Som vanligt tar jag min morgon promenad med hundarna och som vanligt är kameran med. Hade tänkt att fotografera den stora vattenhöjningen som blivit efter regn och snöslasket som var under fredagen. Då på fredagen hade Deltat svämmat över och det var inte långt ifrån att bron till Lövudden skulle hamna under vattnet. Det såg jag när jag for förbi med bilen på E4:an. Nu tänkte jag att så mycket kan väl inte vattnet ha sjunkit undan utan att det blivit lite nya pölar och vattenvägar.

Mycket riktigt syntes det att vattnet forsat fram över gångvägen vid strandpromenaden och dikena var fyllda till brädden på vissa ställen.

När jag kom bort förbi båthamn hade en brygga lämnat sin stenkista och guppade lugnt intill.

Tänkte gå en bit till men en kvinna kom gående med sina hundar och vi började prata med varandra. Som vanligt så fastnar man gärna i hundprat när man är hundägare så vi surrade på. Alltså slutade jag att fota och tog sällskap av henne tillbaka istället. Vi hade en himla trevlig promenad.

Lite senare begav jag mig ut på ny fotoutflykt för att se om Lövudden och Deltat fortfarande hade högt vatten. Men när jag kör i höjd med Midlanda ser jag att vattnet i fårorna flutit undan en hel del.

Längst ut på udden har fortfarande stenpiren vatten upp till bredden men bron över till Lövudden är ovan vattnet. Hade inte tänkt att göra något längre stopp här men när jag far tillbaka ser jag en bil jag känner igen. Det är Lennart och Annica Westerlund från Sundsvalls fotoklubb som är där. Annica håller just på att gå över bron och Lennart fotar en av byggnaderna.

Vi står en stund och pratar och har det kul åt att vi haft samma tanke för en fototur. Inte kan jag låta bli att följa med dem heller, så underbara människor som de är.

Det blir en härlig promenad med dem bort mot första hängbron. Den doppar lite lätt i vattnet. Vi skickar ut Annica på den så vi kan fota lite. ”Gör lite svallvågor”, ropar Lennart. Jag skrattar gott åt honom och hur Annica gungar lite lätt fram och tillbaka. Snacka om att göra allt för ett foto. ”Det är lite svårare att få upp henne på höga höjder, men det brukar ordna sig med”, skojar Lennart.

Det blir en hel del fotande och mycket skratt och prat. När skymningen börjar komma inser vi alla att det är dags att avsluta dagen här. Tänk vad kul man får ha det.