Permalänk

Uppstämd Blues

Stanley Cup: St. Louis – Chicago 4 – 3 ot (2-0 i matcher)

1-0 Chris Porter 1 (Leopold 1, Shattenkirk 2) 07:08
2-0 Kevin Shattenkirk 1 (Schwartz 1, Sobotka 1) 19:59
2-1 Duncan Keith 1 (Versteeg 2, Seabrook 2) 37:25
2-2 Brent Seabrook 2 (Saad 2, Oduya 1) 44:53
2-3 Michal Roszival 1 (Saad 3) 46:38
3-3 Vladimir Tarasenko 2 (Pietrangelo 1, Shattenkirk 3) 59:53
4-3 Barret Jackman 1 (Polak 1, Sobotka 2) 65:50
Skott: 31 – 28

DEN HÄR MATCHEN HADE ALLT! Jag vet inte ens vart jag ska börja då jag fortfarande sitter med hög adrenalinhalt i kroppen efter denna underbara avslutning på påskafton.

Om jag ändå börjar med början på matchen så var det klar dominans för St. Louis, tycker jag. De hade klart mest energi efter att dessa lag spelat en sex perioder i föregående match. St. Louis såg hetare, tuffare och starkare ut. Båda lagen gick in med ett tydligt fysiskt spel och domarna tillät också en hel del.

Publiken i Scottrade center var fantastiska. Det var en konstant hög ljudvolym och ett härligt tryck hela matchen. Hela arenan levde sig in i varje tackling och puckstuds. Speciellt imponerande eftersom det var en tidig match. Att dessa lag inte gillar varandra var tydligt och det ger också det lilla extra till matchen.

St. Louis tar ledningen på ett skott från snäv vinkel av Chris Porter. Mot slutet av perioden så utökades ledningen till 2-0. Efter en dubbelräddning fick Corey Crawford sig slagen av ett slagskott från blå där han var ur position och detta med enbart 0,8 sekunder kvar av perioden.

Corey Crawford gör ändå en helt okej insats i  matchen. Chicago börjar dåligt i den andra perioden och drar på sig många utvisningar. Här spelar Crawford riktigt bra och håller siffrorna nere. Chicago ser dock ut som ett slaget lag.

Chicago är dock ett lag som sällan kan räknas ut. Under andra halvan av andra perioden börjar man verkligen sätta press ner mot St. Louis mål. St. Louis har ett mycket bra försvar och höll Chicago på utsidan men Chicago stångades mycket bra och tog sig mer och mer in på kassen. En reducering kom också och matchen levde i allra högsta grad inför den tredje perioden.

I början av den tredje perioden tar Chicago över och spelar fantastisk ishockey. Man sätter hela tiden mycket press in mot mål och vinner nu de flesta duellerna. Brent Seabrook smäller dit 2-2 och kort senare kan Michal Roszival turligt sätta 2-3 också med ett skott som studsar via en försvarare och in.

Chicago hade där matchen i en ask men ställer till det rejält för sig i slutet av perioden. Man börjar dra på sig utvisning efter utvisning och de är dessutom rakt av onödiga och klumpiga.

Chicago spelar bra i box play och spelare som Marcus Krüger och Niklas Hjalmarsson gör ett hästjobb med att täcka skott och jobba ut puckar. Krüger hade en sekvens där han låste pucken in mot sargen trots fysisk uppvaktning i tio sekunder och Hjalmarsson täckte hela sex skott i matchen och spelade klart byten med uppenbar och rejäl smärta. Värst var när han stod upp på ett ben i tre mot fem.

Situationen blir dock övermäktig Chicago när Brent Seabrook sänker David Backes med en brutal huvudtackling och får matchstraff. Det hettar till rejält och bråk bryter ut. David Backes flyger upp och ska slåss men är fortfarande yr av smällen och får liksom hålla i sargen för att ens stå upp när han ska ge sig på Seabrook.

I och med detta fick St. Louis power play i fem minuter med fem minuter kvar av ordinarie spelatid. 46 sekunder var i fem mot tre också. St. Louis pressade rejält men hade svårt att få in pucken. Till slut kom dock kvitteringen av Vladimir Tarasenko med 6,4 sekunder kvar av ordinarie tid. Brott fick inte löna sig och det blev återigen sudden death.

Den plötsliga döden nådde Chicago ganska tidigt in i overtime. De hann för övrigt dra på sig en ny klumpig utvisning där och kort senare hittar ett backskott av Barret Jackman in mellan benen på Crawford. För övrigt var fem av sju målskyttar i matchen backar.

St. Louis har nu 2-0 i matcher och ett litet grepp om matchserien. De har dock än så länge enbart vunnit sina hemmamatcher så det känns fortfarande öppet. Nästa match blir dock ohyggligt viktig för Chicago, så klart. De är ett lag som är kända för att göra bra vändningar men två raka sudden-förluster brukar dock inte vara lätt att skaka av sig.

Det som var negativt i den här fantastiska matchen var att lagens ex-tikare fick se den från läktaren. Både Magnus Pääjärvi (St. Louis) och Peter Regin (Chicago) har petats i båda matcherna.

Gällande nedanstående topp 5 hade jag med lätthet kunnat ta ut en topp 10 i dag. Det var många spelare som höll en mycket hög nivå i matchen. Jag skulle faktiskt vilja säga att det var en av de bättre hockeymatcher jag sett i mitt liv och det börjar bli en del.

Matchens topp 5 (5=Bäst):

5: Kevin Shattenkirk, St. Louis
- Stark i egen zon samt att han gör mål och två assist framåt. Spelade 27 minuter.

4: Marian Hossa, Chicago
- Jobbar fantastiskt hela matchen. Skapar mycket framåt, vinner puckdueller med finess. Bra tvåvägsspelare.

3: Alexander Steen, St. Louis
- Aktiv och hårt jobbande hela matchen. Ofta ett hot framåt och bra på det mesta. Stark i närkampsspelet. Spelar över 27 minuter som forward.

2: Vladimir Tarasenko, St. Louis
- Härlig speed och kreativitet. Spelade i hemmalagets bästa kedja och gjorde det viktiga kvitteringsmålet.

1: Jaden Schwartz, St. Louis
- Jobbar stenhårt åt båda håll, har bra speed och är inblandad i många farligheter. Täckte en rad skott också.

Svenskar:

St. Louis:
Alexander Steen (Modo) -1, 27:04 minuter, 4 skott, 0 utv.min.
Chicago:
Niklas Hjalmarsson (HV71) -1, 25:59 minuter, 0 skott, 0 utv.min.
Marcus Krüger (Djurgården) +1, 15:05 minuter, 1 skott, 0 utv.min.
Johnny Oduya (Frölunda) +1, 21:47 minuter, 0 skott, 0 utv.min.


Permalänk

Påskläget i Hockeyallsvenskan

Hej allesammans!

Samtidigt som Timrå IK:s lagbygge börjar bli klart finns det fortsatt många luckor och frågetecken i andra klubbar. Nu delas det ju dock inte ut pris för snabbast klara trupp utan det handlar om att få ihop bästa möjliga trupp. Flera lag har ju dessutom ganska nyligen avslutat sina säsonger.

Jag tänkte i det här inlägget försöka ge en bild av vad som händer i de olika klubbarna just nu. Jag har också satt in ”bra värvningar” och ”betydande tapp” på ett subjektivt sätt hos varje klubb. Tappen handlar om spelare som är klara för andra klubbar eller att de meddelats offentligt att de kommer lämna.

Jag har dock inte sållat noga utan klassat många spelare som ”betydande” och ”bra” för sina lag även om alla kanske inte uppfattats så. Syftet med det är att ge en begriplig bild om vad som hänt på spelarfronten.

Take it with a pinch of salt.

AIK:

Det tycks vara så att de får med en lite mjukare ekonomisk kudde från SHL än vad ”vi” föregångare fått uppleva. Huruvida det hjälper för att undvika samma ekonomiska vårresa som Timrå fick göra återstår att se. Lagbygget har inte tagit fart ännu men jag tolkar intervjuer som att det kan komma att bli ett ungt lag med lokal prägel med förhoppning att några kulturbärare stannar också. Utåt säger man att det är en satsning mot att ta sig tillbaka snabbt som gäller med vädjar samtidigt att det hänger på hur stödet från sponsorer och publik blir. Känslan just nu för mig är att AIK kommer få svårt att bli slagkraftiga direkt.

Bra värvningar: -
Betydande tapp: Kommer så klart tappa de flesta nyckelspelarna.

Almtuna:

Har kommit en bit med lagbygget och värvningarna av Martin Janohls och Patrik Norén är bra värvningar. Det ser väl inte i dag ut som att det blir någon anmärkningsvärd satsning och att deras connection med gamla Brynäs- och Leksandsspelare finns kvar. Jag gillar också deras initiativ med att ha tryout-camp. De tog in 30 spelare från division 1 och J20 under fyra dagar där de fick visa upp sig. Det var en hel del bekanta namn och bl a så var Sundsvalls Sebastian Selin där.

Bra värvningar: Patrik Norén och Martin Janohls.
Betydande tapp: Erik Hanses, Marcus Högström och Jesper Olofsson.

Asplöven:

Här finns inte mycket att rapportera ännu. De har enbart åtta spelare med kontrakt och det finns som vanligt en del ekonomiska frågetecken kring den lilla klubben i norr. De trollar bra med sina förutsättningar. Man har i alla fall lyckats behålla Jesper Dahlroth som ju utgjorde en stabil pelare i deras försvar. Asplöven har även lyckats värva Piteås målkung Johannes Tornberg.

Bra värvningar: Johannes Tornberg.
Betydande tapp: Emil Bejmo, Anders Grönlund, Simon Olsson och Marcus Fagerudd.

Björklöven:

Tycks bygga vidare på en stor del av laget förra säsongen som stomme trots att den andra halvan av säsongen blev jobbig för klubben. Har dessutom lyckats knyta kvar både Stefan Andersson och Jon Palmebjörk som båda gjorde succé. Klubben kommer också att byta huvudtränare och det ryktas om kända namn som t ex Leif Strömberg. Jag tror, utan att vara insatt, att raset till stor del berodde på hur man tränade. Det finns goda förutsättningar i staden och man har starkt publikstöd även om de också ställer mycket krav. Det ska bli spännande att se hur de kommer satsa vidare.

Bra värvningar: -
Betydande tapp: Andrew Raycroft.

BIK Karlskoga:

Klubben gick, trots en låg spelarbudget och relativt bra sportsliga resultat, med ca en miljon minus förra säsongen och ser inte ut att kunna göra någon större satsning. Som vanligt så får de dessutom se sig tappa sina bästa spelare. Hittills har tvillingarna Vesterholm, David Rundqvist och Alexander Deilert lämnat för SHL. Kulturbärare som Thelander, Höggren, Nilsson, Näslund, Kindahl och Wessner är dock alltjämt kvar. Att man har den stommen av hårt arbetande och jobbiga spelare kvar gör att man lyckas bibehålla sitt spel år efter år, tror jag. Klubben brukar också kunna hitta intressanta nya icke namnkunniga spelare. Hittills har man plockat in Jesper Olofsson från Almtuna och Oskar Carlsson från Vimmerby.

Bra värvningar: Jesper Olofsson.
Betydande tapp: Pathrik och Ponthus Vesterholm, Alexander Deilert och David Rundqvist.

Karlskrona:

Trots sin succé gick man ca fyra miljoner minus och kommer ha negativt eget kapital på ca 1,5 miljon in till kommande säsong. Man är i ett läge där man nu ansöker om ackord hos fordringsägare och kommer vara under kontroll för elitlicensen. Det finns en plan om att klyva kostnader men det sägs inte vara på A-lagstruppen. Succélaget med den mycket kompetenta sportchefen Stefan Bengtzén kommer fortsätta sin satsning. Han gick för en tid sedan ut i ett brev och sa att han letade etablerade spelare. En sådan har redan värvats i offensivt skicklige Victor Löfstedt från Oskarshamn. Kvar finns också bra spelare men en sådan som Jordan Smotherman har lämnat vilket även huvudtränaren Janne Karlsson gjort.

Bra värvningar: Victor Löfstedt.
Betydande tapp: Jordan Smotherman, Simon Karlsson och Martin Janohls.

Malmö:

Som säsongen och Kvalserien blev anser jag att Malmö borde ha fixat ett avancemang till SHL. Nu finns dock goda möjligheter till det nästa säsong. Man har inte hunnit så långt med lagbygget än men att namn som Sjögren, Tenute, Svensson, Hetta och Storm borde i alla fall inge viss trygghet hos supporterskaran. Det känns som deras mer tålmodiga satsning givit resultat och att det finns goda förutsättningar framåt. Speciellt med tanke på att man lyckades få till ett bättre avtal med Malmö Arena. Hittills har Daniel Viksten och Robin Alvarez av nyckelspelarna lämnat för SHL. Ludvig Rensfeldt hade en tung säsong och valde att söka sig vidare till Rögle av alla ställen. Han är, trots allt, en spelare med mycket potential.

Bra värvningar: -
Betydande tapp: Daniel Viksten, Robin Alvarez och Ludvig Rensfeldt.

Mora:

Moras kreativa lösning för ett vassare lag är att ha något som heter ”stjärnspelaren” som sponsorer och supportrar får samla pengar till. Det är spelare som ska in utöver spelarbudgeten och som ska värvas i sent i höst. I övrigt tycks man ha goda ambitioner att förstärka laget och behålla de flesta av de bästa spelarna. Man tycks fortsatt titta mot Nordamerika och har redan plockat in en kanadensisk målvakt vid namn Dan Bakala som var en av den brittiska ligans bästa målvakter. Ett rätt intressant förvärv i Patrik Karlqvist från Västervik också. En tydlig offensiv spelartyp som öst in poäng i ettan. Huruvida han är tränad för allsvenskt spel återstår dock att se. Jag är skeptisk till det men gillar att Mora ändå ger honom chansen. Succé är heller ingen omöjlighet.

Bra värvningar: Christoffer Björklund och Dan Bakala.
Betydande tapp: Mantas Armalis.

Oskarshamn:

Här har det inte hänt så mycket. Trots att säsongen var klar tidigt står man enbart på tio spelare i dagsläget. Man har dock förlängt med bra spelare som Piispanen, Poulsen och Ljungqvist men ännu ingen värvning. Klubben fortsätter med Fredrik Söderström som huvudtränare. Jag tycker laget gjorde en ganska dålig säsong utifrån den trupp man ändå hade att förfoga över. Man var väldigt ojämna i insatserna. Just nu känns det oklart hur satsning går vidare.

Bra värvningar: -
Betydande tapp: Victor Löfstedt.

Rögle:

Har kommit igång bra i arbetet med truppen trots att man förlorade en SHL-plats i Kvalseriens sista omgång. Rögle lär garanterat vara ett lag som satsar på att ta en av de nya SHL-platserna till nästa säsong. Man har bl a förlängt Bibic-bröderna och Emil Molin vilka är bra utvecklingsbara spelare. Sedan plockade man in Ludvig Rensfeldt från Malmö som ju är en spelare som haft mycket potential men ännu inte fått ut det. Intressant är han i a f. Lagets vårsuccé hade dock sitt pris i form av att man tappade sin succéback Eric Martinsson till SHL. Dennis Everberg som var bra hela säsongen sägs bli NHL-kontrakterad av Colorado. Hur som helst är han förlorad för Rögle.

Bra värvningar: Ludvig Rensfeldt.
Betydande tapp: Dennis Everberg, Eric Martinsson, Jesper Jensen och Brandon Maxwell.

Södertälje:

Här råder det positiva tongångar. Man är tydliga med att man gör en satsning mot SHL med en kraftig utökning av sin budget, vilket fått bra respons bland fans så klart. Till hjälp i det samlar man in pengar från supportrar och sponsorer där man redan fått in över en miljon kronor att lägga in i spelarbudgeten. Hur Södertälje kommer bygga det lag som ska upp är ännu oklart utåt. Man har ännu inte presenterat något nyförvärv men Per Nygårds säger sig ha anbud ute till skickliga spelare och att det inom kort kommer kunna presenteras namn. En bra värvning är i alla fall Janne Karlsson som huvudtränare. Efter att ha fört upp Växjö gjorde han succé med Karlskrona förra säsongen och känner jag honom rätt blir Södertälje ett svårspelat lag med bra fart och tajt defensiv.

Bra värvningar: -
Betydande tapp: -

Timrå:

Den i sammanhanget välmeriterade klubben gör ingen tydlig SHL-satsning. Klubben i mitt hjärta har valt kontinuitet och utveckling som fortsatta ledord medan ekonomi är fortsatt ansträngd. Timrå har bra intäkter för att vara en allsvensk förening men också större kostnader än de flesta allsvenska lag, mycket beroende på arenan. Timrå har dock jobbat bra i sitt lagbygge och man är den allsvenska förening som är närmast att vara klar i dagsläget. Det fattas en spelare på varje position innan det är komplett. Satsningen är ung och spännande. Back- och målvaktssidan ser ut att bli stark. Däremot behöver man få ut mer av de etablerade forwards med kontrakt som Andreas Molinder och Per Hallin än man fick förra säsongen. Om inte så känns forwardsspetsen lite trubbig på förhand. Man har dock förvisso en förhoppning om att behålla André Hult, vilket i s f skulle göra bra skillnad där.

Bra värvningar: Jimmie Jansson och Mattias Nilsson.
Betydande tapp: Patrik Norén.

Vita Hästen:

Intressant nykomling som efter många år utanför elitnivå gör en efterlängtad återkomst. Det råder positiva tongångar om och runt klubben, bortsett möjligen kritik om att tränarbytet läckte ut innan tränaren själv visste om det och mitt i firandet. Byggandet av truppen har ännu inte kommit igång på pappret än men klubbledningen har hintat om att det är spelare klara. Det tycks finnas resurser att bygga ett lag som ska kunna klara sig kvar och etablera sig. Tycker de visade att det fanns mycket kvalitet i truppen redan den här säsongen. Jag är spänd på att se hur Jesper Samuelsson står sig som allsvensk spelare i dag. Det största klubben gjort på personalsidan hittills är att göra klart med Niklas Czarnecki som huvudtränare, vilket förmodligen var ett smart drag. Som nykomling är det nog bra med rutin i båset.

Bra värvningar: -
Betydande tapp: Christoffer Björklund.

Västerås:

Klubben satsade hårt på nordamerikaner förra säsongen med blandat resultat. Överlag blev laget så pass starkt att man tog en av de tre direktplatserna till Kvalserien och man slogs om seriesegern. Västerås är således ett lag med goda förutsättningar att tävla om de extra SHL-platserna nästa säsong. Det som hänt hittills är att man blev av med sin huvudtränare och tappade lite överraskande energispelaren Viktor Mårtensson till SHL. Ryktas även att energispelaren Marcus Jonsson kan vara på väg till SHL. Västerås är tydliga med att man letar en ny tränare som kan utveckla deras offensiv då man inte var något direkt målglatt lag förra säsongen. Förutsättningar finns i truppen redan i dag med spelare som Jeremy Williams och Matt Fornataro klara. Jag gillar också deras juniorsatsningar. Christopher Mastomäki imponerade när han kom upp och spelare som Mathias Bromé och Mattias Linnarud var toppklass-spelare i J20-serien förra säsongen.

Bra värvningar: -
Betydande tapp: Tony Romano och Viktor Mårtensson.


Permalänk

Speed, spänning och trolleri

Stanley Cup: Boston – Detroit 0 – 1 (0-1 i matcher)

0-1 Pavel Datsyuk 1 (Franzén 1) 56:59
Skott: 25 – 24

Min bild av den här matchserien var att den skulle domineras av Boston och att Detroits chans var att kontra med alla sina speediga forwards. Den här matchen fick ett annat ansikte. Det var Detroits speed som dominerade matchen och Boston fick mest koncentrera sig på att spela bra försvarsspel. Detta som President Trophy-lag på hemmaplan.

Detroit är verkligen en fascinerande klubb. De är vana att ha välmeriterade lag som år efter år utmanar om Stanley Cup. Nu visar de istället upp hur fantastiskt duktiga man är på att drafta och utveckla spelare i AHL. Deras unga kår har inte gått tidigt i draften och de har gått igenom AHL-laget och de har en härlig frenesi i sitt spel. Att de klarar att spela så bra i så högt tempo i NHL visar att man har ett väldigt bra system för att utveckla draftval till NHL-spelare.

Nu är ju dock Boston NHL:s bästa defensiva lag och hur än kvicka Detroit var så hade de svårt att skapa klara chanser framför Tuukka Rask. Boston täckte mycket skott och vann genomgående duellerna framför eget mål. När de inte gjorde det kom Rask upp med stora räddningar.

I den tredje perioden tycker jag att Boston började ta över initiativet i matchen. De skapade där de hetare chanserna och hade några lägen där pucken studsade turligt för Detroit. Boston hade också ett tungt power play sent i matchen.

Med tre minuter kvar avgörs matchen. Milan Lucic är centimeter från att ge Boston ledningen men Detroit vänder spelet. Johan Franzén slår en usel passning i mittzon men det som händer därefter är inget annat än trolleri. Bakom ryggen drar Pavel Datsyuk fram passningen och har snabbt full kontroll över pucken. Han tar in den i anfallszon, tvärsåker centralt så Rask behöver göra förflyttning och skickar ett supersnabbt skott mellan benen på en Bostonback in högt bakom Tuukka Rask.

Ett magiskt mål av en magisk spelare.

Detroit håller undan och Boston har en del att fundera över. De hade svårt mot Detroit i grundserien och fick inte något grepp om dem alls i den här matchen. Jag tror dock inte de känner någon panik eftersom de har en sådan stark defensiv och brukar ju kunna växa genom matchserier och hela slutspelet med sin bredd. Jag är dock övertygad om att man vill komma ner mer djupt på Detroit och får trycka sig in med sin tyngd. Detta såg vi knappt något alls av i dag.

Gällande Henrik Zetterberg så sägs han ha en bit kvar innan han är spelklar men i dag så tränade han med laget i Boston så han närmar sig i alla fall comeback.

Matchens topp 5 (5=Bäst):

5: Pavel Datsyuk, Detroit
- Stabil med bra kontroll hela matchen men inte dominant. Det målet i det läget gör honom till matchens stjärna.

4: Jimmy Howard, Detroit
- Hade innan tredje perioden inte jättemånga svåra skott att hantera. Håller nollan på 25 skott.

3: Tuukka Rask, Boston
- Gör några klart vassa räddningar och kan inte lastas för målet. Tar 23 av 24 skott.

2: Johan Franzén, Detroit
- Även om mycket handlade om speed för Detroit så var ”Frasse” den som kunde bryta sig in, vinna närkamper och skapa med tyngd.

1: Corey Potter, Boston
- Stark defensiv insats i det tysta. Välplacerad, täckte skott och vann närkamper.

Svenskar:

Boston:
Loui Eriksson (Frölunda) +0, 16:01 min, 3 skott, 0 utv.min
Carl Söderberg (Linköping) +0, 14:22 min, 3 skott, 0 utv.min
Detroit:
Daniel Alfredsson (Frölunda) +0, 12:14 min, 0 skott, 0 utv.min
Gustav Nyquist (Malmö) +0, 15:57 min, 2 skott, 0 utv.min
Niklas Kronwall (Djurgården) +1, 23:12 min, 0 skott, 0 utv.min
Johan Franzén (Linköping) +1, 17:11 min, 3 skott, 0 utv.min
Jonas Gustavsson (Färjestad) Back-up

Permalänk

Rangers dominerade första matchen

Stanley Cup: NY Rangers – Philadelphia 4 – 1 (1-0 i matcher)

0-1 Andrew MacDonald 1 (Hartnell 1) 07:28
1-1 Mats Zuccarello (Pouliot 1, Staal 1) 10:53
2-1 Brad Richards 1 (St. Louis 1, Nash 1) 48:22
3-1 Derek Stepan 1 (Richards 1, St. Louis 2) 49:09
4-1 Carl Hagelin 1 (Richards 2, Fast 1) 55:52
Skott: 36 – 15

NY Rangers ägde initiativet i den här matchen. De spelar med grym speed och har framför allt många kvicka forwards som driver upp tempot. Flyers har ett lite tyngre lag men hade svårt att få igång sin offensiv. Däremot var man bra framför egen målvakt och höll matchen jämn länge.

Flyers lyckades dessutom göra mål på sitt första skott i matchen. Nysajnade Andrew MacDonald satte via en Rangersback ett slagskott i mål bakom Henrik Lundqvist. Rangers replikerade dock inte långt efter. I ett rörigt Flyersförsvar lyckas en norrman vara först på en retur och kvittera. Mats Zuccarello som ju också fått sitt genombrott i NHL den här säsongen.

Därefter står matchen lite still i två perioder. Rangers har bra fart men svårt att komma in riktigt hett på kassen samtidigt som Flyers aldrig riktigt får igång sitt konstruktiva spel.

Den avgörande sekvensen blir när den unge Flyersrookien Jason Akeson i en tackling på Carl Hagelin får upp sin klubba och träffar läppen på Hagelin. Blodvite uppstår och fyra minuters power play för Rangers. Här kliver sedan Rangers stjärnor fram på ett fantastiskt sätt och avgöra med två PP-mål. De får en fantastisk fart på pucken och spelar bort Flyers fullständigt på båda målen.

Brad Richards var en gemensam nämnare vid båda målen. Vid det första trycker han dit den direkt och vid det andra slår han en grym genomskärare som ger Derek Stepan öppet mål. Ytterligare minuter senare, kort efter att Timonen skjutit i stolpen för Flyers, styr Richards upp ett anfall som avslutas med att Hagelin får öppet mål och gör 4-1.

Känslan efter matchen är att Rangers var mer överlägsna än jag kunnat föreställa mig på förhand. Flyers har dock ett bra lag och borde kunna komma tillbaka med bättre insatser än denna. Rent taktiskt behöver de dock få grepp om Rangers fart samt komma vassare framåt för att den här serien inte ska bli kort. Flyers saknade förvisso sin förstemålvakt, Steve Mason, men det var knappast i kassen problemet satt i natt.

Jag hade även hoppats att matchen skulle vara mer het i det fysiska spelet samt lite mer irriterad men tyckte den överöag var disciplinerad från båda lagen. Åtminstone fram till dubbelutvisningen på Akeson. Flyers drar på sig några tvåor i frustration därefter också.

Matchens topp 5 (5=Bäst):

5: Brad Richards, NY Rangers
- Gör en femstjärnig tredje period men med mål och två förstahandsassist.

4: Carl Hagelin, NY Rangers
- Härligt tempo hela matchen, bröt in och vann mycket närkamper.

3: Ryan McDonagh, NY Rangers
- Förlorade visserligen en närkamp innan o-1 men var annars säker. Plockade bort Flyers förstkedja.

2: Rick Nash, NY Rangers
- Bra fart och tog många initiativ. Skapade på egen hand och tog sig ofta in centralt.

1: Mats Zuccarello, NY Rangers
- Hårt jobbande, fysisk och så klart offensivt skicklig. Målskytt.

Svenskar:

NY Rangers:
Henrik Lundqvist (Frölunda) 14 räddningar, 93,3%
Anton Strålman (Timrå) +0, 21:15 min, 0 skott, 0 utv.min
Jesper Fast (HV71) 
+1, 11:32 min, 0 skott, 0 utv.min
Carl Hagelin (Södertälje) +0 13:22 min, 3 skott, 0 utv.min
Philadelphia:
Nicklas Grossmann (Södertälje) +0, 20:44 min, 0 skott, 0 utv.min
Erik Gustafsson (Timrå) Healthy scratch

Permalänk

I SM-finalen intet nytt

Final 2: Färjestad – Skellefteå 2 – 6 (0-2 i matcher)

0-1 Bud Holloway 3 (Norman 1) 19:02
1-1 Christian Berglund 1 (Åberg 2) 27:43
1-2 Pierre Edouard Bellemare 7 (Lindström 10) 34:39
1-3 Jimmie Ericsson 10 (Forssell 4, Alm 3) 43:26
1-4 John Norman 2 (Arvidsson 9) 51:07
1-5 Oskar Sundqvist 3 (Pettersson 2) 51:32
2-5 Anders Bastiansen 1 53:31
2-6 Oscar Möller 5 (Lindström 11) 59:41
Skott: 29 – 38

Skellefteå fortsätter trumma på som den lagmaskin man är. I den första perioden fick Färjestad, i mitt tycke, mycket oförtjänt beröm i TV-sändningen för att man ”hade bra fokus och stod upp”. Det hade man men i en SM-final ska man väl kunna kräva mer än så av ett hemmalag? Jag förstår dock att de vill försöka hitta dramatik i detta.

Skellefteå dominerade den första perioden. Man hade 21-8 i avslut mot mål och man stod för i stort sett alla heta målchanser. Färjestad har en ganska trubbig offensiv överlag och här lyckades man inte skapa något alls trots att man ändå vann en del puckdueller. Skelkefteå avslutade perioden med att ta ledningen i power play.

Precis som senast kommer dock Färjestad upp i den andra perioden. Jag tycker visserligen att de har ett ganska dåligt finallag men ingen kan ta ifrån dem deras fantastiska krigande i varje match. Det är den som gjort att man både lyfte från bottenstriden i SHL och genom både kvarts- och semifinal. De ska ha all heder för det.

Färjestad spelar riktigt bra i den andra perioden och man lyckas kvittera på ett riktigt krigarmål av en riktig krigare i Christian Berglund. Spelare som han, Rickard Wallin och Anders Bastiansen är långt ifrån sin nivå i glansdagar men de lyfter sig i sådana här matcher.

En stor skillnad mellan lagen är också hur man hanterar sin defensiv när man har offensiv dominans. Färjestad klarade inte att samtidigt behålla defensivt fokus och rusade bort sig till en kontring som Skellefteå gör 1-2 på. När Skellefteå dominerar spelet släpper man sällan igenom sådana kontringar utan har främst bra täckning av forwards som jobbar hem både hårt och smart.

I början av den tredje perioden kunde Jimmie Ericsson skicka in 3-1 från mittzon och matchen var över för den här gången. En riktig tavla av Fredrik Pettersson Wentzel som överlag gjorde en ganska dålig insats. Det rann sedan iväg målmässigt i slutet men matchen avgjordes vid 1-3 målet.

Hockey är ett spel där små marginaler har stor betydelse och sättet Skellefteå jobbar som lag gör att de har bra koll på dessa marginaler. Färjestad får slita riktigt hårt och spela på sin absoluta topp för att ens skapa tryck och bra målchanser på Skellefteå. Då behöver man få hjälp av dessa marginaler för att kunna slå Skellefteå men det fick man inte i dag. Och i bäst av sju går det inte att förlita sig på tur med marginaler.

Trots att utgången känns klar i denna finalserie så njuter jag av matcherna. Underhållningen i spelet är fortsatt bra även om Skellefteå inte fick glänsa på ett lika flygande sätt som i första matchen.

I Skellefteå var många spelare riktigt bra, främst Bellemare, Lindström, Ericsson, Alm, Holloway och Lindholm. I Färjestad är jag fortsatt förtjust i Joakim Nygårds offensiva spel samt så gör den ännu inte 17 år fyllda Oliver Kylington en pigg insats. Bäst var dock Christian Berglund.

Till sist så var domaruttagningen bättre i denna match. Mikael Nord och Ulf Rönnmark gjorde också en bra match. De fick bra flyt i matchen, släppte de mindre förseelserna och var rättvisa i bedömningarna. Jag hoppas de får fortsätta.


Permalänk

Anaheim vann utan imponera

Stanley Cup: Anaheim – Dallas 4 – 3 (1-0 i matcher):

1-0 Kyle Palmieri 1 (Bonino 1, Winnik 1) 01:53
2-0 Ryan Getzlaf 1 (Beleskey 1, Perry 1) 12:49
3-0 Mathieu Perreault 1 (Maroon 1, Getzlaf 1) 19:30
4-0 Matt Beleskey 1 (Beauchemin 1, Selänne 1) 29:04
4-1 Jamie Benn 1 (Chiasson 1, Sceviour 1) 36:36
4-2 Colton Sceviour 1 (Eakin 1, Jo.Benn 1) 38:09
4-3 Tyler Seguin 1 (Daley 1, Nichushkin 1) 53:53
Skott: 35 – 35

Den här matchen startade på sämsta möjliga sätt för Dallas. Dallas är ett snabbt och puckskickligt lag men man saknar tyngd i sin backuppsättning. Dallas var egentligen laget som tog tag i spelet med puck men drog redan efter någon minut på sig en kontring som Anaheim kapitaliserar på.

Sedan fortsatte det spelet i den första perioden. Dallas hade mestadels av pucken men man hade svårt att komma in på kassen. Anaheim boxade ut och kunde vända spelet och komma i numerära överlägen. När Anaheim sedan kom i anfallszon blev det en helt annan tyngd. De vann varje puckduell efter sargerna och tog sig ganska enkelt in mot mål. Detta spel gav en 3-0 ledning trots att Dallas vann skotten 14-10.

Anaheim spelade trots sin övertygande ledning inte särskilt bra. De vill nog helst föra sina matcher mer än de gör i den här matchen. Frederik Andersen gav dock bra trygghet i kassen och lagets försvar styrde ut Dallas bra. Efter att Anaheim gjorde 4-0 på en styrning i mitten av andra gick matchens intensitet ner en aning.

Mot slutet av den andra perioden drar Anaheim på sig onödiga utvisningar och Dallas fick ett långt fem mot tre. Där reducerar Dallas dubbelt upp. Först i fem mot tre och sedan kort efter Anaheim blev fulltaliga vilket skapade spänning inför tredje.

Anaheim lyfter dock sitt spel i den tredje perioden. De är då laget som tar över puckinnehavet och styr händelserna på isen. Dallas tvingas dra på sig utvisningar och får mest försvara sig. Anaheim lyckas dock inte utöka sin ledning där.

Istället är det en chans från ingenstans som verkligen ökar spänningen i matchen. Tyler Seguin styr in ett skott med ca sex minuter kvar. Därefter öppnar matchen rejält då Dallas får upp bra fart och kör allt framåt. Anaheim får i det bra kontringar och lagen byter chanser.

Med uttagen målvakt pressar Dallas bra i slutminuten. Anaheim håller dock undan med bl a med att kaptenen Ryan Getzlaf täcker ett skott med ansiktet.

Matchen hade en lite knepig utveckling där inget av lagen lyckades fullt ut med sin matchplan. Anaheim lyckas dock vinna, mycket tack vare bra försvarsspel tidigt med vassa kontringar. Anaheim imponerade dock inte och Dallas har chansen i den här serien om man låter bli att börja matchen så naivt med att tappa puck på fel ställen. Anaheims styrka ligger dock främst i när de får ner pucken i anfallszon med långa anfall. Då får Dallas backar jättebekymmer.

Båda lagen fick också igång sin superduo som klev fram bäst, i båda lagen.

Matchens topp 5 (5=Bäst):

5: Jamie Benn, Dallas
- Gör en riktig stark insats. Fysisk, vinner närkamper, skapar chanser och gör mål.

4: Ryan Getzlaf, Anaheim
- Puckstark playmaker som är svår att ta pucken av. Gör mål och assist.

3: Corey Perry, Anaheim
- Gjorde förvisso inget mål men var ofta ett hot och hade mycket avslut.

2: Tyler Seguin, Dallas
- Långa stunder osynlig men livsfarlig när han får ytor. Ligger bakom två mål.

1: Ben Lovejoy, Anaheim
- Stabil defensiv back. Bra placerad, fysisk och svår att gå runt. Täcker skott.

Svenskar:

Anaheim:
Hampus Lindholm (Rögle) +0, 16:46 min, 1 skott, 0 utv.min
Jakob Silfverberg (Brynäs) -1, 15:07 min, 0 skott, 2 utv.min
Dallas:
Patrik Nemeth (AIK) -1, 19:20 min, 1 skott, 2 utv.min

Övriga matcher i natt:

Tampa Bay – Montreal 4 – 5 sd (0-1)
Pittsburgh – Columbus 4 – 3 (1-0)

Permalänk

Dags för Stanley Cup 2014

Kommande natt inleds detta års Stanley Cup. För mig som jobbar dagtid är det extra glädjande att den inleds under en långhelg vilket innebär att det finns goda möjligheter att se många matcher direkt i starten.

Inför NHL-säsongen tippade jag att Chicago skulle försvara sin titel efter seger mot Pittsburgh i finalen och det är ju fortfarande möjligt. Jag är dock långt ifrån säker på att det blir så. Jag tycker Stanley Cup rent allmänt känns väldigt öppet och tycker mig se åtta klubbar som har möjlighet att gå hela vägen. Det är de åtta jag nämnde i mitt senaste NHL-inlägg, nämligen Boston, Pittsburgh, Anaheim, Colorado, San José, St.Louis, Chicago och Los Angeles.

Några av dessa möts redan i första rundan och just serierna St. Louis – Chicago och San José – Los Angeles är väl de som jag tror kommer bli de bästa serierna. Sedan ska man verkligen inte underskatta NY Rangers – Philadelphia ur underhållningssynpunkt heller även om jag inte tror att något av de lagen har vad som krävs för att gå hela vägen.

Så här tänker jag om och tippar första rundan:

East:

BOSTON BRUINS – DETROIT RED WINGS 4-1
- Boston har ett bredare, vassare och tuffare lag. Detroit har Zetterberg borta men bra speed i laget. Detroit har även gjort bra resultat på Boston i grundserien men tyngden väger över i slutspel. Tror Boston blir det första laget som går vidare till nästa runda. Tror framför allt att försvaret i Detroit inte är tillräckligt starkt att stå emot.

TAMPA BAY LIGHTNING – MONTREAL CANADIENS  2-4
- Två rätt skickliga lag men inga superlag. Montreal hade svårt att fokusera på rätt saker förra slutspelet och behöver ha lärt sig något av det. Tampa Bay har frågetecken på målvaktssidan då Ben Bishop just nu är skadad. Kan Anders Lindbäck kliva upp? En klurig serie men jag tror att Montreal blir starkare. Lite bättre bredd och Carey Price har gjort en fantastisk säsong i mål.
PITTSBURGH PENGUINS – COLUMBUS BLUE JACKETS 4-2
- Columbus kommer vinna sina första slutspelsmatcher någonsin. De är ett underskattat lag som är roliga att titta på med både hårt jobb och en del finess. Ryan Johansen är en personlig favorit där. Pittsburgh med sina superstjärnor ska dock för bra för Columbus i längden. En Crosby som fått vara hel under en hel säsong ska bli spännande att följa i slutspelet.
NEW YORK RANGERS – PHILADELPHIA FLYERS 4-3
- Ett rivalmöte med mycket känslor. Flyers har i mitt tycke en vassare uppsättning utespelare men målvaktssidan är som vanligt ett frågetecken även om Steve Mason gjort en okej säsong. Något som kan tala för Flyers är att de har en bra säsongskurva. Lundqvist är dock en grym slutspelsmålvakt som kommer bära Rangers. Rangers har dessutom bra facit mot just Flyers på senare år. Jag tror de drar det längsta strået i en fysisk och het matchserie.
West:
ANAHEIM DUCKS – DALLAS STARS 4-2
- Rolig serie med två rätt offensiva lag. Anaheim har rutin, bredd och skicklighet medan Dallas är ett ganska kvickt lag med vass spets men med lite sämre bredd. Tror Dallas får tufft i längden men tror att de kommer pressa ankorna bra. Dessutom en matchserie mellan två superduos. Perry och Getzlaf i Ducks mot Benn och Seguin i Stars.
SAN JOSÈ SHARKS – LOS ANGELES KINGS 4-3
- En riktig superserie på pappret. Två rivaler med mästarambitioner. Två riktigt tunga lag med storväxta nyckelspelare. Kings fick ytterligare en offensiv dimension med Marian Gaborik i laget men jag sätter ändå min slant på Sharks. Jag tycker de har en något vassare offensiv. Kings har visserligen bättre målvakt men min känsla är att Sharks några fler vapen framåt väger över i en tuff och jämn serie.
COLORADO AVALANCHE – MINNESOTA WILD 4-2
- Unga, orutinerade Colorado mot ett mer etablerat Minnesota. Colorado spelar dock fartfyllt med hårt jobb över hela banan och deras spel och talang i det ska räcka mot Minnesota. Ett Minnesota som har sina två bästa målvakter borta och står med Bryzgalov som hittills varit riktigt bra där men som helt klart är en lynnig burväktare. Tycker också att Minnesota utifrån det lag man har på pappret borde kunna prestera bättre än man gjort. Det känns som att Colorado har bättre harmoni i sitt spel.
ST. LOUIS BLUES – CHICAGO BLACKHAWKS 3-4
- Stentuff serie med två lag som har kapacitet att gå hela vägen. Jag  ger Chicago ett litet favoritskap. Främst för att de får tillbaka Toews och Kane nu. Chicago har en slags totalhockey och kan föra mot alla lag, hemma som borta. St. Louis är dock mycket svårspelade men faller här på dels lite knackig form (som visserligen beror på en del skador som nu är läkta) men främst på att man inte har samma offensiva bredd som Chicago. St. Louis har en grym defensiv men lite för få matchvinnare framåt i jämförelse med Chicago. Dock tråkigt att ett av dessa lag måste ryka direkt.

Permalänk

Inte spännande men underhållande

SM-final 1: Skellefteå – Färjestad 3 – 0

1-0 Jimmie Ericsson 9 (Forssell 3) 06:53
2-0 Joakim Lindström 5 (Möller 10) 10:54
3-0 Pierre Edouard Bellemare 6 (Lundberg 2, Holloway 4) 38:11
Skott: 25 – 21

Den här finalen känns på många sätt avgjord på förhand och därför hade man ju gärna sett Färjestad göra en bättre start än de gjorde. Skellefteå flög fram i starten och Färjestad var konstigt nog inte beredda. Det gjorde att spänningen dog redan när Joakim Lindström satte 2-0 i första perioden.

Även om det inte är spännande hur det ska sluta så är det svårt att inte njuta av Skellefteås spel när de öser på som i första perioden. Skellefteå sätter press i alla lägen. I anfallszon kommer de snabbt till avslut och de spelar i ett tempo som motståndaren inte kan hantera.

Det är häftigt att se Skellefteå eftersom de spelar en positiv och utvecklande ishockey. Det är också något som klubben byggt upp av många års hårt arbete. Det känns som det man presterar nu är ett spel förfinat av att träna otroligt bra under många år och även från juniornivå. Att spela i det här tempot är inget man lär sig över en natt.

Så även om det blir fyra raka segrar så kommer jag kunna njuta av matcherna eftersom Skellefteå spelar så fantastiskt bra.

Däremot får gärna Färjestad hitta ett sätt att skapa mer nerv än man lyckades med i dag. Färjestad är ett lag som egentligen känns för dåliga för att vara i SM-final men har på något märkligt och även imponerande sätt hittat ända hit den här säsongen.

Färjestad har ett svagt power play och ett svagt box play. Färjestad saknar bortsett Magnus Nygren bra offensiv spets. Milan Gulas har förvisso varit en matchvinnare likväl som ex-tikaren i mål, Fredrik Pettersson Wentzel. Den sistnämnda hade ingen chans att vinna matchen åt laget i kväll men jag tycker också Skellefteå läst honom bra på det första och tredje målet. Han har lite bekymmer med bra höga skott en bit utifrån. Dock inga mål han kan lastas för, kan jag samtidigt tycka.

Färjestads chans är att få ner farten på Skellefteå. Det hopp som finns är ändå kring hur de krigat sig igenom tuffa och svåra matcher på vägen hit. Kan de jobba hårdare än Skellefteå, spela fysisk, grisigt och väldigt tajt i egen zon samtidigt som man ställer om bra till anfall så finns chansen till att åtminstone knipa någon match för spänningens skull. Även om just det inte låter så underhållande att titta på.

På det individuella planet så levererade stjärnorna i Skellefteå, tycker jag. Joakim Lindström, Oscar Möller och Jimmie Ericsson var fantastiska. Jag tycker också Pierre-Edouard Bellemare var bra liksom fjärdekedjan. Backarna är överlag bra i rörlighet och på att sätta igång spelet. En kille som jag följt mycket och gillat i J20 i vinter är Anton Lindholm som ju är en stenhård back i defensiven men som med sina rörliga fötter klarar av även det här spelet. Spelar man dessutom i ett lag där alla forwards jobbar så bra underlättar det för backarna.

I Färjestad var det kanske inte så mycket ljust men en ung spelare som Joakim Nygård tycker jag är bra. Han har det lilla extra och är väldigt kreativ. Han kommer kunna bli en ledande spelare så småningom men är inte där än. Däremot var det många som var lite för osynliga i Färjestad. Främst på forwardssidan. Ole-Kristian Tollefsen gjorde dock sitt för att liva upp matchen och det gillar jag.

Däremot tycker jag inte att domarna Christer Lärking och Marcus Vinnerborg gör en toppartad insats. Jag tycker det är några knepiga utvisningar åt båda håll. Däremot var det korrekt att fria Milan Gulas för den tackling som gjorde att Erik Andersson fick kliva av.

Jag vet inte, men borde inte t ex Mikael Nord döma i en SM-final om han nu fick Guldpipan? Det kanske han får nu också i o f s.


Permalänk

Timrå valde rutin i kassen

http://www.timraik.se/artikel/51188/

Mika Norja var den stabilare och mer rutinerade målvakten. Jonathan Iilahti var den unga ojämna målvakten som avslutade säsongen starkt. Då Timrå IK rakt igenom bygger ungt hade kanske Jonathan Iilahti varit ett naturligt och mer spännande val men här gick Timrå istället på det lugna trygga rutinkortet och valde att satsa vidare på Norja.

Jag resonerade om detta i bloggen för en tid sedan och skrev att om jag absolut skulle välja så skulle välja Mika Norja av de två målvakterna men att det kändes väldigt jämnt utifrån Iilahtis avslutning. Jag tycker således att detta är ett bra beslut av Timrå IK. Är det någonstans man ska minimera risken för att det blir svajigt så är det i målet.

Jag hade förvisso känt mig hyfsat trygg med Iilahti också samtidigt som också Norja hade en svacka under säsongen, särskilt där alldeles innan Iilahti tog över i slutskedet. Till nästa säsong behöver Mika Norja orka hålla uppe sin nivå över hela säsongen. Jag misstänker nämligen att Timrå IK inte kommer värva någon andremålvakt utan antingen ha juniorerna att alternera som back-up eller kanske försöka nå ett avtal med en SHL-klubb om att kunna plocka in en målvakt på lån. Jag tror nämligen att tanken är att Mika Norja ska stå i stort sett alla matcher.

Varför inte sajna både Norja och Iilahti? Det är väl till viss del ekonomiskt men till största del tror jag det handlar om att båda vill och behöver vara förstemålvakt där de är i sin karriär i dag.

Nu är det inte många platser kvar att fylla i laget. Det handlar om en back, en forward och eventuellt en målvakt till då beroende på hur man tänker. Jag har inte tillräcklig insyn i ekonomin för att fritt spekulera kring backen och forwarden. Gällande forwarden skulle André Hult eller Nils Bergström vara en stor bonus för mig och av dessa två känns Hult som den jag helst ser blir kvar. Jag tror även att det finns en risk att det kan vara så att de ledande spelare Timrå kommer ha nästa säsong redan är sajnade nu.

På ledarsidan känns det som att svaret på varför det inte presenterades någon assisterande tränare i fredags beror på att Robin Lindqvist valde att stanna i Kalix. Jag har också sett att Ante Karlsson förknippas med Sundsvall Hockey. Som jag skrivit tidigare gällande Ante känns det som att han skulle ha fått chansen som huvudtränare nu om Timrå IK trodde på honom. Nu är det uppenbart att Timrå inte tror på honom tillräckligt mycket som huvudtränare för A-laget och därav kan jag tycka även för hans egen del att ett huvudtränarjobb på annat håll är det mest naturliga steget. Skulle han kliva in i Sundsvall eller någon annanstans och göra succé där får kanske Timrå bita i sur frukt men i den här branschen behöver även obekväma val göras. Jag tycker att det är bra att Timrå går på det man tror på men om de tror rätt får däremot framtiden utvisa. Jag tycker som utomstående att det är svårt att gradera en tränare som varit assisterande då jag inte riktigt vet vad denne haft för inflytande.


Permalänk

Emil Pettersson har det lilla extra

http://www.timraik.se/artikel/51157/

Emil Pettersson väljer att stanna ytterligare en säsong i Timrå IK och det tycker jag är klokt av honom. Det tycker jag inte bara av supporteregoistiska skäl utan främst av den anledning att han faktiskt inte åstadkommit tillräckligt på den här nivån än för att kliva in på en högre nivå.

Jag kan förstå att Emils ambition är att nå NHL eftersom han draftades förra sommaren men oavsett behöver han ta alla steg som krävs för att nå dit. Det går inte att gena dit på något sätt och nästa steg borde vara att bli en spetsspelare i Hockeyallsvenskan. För blir man slutligen tillräckligt bra för NHL så brukar man få spela i NHL oavsett vilken väg man tagit dit. NHL missar i stort sett aldrig någon talang nuförtiden.

Oavsett vad man tycker om det så var Emil inte helt ordinarie i Timrås A-lag förra säsongen och han spelade ganska lite i flera av de 44 matcher han bokfördes för. Desto mer imponerande så producerade han ändå 14 poäng. Jag tycker det visar att han har egenskaper som sticker ut och som blir viktiga för detta Timrå IK.

Jag ser Emil Pettersson som den största talangen på forwardssidan i A-laget nu och jag ser framför mig att han är en av lagets offensiva ledare på isen nästa säsong. Jag ser framför mig att han styr i power play och att han ökar både sin istid och poängskörd avsevärt. Det är kanske väl stora förhoppningar på en kille som gör sitt första år som senior men jag tycker verkligen att han har förutsättningar för att bli så bra om han ser till att jobba hårt för det. Både på och utanför isen. I med och i motgång.

Jag känner inte Emil som person på något sätt men jag upplever honom som en driven kille som älskar att tävla och som ställer höga krav på sig själv och andra under matcher.

Att han valde att stanna är jag tacksam över. Dels för att jag gillar att se honom spela, dels för att han är en spelartyp som Timrå behöver och även dels för att jag tror det kommer gynna hans karriär.

Kör hårt, Emil!