Messi avgjorde, Zlatan log sitt vinnande leende och ”Pep” grät (tårar av guld) som aldrig förr. Segermaskinen Barcelona vann klubblags-VM, en obetydlig icke-turnering enligt många här hemma (se bara på alla tv-kanaler som sände), men enormt viktig i Sydeuropa och framför allt i Sydamerika. De som tror annat kan ju titta på Estudiantesspelarna efter slutsignalen …

För Barca var det sjätte titeln på ett år. Ett fantastiskt och oöverträffat facit. För Zlatan Ibrahimovic var det den andra stora internationella klubblagstiteln i karriären – och sedan han kom till Barca i somras.

Men målen saknas alltjämt. Ligamål verkar vara en enkel femma numera, men i internationella klubbmatcher så har Zlatan bara gjort två mål på ett och ett halvt år nu. Ett i fjol i Champions League och ett i höst. Samtidigt går det inte att klaga på hans 2009. Från skytteligasegern och tredje raka scudetton med Inter till nästan miljardflytt och Barca-succén. Det har varit ett fantastiskt år för Ibra.

*  *  *

Gamle Man United-hjälten Mark Hughes får sparken från Manchester City. City har potential att slå sig in i the big four (de har slagit både Arsenal och Chelsea trots allt), men inte så länge Hughes är tränare. Fel man på rätt plats skrev jag i min Premier League-krönika i ST i augusti. Nu kommer sympatiske lagbyggaren och Svennis-favoriten Roberto Mancini in. Honom träffade jag som spelare i Lazio och som tränare i Inter. Han har varit arbetslös sedan Moratti sparkade honom från Inter för uteblivna Champions League-framgångar. Så långt blickar dock inte City. Ligan räcker väl så långt – och där är Mister Mancini en van vinnare. Rätt man på rätt plats. Se upp för City nu.

En vecka har gått sedan GIF Sundsvall höll sin famös…hm, eh…speciella presskonferens gällande Cain Dotsons på alla sätt olämpliga — och olagliga – kombo: bilkörning och alkoholintag.

Själv var jag förhindrad att vara med den morgonen och förmiddagen, men blev förstås informerad om det mesta.

Hade spontant inte någon klar ingång på en krönika i ämnet, men allt eftersom tiden gått har jag mer och mer grunnat över det märkliga i hanteringen från Giffarnas sisda.

För det första tycker jag att tonläget från början till slut, det vill säga från första pressutskicket där man tidigt berättade att sportchefen kört bil i onyktert tillstånd, till meddelandet och uttalandena under och kring nämna presskonferens varit hårt, kallt och ”fyrkantigt”. Ja, så pass (över-)tydligt kritiserande och tillrättavisande att eventuellt snack om omsorg och omtanke flög all världens väg…

…och att börja blanda in hur sportchef Dotson uppfattas av alla möjliga inblandade, typ media, sponsorer, spelare, publik och arbetskamrater var väl ändå åtminstone ett gränsfall till att blanda ihop äpplen och päron.

Nej, ju mer jag tänker på det ju mer fegt tycker jag GIF-ledningen agerat.

Kör folk full eller på annat sätt uppträder lagvidrigt på ett sätt som kan skapa frågor av social karaktär, som missbruksproblem, så är det ju en sak. Om samma person har ”attitydsproblem” på ett sätt som stört eller stör klubbledningen borde väl detta ha styrts upp och rättats till under resans gång. Inte när personen gjort bort sig och falerat så fatalt att i alla fall jag tycker det kändes som att man tog chansen och ”trycka till” litet extra. På en som ligger…

Juletider är samvetstider. Det är fler än Cain Dotson som har lite att fundera på.

Men att han emellanåt varit lite väl stockholmskt kaxig för att det ska gå hem i stugorna är jag den förste att skriva under på.

Vågar vi tro på ett godare 2010?!

Ojojoj. Superettan 2010 innehöll redan efter avslutade kval en klar majoritet av lag med allsvenska meriter – och vi på sporten döpte snabbt om serien till Lilla Allsvenskan. Men sedan dess har nästa säsong kryddats än mer. Och i dag kommer Henrik Larsson presenteras som ny tränare i Landskrona BoIS. Enligt Helsingborgs Dagblad är det helt klart att Henke skriver på för rivalerna i Skåne. Och med vår forne landslagskaptens inträde på tränarscenen kommer en hype av aldrig skådat slag för Superettan.

Det är de facto tränarna som dominerar en silly season i stillsam sommarbris. Rikard Norling (Assyriska), HBK-Janne Andersson (Örgryte) och Jesper Blomqvist (med Borgqvist i Hammarby) kommer också basa över förmodade topplag. Det känns som att Superettan vuxit sig flera klasser starkare den här vintern. Om det sen är bra eller dåligt för Giffarna går ju att diskutera.

Men ändå. Ett hyfsat tröstpris för ett missat avancemang trots allt. Eller?

Silly Season-topp 5 i vinter

1) Henrik Larsson tar över som tränare i Landskrona.

2) Rikard Norling återvänder till tränarjobbet och tar över Assyriska.

3) Anfallsstjärnan Michael Mensah får sparken av Syrianska efter fängelsedom.

4) Janne Andersson tar över Örgryte – med både Santos och Allbäck alltjämt kvar i truppen – åtminstone till Allbäcks landslagsframtid klarnar.

5) Tidigare storspelaren Jesper Blomqvist tar över tidigare storlaget(?) Hammarby tillsammans med Michael Borgqvist.

Bubblare) GIF:s målvaktsjakt nådde slutstation sedan Tommy Naurin kritat på fram till 2012.

Tippeligan eller Superettan. Christian Brink valde det senare när han flyttade från Lyn till GIF Sundsvall tidigare i somras efter ett skadefyllt år. Ett helt riktigt beslut visar det sig – av minst en anledning. I dag begärdes nämligen den krisdrabbade klubben i konkurs av Oslos tingsrätt. Skulden på 14 miljoner kunde man ha betalat, men Lyns klubbdirektör Erik Langerud konstaterade krasst:

- Vi hade pengar för att betala skattekravet, men styrelsen sa att det var meningslöst att hämta in folks sparpengar för att infria ett skattekrav och sedan gå i konkurs en vecka eller två senare.

Det har han förstås helt rätt i – och Brink känner nog också att han drog vinstlotten med sin flytt. Spelarna ska förresten få det tunga julbeskedet via sms eller mejl.

Sen kan man förstås undra hur en klubb i Norges huvudstad kan gå i konkurs egentligen? Det är inte en fjäder i hatten för klubbledningen i alla fall.

Vi fick smått panik här tidigare i dag när TT skickade ut truppen till helgens alpina världscuptävlingar i Åre. Sundsvallstjejen Veronica Smedhs namn var nämligen inte med.
Lottie hade precis packat klart och var redo att dra iväg tillsammans med foto-Mårten, det har fixats med kringreportage, boende och allt annat en weekend i Åre kräver.
Så får vi se att huvudpersonen kanske inte ens är där.
Stora trumman drogs på.
Men så kikade Ignell in på förbundets hemsida – och där var Smedh med. Puh!
De hade tydligen glömt att skicka med hennes namn till TT. Taskigt – både mot henne och oss.

Det finns vanliga dagar, spännande dagar och märkliga dagar. I går var en märklig dag – och allt handlade om Cain Dotson och GIF Sundsvall.

Få om någon har väl missat den senaste tidens stora sportsnackis i Sundsvall. Då får man nog ha haft semester i – säg fotbollsspelarnas paradisland Thailand. Kl. 9 i går var (nästan) all lokal press på plats på kansliet. En och en halv veckas spekulationer och tyckanden skulle få sina svar: Det blev som vi skrev förra onsdagen: Cain Dotson fortsätter som sportchef. Inte helt utan krav, snarare med flera och tydliga, men han har klubbledningens förtroende även fortsättningsvis.

Jag har försökt nå Cain sedan rattfyllan, men inte lyckats.

- Jag har valt att inte prata med någon efter att jag pratat med alla om det i måndags. Jag har behövt tid att reflektera, förklarade han.

Lite olyckligt bara att Cain, enligt klubben, skulle ha varit tillgänglig att nå eftersom han också fortsatt som sportchef hemifrån.

- Det var en liten kommunikationsmiss, sa han.

Jag sökte en del spelare i går också. Inte helt lätt i semestertider ska ni veta. Erkan Saglik sa att han hade förtroende för Cain – och inte problem med hans sätt/attityd att vara som annars fått mycket kritik i det här. Jonas Wallerstedt ringde upp mig mitt under Champions League, och var, precis som jag trodde, en av spelarna som blivit tillfrågade i processen. ”Walle” ville dock inte uttala sig innan han själv pratat med Cain. Bara att respektera.

Men det var inte det som var det märkliga. Snarare att den hittills så lugna silly season i GIF fick lite fart igen – och just i går. Efter att ha pratat känslor, alkohol och framtid innan lunch blev det diskussioner om assisterande tränare efter Magnus Powells besked efter lunch.

- Pratade vi inte nyss, frågade Cain skämtsamt när jag ringde igen.

- Jo, men vi har ju lite att ta igen nu, kontrade jag.

Men efter allt det som hänt, det som sagts och det som på många sätt och vis upptagit föreningens tid sedan förra lördagen var det konstigt att några timmar efter presskonferensen sitta och diskutera nyförvärv igen. Som att gårdagen var en dag i mängden. För det var det ju inte. Snarare ett avslut och avstamp i samma steg som alla Giffare där ute får hoppas att klubben kommer stärkt ur. Det lär behövas om GIF ska ha något med allsvenska avancemang att göra 2010.

För mitt i allt annat fick vi ju veta att klassiska nykomlingen Brage väntar i Superettan-premiären nästa år …