Sportbloggen

Chef med koll. När en ung (ja, det var för några år sedan) Roland Engström inledde sin journalistiska bana var det på Hudiksvalls Tidning och emellanåt som frilansande reporter på Ljusdals-Posten. Telefonen var visserligen uppfunnen, men fenomen som internet, i-Phone och bloggar fanns inte. Vare sig i Hälsingland eller i stora vida världen.
   Nu har vi kommit till 2012 och Rullo har blivit en multi-journalist. Här filmar han delar av Timrås träning i förmiddags med Maria Nordström som närmaste vittne. Och visst ser hon minsann lite imponerad ut över chefens kunskaper?
Text: Andreas Lidén  Foto: Maria Eilertsen

För några veckor sedan klädde vi av Timråforwarden Pelle Hallin i tidningen. Åtminstone till hälften. Vi visade hur en hockeyspelare ser ut under matchdressen.
   Nu har vi gjort det igen – den här gången med skicrosstjejen Anna Holmlund som vi träffade hemma på parkettgolvet i lägenheten i Östersund.
   I söndagstidningen får ni läsa hur det blev och vad hon har under landslagsdressen.
   Reporter Lidén och fotograf Engman

Vi på ST-sport har förmånen att se massor av idrott, vi ser massor av matcher och sätter massor av betyg på ”våra” spelare.
   Skalan är den gamla klassiska med nivåer från ett till fem. Timrå IK, som inte rosat marknaden i höst, har fått sisådär 40 ettor i betyg. 
   Laget är särklassig jumbo i Elitserien och har bedömts därefter.

Inte en femma har synts till så långt ögat kan nå. Ända till i kväll när Jonte Hedström var chockerande bra. Hedström stod för allt; energi, fart, framspelningar och de avgörande målen. Perra Johnsson var lyrisk och började prata i landslagstermer, Nubben Norberg hade aldrig sett Hedström bättre och huvudpersonen själv bara log. Betyget från oss på ST sedan Hedström vänt 2-3 till 5-3 – en klockren femma förstås.
   Och samma betyg satte vi på Hlynur Baeringsson när Dragons svarade för en liknande vändning mot serieledarna Borås i går. Peter Öqvists pojkar satte 18 raka poäng i slutquartern och islänningen och lagkaptenen Baeringsson var så där sanslöst bra att en femma nästan kändes för lite. Säsongens första i Dragons för övrigt.
   Två femmor på två kvällar  – tänk så det kan gå.

Andreas Lidén

Sportchef Engström har här på st.nu rankat några av Stefan Lindqvists flipp- och flopp-värvningar.

I dag träffade jag Timrås sparkade sportchef, som sa en hel del intressanta saker. Mer om det får ni läsa i en längre intervju med honom som publiceras i söndagens tidning.

Till dess tänkte jag bjuda på några av de värvningar och personer han själv valde att nämna då ämnet flippar och floppar kom upp:

– Petr Vampola är nummer ett. En fantastisk kille, en varm person som är otroligt seriös. Vår kanske mest lojala spelare och han tar ett enormt stort ansvar, nästan för stort.

– Daniel Corso var också en av ligans främsta offensiva spelare. Han var oerhört professionell och noggrann. Kanske gjorde det också honom lite obekväm för tränarna, han visste vad han ville. Han passade inte riktigt in i mönstret och det fick som det gick. Om vi kunnat forma honom bättre, rättat in honom i ledet och spelat honom på rätt sätt är jag övertygad om att han varit skillnaden mellan niondeplatsen och slutspel förra säsongen.

– Martin Sonnenberg var också en fantastisk människa som jag fick bra kontakt med. Jag trodde inte det fanns så lojala killar som han och Vampola, som kommer utifrån hit till lilla Timrå och är på det sättet.

– Anton Lander är en annan kille som sticker ut, som är så ung men ändå en så bra kille i alla avseenden. Det är kul med honom och Sebastian Erixon som är födda i Timrå, det är fantastiska killar och de var otroligt betydelsefulla för laget förra säsongen. Det är kul att klubben lyckats utveckla dem till NHL-proffs.

Även Anders Lindbäck och Petr Caslava nämndes. Jag frågade så klart om Expressens uppgifter häromdagen om att Caslava ska vara detaljer från Timrå, vilket ordförande Christer Ericson dementerade i en intervju här på st.nu under fredagen. Något som uppenbarligen stämde.

- Caslava har samma agent som Vampola och vi pratar ofta. Varje gång frågar jag så klart om Caslava. Vi pratade senast i veckan och då sa han ”glöm Caslava”, berättade Lindqvist.

Backen har tydligen avancerat i hierarkin där i CSKA Moskva och trivs bra. Så Timråfansen kan nog – i alla fall som det ser ut i dagsläget – sluta drömma om honom.

Apropå rykten passade jag ännu en gång på att fråga om Vampola och om att hans agent ska bjuda ut honom till andra klubbar. ”Linkan” sa att det skulle vara som sportsligt självmord att göra sig av med Vampola. Han sa också att det inte stämmer att agenten ska ha bjudit ut Vampola, däremot hade de väl börjat undra när de läst i tidningarna om att han kanske var på väg bort.

- Och när det skrivs sånt där hör så klart klubbar av sig till hans agent och undrar, sa Lindqvist.

//Maria Nordström

Med dussinet poäng på de 15 första matcherna har Timrå IK fått en start som är värre än vad de värst kraxande olyckskorparna förutspått. Det rödvita maskineriet har en lång, brant och närapå omöjlig väg uppåt.
   Från fjolåret finns bara sju spelare kvar och bland de nya är det färre än få som imponerat.
   Hur har det då gått för de 15 spelarna från förra årets lagfoto som lämnade skutan efter förra säsongen?
   Hårddraget kan vi säga att det inte gått speciellt bra för någon. Oavsett om de klivit uppåt eller nedåt i seriesystemen. Anton Axelsson (bilden) har, åtminstone poängmässigt, fallit kanska platt sedan han återvände till Göteborg och Frölunda.

Vi börjar med målvakterna: 
1) Magnus Åkerlund, Borås. Matcher: 10, räddningsprocent: 88,6, insläppta mål i snitt 3,15.
31) Juha Pitkämäki, AaB. Matcher: 13, räddningsprocent: 89,3, insläppta mål i snitt: 3,06.
… fortsätter med backarna:
6) Fredrik Sonntag, Södertälje. Matcher: 15, mål: 0, assist: 1, plusminusstatistik: +1.
9) Mikko Jokela, IFKH. Matcher: 14, poäng: 2+5, plusminus: +1.
23) Tomas Skogs, Skellefteå. Matcher: 15, poäng: 1+2, plusminus: +10.
33) Mattias Karlsson, HV71. Matcher: 15, poäng: 3+3, plusminus: +7.
36) Pär Styf. Har slutat.
51) Sebastian Erixon, Chicago Wolves. Matcher: 7, poäng: 0+1, plusminus: -4.
… för att avsluta med sju forwards:
7) Fredrik Hynning, Skellefteå. Matcher: 15, poäng: 0+1, plusminus: -3.
13) Daniel Corso, Dinamo Minsk. Matcher: 17, poäng: 5+5, plusminus: -2.
16) Anton Axelsson, Frölunda. Matcher: 15, poäng: 0+1, plusminus: +3.
19) Björn Svensson, Sierre. Matcher: 3, poäng: 1+2.
44) Kim Hirschovits, HIFK. Matcher: 13, poäng: 1+3, plusminus, -1.
49) Gabriel Karlsson, Leksand. Matcher: 13, poäng: 4+2, plusminu: +7.
51) Anton Lander, Edmonton Oilers. Matcher: 8, poäng: 0+0, plusminus: -1.

Som ni ser är det ingen som direkt har lyft till skyarna efter flytten från Timrå. Tomas Skogs delar visserligen ledningen i Elitseriens plusminusliga men i övrigt är det … ganska nattsvart.
   Kanske en liten tröst i höstbedrövelsen för Timrå IK:s hårt prövade vänner.
Andreas Lidén

ST:s reportageteam börjar göra kväll i Jönköping. En intensiv dag, nej ett par intensiva veckor, är över. Vi har, liksom alla i och kring GIF Sundsvall filurat till tusen på vad som egentligen ska hända i Superettans slutspurt. Nu är det i alla fall klart att GIF spelar i Allsvenskan 2012. Något vi på ST redan slog fast i måndags. Eller hur var det med det egentligen?
   Att den löpsedel vi gjorde inför Giffarnas eventuella avancemang mot Åtvidaberg kom på villovägar redan före matchstart hade jag trott, och hoppats, skulle vara ett överspelat kapitel. Ner till Jönköping hade vi 200 löpsedlar med trycket ”Vi har sagt det förut, men nu är det klart!” på. En bunt som kollegan Amanda vårdade som om det vore hennes nyfödda baby.
   En glimt i ögat från oss om något som tog oanadee proportioner i början av veckan. Men våra kvällstidningar som gottade sig åt olyckan fortsätter att gasa på som om ”löpsedelsskandalen” i Sundsvall är något av det mest anmärkningsvärda i den moderna idrottshistorien.
   Vi på ST var irriterade över det som hände, men att tro att det hade någon som helst betydelse för matchresultatet mot Åtvidaberg är löjligt. Precis som ur-Giffaren Urban Hagblom sade i kväll. ”Att tro att det skulle ha påverkat oss eller Åtvidaberg är att underskatta hur professionella både vi och de är”. 
   Sant, så sant.
   Den som tror att fotbollsspelare på elitnivå påverkas av en klackspark i form av en förtryckt löpsedel är naiv av oanade proportioner. Klacksparkar hör fotbollen till. Och journalistiken.
   Nu står det i alla fall klart att GIF spelar i Allsvenskan 2012. Previs som vi sade redan i måndags

/Andreas Lidén

I dag stod det klart att den tidigare Djurgårds- och Linköpingsbacken Daniel Fernholm får lämna KHL-laget Atlant. Som bekant är ju Timrå IK på jakt efter en back, men det känns tveksamt att det blir Fernholm.

Ringde hans agent Joacim Persson här på eftermiddagen och frågade om Timrå visat något intresse.

- I dagsläget ligger vårt fokus på att hitta något utomlands, och jag har inte heller haft några sådana diskussioner med Timrå, sa Persson.

//Maria Nordström

Timråforwarden Ilkka Pikkarainen klev av efter en smäll borta mot HV71 på torsdagen.  Några klara besked om skadan kunde inte ges samma kväll.

– Han är lite mörbultad och vi får se hur det är med honom under fredagen. Det behöver inte vara någonting. Det är inget som är brutet eller så, säger Timrås massör Kicki Höglund.

Att Timrå inlett säsongen aningen tveksamt har väl inte undgått någon. Men i går kom trendbrottet; den första segern. Att den skulle komma visste vi, frågan var bara när. Men redan i hemmapremiären mot Växjö fick vi pressmurvlar en smak av vad som komma skulle. De inplastade, massproducerade chokladbollarna var utbytta mot ljuvligt söta hembakade små godsaker. Mot Växjö blev det förlust, men inför matchen mot Linköping fick jag receptet på Yvonnes Bregottkakor i min hand och vips – det funkade. När 60 minuter var spelade lyste 4-2 på jumbotronen till publikens gränslösa glädje.

Andreas Lidén

Philadelphia har bytts ut mot New York – och här är tanken att det ska vara hockeyfritt. Kan ändå inte låta bli att följa rapporteringen kring lagen där hemma, men borde kanske låta bli. Då blir nog de lediga dagarna här lite roligare. Timrå brukar annars alltid gå riktigt bra när jag är bortrest, men vi får väl hoppas att det blir tvärtom nu och att jag för lite tur med mig när jag kommer hem…

Allt jobb är nu ”undanstökat”, även om det ska skrivas en del texter och göras ut några fler bilder när vi kommer hem. Jag och Johan har också lämnat ifrån oss två jobb som ska gå i tidningen senare nu i veckan.

Här i New York är internetuppkopplingen faktiskt ganska hyfsad, så jag tänkte avsluta Nordamerika-bloggandet med att lägga upp lite bilder och videos från vår resa. Jag tänkte också sammanfatta det jobb vi gjort – ni får ursäkta om det kanske blir lite journalistnördigt (och väl många bilder på mig i början) – och vad vi hoppades på inför resan.

Det absolut viktigaste var så klart att vi verkligen skulle träffa ”våra” killar och få nog med tid med dem för att kunna göra större reportage och ta bilder någon annanstans än i hallen. Jag pratade med Anton (som så klart hade kontakt med Magnus), Sebbe och Erik innan jag for över – och alla sa att det inte var några problem. Väl på plats var det inte heller några problem alls. Snarare tvärtom. Vi fick precis så mycket tid vi ville och behövde med allihopa och Johan kunde ta kanonbilder.

Jag hade dessutom förhoppningar om att få snack med alla de tre lagens coacher om killarna – vilket löste sig. Tom Renney i Edmonton fick vi till och med en egen pratstund med. Peter Laviolette i Philadelphia ”träffade” vi bara på presskonferensen efter Flyers-Rangers i måndags och han gav inte direkt ett muntert intryck trots att de vunnit. Presskonferensen med honom var även den kortaste av alla de vi var på. Helt plötsligt sa presskillen ”två frågor till” och en av de kanske 20 journalisterna på plats ställde direkt en fråga. Jag fick lite panik, lyssnade inte på ett ord av Laviolettes svar och presskillen hann inte mer än säga ”last quest…” innan jag hasplade ur mig någon fråga om Erik Gustafsson. Laviolette stirrade på mig i två-tre sekunder och jag började fundera över om jag råkat ställa frågan på svenska (eller kanske inte, men det var jobbiga sekunder) innan han för första gången under presskonferensen sprack upp i ett leende och sa ”You mean Gus”.

Eftersom jag också träffade scouten Thomas Gradin i Vancouver, general managern Steve Tambellini i Edmonton och Kjell Samuelsson i Philadelphia fick jag också lite fler röster om våra killar, vilket resulterade i fyra olika ”ensides-grejer” om hur klubbarna ser på dem.

Den största missräkningen var att vi aldrig fick se Sebbe spela match för Vancouver, trots att vi var ackrediterade för en match i Vancouver samt en i Edmonton då de spelade där. Men vi fick i alla fall bra träningsbilder på honom. Jag hade också hoppats på att träffa den förre Timråmålvakten Miikka Kiprusoff i Calgary. Även dem såg vi i två matcher, men han var inte med i truppen någon av gångerna.

I Philadelphia hade vi också hoppats träffa en annan före detta TIK-målis, Johan Backlund. Men han hade hunnit lämna för AHL och även Michael Nylander (som vi ville skriva om) hade fått lämna Flyers.

Däremot fick vi snack med många andra vi ville prata med: Henrik Sedin, Anders Eriksson, Alexander Edler och Thomas Gradin i Vancouver, Mikael Backlund i Calgary, Linus Omark och Steve Tambellini (han ville jag verkligen ha en längre pratstund med och det löste sig då jag sprang på honom i den lilla träningsanläggningen utanför stan) i Edmonton och Jaromir Jagr i Philadelphia.

Mister Tambellini, en mycket sympatisk man.

Jagr kändes redan på förhand lite som ett långskott och när han sedan var riktigt bra mot Rangers förstod jag att det skulle bli svårt att få chansen att ställa någon egen fråga till honom. I omklädningsrummet efteråt stod vi också och pratade med Erik Gustafsson då Jagr gick ut för att möta journalisterna och snabbt fick en hel hop kring sig. Men det löste sig ändå och resultatet av det kommer i ST senare i veckan.

Jag blev inte riktigt lika kär i Jagr som jag ser ut
att vara på bilden, men nog var det skoj alltid.

Kanske snuddade jag någon gång innan resan vid tanken att det hade varit hur grymt som helst att få citat av Wayne Gretzky kring Oilers-reportaget jag ska skriva. Men att stöta på honom var inte ens en förhoppning. Var ju helt sjukt att han dök upp i Edmonton (”ni borde köpa en lott, han är aldrig här”, sa en av de lokala reportrarna) och dessutom helt oväntat hade en kortare pressträff där han pratade om ”rätt” saker.

De med mikrofonerna fick stå närmast,
men jag var rätt nöjd ändå.

Den grej jag och Johan kanske är allra nöjdast med så här i efterhand är nog den om Sonnenberg, som kanske kom lite mer oväntat för ST-läsarna. Jag hade inte pratat med Martin innan vi åkte över, men ringde honom samma dag vi kom till Edmonton. Lika trevlig och lättsam som vanligt så var det inga problem att styra upp en träff med honom på jobbet, vilket var kanon då Johan kunde ta suveräna bilder (sedan träffade jag också Sonnenberg i Rexall Place på matchen samma kväll och pratade lite Oilers).  

Så sammanfattningsvis är vi mycket nöjda, allt har gått över förväntan. Arbetstimmarna har varit väldigt många, men det har varit hur kul som helst. Det känns också skoj att ha koll på hur det ser ut i städerna och arenorna där killarna håller till (i alla fall då de är i NHL och inte AHL) och vilka personer de har kring sig. Jag hoppas även att ni läsare nu känner att ni fått lite inblick i Sebastian Erixons, Anton Landers, Magnus Pääjärvis och Erik Gustafssons tillvaro här borta.

Här kommer lite fler bilder (Johan tog bilderna ovan, dessa har jag tagit och kvaliteten är väl där efter):

dsedin Daniel Sedin lägger en straff.

Intervju med Anton Lander på jumbotronen under en paus i Rexall Place.

Wells Fargo Center i Philadelphia, inför Flyers-Rangers.

Utanför Flyers hemmaarena, i bakgrunden skymtar stadion för
amerikansk fotboll och intill ligger även basebollagets arena.
Alla tre arenorna är alltså samlade i samma område.

Johan måste väl också få vara med på en bild. Han gillar Apple,
i dag fick macbooken och iphonen sällskap av en ipad och en apple-tv
(Pääjärvi hade en sån och Johan blev inte mindre sugen efter att han berättat om sin).

Apropå Johan, missa inte hans bildspel med Pääjärvi och Lander (och diskussionen kring vem av dem som är bäst på NHL12) på st.nu.

//Maria Nordström