Vi har nått vårt tredje stopp på resan. Sedan i söndags kväll befinner vi oss i Philadelphia, där huvuduppdraget är att rapportera om Njurundakillen Erik Gustafsson.

I kväll var det matchdags – och så här efteråt kan jag konstatera att vi sparade det bästa till sist (åtminstone rent sportsligt). I de tre tidigare matcher vi sett här så har kvaliteten varierat. Det har märkts att det varit delade trupper, att klubbarna vill testa de nya spelarna och att de mer etablerade precis inlett sin försäsong.

Nu stod Philadelphia Flyers-New York Rangers på schemat. Två lag som rivaliteten är stor emellan och båda klubbarna ställde upp med bra lag och sina ordinarie målvakter (Henke Lundqvist i Rangers och Ilja Byzgalov i Flyers).

Det hettade till redan i första perioden (eller kanske framför allt då). Skulle kunna skriva hur mycket som helst om själva matchen, men då jag har ett antal artiklar att skriva ut innan jag får lägga mig så tar vi det lite kortfattat.

Matchen var Jaromir Jagrs första i nya hemmaarenan och den andra träningsmatchen totalt. 39-åringen satte två power play-mål på Lundqvist (det ena i spel fem mot tre efter att Tim Erixon blivit utvisad) och spelade fram till ett mål när Flyers vann med 5-3. Det sista målet sattes i tom kasse av Wayne Simmonds, som förekommit flitigt i nyhetsrapporteringen här borta de senaste dagarna på grund av denna trista händelse. Efter den här matchen hamnade Simmonds ännu en gång i fokus.

Rangers fick annars en kanonstart, då Andreas Thuresson gjorde mål redan efter 2.36. Men när resten av Rangers direkt efter matchen förberedde sig för att åka över till Europa (ska först till Tjeckien och senare till Sverige för att spela NHL-premiär) så fick Thuresson beskedet att han inte får åka med. Det berättade han för oss när vi sprang på honom utanför Flyers omklädningsrum, där Thuresson stod och väntade på Andreas Lilja. Däremot träffade vi någon som jobbade för Rangers (vet inte vem dock) som sa att både Tim Erixon och Mats Zuccarello skulle med planet. Givetvis skulle även Lundqvist det och räkna med att han vaktar målet igen när Rangers träningsspelar mot hans gamla klubb Frölunda och tvillingbrorsan Joel i Göteborg senare i veckan.

Fanns hur mycket och hur många som helst man ville skriva om efteråt, men tiden räckte inte till och vi fokuserade på att få lite snack med Erik Gustafsson, som var inne på samtliga tre baklängesmål (två av dem i box play) men ändå gjorde en ganska bra match. Han bildade backpar med Lilja.

- Det var ju lite tungt att vara inne på alla tre bakåt, konstaterade Gustafsson.

Matchen var hans fjärde på försäsongen.

- Jag tycker att jag spelat ganska stabilt. Jag har inte varit supernöjd med någon match, men jag har inte varit pissdålig någon match heller.

Vad säger du om Jagr?

-  Herregud alltså. Det är ju helt sjukt. Han är fantastisk.

Du var inne på isen när det blev storfight i första perioden, men du och Rangers Michael Del Zotto såg mest ut att hålla om varandra lite?

-  Jag bara tog första bästa så att det skulle bli ”jämnt”, sen får man se vad som händer. Men båda kom in lite sent i det och han var också ganska lugn.

Vad gör man om man tar första bästa, tittar upp och märker att det är en av de riktiga slagskämparna?

- Ha, ha. Ja du, då får man hålla i för livet och hålla honom så nära det går.

Vad säger du annars om matchen, det är den roligaste vi sett sen vi kom över?

- Det här var nog den mest intensiva och roligaste vi spelat hittills. Det var ganska bra med tacklingar och så.

Mer om Erik Gustafsson kommer ni så klart få läsa mer om i ST de närmsta dagarna.

//Maria Nordström