Sportbloggen

Efter 0-12 i tävlingsmatcher (1-12 om man räknar in uppvisningsturneringen i Abu Dhabi i januari där Söderling äntligen vann) så ska Robin Söderling återigen ställas mot Roger Federer. Statistiken talar entydigt var segern hamnar, spelarnas formkurvor är desto jämnare. Söderling vet att han kan slå alla spelare i världen, inklusive Federer. Medan schweizaren är på topp när det vankas stora turneringar, framför allt Grand slam.

Det kommer bli en match där sluggern Söderling måste använda all sin list och taktiska skicklighet för annars vinner han inte mot Federer – inte ens på gruset som är Federers enda lilla ”svaghet”. Lägger vi in det mentala övertaget som Federer har med sig så måste Söderling vinna det första setet för att vinna matchen. Jag tror inte att han vänder ett underläge mot Federer i morgon, däremot tror jag mycket väl att han kan skaka om världsettan.

Nu ska man inte blicka så långt som till en eventuell semifinal (där troligen Tomas Berdych väntar), men den som vinner den här kvarten spelar troligen final på söndag också. Och om jag ska drista mig till ett tips så tror jag ändå på traditionens makt: 3-2 till Federer.

På plats på Råsunda med lite mindre än en timme kvar till avspark på Erik Hamréns hemmadebut. Men om någon tror på ett svenskt publikhav får de tänka om. Det sägs vara 10 000 bosnier som köpt biljetter till matchen, bland annat fyller de en hel kortsida. På stan i dag har de gått runt och sjungit och tutat. Någon nämnde att 50 bussar åkt hit från Göteborg i dag bara. Det kommer garanterat bli en häftig inramning för att vara en vänskapslandskamp.

Jag noterar också, när Bosniens laguppställning damp ner nyss, att Zlatan Muslimovic, han som valde Bosnien i stället för Sverige ni vet, spelar från start i anfallet bredvid storstjärnan Edin Dzeko i stället för Hoffenheims skyttekung Ibisevic. Bosnien kommer annars med laget som play off-spelade mot Portugal.

Sveriges lag såg vi redan på träningen i går och det ser intressant ut. Tre ”U21-spelare” tar plats i startelvan och mest intressant blir att se hur det går för Emir Bajrami och Pontus Wernbloom. Mikael Lustig börjar på bänken. Det ska bli intressant att se om och hur Kim Källström klarar nummer tio-rollen också.

Visst blev det 3-1 till Robin Söderling mot Albert Montanes från Spanien i Franska Öppna-tennisen i dag. Återigen rapporteras Söderling ha vunnit förhållandevis enkelt (såg inte matchen själv) vilket som sagt betyder mycket för andra veckans spel. Och där väntar ju revanschmöte med Roger Federer i en kvartsfinal.

Men innan vi börjar diskutera hur Söderling ska slå världsettan så ska han först ta sig förbi kroatiske jättetalangen (mäter 198 cm) Marin Cilic, seedad tia i FÖ. En rejält tuff match där Söderling kommer få bekänna färg, den minnesgoda kommer kanske ihåg att Cilic nådde semifinal i Australian Open i år.

Nu fick Cilic spela fem set mot argentinaren Mayer och det kan betyda en del. Jag tror på en ny 3-1-seger för Söderling.

Två glada VM-besked: Wayne Rooney rapporteras vara ”100 procent” och nyopererade Fernando Torres tränar igen.

Ett tyngre för Ghana: Mittfältaren Michael Essien missar VM.

Det är förstås ett stenhårt slag mot Ghanas ambitioner i det första VM:et på afrikansk mark. Jag tror fortfarande att något afrikanskt land överraskar positivt och kanske till och med når semifinal, men det blir inte Ghana. Tyvärr får man säga, men Essien är lagets i särklass viktigaste spelare, ett nav på mitten, lysande både offensivt och defensivt.

Och tyvärr så blev VM ytterligare en profil fattigare redan innan mästerskapet började.

Då var det igång. Spelet på det röda gruset i Franska Öppna. Och dagens 6-0, 6-1, 6-1 i andra omgången mot amerikanen Taylor Dent är en sanslös utklassning signerad Robin Söderling. På totalt en timme. Vi snackar alltså en kross modell gigantisk.

Visst trivs Söderling i Paris. I fjol tog han sig ända till final efter flera imponerande segrar, den största förstås när han bröt spanske gruskungen Rafael Nadals obesegrade svit på Roland Garros. Då räckte Söderling till final där Roger Federer, vem annars, var för stark. I år har Söderling högre seedning (femma), men måste slå just Federer i kvarten om han vill vara nära att upprepa den bedriften.

Det kommer bli svårt, men Söderlings start är i alla fall bästa tänkbara. Två raka 3-0 i set-segrar och minimalt med arbetstid ute på gruset är optimala förutsättningar. Jämför det med stackars Andy Murray som lottades mot duktige hemmaspelaren Gasquet i första omgången och tvingades slita i fem set direkt. Sådana matcher kommer kännas vecka två.

För Söderling väntar härnäst revanschmöte med grusspecialisten Albert Montanes som slog ut Söderling ur Franska 2007. Men det var en helt annan Söderling också. Jag tippar svensk seger med 3-1 i set.

Inter vann Champions League – och jag tycker det är helt värdiga mästare. Man har slagit ut Chelsea, man har slagit ut Barcelona och man slog Bayern. Inter var inte bäst i finalen, för en gångs skull såg den stensäkra defensiven ut att ha vissa sprickor, men då fyllde Interspelarna hålen med offervilja och lagmoral (se bara på W. Samuel och Eto’o) och på topp ordnade Diego Milito, förstås, två mål. Inter vann för att Milito är sylvass, Bayerns mittbackar stabbiga och Julio Cesar en bättre målvakt än Butt. Och Milito, han som avgjorde Serie A och sköt hem italienska cupen, avgjorde nu den största av klubblagsfinaler. Kan Maradona blunda för det i VM? Absolut. Han är inte Maradona för inte.

För Inter är nu förbannelsen i CL (tid. Europacupen) bruten. 45 års väntan är över. Massimo Moratti kan se sig själv jämsides med pappa Angelo. La Grande Inter har fått sin renässans. Och visst var det passande att Helenio Herreras defensiva Inter från 60-talet följdes av Mourinhos så defensivt skickliga Inter 2010.

1964 och 1965 var senast Inter vann den finaste av Europacuper, med Herrera som tränare, med Angelo Moratti som president. Det är en bedrift som hemsökt sonen Massimo i alla år, tanken på att återupprepa det fadern gjorde. I kväll blev det verklighet och för en som bott i Milano, följt och följer Inter och italiensk fotboll på riktigt nära håll och känt frustrationen i Curva Nord vet jag hur mycket det här betyder. Allt, kort och gott. Och en hel del för italiensk fotboll i stort. Och jag lovar att man dansar på Piazza Duomo nu, antagligen hängandes ovanpå statyn av Italiens förste kung Vittorio Emanuele II hela natten lång.

Inter har gjort en fantastisk resa. Från Zlatans framtvingade flytt till Barcelona, till värvningarna man gjorde med pengarna när man byggde om och byggde rätt. Zlatan misströstar säkert nu, han som inte kunde vinna Champions League med sitt Inter, men vars flytt är en av grunderna för den här segern. Lucio, Wesley Sneijder, Diego Milito, Eto’o, Motta, samtliga anlände till Inter i somras. Under José Mourinho, har de fortsatt sin vinnande trend i Serie A, men också fått ihop ett spel som burit hela vägen i Europa. När man slog ut Chelsea tändes hoppet, när man ställdes öga mot öga med världens bästa Barcelona och bara körde över dem hemma på Giuseppe Meazza insåg man vad man faktiskt kunde göra. Resten är så att säga historia. De som klagar på ett defensivt tråkigt Inter kan fråga sig själva om de såg första semin mot Barca eller om något annat lag åker till Camp Nou och vinner på annat vis. Inter har i dag en startelva vars största svaghet är Christian Chivu. Det säger väl egentligen allt. Och jämfört med tidigare år (Zlatan-år) så är anfallet med Milito och Eto’o betydligt vassare. Det har avgjort de jämna matcherna Inter förlorade tidigare.

José Mourinho har nu gjort det Massimo Moratti gett honom 120 miljoner kronor per år för att göra – vinna CL. Och det går bara att beundra den mannen. På gränsen till galen, men nästan alltid genialisk och alltid underhållande. En fotbollens Muhammed Ali som berättar hur han ska vinna – och gör precis så. Nu har han vunnit Champions League för andra gången och åter gett sina belackare något att fundera över. I Inter är allt gjort, trippeln är historisk, och nu går flytten till Madrid och för La Liga blir det ett uppsving. Vilka tar han med sig? Jag tippar på att han försöker med Wesley Sneijder, eventuellt Maicon.

Vem som ska ersätta Mourinho återstår att se. Det som är klart är att han har ett närmast omöjligt uppdrag framför sig. Att leva med de senaste Inter-spökena bredvid sig. Det är väl typiskt Inter också på sitt sätt. Alltid är något galet. Pazza Inter Amala.

* * *

Det finns ett stycke jag vill lägga till i det här också. Det om Inters kapten Javier Zanetti. I går gjorde han sin 700:e match i Intertröjan efter en karriär där första halvan handlade om typiska Inter-förluster. Andra halvan har varit en orgie av segrar. Zanetti är en av de värdigaste lagkaptener jag sett i modern fotboll, en lagspelare, en spelare av fair play. På det viset påminner han om en annan stor Interkapten; Giacinto Facchetti.

** *

Det ska sägas att Bayern München är nästan lika stora vinnare. Man förlorade på sina mittbackar, på att man inte kunde utnyttja sitt stora bollinnehav. Men. Tyskarna har gjort en smått fantastisk säsong och Arjen Robben har hållit världsklass under våren. I finalen var han bara för ensam till slut.

I jakten på att kröna fotbolls-Europas mästare är vi framme vid en Champions League-final full av revansch. I centrum Real Madrid – laget som så gärna ville spela finalen på sin hemmaplan, offrade två holländare i processen, men nu får stå och titta på när de två holländarna kommer tillbaka till Santiago Bernabeu med sina nya lag.

De holländska landslagskompisarna Wesley Sneijder och Arjen Robben tvingades bort från Madrid i somras när Florentino Perez största köphybris blommade. Två spelare som i sina bästa stunder håller världsklass var inte längre vatten värda. Sneijder accepterade till slut att gå till Italien och blev den sista pusselbiten i Inters finalbygge. Robben har ju mer eller mindre själv skjutit Bayern München till finalen. Båda har nyckelroller för respektive lag i kväll.

– Reals dröm var att spela finalen på sin hemmaplan, men det gick inte så. Vi lämnade klubben – och nu är vi i finalen, säger Robben till Bayern Münchens hemsida.

Även argentinske defensivspecialisten Esteban Cambiasso vet hur det är att falla offer för Perez nyckfullhet – han såldes under Perez förra presidentperiod.

Förutom för Sneijder och Robben är finalen en revansch för två ligor som var på nedgång. Serie A:s storhet tvivlade till och med Sneijder på när han flyttade – för att inte tala om hela Italiens samlade expertkår. Inter har dominerat stort hemma i Serie A i flera år, men misslyckats varje gång i Champions League. Nu är klubben vid sina drömmars mål och presidenten Massimo Moratti, tidigare en evig förlorare hjälplöst kämpandes i pappa Angelo Morattis skugga, är en match från att nå sitt stora mål – Champions League-vinst.

Mannen bakom verket är förstås José Mourinho, som fick ta över efter sparkade Robert Mancini egentligen enbart för att lyckas i Europacupspelet. Mourinho har gjort Inter till CL:s mest väloljade maskin och segrarna mot Chelsea och Barcelona var frukten av defensiv taktik och list som få tränare besitter i dag. Mourinho besegrade två gamla ”demoner” på vägen – och ställs nu inför nästa: Bayerns tränare Louis van Gaal, tidigare manager för Barcelona (1997-2000), då med Mourinho som assisterande tränare. Nu har van Gaal lyft ett Bayern på nedgång till något stort igen och tränarduellen kan avgöra mycket i kväll, van Gaals offensiva tänk mot Mourinhos mer taktiska. Mästaren mot eleven. Men också två tränare som redan vet hur man gör för att vinna Champions League, van Gaal med Ajax och Mourinho med Porto. Det är också två tränare som redan tagit hem ligan och cupen den här säsongen och nu jagar en historisk trippel.

I övrigt: tja, om det inte räcker så ställs Inters brassekapten Lucio mot sitt gamla lag i kväll också (fast där var det ett byte som Lucio behövde göra).

Vem som vinner? Näst intill omöjligt att spå. På pappret är Inter starkare och har fler spelare som kan avgöra. Julio Cesar är en bättre målvakt än Hans-Jörg Butt och Inters backlinje är starkare, mer samspelt, än Bayerns. Mittfälten ser nästan jämstarka ut och offensivt handlar det om varsin trio: Inters Eto’o, Milito och Sneijder mot Bayerns Robben, Gomez, Olic.

Det vi vet säkert är att någon kommer få sin revansch på Bernabeu i kväll – och det blir inte Real Madrid.

Dagens samtal med Stefan Lindqvist renderade inte i någon artikel, men här är en del av snacket:

Om Pitkämäki: – Vi diskuterar med ett antal. Det finns ett flertal intressenter.

Om Sebastian Owuya: – Vi har intentionen att snöra ihop det (ett a-lagskontrakt). Men att vi inte vet vad som händer med Sundsvall Hockey strular till det lite. Vi vill ha kvar honom i organisationen.

Om hur många forwards som ska in: – Det blir en eller två.

Om det inte känns tunt att gå in säsongen med ”bara” tolv forwards: – Nja, intentionen kanske är 13, men vi får se vad som händer. Vi måste knyta ihop det.

Om att bara ett forwardsförvärv (Hirschovits) är av lite tyngre kaliber: – Jag tycker vi har spetsat till det lite, vi har breddat lite och tryckt upp bredden.

Om det är spets som ska in nu: – Ja, det hoppas jag. Sen får vi se hur det blir.

Om Sonnenberg: – Han är med i hela den här härvan i slutet (Linkan hade tidigare sagt att målvakten ska in innan det blir klart med något annat). Sen är det det här med att han inte kan komma förrän i slutet av oktober och vi vet att det inte gick så bra i början i fjol (för laget). Det är också en dyr spelare.

Om Sonnenbergs vara eller icke vara beror på hur dyr den tolfte forwarden blir: – Kanske, eller så blir han den tolfte i slutändan.

I dag presenterade Barcelona spelaren som ska utmana om Zlatans plats. Barcas nye nummer sju (Henke Larssons tidigare nummer) – David Villa.

- Jag ska ge allt för klubben, säger Villa till Barcas hemsida i dag efter presentationen inför tiotusentals fans på Camp Nou.

Mer klart än så här blir det inte. Villa är ytterligare en fantastisk värvning till Barcas nya dream team (Cryuff skapade det första) och han kommer att utmana om nummer nio-rollen som striker. Zlatan får höja sig minst en nivå om han ska behålla sin plats nästa säsong – om han blir kvar.

Ryktena är många just nu – och José Mourinho, med åsikter om precis allt, var inne på samma spår som jag själv var tidigare i vinter, om varför Zlatans succé kom av sig.

- Att bli bättre i ett lag med Messi, Xavi och Iniesta är inte lätt. Det har inte blivit som han väntade sig, förklarade The special one för Marca.

Mourinho nämner inte bara Barcelonas offensiva hjärta och själ – utan också de spelare som ska förse Zlatan med bollar, men som har förskräckligt svårt att passa tidiga bollar (Xavi och Iniesta) eller slå en boll som inte gagnar honom själv (Messi).

Om Zlatan nu mot förmodan lämnar Barca, vilket jag inte tror, så tippar jag att det blir för Milan eller Real Madrid. Knappast de mest okontroversiella valen, men: Milan behöver en stjärnforward med storlek (lutar åt Edin Dzeko), Berlusconi har lovat en stjärnvärvning och skulle må mumma av att ta Inters förre stjärna. Och Zlatan trivdes utmärkt i Milano och Italien. Real kan det bli för att även de behöver en tyngre forward, Zlatan passar in i President Perez stjärnprofil; det är upp till Mourinho skulle jag tro (Reals nej i går kan bli ja nästa vecka alltså).

Varför Chelsea eller Manchester City skulle värva Zlatan kan jag inte förstå – såvida inte Drogba eller Adebayor lämnar sina lag. Och Juventus som också nämnts är för dåliga (missade Champions League med marginal). Arsenal? Kanske, men jag har svårt att se att Zlatan går med på att bytas bort mot Fabregas i så fall.

Under torsdagen spikade Vincente del Bosque Spaniens VM-trupp – och det är en mäktig sådan som Europamästarna komma med.

Målvakterna Casillas, Reina och Valdes håller alla världsklass. På mitten valdes förvisso EM-hjälten Marcos Senna bort, men mittfältet är ändå VM:s bästa på pappret. Och i anfallet får Fernando Torres och David Villa sällskap av Bilbaos enormt starke (vi pratar fysik) Llorente medan Pedro, Mata och Navas (med botade hemlängtansproblem) finns med som yttrar/släpande anfallare.

Enda svagheten, om vi kan kalla det så, i hela truppen är i mina ögon ytterbacksreserven. Bakom Ramos och Capdevila finns nämligen bara Arbeloa – som i alla fall jag tycker är för dålig i det här sällskapet.

Men det är inte svårt att se Spanien som favorit i VM i alla fall.

* * *

Diego Maradona spikade också sin trupp och passade på att lämna Ezequiel Lavezzi utanför. Om det beror på att Lavezzi är Napolis och Neapels nye gunstling (efter just Maradona) förtäljer dock inte historien.

Argentina är väl annars det enda land som har en minst lika vass anfallsbesättning som Spanien – om inte bättre.