Kort tid innan jul fick alla boende i vårt område en lapp från polisen i brevlådan.
Där varnades det för att personer som inte bor här rört sig i området och att vi alla skall hålla dörrar låsta när vi inte är hemma.
Jag tog lappen på fullaste allvar och var noga med att altandörren hade låsknappen nedfälld samt att ytterdörren också var låst, även om jag bara skulle till ICA. Tidigare kunde vi alla låta den vara öppen för ”vi skulle ju bara vara borta en kort stund”. Även vid promenaderna med hundarna kunde dörren lämnas olåst.
Här i Söråker var det länge sedan vi hörde om något inbrott.
Dagarna efter nyår provade Lillis sin förlovnings- och vigselring som legat i svarta asken i skåpet sedan april då hon skar av senan i fingret. Där låg de tillsammans med flera andra ringar och två guldarmband. Jag hade min gammelfasters vigselring på 24k där samt guldarmbandet som jag köpt när jag var 19 år och tjänat ihop till själv. Då kostade det över 3000:- och var en förmögenhet för mig.
Lillis tog nu ut asken och försökte ha ringarna på sig men än var fingret lite för svullet så hon la tillbaka dem. Själv har jag mina i en halskedja då jag har Raynauds syndrom – mer känt som ”Vita fingrar” – och gör att jag inte kan ha dem på mig.
Det går ytterligare några veckor och Lillis vill göra ett nytt försök med ringarna. När hon tittar i skåpet ser hon inte den svarta asken på hyllplanet som den alltid legat. ”Ann-Marie, har du sett asken som vi har guldet i?” ropar hon till mig. Jag svarar att den skall finnas i skåpet på just den plats som hon nyss letat. Efter tre genomgångar av skåpet då hon rivit ut allt, finns den fortfarande inte. Hon letar i alla skåp och olika ställen i huset för att konstatera att den är verkligen borta. Likaså märker jag att en karta Tradolan är borta och några örhängen som legat i en liten skål i hallen med annat ”krafs” i.
Nu känns det riktigt obehagligt. Vi är tre som bor här och ingen av oss har varken flyttat eller sett den svarta asken. Den är borta! Eller dyker den upp när vi minst anar för någon av Lillis eller mig har kanske glömt bort att vi flyttat på den ”till ett bättre ställe”?
Lillis träffar på en granne ute på ICA parkeringen. Hon frågar Lillis om hon sett något annorlunda veckan innan utanför oss och det kunde hon inte påminna sig. Det var nämligen så att grannen hade haft inbrott och det märkliga var att tjuvarna bara hade tagit guld. De hade inte ens märkt att någon varit inne då det inte ens fanns spår efter blöta skor eller något var flyttat eller förstört. De hade hittat ett litet brytmärke på altandörren men den stora blomkrukan som står framför stod exakt som den skulle. Grannarna hade bara varit borta i två timmar. Polisen hade kommit och spåret efter tjuvarna hade gått förbi hos oss.
Nu började Lillis koppla ihop all information och en obehaglig känsla började infinna sig hos henne. Var det så att även vi hade haft inbrott?
När hon kommer hem går hon till altandörren och ser att låsknappen är i stängt-läge. Puh! Sen berättar hon för mig om grannens inbrott. Hon gör en kontroll till av altandörren, tar i handtaget och märker att det går att öppna dörren, trots att den skall vara låst. På utsidan ser hon att en plastplopp som skall dölja handtagsvredet är borta. Hon konstaterar att med rätt verktyg går det att öppna dörren och med lätthet ta sig in hos oss. Vi har haft inbrott!!
Vi kan inte heller se att någon har varit inne hos oss. Inte ett spår och inte ens hundarna har reagerat annorlunda, att någon/några varit här. Inga andra värdesaker är borta. Det verkar som att de gått in och systematiskt kollat av vårt hem. Inget ligger i oreda eller på annan plats än vad vi kan ha tänkas lagt det.
Polisen kommer hit och gratulerar oss, med lite sneda leenden, till vårt hus perfekta placering. Ingen insyn och fritt fram för tjuvarna att gå igenom vårt hus utan att bli upptäckta. Fin utsikt också, kontrade jag med.
De berättar att just guld är det perfekta stöldgodset eftersom det inte kan spåras som t.ex. en kamera och dator som har ett serienummer. Det är en professionell liga som har agerat i området och guld är lätt att ta med sig, lätt att bli av med och guldpriset är högt nu. De kan nästan lova att ligan inte är kvar i området utan har förflyttat sig till en annan ort nu. Kan väl kännas bra för vår del men kanske i detta nu är det en annan familj som blir drabbad.
Just nu känns det jätte jobbigt att ha blivit av med förlovnings- och vigselringarna och känslan av att ha haft några inne hos oss som gått här och tittat runt bland våra saker. Vi har inte behövt städa upp efter dem i alla fall, om det nu är någon tröst.
