Sportbloggen

Det var nog länge sedan ett så hånfullt skratt ekade över sportredaktionen som idag.

Jag hade nämligen gjort det omöjliga. Vunnit ST-sportens interna fotbollstippeliga av Superettan 2010. Jag smiskade båda vår eminenta fotbollsreporter Fredrik Jonsson (5:a) och fotbollstokiga inhopparen och annars-känd-från-tv-sportsändningar Anders Nilsson (sist). Jag, som vid tippetidpunkten var ny på sporten och hade försvinnande lite koll på lag som Jönköpings Södra och Väsby United. Att kalla mig en högoddsare vore en underdrift.

Ah … segerns sötma. Synd att jag inte fick suga på den längre än några minuter.

Vi hittade nämligen igen chef Rolle Engströms lapp med fjolårets tippningar. Jonsson satte sig till att korra, och jag (dumma fan) påpekade att Jonsson rättat fel och Rolle visst skulle ha två poäng till.

Och plötsligt hade bossen seglat förbi mig och knuffat ner mig från prispallen. Ska sägas att han också var en betydligt mer ödmjuk vinnare än jag.

Silver är den första förloraren. Äsch.

ST:s tippare 2010

1)       Rolle 11 poäng (helt rätt på fyra lag dessutom)

2)       Amanda 9 poäng (helt rätt på tre lag)

3)       Lidén 8 poäng (inte helt rätt på något lag)

4)       Maria 7 poäng (helt rätt på ett lag)

5)       Fredrik 6 poäng (helt rätt på ett lag)

6)       Nisse 5 poäng (helt rätt på ett lag).

/Amanda JM

När Alieu Jagne blev kvar på Arlanda med ett utgånget pass surrades det rejält på väg in i SAS skruttiga kärra i gryningen i måndags morse.

Tommy Naurin visade sitt passfoto och han såg, obeskrivligt nog, ut som en helt annan Sundsvallsprofil i sportsvängen.

”Det är ju Jakob Sigurdarson”, vrålade Ari Skúlason och skrattade över likheten mellan den inte speciellt hårfagre GIF-målvakten och Aris välkammade, isländske landsman i Sundsvall Dragons.

Väl inne i det silvertejpslagade planet drog två Giffare rejäla fördelar i Alieu Jagnes frånvaro. Ungtupparna Robban Lundström och, framför allt, Pontus Silfver kunde sträcka ut sig rejält under färden till Cypern.

Men nu kan vi inte längre le åt de påpassliga likheterna mellan Tommy Naurin och Jakob Sigurdarson. GIF-målvakten fick inbrott i sitt hotellrum. En del prylar försvann, och passet likaså.

”Det var som att CSI var där”, säger Naurin efter att polisen synat hela rummet med mikroskopisk precision. I jakten på fingeravtryck fanns naturligtvis Naurins både här och där – på sina ställen återfanns också Nuri Mustafis. Om rumskompisen är Agia Napa-polisens huvudspår återstår att se, men i dagsläget tror man mest på en kringresande liga – för ”look-a-liken” Jakob Sigurdarson kan det väl ändå inte vara?

Andreas Lidén

En månad återstår innan Superettan börjar. För GIF Sundsvalls del borta mot Öster den 9 april. Och även om mycket arbete återstår, såväl i träning och spel, men även i form av de sista värvningarna, så ger jag mig på en liten ”just nu”-ranking av lagen som i dagsläget ser ut att göra upp om de allsvenska platserna.

1) Hammarby – Offensiv kraft gör mycket och inget lag har så mycket av det och av så hög klass som Hammarby – trots att skyttekungen Linus Hallenius är i Italien/Schweiz nu. Men övergången gav pengar till fattiga Bajen som rustat. Paulinho och Björn Runström återförenas – ett anfall som var enormt bra i Allsvenskan för några säsonger sedan och som jag tror på igen. Bakom dem finns BP:s förre anfallstalang Sinan Ayranci, tillbaka från proffspel i Turkiet. Dessutom Castro-Tello (lär husera på mittfältet i år). Med alla friska har Hammarby ett lag för Allsvenskan igen.

2) Landskrona – Henke Larsson fick ganska bra ordning på BoIS i fjol och laget ser knappast sämre ut i år. Hypersnabbe yttern Bradley Ralani var ett fynd. Nu har BoIS förstärkt med klass. Marcus Lantz var i mina ögon Allsvenskans bäste mittfältare och en av seriens topp tre totalt sett. Nu är han i BoIS och det är värt att påpeka att Lantz även var med i A-landslaget så sent som i juni … En hyfsad förstärkning alltså som inte kommer tillåta någon att vika ner sig i BoIS. Sent om sider så skrev även Ajsel Kujovic på för BoIS. De som kan sin allsvenska kommer ihåg honom från Halmstad där han imponerade stort första året, men sedan dess fått karriären förstörd av skador. Nu ska han vara frisk igen, har tränat med BoIS hela vintern och skrev kontrakt i veckan. Frisk är storebror Kujovic (Turkietproffset Emir är lillebror) för bra för Allsvenskan så nu blir det otroligt intressant att se vad han kan göra i sin gamla förening. Lite långsam, men grym teknik och spelsinne kompenserar det med råge.

——

3) Assyriska – Har förstärkt med gamle Djurgården-profilen Jones Kusi Asare och senast Imad Chhadeh. Kusi Asare kommer från danska Esbjerg senast och måste nog upp i tio mål om AFF ska vara ett lag för topp tre. Chhadeh fick kicken från BP i fjol när han inte accepterade att vara utanför laget, men är en riktigt bra mittfältare av allsvensk klass. Rutinerad, tuff, helt okej passningsspelare – kort och gott en väldigt bra ”motor” på mitten i Rikard Norlings lag. Håll även koll på anfallstalangen Mikael Ishak – 17 år, som imponerat stort under försäsongen.

——

4) Åtvidaberg – Har fått behålla i stort sett hela truppen intakt trots att man åkte ur Allsvenskan, mycket tack vare att man faktiskt gick med plus (2,3 miljoner) för 2010. Inledde annars Allsvenskan katastrofalt, sparkade tränaren och började om med Andreas Thomsson vid rodret. Det räckte nästan till en kvalplats. Åtvid vill tillbaka snabbt, satsar på det och kan mycket väl ta kvalplatsen. Mitt frågetecken står för det mentala, hur klarar spelarna att börja om i Superettan igen med favorittryck på sig? Det blir avgörande tillsammans med att nyckelspelare som Henrik Gustavsson, Kristian Bergström, Haris Radetinac och rivige Oscar Möller gör sitt.

5) GIF Sundsvall - Kvalplats och torsk mot Gefle i fjol var ett steg i rätt riktning. I år siktar GIF högre och har satt den tuffa målsättningen etta eller tvåa. GIF har fått behålla stora delar av sin trupp, men också tappat Hannes Sigurdsson och Billy Berntsson. Nye finske ytterbacken Patrik Rikama kan nog fylla hålet efter Skottlandsproffset Berntsson, men Hannes var lagets bäste målskytt under sina samtliga tre säsonger och någon måste kliva fram och ersätta de målen. Likaså kan vi inte räkna med att mittbacken Christian Brink gör sju mål(!) igen. Offensivt har GIF hämtat in två brassar i Denis dos Santos och Gilmar. Hur de står sig i Superettan blir spännande att se, men någon av dem måste nästan bli en hysad fullträff om GIF ska bli 1-2 i den här konkurrensen. I GIF:s fall kan det fortfarande trilla in någon spelare till, men de stora pusselbitarna är ändå på plats. Med ett bättre hemmaspel så kan det räcka till kvalplats.

6) Brommapojkarna – Att trilla ur Allsvenskan är alltid tungt och brukar ge någon form av negativ reaktion. BP har fortfarande ett bra lag på pappret och en enorm potential i sin ungdomsorganisation, men blir också lite beroende av den i år om det ska bli en riktig topplacering. Vilka talanger tar chansen? Om ingen gör det så kan det gå snabbt till den nedre halvan även i Superettan. Men jag tror BP kan nystarta i år – och på sikt tycker i alla fall jag att det är ett rätt trevligt inslag i Allsvenskan. BP:s nystart blir även en nystart för Aziz Corr Nyang – och lyckas han som första året i GIF så vi vet ju alla hur bra det kan gå.

Så blev det ett avslut. Aziz Corr Nyang fortsätter alltså sin fotbollskarriär i Brommapojkarna – vars intresse jag kunde berätta om redan i fredagens ST-sport.

Visst är det tråkigt på flera vis att GIF och Aziz till slut nådde den punkten att den enda (ut)vägen var att gå skilda vägar.  Aziz gjorde ju sådan succé under sitt första halvår i GIF att han sånär på egen hand höll på att fixa ett allsvenskt kontrakt åt Giffarna och sig själv. Han blev snabbt också en publikfavorit. Men i fjol gick det sämre när bitarna i livet vid sidan av planen inte var på plats. Det var också början på slutet för Aziz i GIF.

Redan under sommaren skrev jag en artikel där Aziz sa att han ville lämna klubben, att han inte trivdes längre. GIF försökte dementera, men fick ge upp och bekräfta att förhållandet med Aziz var på väg att ta slut. När han inte dök upp till försäsongsträningen var uppbrottet ett väntat faktum. Under vägen har även Aziz tidigare agent Christer Smitterberg släppt sin forna klient till en tysk agentbyrå. Men att båda parter nu ser det här som den bästa lösningen, den enda lösningen, visar även det faktum att GIF alltså släpper en så begåvad spelare som Aziz är i sina bästa stunder till en konkurrent i form av Brommapojkarna.

- Det är nästan sekundärt. Vi måste ju hantera frågan på något vis, sade GIF:s sportchef Cain Dotson när jag pratade med honom om BP:s intresse.

Vad BP får i Aziz blir spännande att se. En spelare som får en välbehövlig nystart och hittar spelet igen? Eller den Aziz vi sett under 2010?

SM-veckan närmar sig, bloggen har fått ett lite nytt utseende, men får finnas plats för lite fotboll i dessa vinterdagar ändå. Speciellt när två av GIF Sundsvalls konkurrenter förstärker – rejält.

Marcus Lantz var med i landslaget så sent som under 2010 – jag var själv på hans första träning på Råsunda när Lantz kallades in. Nu ansluter han till kompisen Henrik Larsson i Landskrona. Ingen överraskning där. Inte mer än att HIF faktiskt släppte Allsvenskans bäste mittfältare 2010 bara sådär. Väldigt knepigt.

För Landskrona, femma i fjol, är Lantz en enorm förstärkning som gör Henkes lag ännu mer intressant. Lantz har minst två år till av åtminstone hög allsvensk klass. Nu får BoIS nyttja hans klokhet och hårdhet i stället. Det är så pass att jag redan nu sätter ett visst favorittryck på dem.

Samtidigt som Lantz blev klar för BoIS tog Assyriska hem Jones Kusi-Asare från Danmark. Det är också en klassvärvning på Superettannivå. ”Doktor Jones” kommer, om han får vara frisk vill säga, hitta nätet minst tio gånger i år. Och det kan betyda mycket för fjolårsfyran Assyriska.

Jonas Thern hoppar av som tränare för Superettan-nykomlingen Värnamo. Därmed går Superettan miste om en stor profil – för att inte tala om mötet mellan Thern (Värnamo) och Henke Larsson (Landskrona). Två VM-hjältar mot varandra. Det hade varit intressanta matcher. Nu blir det inte så.

Anledningen till avhoppet stavas arbetsbördan. Ungefär samma som när Thern lämnade Halmstads BK efter två säsonger i början av 2000-talet. Då blev det Värnamo för hela slanten och familjens bed and breakfast – innan han hoppade på tränaruppdraget igen som tränare för sonen Simon Therns P-lag. Jonas följde sedan Simon hela vägen upp i A-laget. Nu lämnar båda Thern, P-landslagsspelaren Simon för Helsingborgs IF och pappa Jonas tränaruppdraget för att jobba med rekrytering av spelare i föreningen.

I förra veckan fick de fyra talanger som fick a-lagskontrakt med GIF Sundsvall inför den här säsongen besked om framtiden i klubben. Mittfältaren Pontus Silfver får fortsatt förtroende, medan målvakten Stefan Lagergren och ytterbacken Jon-Erik Krantz får söka sig till nya klubbadresser samt mittbacken Erik Löfgren vill GIF behålla på ett eller annat vis.

Så här resonerade GIF för de som är intresserade.

Pontus Silfver – kvar.

- Han ligger kvar och har avtal nästa år också, sa GIF:s sportchef Cain Dotson om mittfältaren som är den ende av de uppflyttade talangerna som fått speltid i Superettan under året.

Erik Löfgren – GIF vill ha kvar. Lånas ut för att få speltid?

- Löfgren tror vi har mått mycket bra av division I-spel i Östersund och honom vill vi nog se något år till. Sen tror jag inte att det är optimalt för honom med spel i U21 utan vi får titta på något flöde. Utlåning? Det kan gå åt alla håll, sa Dotson.

Stefan Lagergren och Jon-Erik Krantz – får lämna GIF.

- Det bottnar i vår strategi att jobba med egna unga spelare. Vi utvecklas alla olika och i deras fall så tror vi inte att de utvecklas lika bra i U21 utan skulle må bättre av A-lagsfotboll. Vi ska diskutera med våra samarbetsklubbar och i de bästa av världar så kommer de tillbaka till GIF Sundsvall i framtiden, sa Dotson.

Malmö FF vann SM-guldet – och det är bara att konstatera. Det bästa laget vann. Odiskutabelt – även om våren var klädd i Helsingborgs röda och blå färger.

Varför vinner Malmö? Vill man prata ren och skär fakta så vann MFF flest matcher, gjorde flest mål, släppte in minst antal och tog flest poäng. Lägg till att när pressen på slutet var som störst, när de hela tiden var tvungna att svara på HIF:s segrar, så gjorde de just det – med besked. Bäst när det gällde helt enkelt. Och när allt var över, när Mjällbys spelare skyndade av Swedbank Stadions invaderade gräsmatta i söndags, så kändes det som att hela Malmö stad omfamnade sitt himmelsblå lag i en sådan där svulstig kram som på något sätt signalerar ”vi är Malmö FF”.

För en gångs skull är nog alla också rörande överens om att Malmö FF är rättvisa mästare 2010. De har spelat en charmig, vacker, teknisk och vinnande fotboll. De har tagit alla små bitar som ger den här mixade bilden av Malmös identitet och sammanfogat till ett fantastiskt lagbygge. De har så många unga, egna spelare att man inte ens blir förvånad när de släpper fram en 18-åring vid namn Dardan Rexhepi i en så avgörande match som Skånederbyt mot HIF – och att han avgör. På något sätt är det också ett arv från Zlatan – där varje ny ung spelare potentiellt kan vara näste storstjärna, näste Zlatan.

Och det finns en sådan Malmö FF-identitet i Malmö som jag vågar påstå att nästan ingen annan stad och lag i Sverige kan jämföras med. Se på en sådan som Guillermo Molins, Gische kallad, en underbar dribbler som hamnade i frysboxen när han ville bli proffs och tvekade om nytt kontrakt, blev kvar och kom in under slutet och bjöd på en fotboll som det slog gnistor om. Eller Ivo Pekalski som vuxit ut till en jätte på mitten tillsammans med anfallsfloppen Wilton Figueiredo som har blivit en ganska komplett spelare när han fick ta steget ner. Och Daniel Larsson på topp håller i sina bästa stunder landslagsklass numera medan Johan Dahlin ger stabilitet i försvaret där Daniel Andersson i år gjort som pappa Roy och brorsan Patrik, styrt laget som mittback och lagkapten.

Jag vill hävda att det vände i vintras för MFF. När klubbens två starkaste röster lämnade sina poster. Ordföranden Bengt Madsen och sportchefen Hasse Borg. De var för starka för MFF:s bästa, det blev allt för ofta de senaste åren någon form av kollektiv prestationsångest. Nu andas hela föreningen på ett lugnare sätt. Se bara på Roland Nilsson, tränaren som många ville se sparkad i fjol, och som nu är tränaren som tog laget till det första SM-guldet sedan 2004. Samtidigt ska man komma ihåg att Madsen och Borg är männen bakom många av spelarna och dagens Malmö FF.

Jag har varit inne på det tidigare och jag tycker faktiskt att det är förbaskat kul att Malmö FF vinner Allsvenskan och nästa år får chansen att mäta sina krafter i Europa. Med närheten till Danmark (skatteklimatet), en ny fantastisk arena, uppslutningen från publik och näringsliv, tradition och anor – och inte minst en förmåga att få fram duktiga, unga och egna spelare så kan MFF som ingen annan svensk förening i dag faktiskt bygga något riktigt stort. Det kräver förstås att de får behålla merparten av dagens lag och inte tvingas in i någon köpfrossa – det har vi sett förr hur det slutar. Men handla smart, titta och sno det bästa av det FC Köpenhamn gör nu så kan det gå vägen. En sak vet vi också. I Malmö dör aldrig tron på att det går – för Malmö FF.

IFK Norrköping tackar tränaren Göran Bergort med sparken. I ändan, var ni vill, ut och bort i alla fall. Enligt klubbens ordförande Peter Hunt så har klubbens sportsliga ledning kommit fram till att Bergort saknar den rätta erfarenheten för att, underförstått, hålla kvar IFK i Allsvenskan – och på sikt göra så att klubben växer. För det är ju så deras mål ser ut, det kunde ni läsa om i mitt IFK-rep i lördags.

Man kan tycka att det är ett grymt sätt att visa sin uppskattning, men det visar samtidigt bestämdheten som IFK Norrköping har. Det är brutal ärlighet som man sällan ser i Sverige. Hur många andra svenska klubbar som tagit steget uppåt i seriesystemen hade gjort så? Få på elitnivå. Samtidigt tycker jag att man gör rätt när till och med en spelare uttalat sig om att Bergort inte räcker till. Det är bara en åsikt kan tyckas – men om den känslan finns i spelartruppen så kommer det bli svårt att nå några resultat. Det är ju ändå spelarna som ska göra det ute på planen.

*  *  *

I Örgryte är man tydligen så missnöjda med Janne Andersson att man förhandlar om att bryta kontraktet trots två år kvar. Det visar också vart ÖIS är på väg – neråt. Visst hade man betydligt högre förväntningar på Örgryte, men med alla deras skador, framför allt på Alvaro Santos, så är kanske inte säsongen rent sportsligt ett sådant misslyckande. Det känns snarare som ett ekonomiskt ställningstagande – och då borde man i mina ögon i stället se till att få nämnde Santos såld. Så som han såg ut i år är frågan hur långt tid det tar innan han kommer tillbaka i form – och om han gör det efter sina skadebekymmer.

Men får Janne gå så kan han ju ta den sportchefstjänst som han erbjöds i Halmstad när han lämnade klubben som tränare efter sex år i vintras. Det hade passat både honom och HBK, som mest sladdar numera, i dagsläget.

Kommer ni ihåg norrmannen Jan-Halvor Halvorsens sejour i GIF Sundsvall? Kort och knappast så framgångsrik. Halvorsen fick sparken från GIF Sundsvall efter 0-6-torsken på Örjans Vall i Halmstad – och fick sparken nån dag senare.

Nåväl. De senaste åren har den trevlige norrmannen varit verksam i Norge, men nu ser han ut att byta upp sig – rejält. Enligt telen.no är Halvorsen klar som tränare för New York Red Bulls där Hasse Backe är huvudtränare och som har forne franske anfallsesset Thierry Henry som största affischnamn.

Dock inte som huvudtränare utan det verkar som att Halvorsen ska ingå i tränarstaben på något vis. Så kan det också gå.