Månatliga arkiv: januari 2010


Permalänk

Årets mål av Nani?

En klackfint mellan två Arsenalspelare, en kroppsfint förbi en tredje och sen ett lyftning i mål som förvisso antagligen var menat som ett inlägg. Men ändå. Nanis 1-0 mot Arsenal i dag måste vara en av kandidaterna till årets mål i England.

3-1 var förstås en styrkedemonstration modell större av Sir Alex och hans mannar. En taktiskt vinst. Nani var exceptionellt bra för att vara Nani och Wayne Rooney är väl bäst i Premier League just nu va? Jag vill minnas att jag skrev just så också inför säsongen: Utan Ronaldo i laget så får Rooney en mer central och viktig roll och då kommer målen.

Och vill ni ha en anledning till att Arsenal inte vinner ligan i år heller så är ju sex mittfältare en sådan. Arsjavin kan mycket, men han är inte någon ensam toppforward. Hur gärna än Arsene Wenger vill det.


Permalänk

Federer bäst av Lundgrens pojkar

Vad är en söndag utan lite avslutande Australian Open-surr? Precis, ingenting.

I dag tog alltså världens bäste tennisspelare genom tiderna hem sin 16:e Grand Slam-titel. Bara det är förstås enormt. Än mer om man betänker att Roger Federer vunnit samtliga fyra GS-turneringar. Sampras, till exempel, som ligger tvåa på listan vann ju aldrig Franska Öppna …

Finalen var som kattens lek med råttan. Federer, som har gått fram som en slugger i turneringen och bara tappat två set på vägen, spelade taktiskt, lät Murray blotta sina kort och när Federer bestämde sig så bröt han direkt till 5-3. I andra bröt han direkt. Först i tredje set blev det spännande, men inte ens fyra setbollar och tiebreak räckte för Andy Murrays nerver. Därmed lever Storbritanniens längsta(?) svit utan vinst vidare. Det är alltså 74 år sedan Fred Perry vann Ö-rikets senaste GS-titel. Murray, som jag tror går upp som världstvåa nu, grät tunga tårar – kanske i rädsla för hans smått aggressiva mamma på läktarplats som hela matchen skrek ”Com’ on!!!”. Vem vet …

– Jag kan gråta som Roger, synd att jag inte kan spela som honom, sa Murray i ett av de mest känsloladdade citaten vi kommer läsa i år.

Men visst är det som Federer säger. Murray är för bra för att inte lyckas i sin karriär. Det skiljer honom från tex Tim Henman.

Här på Sundsvalls Tidning har vi naturligtvis också koll på att båda spelarna har en gemensam Sundsvallsnämnare: Peter Lundgren. Att han var Federers coach och lotsade honom mot storhet vet nog de flesta (hoppas jag). Men under nästan två år var han också coach och Davis Cup-kapten för Storbritannien (2006-2008) och hade då bland annat en ung Andy Murray i sitt lag. I dag spelade de alltså final i årets första GS-turnering. Det är, när man tänker efter, ganska stort.

Nu väntar vi på att bulgaren Grigor Dimitrov får sitt stora genombrott som senior.


Permalänk

Serena höll undan

Det höll på att bli en belgisk repris från US Open. Då gjorde Kim Clijsters comeback efter barnafödsel och vann en grand slam direkt. I Australien var det Justine Henin som gjorde comeback efter ett längre uppehåll – men hon föll i finalen. När den tidigare världsettan Henin vann andra set med 6-3 trodde jag nog att hon skulle klara det. Men Serena Williams är en så kraftfull spelare att hon aldrig går att räkna bort.

Att Henin gick till final var ganska väntat egentligen. På damtouren, där alldeles för många toppspelare sprider egna misstag i matcherna som om de vore gratislotter, så är Henin motsatsen. Hon är extremt säker från baslinjen – och har dessutom avgörande slag i sig. Därför kunde hon också nå så långt i AO. Och därför kan hon alltid utmana pang-pang-systern Williams. Men det är bara att gratulera Serena till en dubbelvinst i AO i år.

*   *   *

I morgon är det herrfinal. Roger Federer har imponerat stort och ser totalt avslappnad och lugn ut i allt han gör – och är förstås storfavorit. Det skulle förvåna om Andy Murray lyckas bli den förste britt sedan 1936 (Fred Perry i US Open) att vinna en Grand Slam. Murray har dock gjort det väldigt bra hittills – och höjt sitt spel efter motståndet. Jag tror dock på Federer.


Permalänk

Zlatan upprör klubbchefer

Elitklubbarnas klubb- och sportchefer är fortfarande upprörda över att Zlatan Ibrahimovic sågade talangutvecklingen inom svensk fotboll, skriver Sportbladet. Nu vill man ha ett språkrör som vågar säga emot (!?).

Men vill man utveckla fler och bättre (förberedda) talanger än vi gör, och det borde man väl ändå sträva efter, så bör man inte vara rädd för kritik – än mindre använda argument som att Zlatan varit utomlands för länge (det är ett genomgående problem i Sverige på nationell som regional nivå att man argumenterar utan att egentligen ha sett vad andra gör annorlunda – kanske även bättre). Jag är rejält tveksam till om man ska köra sådana argument mot någon som sett hur holländska, italienska och spanska storklubbar jobbar på nära håll. Deras talangutveckling är ju faktiskt några steg före svensk – därmed inte sagt att svensk talangutveckling är dålig eller att klubbarna gör ett dåligt jobb. För det gör de inte.

Helt eniga är man nu inte inom svensk fotboll. På helgens ledarsymposium i Sundsvall pratade ju Stefan Lundin, sportchefen i SEF, sig varm för att förlänga tävlingssäsongen för våra ungdomsspelare (konstgräs) just för utvecklingens skull. Exemplet var Helsingborg (har jag för mig) som tränade en hel del mer än Feyernoords ungdomar, men spelade matcher ett par månader färre. Varför undrade holländarna? Matcher är träning de också – den bästa i själva verket.


Permalänk

SDFF:s tränare nästan i hamn

Vet inte hur många gånger vi ringt SDFF:s ordförande Mikael Torstensson och frågat om tränaren den här säsongen är klar. Först var det ju Mika Sankala som var det heta spåret, men det föll på Mikas civila arbete. Nu är lösningen dock bara ett ”ja” bort.

- Jag skickade precis iväg ett mail och väntar bara på den slutgiltiga bekräftelsen, sa Torstensson alldeles nyss.

Men först efter att han skrattat en stund när han förstod vad det gällde. Vi (och konkurrenten) har ringt många gånger som sagt. Troligen blir allt klart i dag, men ”senast onsdag-torsdag” hälsade Torstensson.


Permalänk

Nadals problem fortsätter

2008 vann Rafael Nadal en fantastiskt Wimbledon-final mot Roger Federer och hyllades unisont och välförtjänt av hela tennisvärlden. Då sa många att vi fått se ett maktskifte, att Nadal skulle dominera världstennisen från den punkten och framåt. Jag var inte en av dem. Jag såg de enorma tejpbitarna på Nadals knän, såg att han fick större och större problem och sa att det där kommer aldrig hålla, inte med Nadals enormt krävande spelstil. Jag gav honom max två år innan problemen skulle komma ifatt honom. Det tog mindre än ett. I juni sa han att han drabbats av en inflammatorisk knäskada – missade Wimbledon och tappade platsens som världsetta. I US Open kom han tillbaka starkt med en semifinalplats, men i dag var knäna åter i fokus i Australian Open. Efter 0-2 i set och 0-3 i game gav den regerande mästaren Nadal upp sin kvartsfinal mot britten Andy Murray.

- Eftersom jag insåg att det var omöjligt att vinna valde jag att bryta matchen. Jag hade ont och vill inte göra samma misstag som i fjol, säger Rafael Nadal enligt Sportbladet.

Hur illa det är den här gången vet jag inte. Som det verkar inte lika illa som i fjol. Men Rafael Nadals karriär kommer ofrånkomligt kantas av knäproblem och jag tvivlar på att han kommer att kunna nå sin fulla potential – någonsin.

*   *   *

Marin Cilic höll på att åka ut mot 17-årige hemmaspelaren Bernhard Tomic redan i andra omgången, men vann efter fem stentuffa set någonstans efter kl. 2 på natten. Nu är han framme i semifinal efter ännu en femsetsseger. Andy Murray bör dock bli för tufft. Den som imponerat mest i turneringen är dock Roger Federer. Han spelar så avslappnat som bara en som vet att han är världens bäste kan göra. Men han måste ta sig förbi både Davydenko och Djokovic för att nå finalen – och Federer har inte slagit de bästa på ett tag nu faktiskt påpekade Mats Wilander i Game, set and Mats …


Permalänk

Leonardo är för grön

Derby della Madonnina del 2 i Milano i går kväll och sällan har väl tränarerfarenheten på de båda bänkarna varit så tydlig och avgörande. Milan hade ju för första gången på flera år chansen att verkligen blanda sig i scudetto-striden på allvar och hota Inters italienska herravälde. En seger i derbyt och en till i hängmatchen mot Fiorentina och Milanolagen hade legat lika.

Men det är svårt att vinna när man som Milans för säsongen färske tränare Leonardo väljer att ligga kvar på ett baktungt femmannamittfält och en tokisolerad forward i Borriello trots tidigt underläge och Inters spelmotor Sneijder utvisad redan efter 25 minuter efter överdrivet hånfulla applåder mot domaren.

Där ser man skillnaden på Mourinho och Leonardo – och anledningen till att Inter vinner Serie A i år också. Erfarenhet, av långa säsonger och täta toppmatcher. Den gode Leonardo blev i alla fall en rikare i går även om det var med bitter eftersmak. Synd tycker jag som gärna sett lite toppstrid ända in på målsnöret och gärna mellan Milanolagen där Inter flyger högt även utan Zlatan Ibrahimovic och Ronaldinho verkar ha vaknat så smått igen i Milan.

Men Inter är för bra. Både på planen och vid sidan av den.


Permalänk

De forna ettornas fall

Det skördades offer i Australian Open-tennisen i natt. Mer oväntat: att det var flera forna världsettor som föll.

Belgiskan Kim Clijsters gjorde en storstilad comeback när hon vann US Open efter sitt mamma-uppehåll från tennisen i höstas. I AO trodde jag med många att Clijsters skulle nå final. Nu åkte hon ut med helt osannolika 6-0, 6-1 mot Petrova. Förvisso en duktig spelare (seedad 19), men utan att veta: har Clijsters någonsin torskat så här stort? Tveksamt va?

I en tidigare match fick Jelena Jankovic välförtjänt stryk mot ukrainskan Bondarenko efter pinsamt många egna misstag.

Och i går åkte en annan tidigare världsetta ut på damsidan: Ana Ivanovic.

Nu finns det ju några kvar att ta av – som Serena Williams som är än större favorit nu och förstås en annan comebackande belgiska Justin Henin.

På herrsidan hade forne världsettan, numera världstvåan och tillika AO-mästaren Rafael Nadal också problem mot tysken Kolschreiber som stressade och förstörde en ganska mänsklig Nadals rytm helt. Men även en dålig Nadal är tillräckligt mentalt stark för att vinna rätt bollar – som den här gången. Nu väntar dock monsterservaren Ivo Karlovic – 2,08 m lång. En kille som får basketlirare att se korta ut.

Tjejfavoriten Nadal, som satte mängder med svenska tonårshjärtan i brand när han dök i Båstad i början av karriären, fick nu ett frieri mitt under pågående match. Det händer saker i tennisvärlden om ni nu inte trodde det …


Permalänk

Australian Open stängdes för Söderling

Jag ska inte säga att jag inte hade det på känn – för det hade jag när jag gick och la mig i går natt efter att ha tittat på Verdascos första set mot Ball.

Ändå ville jag inte tro det när jag hörde det, såg det, läste det i morse. Men Robin Söderling rasade ut ur Australian Open när turneringen knappt hunnit börja, när vi fortfarande gottade oss åt den lottning där han skulle få möta sitt första riktigt tuffa motstånd i kvarten i form av Novak Djokovic.

Vi blickade för långt. Trots 2-0 i set tappade Söderling allt mot Granollers, den spelare han slog ut i både Wimbledon och US Open under det så lyckade fjolåret.

Den jäkla armbågen, tänkte jag direkt. Men jag har fortfarande inte läst ett enda citat där han pratar eller skyller på den. Men jag vidhåller att jag inte tycker att Söderling varit girig som spelat uppvisningsturneringar i stället för att vila. Det hade varit dumt om han känt av skadan, annars klokt för att matcha mot de bästa. Det är mental tuffhet som man inte får någon annanstans.

Tränare Norman skyller inte heller på armbågen i sin blogg, men tar på sig en del av skulden.

”Jag vill dock påpeka att vi, och endast vi som är nära det dagliga arbetet, har alla  bakrundsfakta till alla beslut som tas. Ibland tar man rätt beslut och ibland kanske man skulle valt en annan väg. Facit har man först i efterhand.”

Nu kom han i alla fall till spel, men det sket sig ändå. Igen för Söderling i Australian Open som annars varit lyckosam svensk mark även i sämre tennistider. Men här har Söderling aldrig tagit sig förbi omgång två – och gjorde det inte nu heller. Det känns otroligt onödigt.

*   *   *

Jag tror förresten på en final mellan Djokovic och Nadal. Djokovic som nu har ”fri väg” fram till semin mot Federer. Men redan från kvartarna blir det åka av.

*   *   *

Två tidigare topp tio-spelare sluggade varandra in i krampaktighet. Men Jouzhnyj slog ut Gasquet med 3-2 i set i en väldigt sevärd match. Synd att någon var tvungen att åka ut.

*   *   *

På tal om bra spelare utan seedning. Fjärdeseedade US-Open-vinnaren Del Potro får möta James Blake redan i andra omgången. Blake som slog ut Clement med 3-0 i set …


Permalänk

Big Dog på väg bort

Det är något befriande med motvalls människor som ständigt går mot strömmen och ändå tar sig torrskodda fram och lyckas, gång på gång.

Den svenske golfspelaren Carl Pettersson är en sådan man.

Han är ett exotiskt inslag på PGA-touren med sin oöverträffat avslappnade attityd till sin sport; Han håller sig inte med tränare och han påstår själv att han vilar sig i form till tävlingarna. Med all rätt kallas han också Big Dog, den mannen är tjock. Trots sin inställning och sin frodiga lekamen tar Pettersson sina titlar på PGA-touren, men hade ingen lyckad säsong i fjol. Den enda topp-tio-placeringen var niondeplatsen i sista tävlingen i Florida i november. Hans förklaring till formsvackan blev välciterad:

”Jag försöker bli tjockare”.

Carl Pettersson har förmodligen inga planer på att bli smalare, däremot vill han bli amerikan. Han har varit nära att komma med i det europeiska Ryder Cup-laget laget två gånger – i det amerikanska laget hade han tagit en plats tror han själv och nu har han sökt om amerikanskt medborgarskap.

Golfsverige förlorar inte bara en stor man utan en stor golfspelare och en stor karaktär.