. Fick skrapa rutorna på bilen i morse. Jag tillhör den skara som jublar när hösten kommer. Luften som blir klar och lätt att andas, färgerna som sprakar i naturen och mörkret på morgon och kväll som inbjuder till mys med tända stearinljus. Som den ”fotonörd” jag är så finns det ännu ett skäl till att jag gillar hösten, jag får många nya och vackra motiv att fota. Mina båtvrak som bäddas in i färgglada höstlöv, frostiga blad och dammens vatten som får en liten isskorpa på sig.
Nu blir det till att öppna garderoben igen och ta fram mer kläder varje gång det vankas promenad. Det är det enda (?) negativa, all på- och avklädning. På sommaren är det så enkelt att bara ta kopplen och promenera iväg. Innan jag fått på mig allt är det två studsbollar till hundar som ivrigt väntar vid dörren att jag skall bli klar. ”Men skynda dig då, matte!”
Äntligen kan vi fara ut till Åstön igen med hundarna. Har inte gjort det än men idag ser det lovande ut. Med frostens kyla kryper huggormarna djupare ner i sina hålor och vi kan vara lugna att inte hundarna hittar dem. Jag längtar till att få se deras glädje när de inser att de är ute på Åstön och med det frihet att springa fritt. Blev så tråkigt sist i våras eftersom Nemo blev huggormsbiten då och vi har inte varit där sen dess.
Kort inlägg idag. Får bli så.
