Permalänk

Mäktig insats

BIK Karlskoga – Timrå IK 2 – 5:

1-0 Johan Nilsson 9 (Olofsson 11, Fröberg 23) 14:28
1-1  Emil Pettersson 11 21:17
1-2 Per Hallin 7 31:11
1-3 Daniel Öhrn 4 48:00
2-3 Daniel Wessner 11 (Ca.Berglund 4, Larsson 11) 49:06
2-4 Johan Persson 15 (Strömberg 5) 52:58
2-5 Anton Wedin 9 (Boyce 8, Hult 13) 57:47

Skott: 24 – 25

Den 27 januari 1993 föddes Daniel Öhrn. Han växte upp i Timrå. Spelade ishockey i Timrå IK från tidig ålder. Den 27 januari 2015 avgjorde han en viktig match för den enda klubb han någonsin representerat.

Hur viktig segern blir återstår att se. Dagen har inte givit något nytt besked om framtiden mer än att det blir match på torsdag också.

Om jag ska hålla mig kliniskt till den här själva matchen så var det en match som Timrå dominerade spelmässigt men hade förtvivlat svårt att sätta pucken. Åtminstone till en början.

Karlskoga hade enorma problem i uppspelen och Timrå sköljde över dem med puckstöld på puckstöld. Chanserna för Timrå var klara men avsluten vaga.

Karlskoga ledde t o m efter den första perioden på en egen kontring. Timrå vände dock i period två. Efter att Andreé Hult helt ren bränt ett friläge kom Emil Pettersson ren i nästa byte och provade en annan variant på en bra Joel Gistedt. Per Hallin smällde sedan upp 1-2 i krysset på nytt pucktapp.

Timrå hade mellan målen några otroliga byten i anfallszon där de verkligen snurrade upp detta allsvenska topplag ordentligt. Hult och Hallin hittade varandra som tvillingar.

I den tredje perioden var det Daniel Öhrns tur att snappa upp en slarvig bakåtpassning av en BIK-spelare. Öhrn hängde sedan upp en backhand i krysset. Timrå avslutade sedan med två snygga mål ytterligare. Johan Persson skickade in ett snabbt skott och Anton Wedin dribblande in en puck backandes in mot målet.

Det var egentligen aldrig något snack. Timrå hade bra fart och mycket spelglädje medan Karlskoga såg betydligt trögare och snällare ut än t ex toppkollegan Karlskrona som Timrå mötte senast. Karlskoga hade helt enkelt svårt med Timrås tempo och lyckades aldrig riktigt jobba sig in i matchen heller som de brukar kunna göra.

Under förutsättningarna var detta en mäktig insats av Timrå IK. Att de kan prestera så bra ishockey under dessa förhållanden är oerhört starkt. Tittar vi i tabellen var segern väldigt viktig dessutom.

Kärleken bara växer!

Spelarbetyg:

Istid inom parantes

5: Andreé Hult (18:22), Per Hallin (19:39), Mika Norja (23 av 25), Robin Persson (15:51), Daniel Öhrn (12:27), Emil Pettersson (16:16), Emil Berglund (14:48), Johan Persson (15:32), Anton Wedin (14:15), Didrik Strömberg (24:20), Jens Westin (18:26), Ludvig Nilsson (17:26), Jeremy Boyce (15:28), Andreas Molinder (17:43), Oscar Johansson (10:00), John Westin (07:24), Erik Nyström (07:39), Mattias Nilsson (24:38) och Andreas Borgman (16:18).

4: Ingen.

3: Ingen.

2: Ingen.

1: Ingen.

Stämning (1-5): 5

- Timråsupportrar åkte ner, sjöng och visade kärlek. Banderoll med: ”Rädda Timrå” och så Morgan Sjölander.


Permalänk

Hoppet är litet men kärleken är stor

I morgon kommer Timrå IK, Timrå kommun, näringsliv och bank mötas.

Jag har fått åtminstone ett litet hopp tillbaka. Eller det går upp och ner beroende vad jag senast läst eller hört, ska jag säga.

Varje gång jag hör Lars Nolander uttala sig ökar mitt hopp.

Varje gång jag hör en kommunpolitiker uttala sig minskar mitt hopp.

Varje gång jag hör Lars Nolander vill jag kämpa, älska och bo i Timrå.

Varje gång jag hör en kommunpolitiker vill jag flytta härifrån.

Mötet borde betyda att Timrå IK har en ny lösning att föreslå. Mötet borde betyda att alla som deltar i mötet är villiga att sträcka ut en extra hand för att nå en lösning till allas bästa. Allas bästa borde vara att Timrå IK överlever.

Jag har fortfarande inte fått klart för mig varför budet att kommunen köper arenan för 29 miljoner skulle vara en dålig affär för kommunen. Det har presenteras flera beräkningar av både Timrå IK, supportrar och även utomstående som talar för det motsatta. Hur än det här slutar skulle jag vilja veta hur kommunen räknat.

Även om hoppet för räddning är litet så tycker jag att allt som hänt de senaste veckorna har ökat kärleken för klubben. Hela den här situationen har skapat ett massivt intresse för Timrå IK igen. OM det nu finnes och klubbas en lösning så känns den här klubben oslagbar igen. Med det menar jag om inte detta dödar oss, vad kan då döda oss?

Det är NU värdet av en klubb som spelat 35 säsonger i ishockeyns högsta serie visas. Jag hoppas mötets parter har sett och känt det också.

Ordet ”Timrå” har sällan varit så frekvent på folks läppar över hela Sverige som under denna vecka. Jag har inte skrivit särskilt många inlägg men antalet läsare på bloggen är rekordartad. Trycket på st.nu och Timrå IK:s hemsida har fått servrarna att slita sig trötta. Pojklagsspelare porträtteras i Aftonbladet. I Medelpad pratas det Timrå IK i stort sett över allt och där det pratas ishockey i övriga Sverige kommer Timrå IK upp med jämnare mellanrum än på mycket länge.

Den gångna helgen var en känslomässig påfrestning. Jag hade inte ens hjärta att titta på juniormatcherna. Jag skäms inför de föräldrar som fick brevet ”Tack för att ni valde Timrå IK och välkommen till en expansiv och framåt kommun” när de satte sin son på hockeygymnasiet. Varje gång jag gick in på sociala medier fick jag se något som kändes. Barn, juniorer, föräldrar, anställda och supportrar. Banden till varandra har blivit tajtare och alla sluter ihop sig till samma frustration, samma sorg och samma förhoppning.

Klarar Timrå IK det här kommer klubben vara pånyttfödd. Klubben kommer trots att mycket hårt jobb återstår kunna jobba i medvind.

Timrå IK har dessutom inte bara varit en krisklubb. Det finns dessutom stora förutsättningar i det som påbörjas byggas upp. Jag ser flera blivande elitspelare i våra nuvarande juniorlag, varav några ser ut att ligga nära till hands till allsvenskt nästa säsong. Det här U15-laget (årskullen 00) som nådde media via att de spelade med sorgband är för övrigt den kanske mest talangfulla årskull ungdomssektionen haft på länge. När Lars Nolander ger mig hopp om en framtid för Timrå IK är det dessa ungdoms- och juniorkillar jag tänker på. Jag vill se dem växa i Timrå IK.

Hur än det här går så har kärleken till klubben blivit otroligt mycket starkare de senaste veckorna. Den har alltid varit stark men allt som hänt runt rekonstruktionen och all utebliven sportslig framgång har liksom gjort att den starka kärleken inte riktigt legat där allra längst fram hos många av klubbens älskare. Det massiva intresse detta skapat, alla de känslor som spelas ut och rädslan av att förlora allt har i alla fall fått mig att känna mig oerhört stolt över Timrå IK och dess betydelse för svensk ishockey.


Permalänk

Jag är uppgiven och ledsen

I går gick Timrå Kommun ut med att de kan sträcka sig till att köpa tillbaka E.ON Arena för 15 miljoner kronor, 30 miljoner mindre än de sålde isladan för 2003 (med lån från kommunen till Timrå IK som skrevs ner med finansieringsbidrag och skrevs av i o m rekonstruktionen). Det blir nog den slutande cirkeln över Timrå IK som vi känner det.

Kommunen och arenan. Ibland har de varit lösningarna och ibland har de varit problemen för Timrå IK. Det som i alla fall visat sig nu är att tiden då det gick att bedriva ett framgångsrikt hockeylag i Timrå kommun för alltid är över. Kommunen är för liten och vill nu vara något annat än en hockeykommun.

Kommunen ska så klart ta de beslut som de anser är bäst för kommunen. Timrå IK har stått för kostnader som kommunen i andra kommuner står för och nu när Timrå IK satt sig själva i klistret av dåliga beslut (mestadels runt 2008-2011) finns ingen återbäring från den kommun som stolta kunnat solat sig i glansen under de goda dagarna till en väldigt billig peng.

Som Timråsupporter känns det så klart orättvist, men kommunen gör inte något formellt fel. Kommunens bedömning av sig själva utan Timrå IK må vara felbedömd men de gör inga formella fel.

Det är tråkigt att Timrå IK blivit en sådan ”slit och släng”-produkt för kommunpolitiker. Timrå IK har, utifrån vad de betytt för mig, behandlats väldigt respektlöst av kommunens politiker, inte minst kring valet. Jag upplever att det varit så i flera år, främst från oppositionen men nu den senaste tiden av den styrande majoriteten också i makalösa utspel. Ett slags pokerspel med ens hjärta. Hantering av Timrå IK har blivit en demonstration av makt i den här kommunen.

Timrå IK har givit mig min kärlek, alla mina bästa vänner och Timrå IK har givit mig ögonblick som kommer vara resten av mitt liv. Det är allt från ögonblick med kärleken, vännerna men även rent hockeymässiga ögonblick.

När jag fick följa med pappa på min första match, när Rögle satte slagskottet bakom Peter Toresson i sudden 1996, när mittnytt i sändningen berättade att Nyköping avgjort i sudden 1997, när Bosse Ahl spöade Mattias Wiklund, när vågen gick motsols mot Nyköping i april 2000, när Timo Peltomaa kvitterade till 4-4 19:57, när Marcus Åkerblom avgjorde i sjätte perioden, när Kalle Koskinen avgjorde i Scandinavium, Corey Hirsch byxräddning, när Kent Manderville plockade upp ”garbage”, när Per Svartvadet avgjorde i sjunde matchen, när det stod 5-0 till Timrå i Örnsköldsvik april 2008, när Mikko Lehtonen tappade skridskoskenan, när Anton Lander avgjorde två raka säsongsslut, när Leksand besegrades och kontraktet klarades 2012 och när Leksand besegrade oss och klubben åkte ur 2013.

Det var ett axplock av alla ögonblick som kommer vara kvar hos mig tills jag dör. Det är lite det sport och ishockey ger mig. Spänning med eventuell plötsligt eufori.

Att Timrå IK sedan ger så mycket mer runt i kring har gjort att det blivit en mycket stor del av mitt liv. Det är klart att det för icke-intresserade kan te sig konstigt att folk ställer sig utanför ett kommunhus och tänder gravljus.

Ishockey är dock inte bara ishockey. A-lagsmatcherna är samlingsplatsen för många människor. Det är en plats där alla människor kan få en plats och möjlighet att tillhöra ett sammanhang. Det enda kravet är att du håller på laget. Jag lever ett förhållandevis bra liv och varit förskonad från personliga tragedier, men de som upplever livet i övrigt svårt har alltid kunnat haft matcherna som en fristad. När den naturliga samlingsplatsen försvinner förlorar man också den sammanhållningen. Då är det inte så konstigt att man tänder gravljus för att ens kommun inte väljer hjälpa till att bevara det, tycker jag.

Jag bodde mitt första levnadsår i Timrå kommun men flyttade 2002 tillbaka. Det berodde till allra största del på Timrå IK. Jag tittade först på lägenheter i Sörberge men då klev en Timråsupporter jag lärt känna via Hockeysnack in och skänkte mig en lägenhet i centrala Timrå där jag fortfarande bor kvar. Bara en sådan sak. Jag flyttade också in en sambo över kommungränsen för snart tio år sedan. När jag pluggade i andra delar av Sverige valde jag att bo kvar och långpendla eftersom jag ändå skulle ha rest så ofta till Timrå p g a Timrå IK.

Jag älskar ishockey och kommer så klart fortsätta göra det. Jag har dock ännu inget begrepp över hur det kommer bli att göra det utan elithockey i Timrå IK. Den har hela tiden varit central. Det finns kanske något mirakel kvar visserligen men jag ser i alla fall ingen möjlig väg ut efter att även den här grejen med Stig Svedberg inte höll.

Jag ger upp hoppet nu. Det gör mig ledsen.


Permalänk

Spänning, kamp och stämning

Timrå IK – Karlskrona HK 1 – 2 str

Mål: 1-0 Emil Berglund 6 (Pettersson 20) 00:47
1-1 Filip Cruseman 16 (Lihagen 12) 38:45
Straff: 1-2 Slava Truchno 2

Skott: 21 – 26

Timrå IK möter i kväll ett riktigt bra Karlskrona som har bra fart, bra tyngd och som jobbar stenhårt. Timrå IK kunde ändå få matchen till kryss och det främst genom ett mycket hårt arbete där publiken också bar fram spelarna och hjälpte dem att plocka fram den där sista procenten i insatsen.

Det här började bra när jag från pressrummet kunde titta ut över en parkering som var fylld med bilar hela vägen ut. Publiksiffran landade på 3575 och det är över 1000 personer mer än snittet. Det glädjer enormt att se! Till det var också stämningen bättre än den någonsin varit den här säsongen. Den här var en bra upplevelse, även om laget i slutändan förlorade straffläggningen.

Timrå fick drömstarten med ett mål av Emil Berglund på läcker flipp från Emil Pettersson i matchens första minut. Emil Berglund gör sedan en underbar krigarinsats rakt igenom. Visar ett oerhört hjärta.

Det är egentligen svårt att klaga på hjärtat hos någon spelare i laget. Att spela med vetskapen att det hela kan vara konkurs nästa vecka kan inte vara helt lätt. Även om det kan släppa lite press på själva spelet så borde alla tankar vara tröttande. Laget är ju dessutom fortsatt i poängbehov eftersom om konkursen kan blåsas av och allt löser sig så är ju nästa steg att klara sig kvar också.

Jag är således full av beundran över hjärtat spelarna visar. Det har skapats en samlande kraft både bland spelare och supportrar i denna jobba period.

Övriga matchen tycker jag att Karlskrona hade ett litet övertag men Timrå stred riktigt bra och jobbade hårt för att hjälpa Mika Norja. Det var en del långa stunder där Timrå inte hade mycket anfallsspel men Timrå var samtidigt långt ifrån ofarliga totalt sett och hade absolut chanser till att vinna matchen.

Kvitteringen kom sent i den andra perioden. Mika Norja hade precis gjort en jätteräddning när Karlskronas Filip Cruseman skickar upp en puck i krysset till 1-1, direkt efter tekningen.

Tredje perioden och förlängningen blev en lång jämn kamp mellan två lag som jobbade hårt och spelade med bra fart. Straffarna var dock klart starkare från Karlskronas sida. Timrås straffskyttar såg lite trötta ut och hade inte behövlig fart för sina straffar.

Allt som allt en bra match. Karlskrona gick upp i serieledning med straffsegern och är ett lag som verkligen kan utmana om en SHL-plats med den fart, tyngd och arbetsdisciplin de har.

Timrå IK kan, om klubben överlever, absolut spela bort det nedre strecket om man kan bibehålla den här arbetsmoralen.

Nu är det bara att fortsatt hålla tummarna över de närmaste dagarna. Senast måndag lär vi veta hur det blir. Nästa match är inbokad på tisdag.

Betyg på Timrås spel (1-5):

Offensiv: 3

Defensiv: 4

Power play: 2

Box play: 5

Spelarbetyg:

Istid inom parantes

5: Ingen.

4: Per Hallin (22:15), Didrik Strömberg (22:11), Emil Berglund (14:19) och Mika Norja (24 av 25).

3: Jeremy Boyce (12:28), Daniel Öhrn (12:10), Andreas Molinder (19:52), Jens Westin (19:23), John Westin (13:39), Andreé Hult (21:11), Oscar Johansson (11:26) och Emil Pettersson (16:48).

2: Johan Persson (16.52), Anton Wedin (12:40), Mattias Nilsson (24:04), Ludvig Nilsson (19:54), Erik Nyström (11:55), Andreas Borgman (17:13) och Ludwig Byström (24:57).

1: Ingen.

Stämning (1-5): 4

- Mycket bra stämning rakt igenom. Sittplatspubliken var snabb att hänga på både klack och musikholk. Klacken gör sin bästa hemmamatch för säsongen. Den som trummade gjorde det utmärkt, det var mycket flaggor och ett härligt liv. Laget fick bra tillrop i spelmässigt tunga stunder. Det var en härlig stämning, helt enkelt.


Permalänk

Alla som kan – Gå på torsdag!

Mora IK – Timrå IK 5 – 2

Mål: 1-0 Brett Palin 4 (Hermansson 14, Westerling 22) 00:49
2-0 Alexander Hilmerson 4 (Hermansson 15) 03:26
3-0 Daniel Hermansson 13 (Hilmerson 3, Mitchell 32) 09:01
3-1 Christoffer Forsberg 4 (Pettersson 19) 12:29
3-2 Andreé Hult 13 (L.Nilsson 17, Byström 1) 22:53
4-2 Jerry Pollastrone 13 (Fornataro 10) 26:28
5-2 Mattias Nörstebö 2 (Mitchell 33, Stastny 4) 35:50

Skott: 23 – 28

Om vi börjar med den här matchen så kan jag förklara den ganska kortfattat och ändå beskriva dess helhet.

Timrå IK spelade naivt och slarvigt samtidigt som Mora visade upp en mördande effektivitet. Mora hade en imponerande beslutsamhet och precision i sina kontringar. Alla följde med och Timrå hann inte sortera in. Slarven kom i väldigt utspridda och sköra lägen. Det defensiva spelet kändes överlag något fuskande. Mika Norja var inte riktigt på tårna heller.

Timrå hade samma fysiska form som jag tycker man haft den senaste tiden. Det var inget fel på farten. Det var heller inget fel på spelglädjen och Timrå skapade fler klara målchanser än Mora. En skillnad var dock attackhungern. Timrå visade inte upp samma beslutsamhet och precision som Mora. Timrå passade för mycket och sköt/drev på mål för lite.

Timrå hade kunnat vända matchen från 3-0 men när 4-2 och 5-2 trillade in lika enkelt som de tre första så dog drivet, tycker jag. Totalt sett fick Mora vinna den här matchen för enkelt.

Det var skit men det finns större bekymmer just nu.

Den som lider oro av den situation som Timrå IK är i och som vill hjälpa till bör göra allt de kan för att ta sig till matchen på torsdag.

Det får bli nästa manifestation för klubben. Att det säljs fler biljetter framåt.

Jag har ingen mer kommentar kring det som händer just nu utan avvaktar tills vi vet mer hur det blir.

Betyg på Timrås spel (1-5):

Offensiv: 3

Defensiv: 1

Power play: 2

Box play: 3

Spelarbetyg:

Istid inom parantes

5: Ingen.

4: Ingen.

3: Andreé Hult (19:39), Didrik Strömberg (18:51), Ludvig Nilsson (18:23), Per Hallin (20:42) och Anton Wedin (13:17).

2: Emil Pettersson (15:47), Christoffer Forsberg (16:14), Mattias Nilsson (18:35), Jens Westin (15:17), Ludwig Byström (18:31), Johan Persson (15:02), Jeremy Boyce (16:13), John Westin (12.20), Erik Nyström (10:24), Oscar Johansson (10:52), Daniel Öhrn (12:18), Andreas Borgman (19:39) och Emil Berglund (05:26).

1: Andreas Molinder (13:30) och Mika Norja (18 av 23).

Stämning (1-5): 2

- De 2179 åskådarna i det kommunköpta Moratemplet gav ingen direkt magisk stämning, trots alla producerande nordamerikaner på isen. Som alltid värmande att se en liten Timråklack. De hade dessutom klätt bortastå i stora flaggor. Finns det liv, finns det hopp!


Permalänk

Bilder: Manifestationen

Foto: Karl Bergman


Permalänk

Att avsluta säsongen får bli det närmaste målet

Timrå IK – Rögle BK  3 – 2:

Mål: 1-0 Andreé Hult 11 (Hallin 7, Borgman 4) 12:40, 2-0 Christoffer Forsberg 3 (Pettersson 18, M.Nilsson 4) 20:59, 2-1 Taylor Matson 10 (Connolly 16 , Vernace 3), 3-1 Andreé Hult 12 (L.Nilsson 16) 40:21, 3-2 Sebastian Stålberg 4 (Rosén 8, Hellgren 10)

Skott: 30 – 41

Jag har aldrig upplevt det svårare och konstigare att se en Timråmatch än i dag. Jag hade svårt att närvara i de känslor som matchen förmedlade.

Kommunens politiker meddelade i går att man inte anser sig ha möjlighet att bibehålla de inkomster de får från skatter, arbetsgivaravgifter, moms, hyror till Timråbo, tre miljoner till skolan, PR och all samhällsnytta som Timrå IK står för. Prislappen anses för hög. Vi Timråsupportrar får hoppas att detta inte var det sista de säger i frågan.

För det är ju så att detta beslut innebär konkurs för Timrå IK. Det finns inget annat sätt för Timrå IK att överleva på sikt än att kommunen övertar arenan. Vi pratade med Lars Nolander i andra pausen av sändningen och budskapet nu är mer att det gäller att kämpa för att kunna spela klart säsongen i första hand. Han tänker inte ge upp det här men han är också tydlig med att slutet är väldigt väldigt nära nu.

Med hänsyn till detta går det inte annat än att imponeras av A-lagets professionalitet. De kommer in och stundtals spelar ut topplaget Rögle som inte alls var på tårna. Timrås spelare visar värdighet för en klubb med värdig historik. När jag ser Timrå IK nu är det svårt att tro att det är samma lag som vi såg förlora näst intill alla matcher i november och december. Spelare som Andreé Hult och Mika Norja är som förbytta och de dominerar fullständigt även i kväll med lysande insatser.

Rögle vaknade efter halva matchen och Timrå fick jobba hårt in i det sista för att hålla undan och det lyckas man med. Laget tar nu sig upp ovanför sista strecket och sett till det spel man visar talar det mycket helt plötsligt för att man kommer kunna klara sig undan negativt kval.

Jag har svårt att ta in segern och jag har även svårt att greppa att klubben jag älskat, supportat och lagt ner otroligt många timmar på är på väg att upphöra. Det är en overklig känsla som kanske inte kommer kännas verklig förrän det är avslutat och klart.

Det känns bara konstigt i kväll.

Betyg på Timrås spel (1-5):

Offensiv: 4

Defensiv: 4

Power play: 1

Box play: 3

Spelarbetyg:

Istid inom parantes

5: Andreé Hult (20:03) och Mika Norja (39 av 41).

4: Per Hallin (22:06) och Didrik Strömberg (27:42).

3: Christoffer Forsberg (10:53), Jens Westin (23:09), John Westin (12:04), Mattias Nilsson (27:02), Andreas Borgman (20:56), Anton Wedin (11:05) och Oskar Brändström (08:53).

2: Ludvig Nilsson (18:19), Emil Pettersson (14:06), Johan Persson (14:00), Daniel Öhrn (16:42), Jeremy Boyce (13:55), Erik Nyström (11:26), Oscar Johansson (13:48) och Filip Lander (03:53).

1: Ingen.

Stämning (1-5): 3

- Inledningen var extremt märklig. Klacken och hela publiken var helt tysta i säkert två-tre minuter. Jag vet inte om man var tagen av situationen eller vad det var. Därefter kom klacken igång bra och levde om under resten av matchen. Underbart jubel i slutet där människor stod upp på vardera läktare och applåderade segerinsatsen.


Permalänk

Om elithockeylaget i Timrå kommun

Om Timrå IK:s ekonomi 2015-01-12:

Som lovat ska jag också ge min syn på Timrå IK:s ekonomi. Jag är egentligen inte så intresserad av just ekonomi och skriver hellre kliniskt om sporten i sig. Jag skriver därför sällan om ekonomi men när jag gör det passar jag på att göra det så ingående och informativt som möjligt. Det gör att det här kommer bli väldigt långt.

Jag tänkte att jag ska börja med att stolpa upp BAKGRUNDEN till Timrå IK:s nuvarande situation (det är upprepningar för er som läser min blogg kontinuerligt).

  • Historiskt sett har ekonomin varit ett återkommande bekymmer. Klubben har två storhetstider, den första ägde rum på 70-talet och den andra på 00-talet. Båda epokerna har lämnat ekonomiska bekymmer efter sig. 80-talets bekymmer tog lång tid att reda ut. Det första riktigt bra saneringsarbetet kom igång runt 1992 och klubben började lyfta igen 1995.
  • 2000 går laget upp i Elitserien med en ishall bestående av mer ståplatser än sittplatser. Sittplatserna saknade stolar (typ som en bastubänk med mobil sittdyna) och det fanns en gammalmodig belysning. Efter att med möda klarat sig kvar de första säsongerna kom en sällan skådad succésäsong, 02/03 där man i denna gamla ishall med ett budgetlag lyckades sluta trea i Elitserien och gick till semifinal i klubbens första slutspel sedan Elitserien startade 1975.
  • Elitseriens licensnämnd gav inte Timrå isstadion godkänt. För att Timrå IK skulle få vara kvar i Elitserien behövde kommunen bygga om ishallen, vilket kommunen (som ägde ishallen) inte hade råd med. I februari 2003 beslutades att Timrå IK skulle få ta över ishallen och med hjälp av bidrag från EU, kommunen och länsstyrelsen kunde man bygga om den till en modern arena. Det var flera överenskommelser med Timrå kommun där som inte har gynnat Timrå IK på senare år. En känd detalj var att kommunen behöll pantbrevet vilket hindrade Timrå IK att ta långfristiga lån med lägre räntor utan det blev enbart kortfristiga lån med höga räntor. Timrå IK ville länge häva pantbrevet men fick återkommande nej fram till att det egentligen var för sent.
  • Då arenan byggdes var det enbart HV71 och Färjestad i Elitserien som hunnit före att gå ifrån ishall till egen arena som de ägde själva. Det gav Timrå IK en stor boost.  Timrå IK slutade femma i publikligan 03/04 med snittet 5198 åskådare och det blev ny slutspelsfest med uttåg i semifinal. Det här med att kunna sälja loger, driva restaurang etc gav Timrå en fördel på marknaden. Timrå IK hade dessutom ett sanslöst publiktryck, i match efter match. Det var fest och Timrå IK var en klubb som lockade dit många spelare ville gå. Timrå IK hade inga enorma ekonomiska framgångar men hade som mest runt 10 miljoner kronor i eget kapital.
  • Att driva en arena för med sig ganska stora driftkostnader. Så länge klubben gick med vinst och kontinuerligt ökade omsättningen var det inget överdrivet stort bekymmer. Timrå IK hade visserligen problem med likvida medel under somrarna när nästan inga intäkter kom in men det var hanterbart och man hade överlag helt okej betalningsförmåga.
  • Timrås problem började runt 07/08. Laget tappade sin stomme under det året och klubbens ständiga ökning av omsättningen började stanna av. Timrå IK hade nått den nivå av tillväxt man kunde för E.ON Arena. Fler och fler lag byggde både nyare och bättre arenor under dessa år, inte minst i närliggande Örnsköldsvik och Gävle. Timrå tappade en placering i publikligan för varje säsong som gick. 07/08 då laget hade sitt mest konkurrenskraftiga lag någonsin stannade man på en nionde plats i publikligan på 5298 åskådare, alltså 100 fler per match än 03/04 men fyra placeringar sämre i publikligan. Detta som ett exempel på att Timrå hade svårt att hänga med i seriens övriga tillväxtökning.
  • Timrå IK ville ändå vinna SM-guld började ta ekonomiska genvägar och felbeslut.
  • 1. Timrå byggde inför 07/08 en ”hängläktare” för flera miljoner ovanpå logerna som man dock genomgående haft svårt att sälja platser på. I dag används den inte ens och är bara ”kastade pengar i sjön”.
  • 2. Timrå IK värvade en ny sportchef som misslyckades. Marknaden blev tuffare i o m KHL och Timrå bjöd högt på utländska spelare som blev över därifrån. Några spelare var riktigt bra men de flesta bidrog alldeles för lite sett till kostnad. Timrå IK:s trupper blev dyrare och dyrare men inte bättre. Mellan 2008 – 2010 gick klubbens egna kapital från ca 10 miljoner till 1,5 miljon, trots att man fortsatte ta sig slutspel.
  • 3. Satsningen inför säsongen 10/11 blev dödsstöten på elitseriesejouren. Istället för att dra i handbromsen i tid fortsatte man gasa och gjorde det mer än någonsin. Sett till budget blev klubbens dyraste lag någonsin ett fiaskobygge som i sista omgången lyckades klara sig undan kvalseriespel. Ekonomin var nu bortom räddning och det var bara en tidsfråga innan det skulle krascha helt. Klubben tog ut förskott på driftbidraget från kommunen för att inte hamna under ett s k ”kontrollår” hos elitlicensnämnden.
  • 2013, med ny ledning, ramlade Timrå IK ur Elitserien efter att ha slitit sig kvar något år extra. Svensk ishockey är en tuff bransch och extremt tuff mot ett lag som åker ur högsta serien. Skulderna var redan stora och intäktstappen av bl a TV-pengar enorma, vilket gjorde det omöjligt att lösa situationen annat än genom en rekonstruktion där skulderna skrevs av med 75%.

Då till vart detta inlägg syftar att analysera. Nämligen Timrå IK:s NUVARANDE SITUATION.

Timrå IK hamnade ganska snabbt i nya likviditetsproblem i Hockeyallsvenskan. Klubben hade en svår omställning där det tillkom ytterligare problem. För det första blev hela rekonstruktionsprocessen långdragen vilket gjorde att försäljning etc kom igång sent. Sedan tillkom några extra kostnader i o m rekonstruktionen men framför allt större intäktsförluster än klubben räknat med.

Klubben underskattade publik-, försäljnings- och sponsortapp. Publiken svek klubben får vi konstatera. Andra klubbar har hämtat sig bättre när de åkt ur. Publiken här var inte ”tålig” nog helt enkelt. Timrå IK:s utdragna uttåg ur Elitserien var ingen bra reklam för klubben och i Hockeyallsvenskan har man fortsatt att vara bottenlag. Det går att förstå att folk ledsnat och ju mindre folk det kommer på matcherna ju sämre inramning och ju tråkigare har hemmamatcherna blivit att gå på. Ond cirkel.

Timrå IK står som allsvensk klubb med en arena man varit tvingad att bygga och ta över från kommunen för att kunna husera med ett elitserielag i en liten kommun. Timrå kommun betalar ett driftbidrag men har annars begränsade möjligheter att hjälpa till utifrån att det helt enkelt finns för lite skattemedel i en kommun med ca 18 000 invånare.

Timrå kommun vinklas ofta i media (inte sällan med hjälp av kommunpolitisk opposition) som en kommun som lagt ner enorma pengar till sitt hockeylag men det är inte sant. I alla fall inte om man jämför med andra kommuner där det finns elithockeylag. Att kommunen kan driva arenor i t ex Skellefteå och Luleå har ju gjort att dessa klubbar haft helt andra förutsättningar. I Hockeyallsvenskan är Timrå i stort sett (oklar på Rögles deal) ensamma om att driva sin arena sedan Södertälje kommun återtog driften för arenan där.

Timrå IK har näst högst omsättning i hela Hockeyallsvenskan men åttonde högst lönebudget. Timrå IK lägger ca 17 % av sin omsättning på spelartruppen, vilket är klart lägst. De flesta allsvenska klubbar på runt 30 %. Det är också ett bevis på att Timrå IK:s kostnader i övrigt är för höga för allsvensk nivå, speciellt om man inte har råd att satsa. Till skillnad från elitserietiden är det alltså inte nya onödigt dyra spelarförvärv som satt Timrå IK i bekymmer. Det är svårt att kräva att man ska ha så mycket lägre truppkostnad eftersom man måste kunna skapa intäkter också med de höga fasta kostnader som finns.

Timrå IK behöver krympa till den grad att man omsätter runt 25 miljoner kronor (i dag omsätter man runt 47 miljoner och i Elitserien var man uppe i ca 100 miljoner) för att få dagens intäktsnivå att räcka till.

Timrå IK:s unga satsning på truppen har ännu heller inte burit mirakel och i dag är det så illa att Timrå IK:s existens som förening är hotad. Tappet till förra säsongen ökade till den här säsongen och betalningsförmågan är ytterst begränsad. Timrå IK kämpar för varje krona och för att betala löner i tid. Skulder blir mer och mer släpande. De behöver en långsiktig lösning för att lätta på de kortsiktiga problemen. Får man inte till det kommer problemen bli mer och mer akuta och då kan det gå fort.

Den enda långsiktiga lösning som finns är att Timrå kommun köper tillbaka arenan till ett pris som gör att klubben kan betala tillräckligt med skulder och lån för att kunna driva föreningen vidare. Jag saknar dock exakta siffror där.

Jag tänker inte begära eller tycka i hur kommunen ska agera. De har mycket att ta ansvar över. Däremot vill jag lägga följande stycke till den debatten:

Kommunen behöver inte bara hantera E.ON Arena om Timrå IK går i konkurs utan de tappar även sitt största varumärke. Timrå IK bidrar nog dessutom med mycket mer pengar än de kostar kommunen. Bara genom att räkna skatter, arbetsgivaravgifter, moms, hyror till Timråbo, pengar till skolan (bara det är ca tre miljoner) så har det nog överstigit driftbidraget (4,5 miljoner kronor) med mer än det dubbla. Till det kan man också räkna in PR och all samhällsnytta med en idrottsförening som engagerar en stor grupp människor i alla åldrar.

Den intressanta frågan om Timrå IK, kommunen och banken hittar en ny hållbar lösning för alla parter blir däremot:
Hur ska Timrå IK åter bli en kraft att räkna med i svensk ishockey? Går det att bedriva ett hockeylag i en sådan här liten kommun med stor framgång?

Sundsvall är en relativt stor stad som borde ha möjlighet att bära ett lag i den högsta hockeyligan, t o m bättre än de kan i fotboll. Dels för att jag upplever att hockeyintresset, faktiskt, är lite större här och för att fotbollen är en större sport som dessutom är svårare att utföra i Norrland. Att Timrå kommun har Sundsvall som granne är faktiskt det enda som talar för att det här går att vända.

Däremot kommer det kanske ta tid och med så kräsen publik kommer det inte bli lätt. Det finns också fler konkurrerande lagidrotter i Sundsvall än i andra liknande hockeystäder. I stort sett alla föreningar på elitnivå i staden blöder dessutom ekonomiskt. Det visar hur svårt det är. Svårare än det var i början av 00-talet.

Timrå IK är dock, tack och lov, inte ett tomt skal bakom A-laget, snarare tvärtom. Timrå IK har byggt upp ett av landets bästa hockeygymnasium med två juniorlag som tävlar på högsta nivå. Timrå IK har också en stark ungdomssektion med skridskoskola och hockeyutbildning för alla åldrar. Vid en konkurs skulle juniorlagen upphöra och föreningen måste ombildas men ungdomssektionen skulle troligen kunna köra vidare. Jag tror inte de hör ihop med stora föreningen på samma sätt, nämligen.

Får Timrå IK till en långsiktigt hållbar ekonomisk lösning så ska man fortsätta bygga vidare på och ytterligare stärka sin ungdoms- och juniororganisation. Genom det kan man bygga upp ett i första hand allsvenskt topplag som bär stolthet i att fortsatt satsa ungt. Därifrån får man jobba stenhårt på att hitta fler och större finansiärer, åter bygga upp en stark supporterskara och genom det skapa ett större intresse för ishockey igen.

Sedan får vi se vad sporten ishockey tar vägen. Kanske blir det sedermera ytterligare utökningar i SHL, en ny europaliga eller svenska lag i KHL etc. Jag tror dock att man måste tänka ”marknader” i större utsträckning och nog kommer även klubbar i nuvarande SHL också hamna i ekonomiska svårigheter. Kanske kan det ge Timrå ett bättre slagläge tillbaka till Sverigetoppen? Timrå IK kanske blir slagkraftigt slagskepp i en ny ståtlig arena i Sundsvall i en ny hopslagen storkommun? Framtiden är oskriven.

Kanske tar alla drömmar slut redan senare i vår och klubben får ombildas och börja om i distriktets lägsta serie.

Jag, och ingen annan heller, kan i dag svara på vad som kommer att ske. Vi borde i alla fall hur som helst ha nått en slags slut- eller vändpunkt med de kommande förhandlingarna med kommun och bank. Det är nu eller aldrig.

Jag kan bara hoppas att vi som älskar klubben får drömma vidare.


Permalänk

Tankar om Sundsvalls A-lag och Timrås J20

Jag har sedan Timrå IK åkte ur SHL blivit mer intresserad av Hockeyettan som jag aldrig annars såg. Sedan hjälper det ju så klart till att matcher är tillgängliga att köpa på nätet. Jag hjälper nu även ST med webbsändningarna på Sundsvall Hockeys matcher.

Jag måste säga att av det jag sett är det en tydlig skillnad på den södra grundserien mot de övriga tre. Tempot och kvaliteten är högre i södra och spelmässigt närmare Hockeyallsvenskan. Jag såg också klart flest matcher från den serien. Nu har de slagit ihop södra med västra och norra med östra till två Allettor.

Jag har sett och kommenterat Sundsvalls tre senaste hemmamatcher och där var Piteå det lag som höll högst kvalitet av motståndarna. De var tämligen jämna med Sundsvall och hade spelare som jag fick upp ögonen för. Sundsvall har en tuff resa där de återkommande möter klart sämre lag. I helgens matcher (mot Visby/Roma och Wings HC) har Sundsvall, trots att de tagit full pott i dessa, haft som ovana att gå ner i motståndarnas tempo och fått svårt att skapa bra chanser långa stunder. I dag avgjorde Christoffer Kjaergaard med bara 40 sekunder kvar i 1-0 segern. Detta trots att man var klart bättre som lag än Wings.

Av alla f d Timråspelare i Sundsvall är det de mer rutinerade som klivit fram bäst. Mats Hansson är som lagkapten en majestätisk klippa i försvaret med bra puckkontroll och Magnus Åkerlund är alert och vass när han behöver. Jag tycker de två varit bäst i Sundsvall, allt som allt, i dessa tre matcher.

Sundsvall kommer få slåss med främst Huddinge om att vinna sin alletta och jag tror att man har bra chans. Vinner man den når man Kvalserien men där väntar också matcher som kommer vara på en tydligt högre spelmässig nivå.

Huruvida Sundsvall skulle klara det i dag är svårt att säga. Jag tycker offensiven främst väcker frågetecken. Sundsvall har tyngden, men har de farten och skickligheten som krävs? Jag tycker t ex en spelare som Mathias Månsson ser ganska trubbig och något långsam ut offensivt och är nu mer av en defensiv fältherre som vinner mycket närkamper. Detta samtidigt som mer kreativa spelare som Viktor Hertzberg och Markus Kinisjärvi haft det svårare att lysa i de senaste matcherna än när jag såg dem i höstas.

**

Jag har även tittat på Timrås J20 i dag. I går tänkte jag se premiärmatchen i efterhand men då jag såg att den slutat 8-7(!) till AIK valde jag att se Philadelphia-Boston i gårkväll istället.

Jag såg istället dagens match mot Södertälje i Södertälje. Jag såg ett Timrå som började lite slarvigt men som växte genom matchen och var klart bättre än sin motståndare rakt igenom. Timrå vann också med klara 6-2.

Timrå gick från att ha släppt in åtta mål till nu bara två men jag vill ändå tycka att defensiven var stundtals rätt slarvig även mot Södertälje. Däremot var offensiven härlig att skåda. I höstas spelade Timrå lite väl tillknäppt ibland men nu visade man upp en härlig offensiv. Timrå hade bra fart och kreativitet. Spelarna vågade mycket och lyckades med mycket.

Mest glad blev jag av att se Martin Mellberg (95). På det sätt han satte 1-1 visade han upp något jag tycker saknats hos honom tidigare, nämligen att bryta in med sin kraft och ta skott. Han har spelat lite för mycket på utsida och sökt pass tidigare. När han bryter in som nu ser han urstark ut. Han satte sedan 1-2 på straff också som om han inte gjort annat.

Med två mål och ett assist i går och senare ytterligare två assist i segern mot SSK leder han fortsättningsseriens poängliga efter första helgen med hela sju poäng på två matcher. Kedjekamraten Jonathan Dahlén är tvåa på sex poäng. Det skulle vara intressant att se Mellberg i A-laget när han har denna form och fortsätter han spela så här får de svårt att låta bli att testa honom igen.

Andra som var riktigt bra i dagens match var Tim Frölander (96), Filip Lander (95), Anton Nyström (96) och Marcus Sirén (97). Födelsedagsbarnet Adam Ohre (95) ordnade en rad bra räddningar också.

Målen av Timrå i matchen var snygga och efter Mellbergs mål gillade jag Filip Landers slagskottspassning till Anton Nyström i power play bäst. Nyström styrde in den i öppet mål.


Permalänk

Rankar och tänker inför J20-serierna

Under kvällen spelas den första matchen av J20:s Top 10-serie och redan i onsdags tjuvstartade fortsättningsserien med två matcher. Timrå kliver dock inte in förrän i morgon borta mot AIK.

Förutsättningarna för serierna är så vitt jag vet de samma som tidigare år. Det vill säga att alla lag i Top 10 går till slutspel tillsammans med de sex bästa i fortsättningsserien. Det i form av åttondelsfinaler i bäst av tre till att börja med. Två sista lagen i fortsättningsserien får kvala. SHL-lagen kan dock inte åka ur, även om de måste kvala.

I detta inlägg rankar jag lagen på förhand, vilket alltid är svårt eftersom det är mer vanligt att spelare som varit framgångsrika flyttas upp eller lånas ut och det är lite oklart hur bra trupper lagen kommer ställa upp med. Till rankingen tar jag ut en femma av spelare som jag tycker är extra intressanta att titta på. Det finns betydligt fler intressanta och kanske också mer talangfulla på sikt men jag har valt spelare som jag tror kan komma att spela mycket i J20 och utifrån hur bra de är på denna nivå främst.

Top 10:

Ranking:

1. Modo Hockey
2. Linköpings HC
3. Leksands IF
4. Djurgårdens IF
5. Färjestads BK
6. Örebro HK
7. Skellefteå AIK
8. VIK Västerås HK
9. HV71
10. Rögle BK

Kommentar: Modo är min guldfavorit. De har en enorm arsenal av spelare att flytta ner från A-laget men även tillräcklig bredd för att vinna även när många saknas. Jag tycker också att Linköping har ett starkt lag med många bra 95or och 96:or. Modo och Linköping vann sina serier under hösten och känns som ett troligt finalpar.

I övrigt så gillar jag Leksands spel rent taktiskt och tror de blir svårslagna. De har också bra spetsspelare och man är ett hårt jobbande lag. De lyfter jag gärna lite extra och jag lyfter också på Örebro som har imponerat på mig. De har en grym förstaformation av 95:or som Kenta Johansson inte ger speltid i A-laget samt en vass målvaktstalang i Daniel Marmenlind (97).

I botten riskerar nog regerande mästarna HV71 att hamna, de har inte samma vapen denna säsong. Jag tror också ett välkänt topplag som Skellefteå riskerar att hamna i botten. De har en grym backuppsättning men saknar lite spets framåt, anser jag. Västerås har möjlighet att skrälla om man använder alla spelare man har att tillgå.

Femma att hålla ögonen på:

Målvakt: Erik Källgren (96), Linköpings HC
- I mitt tycke ett alternativ till en av tre JVM-platser nästa år, trots att han inte spelat i juniorlandslaget. Storväxt målvakt som vann 16 av 19 starter under hösten.

Back: Jacob Andersson (95), Skellefteå AIK
- Tekniskt skicklig med bra blick och skott. Inte så stor men säker och dominant efter blå. Har en helt okej defensiv också. Producerar kontinuerligt bra med poäng.

Back: Gabriel Carlsson (97), Linköpings HC
- Skicklig defensivt med bra räckvidd och storlek (192 cm). Sett honom en hel del i U18-landslaget där han varit bland de bättre. Kommer säkerligen draftas till sommaren.

Forward: Rasmus Fyrpihl (95), Örebro HK
- Tuff med bra fart, energi och är rak i sin spelstil. Producerar mycket poäng, delar ut tunga tacklingar och vinner många närkamper. Borde ha en framtid i senioreliten.

Forward: Joel Eriksson Ek (97), Färjestads BK
- Måltjuv som inte behöver mycket för att skapa bra chanser. Bra fart och bra på att vinna lösa puckar. Gjorde 18 mål på 23 matcher i höst och spelar även en del med A-laget redan.

Forward: Linus Sandin (96), Modo Hockey
- Tekniker som klarar att utföra nummer ur den högre tekniska skolan. Kan göra otroligt sevärda mål emellanåt. Högerfattad, avig och ganska orädd i spelet.

Fortsättningsserien:

Ranking:

1. Frölunda HC
2. Brynäs IF
3. Timrå IK
4. Luleå HF
5. AIK
6. Södertälje SK
———————-
7. IF Malmö Redhawks
8. Växjö Lakers
———————-
9. Mora IK
10. Tingsryds AIF

Kommentar: Frölunda är en överraskning att de är här då de har landslagsspelare från varje kull i stort sett, även JVM-spelare i sitt lag. De borde kunna vinna den här serien, även utan att få allt att stämma.

Bakom tror jag att Brynäs tar sig ett lyft efter en svag höst där de tidigt spelade bort sig från Top 10. Timrå borde definitivt tillhöra ett av de lagen som med viss marginal tar sig till slutspel om man får det att stämma. Hösten var dock något ojämn men man slutade bäst av norrlagen till denna serie. Timrå är dessutom ganska täta bakåt.

Luleå kom sist förra säsongen och har inte fått någon imponerande utväxling på sina 96:or och 97:or än, anser jag. Det är snarare så att 98:an Tim Söderlund är den som klivit fram mest av det jag sett. Luleå har dock mycket kvalitet i sitt lag och borde kunna ta sig till slutspel.

Under dessa fyra känner jag att det är mer öppet om kval- och slutspelsplatser. AIK har bra spets och är de jag tror mest på av dessa. Jag har sedan försökt titta hur de övriga lagen gick i grundserien för att ranka dem. Min känsla är dock att det åter blir Mora och Tingsryd som tvingas kvala sig kvar.

Femma att hålla ögonen på:

Målvakt: Adam Ohre (95), Timrå IK
- Har tagit stort kliv i vinter tillsammans med båda kollegorna Johan Lantz (95) och Daniel Christmansson (96). Timrå har det väl ställt på målvaktssidan. Då Lantz just nu är mest i A-laget valde jag här att ta med Ohre. Tät och spelsmart med bra lugn och jämnhet i sitt spel.

Back: Lucas Carlsson (97), Brynäs IF
- Tuff, rörlig och med ett riktigt bra skott. Har redan varit uppe en del med A-laget i Brynäs och där fått beröm för sitt spel men inte så mycket speltid ännu.

Back: Alexander Andersson (98), Växjö Lakers
- Har redan som 16-åring varit toppback i J20-laget och gjort bra ifrån sig i kullens landslag. Jag behöver se honom mer men han beskrivs snabb, smart och allroundkunnig.

Forward: Pierre Engvall (96), Frölunda HC
- Klart underhållande forward med bra storlek (194 cm). Har bra fart och teknik samt producerar bra. Draftad av Toronto i somras. Ej lyckats riktigt på seniornivå ännu.

Forward: Jonathan Dahlén (97), Timrå IK
- Har verkligen varit en frisk fläkt i Timrå. Smart, teknisk och offensivt skicklig. Jobbar hårt också. Timrås bästa målskytt redan som 16-åring under hösten.

Forward: Alexander Nylander (98), AIK
- Williams lillebror som är kusligt lik sin bror i stilen. Högerfattad och teknisk forward som varit ledande i både landslag och J20-lag. Debuterat i A-laget.