Permalänk

Juniorkalendern – Lucka 20: Zetterberg

December. Jag tänkte fira det med att skriva lite kort om en f d juniorspelare i klubben. Varje dag väljer jag en f d hockeygymnasist som under sina juniorår satte avtryck på mig. Det är så klart många fler än 24 stycken som gjort det men jag väljer ut några särskilda, ca en för varje dag, rättare sagt.

Till lucka 20 har jag valt:

Henrik Zetterberg (f. 80)

Position: Forward
På hockeygymnasiet: 96-99
Meriter: Stanley Cup, OS-guld, VM-guld, Conn Smythe Trophy m m.
I dag: Lagkapten i Detroit Red Wings och en av världens bästa spelare.

Kommentar: Av alla spelare som tagit på sig en Timråtröja finns det ingen jag uppskattat mer än Henrik ”Zäta” Zetterberg. Det är jag inte ensam om så klart. Åtminstone inte från min generation. Han är en spelare man skulle kunna skriva en bok om och pålästa har bra koll på hans tid på hockeygymnasiet. Här tänker jag berätta hur jag minns den.

När han kom till Hockeygymnasiet hade Timrå IK inte ens ett J20-lag i SuperElit och A-laget hade inte varit nära Elitserien på över ett decennium. Första året blev säsongen då Zäta gick från talang till supertalang sett med Timråögon. Han var inte med något juniorlandslag men var framstående i J20-laget. Sundsvall arrangerade Ungdoms-OS där Sveriges U17-landslag tog silver men Zäta kom inte med till den turneringen. Utifrån att den gick i Sundsvall fick han däremot vara med på ett läger veckan innan och var då bästa spelare enligt dåvarande förbundskapten. Det var dock för sent att anmäla honom till turneringen.

J20-laget lyckades ta klivet upp i SuperElit och hösten efter fick den 16-årige Zetterberg debutera i Timrås A-lag. Han var då en liten men superkvick offensiv forward som kunde snurra upp tröga A-lagsbackar på läktaren men vägde lätt. Han var underhållande att titta på men gjorde bara några enstaka poäng. Han tog sig däremot in i U18-landslaget och var med och vann JEM-guld (Spelades ej VM då).

Nästa säsong, det sista som gymnasist, var han ordinarie i Timrås A-lag och började producera också. Han spelade fortsatt ytter och det var tekniken och spelsinnet som stack ut medan han fortsatt kunde försvinna i spelet p g a att han var lätt i kroppen. När det efter jul blev tuffare matcher i Superallsvenskan gjorde han bara fyra poäng på 14 matcher. I playoff spelade han dock i den bästa kedjan med Peter Gerhardsson som center och Robert Nordberg på den andra kanten. Timrå åkte dock ur mot Mora och missade Kvalserien, detta trots ett bra lag.

Inför nästa säsong uppvaktades ”Zäta” av elitserieklubbar. Jag vill minnas att Brynäs låg hårdast på men Zäta tackade nej p g a militärtjänstgöring i Sollefteå. Under sommaren draftades han överraskande av Detroit i sjunde rundan. Kvar i Timrå blev sista året som junior blev en makalös succé. Det började med att han klev in som center i A-laget. Under försäsongen var han dominant och det fortsatte när säsongen startade. Han var Timrås bästa spelare. Framför allt hade han inte längre samma problem med fysiken utan blev inbrytningsstark med sin fina balans.

Säsongen innan hade Zäta petats ur JVM-laget men sista junioråret var han given. Han var för den stora publiken okänd innan JVM men klev fram som Sveriges bästa forward under turneringen. Den gick på hemmaplan och sändes för en gångs skull (på den tiden) i TV.

Timrå IK:s A-lag gick som tåget under våren och vann allt. I Kvalserien var Henrik Zetterberg tungan på vågen under de bästa dagarna jag upplevt som supporter. Efter darriga 2-1 mot Södertälje i första matchen blev det hela 5-0 borta mot elitserielaget Västerås i den andra. Zäta gjorde 1+1 i Västerås. De sjukaste matcherna skulle dock komma.

Nästa elitserieklubb i den Kvalserien, Linköping, kom till Timrå i omgång tre. Zäta bröt in med pucken på mål och juniorkollegan Christian Söderström tryckte in returen för 1-0. Linköping vände och hade 1-2. I fem mot tre i slutet av andra perioden smällde Zäta upp ett slagskott till 2-2. Mitt i den tredje perioden kom Zäta in med fart, snurrade upp både back och målvakt till 3-2. Senare satte han 4-2 i power play på ett direktskott på pass från Anders Huss. Alltså tre mål och en assist av Zäta.

I matchen efter kom Björklöven till Timrå. Det blev ny Zäta-succé. Han gjorde två läckra mål och två läckra assist i matchen som slutade 5-2. I femte omgången blev det två Zäta-mål när Nyköping besegrades på bortais. Timrå vann också den sjätte matchen i Södertälje men förlorade sedan tre raka och var tvingade att vinna mot avsågade Nyköping i sista matchen för att gå upp. Det blev en klar seger, 4-0 där Zäta satte sista målet och vann Kvalseriens mål- och poängliga.

Varenda elitserieklubb var så klart intresserade av Zäta nu och Modo låg hårdast på, men Zäta stannade. Med Zäta som ledande spelare i laget kunde Timrå klara sig kvar i Elitserien de två första säsongerna, trots inte överdrivet starka lag. Med det kunde man sedermera etablera sig i serien. Zäta tog plats i Tre Kronor, gjorde drömmål i första landskampen, tog plats i VM-laget, lekte hem ett Sweden Hockey Games (fyra mål i finalen mot Finland), tog plats i OS-truppen, vann Guldpucken och skrev NHL-kontrakt med Detroit där han ännu är kvar. Vi Timråsupportrar fick se honom vinna Elitseriens poängliga under lockout-säsongen 04/05 senare också.

Zäta har under sina år i Detroit vunnit Stanley Cup (där han avgjorde sista matchen och blev slutspelets MVP) samt vunnit både VM och OS. I OS-finalen gjorde han mål och assist och var Sveriges bästa spelare på isen. Sedan några år tillbaka är han lagkapten i Detroit. Han är helt enkelt en av de bästa svenska hockeyspelarna genom tiderna.


Permalänk

Juniorkalendern – Lucka 19: Öhrn

December. Jag tänkte fira det med att skriva lite kort om en f d juniorspelare i klubben. Varje dag väljer jag en f d hockeygymnasist som under sina juniorår satte avtryck på mig. Det är så klart många fler än 24 stycken som gjort det men jag väljer ut några särskilda, ca en för varje dag, rättare sagt.

Till lucka 19 har jag valt:

Daniel Öhrn (f. 93)

Position: Forward
På hockeygymnasiet: 09-12
Meriter: -
I dag: I Timrå IK:s A-lag.

Kommentar: Daniel Öhrn har enbart reprensterat en klubb under hela sitt hockeyliv och det är Timrå IK. Han var den bästa spelaren i sin pojklagskull och jag hörde talas om honom innan han började på hockeygymnasiet. Detta också tack vare att hans storebror, Tobias, gick på hockeygymnasiet och spelade alla juniorår i klubben.

Daniel har alltid haft uttryck för en slags vinnarskalle i spel. Han har inte varit bästa kompis med domare och var tidigt en av deras starkaste kritiker på isen. Under första året på hockeygymnasiet växte han fort fram som en av flera duktiga 93:or. Han jobbade hårt samtidigt som han hade bra teknik och producerade. Han lyfte sig dessutom mer i tuffa matcher än enkla matcher.

Han har aldrig gjort en juniorlandskamp men har alltid känts som han varit nära. I enskilda matcher kan det ha varit svårt att se vad som t ex gjort Jeremy Boyce eller Anton Wedin kontinuerligt uttagna men inte Daniel Öhrn. Hur som helst så klev han in och var en av de bättre J20-spelarna redan i J18-ålder och sista året på hockeygym kom debuten i A-laget.

Jag minns inte om det var första ombytta matchen i Elitserien men jag minns i alla fall att han gjorde mål och att han gjorde det iklädd den då nyligt sparkade Ilkka Pikkarainens tröja #63. Målet var en reducering i en avgjord match under den uppgivna delen av säsongen 11/12. Den säsongen gjorde Öhrn imponerande 38 poäng i J20-laget.

Säsongen efter varvade Öhrn dominanta insatser i J20 men spel i Elitserien. I J20 kunde han enskilt dominera matcher och öste in poäng (38 poäng på 32 matcher) medan han i Elitserien inte riktigt var redo att ta stor plats. Han följde sedan med ner i Hockeyallsvenskan där han spelar ännu spelar i sin moderklubb och letar efter genombrott och identitet i spelet.


Permalänk

Juniorkalendern – Lucka 16-18

December. Jag tänkte fira det med att skriva lite kort om en f d juniorspelare i klubben. Varje dag väljer jag en f d hockeygymnasist som under sina juniorår satte avtryck på mig. Det är så klart många fler än 24 stycken som gjort det men jag väljer ut några särskilda, ca en för varje dag, rättare sagt.

Till lucka 16 har jag valt:

Ludvig Nilsson (f. 94)

Position: Forward
På hockeygymnasiet: 10-13
Meriter: U18VM-silver.
I dag: I Timrå IK:s A-lag.

Kommentar: Ludvig Nilsson är en av många Huddingekillar som kommit till Timrå och gjort succé. I Timrå tog han en stor roll tidigt och stack ut med sin kombination av storlek och bra skridskoåkning. Timrå hade innan Ludvig kom under lång tid haft bekymmer att hitta just den kombnationen. Ofta var de stora juniorspelarna inte tillräckligt skickliga medan de skickliga juniorspelarna ofta var för små. Här fick man dock hela paketet.

Under sitt första år var han en av de ledande spelarna i J18-laget. Jag kom också ihåg då jag såg honom under Timrås sommarhockeyskola som ledare hur han verkligen klev fram och pushade de unga spelarna och visade att han var en karaktär med mycket driv i. Under den andra säsongen klev han fram i J20-laget som en av de bästa spelarna där och tog sig även in i U18-landslaget. Detta av en kille som inte fått spela TV-Pucken bara två år tidigare.

Det blev U18-VM där Sverige gick till final. Ludvig spelade i fjärdeformationen. I finalen blev dock USA för svåra och som vann med hela 7-0. 94:orna är en fantastisk amerikansk årgång för övrigt. Därefter blev det A-lagskontrakt, dock med minimal speltid första säsongen men sedan helt ordinarie den andra säsongen, hans sista som junior. Då kom han också med i Sveriges JVM-trupp men petades som sista spelare på plats under turneringen.

Ludvig var med och förde J18-laget till semifinalspel och var med i det J20-lag som kom trea i Top 10. En match jag aldrig glömmer var när Timrå slog Brynäs hemma i J20 med 4-3 och Ludvig gjorde alla lagets fyra mål. I Timrås A-lag ser han ut att han tagit ytterligare ett steg den här säsongen och har absolut potential att bli en SHL-spelare med tiden, främst kanske som rollspelare eller tredjelänk i en bra kedja.

Till lucka 17 har jag valt:

Andreas Öhgren (f. 75)

Position: Forward
På hockeygymnasiet: 91-94
Meriter: -
I dag: Personlig tränare, bl a till svenska NHL-spelare.

Kommentar: Jag ska inte påstå att jag kommer ihåg sådär jättemånga spelmässiga sekvenser med Andreas Öhgren men jag minns att han var den kanske mest profilerade spelaren ur en ganska bra kull, 75:orna.

Öhgren var en stjärna i TV-Pucken och avgjorde bl a med en straff i förlägningen mot Blekinge för laget att ta sig till kvartsfinal där det blev övertidsförlust mot ett starkt Ångermanland. Redan under sitt första år på hockeygymnasiet var han uppe och spelade med A-laget någon match, men tog inte riktig plats förrän det tredje året.

Det blev fyra hela säsonger med Timrå IK:s A-lag men han tog aldrig riktigt klivet till att bli någon ledande spelare. Däremot är han med och spelar gitarr i låten ”Vi heter Timrå IK” från 1995.

Han lämnade Timrå IK innan den riktiga satsningen mot Elitserien började. Han gick till Hammarby där han under den andra säsongen fick ryggproblem och lade av redan som 24-åring. Efter karriären blev han personlig tränare och jobbar nu mycket med skadeförebyggande träning där han hjälpt många kända hockeyspelare. Han har även bedrivit fysträning med NHL-svenskar under somrarna.

Till lucka 18 har jag valt:

Anton Wedin (f. 93)

Position: Forward.
På hockeygymnasiet: 09-12
Meriter: U18VM-silver.
I dag: I Timrå IK:s A-lag.

Kommentar: Anton Wedin tog sig in i Timrås J18-lag redan innan hockeygymnasiet och han fick han också chansen i U16-landslaget den säsongen. Sundsvallsprodukten ”Wedda” var en inbrytningsstark forward med bra teknik men som kanske inte alltid jobbade stenhårt hemåt som ung.

På hockeygymnasiet var han en bra J18-spelare och delaktig i både det lag som spelade kvartsfinal i SM 2010 och semifinal 2011. Anton har också två hockeyspelande storebröder varav den ena, Niclas, spelat en säsong i Timrås J20. Anton klev in i J20-laget under sitt andra år och tog sig då också tillbaka in i sin kulls landslag lagom till VM i slutet av säsongen där det blev silver och finalförlust mot USA.

Den tredje säsongen på hockegymnasiet var han en ledande J20-spelare och tog sig in att debutera i Elitserien och gjorde även allsvenska matcher med Sundsvall. Sista året som junior var han stor dominant i J20 och kunde själv ta över matcher fullständigt då. Det var som om han hade magnet till pucken i sin klubba. Pucken följde alltid hans väg. Det ledde till en chans med U20-landslaget i turneringen innan JVM men i sluttruppen kom han aldrig med. Istället blev det allt mer elitseriespel.

Jag minns främst en match hemma mot Skellefteå då han satte två mål och var dominant i spelet. Det ena målet var ett riktigt drömmål dessutom. Han följde sedan med A-laget ner i Hockeyallsvenskan och kämpar nu med att ta nästa steg även på seniornivå. Arbetsinsatsen under matcher har utvecklats mycket medan han på seniornivå är lite för ojämn i produktionen ännu.


Permalänk

Timrå tog chansen att kunna ta sig tillbaka

Timrå IK – HC Vita Hästen 4 – 1

Mål: 1-0 Andreé Hult 5 (Nyström 1, Jo Westin 8) 02:39, 1-1 PP1 Adam Schmidt 10 (Amnér 10, Eriksson 21) 26:03, 2-1 PP1 Anton Wedin 7 (Hallin 4, Berglund 9) 37:57, 3-1 John Westin 7 (Hult 10, L Nilsson 12) 43:51, 4-1 PP1 Emil Pettersson 9 (J Persson 10) 59:53 ENG

Skott: 38 – 34

Jag tror inte man kan överdriva hur värdefull den här segern var för Timrå i det här läget. En ny förlust hade inneburit julvila med sex poäng att hämta in för att komma upp på säker mark. Nu har man bara tre poäng upp och Södertälje, Asplöven och Björklöven som närmaste motståndare.

Nu har Timrå IK verkligen gett sig själva en chans att snabbt kunna hämta in de andra lagen.

Matchen i sig var en välförtjänt seger som grundlades med ett mycket bra målvaktsspel från Adam Reideborn som knappt hade ett tveksamt ingripande på hela matchen. Smidig, säker och snabb. Det här kan ha varit den stabilaste målvaktsinsatsen i Timrå sedan man kom ner i Hockeyallsvenskan. Mycket imponerande. Hade han bara haft några fler klara lägen mot sig med räddning hade det varit högsta betyg.

För Timrå hade en något tveksam första period. Den var jämn spelmässigt och Timrå hade kanske någon fler het chans och man gjorde det enda målet. Det var dock under en episod av perioden som Timrå körde fast i mittzon gång på gång där Vita Hästen såg tunga ut och vände bra på Timrås tapp.

Timrås mål gjordes för övrigt av Andreé Hult. Frågan inför matchen var hur han kunde visa att han tagit sin petning. Att då göra mål första gången han rör pucken är en ganska bra inledande ståndpunkt. Han slog till direkt på kanonläge nära mål efter bra initiativ av John Westin och en fin dropp av Erik Nyström. Den kedjan var riktigt bra och känns som en potentiell andraformation sett till hur de spelade i dag.

I den andra perioden får Vita Hästen två tidiga power play och utnyttjar det andra. Ett kanonskott i krysset bakom en skymd Reideborn av Viktor Amnér som påstås ha styrt på Adam Schmidt dessutom.

Här avgörs sedan matchen. Den gör det genom att Timrå svarar på målet genom att ta över spelet och dominera resten av perioden. Timrå sökte många gånger bra lägen och tog inte alltid första bästa skottläge men skickade ändå iväg 19 skott på mål i den andra perioden.

Tyvärr var det något ineffektivt, men till slut, i power play, så kom utdelningen. Åter hade Andreé Hult ett finger i spelet. Han tog ett oväntat skott som rörde till det för Vita Hästen. Emil Berglund kunde sedan sätta upp Per Hallin på blå som skjuter direkt och Anton Wedin ”Sonnenberg”-styr upp den i krysset på volley.

I den tredje perioden har Timrå bra koll och efter avklarat power play vinner Ludvig Nilsson innanför blå och skickar iväg Andreé Hult och John Westin på en två mot en. Westin gör sig tidigt redo för skott och när Hult spelar över avslutar Westin blixtsnabbt och pucken kan gå in fastän den går in nästan mitt i målet.

I slutet av matchen får Vita Hästen möjlighet att trycka på i sex mot fyra men ett utmärkt box play håller de klara chanserna borta och det slutar med att Emil Pettersson gör 4-1 i tom bur.

Sammantaget en väl genomförd match som man vinner klart välförtjänt.

Nu väntar uppehåll i elva dagar med julfirande etc. För Timrå väntar hårt jobb också. Utifrån de matcher som väntar efter uppehållet behöver Timrå göra allt bättre för att komma in till spel med bättre form än senast efter uppehåll.

Även Kent Norberg har en del jobb att göra den här veckan. Vi såg i dag vikten av att ha en bra målvakt i kassen och vilken trygghet det gav. Reideborn var dessutom bra på att sätta igång spelet. Huruvida det går att trolla fram en så bra målvakt så här dags utan pengar är kanske inte troligt, men att starta efter jul med Mika Norja är inget jag tror på.

Betyg på Timrås spel (1-5):

Offensiv: 3
- Bra vilja och en okej förmåga att ta sig och vinna kampen framför mål. Det kändes avgörande att Timrå återkommande kunde ta sig in och hota nära mål, även om det inte alltid lyckades.

Defensiv: 4
- En del slarv i första perioden men man hjälpte varandra bra och det var ytterst få, om ens någon, två mot en eller tre mot två som man släppt till för många tidigare. Det kändes lugnt i den tredje perioden.

Power play: 3
- Två mål i spelformen men den andra kom i tom bur i slutsekunderna och räknas inte på samma sätt. Timrå skapade dock en del farligheter även om det långa stunder fanns mer att begära i detta spel. Målet var snyggt.

Box play: 4
- Mötte ett bra PP och målet var kanske inte så mycket att göra åt då det var ett väldigt bra skott. Kanske att man kunna varit med bättre framför mål i den situationen. Annars bra aggressivitet och i slutet stod man utmärkt i skott- och passningslinje under sex mot fyra.

Spelarbetyg:

Istid inom parantes

5: Ingen.

4: Adam Reideborn (33 av 34), Emil Pettersson (17:12), Andreé Hult (13:37), Erik Nyström (10:41) och John Westin (09:34).

3: Johan Persson (18:34), Jens Westin (18:49), Andreas Borgman (17:02), Anton Wedin (13:22), Didrik Strömberg (17:37), Emil Berglund (12:24) och Andreas Molinder (23:01).

2: Mattias Nilsson (21:08), Ludvig Nilsson (15:04), Albin Runesson (16:50), Robin Persson (20:48), Daniel Öhrn (12:35), Per Hallin (16:05) och Oscar Johansson (14:00).

1: Ingen.

Övriga: Mika Norja (Back-up), Jeremy Boyce (02:04) och Calle Åsell (00:00).

Stämning (1-5): 2

- 2425 är inte det man ser när man tittar runt. Då såg det glest ut. Klacken gjorde dock ett litet lyft från senast hemma och totalt får man ett godkänt betyg sett utifrån allsvensk klass. Några för långa tysta sekvenser och för få stunder med riktigt bra tryck för ett bra betyg.


Permalänk

Förändringar på gång, viktig match i kväll

http://www.st.nu/ishockey/hockeyallsvenskan/jimmie-jansson-lamnar-timra

Jimmie Jansson lämnar Timrå IK. Det låter som en början av fler förändringar som är på gång i Timrå IK.

Att Jimmie lämnar tycker jag är tråkigt, speciellt om det är så att det beror på att han inte trivdes här. Detta trots att han t ex spelar under samma tränare som förra säsongen. Nu tolkar jag dock det han säger i artikeln som att det är flera faktorer som påverkat detta och hade hockeyn gått bättre, både för honom och laget, så hade han nog inte lämnat.

Jag vet inte hur drivande Timrå varit i detta men om en spelare som just nu inte platsar i laget vill lämna så står man ju så klart inte i vägen.

Hur som helst så hade jag, som jag varit inne på i söndags, hoppats att han hade kämpat sig kvar och inte valt en enkel väg ut och åka till kompisar till Småland. Jag tror nämligen på honom på sikt och hade gärna sett Timrå förlänga med honom om han var villig att jobba hårt. Nu är karriären inte körd bara för att man åker till Västervik och jag önskar honom lycka till.

Att detta talar för att fler förändringar är på gång är ju helt enkelt för att man nu bara har fem spelbara backar på kontrakt och ett lån.

**

I kväll spelas den sista omgången innan uppehållet. Matchen i sig är superviktig för Timrå. Just nu gör tre poäng stor skillnad för Timrå inför uppehållet, framför allt mentalt av att bara titta på tabellen. En seger ger troligen tre poäng till säker mark medan förlust ger minst sex.

Jag skrev senast att jag ville att Johan Lantz ska få stå från start men det sägs att Adam Reideborn kommer lånas in igen. Det är i så fall en fin gest av Modo Hockey. Adam stod nämligen i lördags och vann matchen åt Modo i Linköping där han tog 31 av 32 skott. Jag tycker han spelat bättre än Tre Kronors Linus Ullmark gör i Modo.

Inget ont om Johan Lantz men det är klart att Reideborn skulle ge ett lyft inför denna viktiga match. Jag har dock inte hittat någon styrkt officiell kommentar på att Reideborn står i dag.

Gällande att möta just Vita Hästen så finns det goda chanser till seger för Timrå IK. Det är dock ingen lätt match och har man åkt i deras fälla två gånger tidigare denna säsong.

Vita Hästen är ett kontringsstarkt och effektivt lag. Ett sådant typ av motstånd som Timrå inte gillar att möta. De är dock inga övermän på pappret. Ser man bara till att spela fysiskt på deras backar och viktigast av allt att slå dem på insidan. D v s att spelarna har drivet och förmågan att ta in puck och kroppar framför mål och vinna kampen där.

Vita Hästen vill däremot att Timrå ska åka runt finlira på utsidan, ta skott utifrån för dem sedan att ställa om snabbt när de vinner pucken. Så som Timrå backcheckat senaste 13 omgångarna blir det i så fall en jobbig kväll.

Andreé Hult är tillbaka i laget. Jag såg honom träna själv i söndags och i alla fall då spelsugen ut. Det ska bli intressant att se hur han tagit petningarna i sitt sätt att spela i kväll.

Jag tror på seger.


Permalänk

Juniorkalendern – Lucka 15: Owuya

December. Jag tänkte fira det med att skriva lite kort om en f d juniorspelare i klubben. Varje dag väljer jag en f d hockeygymnasist som under sina juniorår satte avtryck på mig. Det är så klart många fler än 24 stycken som gjort det men jag väljer ut några särskilda, ca en för varje dag, rättare sagt.

Till lucka 15 har jag valt:

Sebastian Owuya (f. 91)

Position: Back
På hockeygymnasiet: 07-10
Meriter: NHL-draftad av Atlanta Thrashers (Nuvarande Winnipeg Jets)
I dag: Spelar i Sundsvall Hockey.

Kommentar: Min bild av Sebastian Owuya som Timråjunior är en spelare med en något ovanlig kurva under sin tid i klubben. Han började lovande men såg sedan mest kantig ut för att sedan gå som raket fram tredje året. Han kom från Djurgården men kunde spela TV-Pucken för Medelpad utifrån dåvarande regelverk.

Den första säsongen blev inte särskilt lyckad för laget då man missade J18 Allsvenskan och fick spela i J18 Elit en hel säsong. På den tiden fick man ingen ny chans att ta sig in till slutspel heller utan de hade efter missad allsvensk plats före jul ingenting att spela för på resten av säsongen. På våren spelade man i en serie där man var överlägsna och tog maximala poäng, d v s 18 raka trepoängare, utan att kunna vinna något på det. Inte direkt optimalt för utveckling. Owuya såg dock intressant ut, stor back med bra förstapass.

Den andra säsongen såg man som lag i alla fall till att ta sig vidare till J18 Allsvenskan men min åsikt om Owuya var att han inte lyckades ta nästa steg och såg väldigt kantig ut. Hans insatser var minst sagt ojämna och spelade ofta för svårt. Han spelade näst intill enbart med J18-laget och hade bara någon enstaka match uppe i J20.

Det tredje och sista året klev han dock fram som en av de bästa spelarna i J20-laget. Han var riktigt solid med sitt tuffa defensiva backspel. Spelade nu enklare. Stor och stark vann han det mesta framför mål och var stabil i position och bedömningar. Detta ledde till A-lagsdebut i Elitserien, landslagsspel med U19-landslaget och under sommaren draftade Atlanta honom. Han valde också då att lämna Timrå för spel i den kanadensiska juniorligan.

Han slog sig aldrig in i någon högre liga i Nordamerika och i Sverige har han hittills enbart spelat division 1-hockey som senior. Jag kan tycka när jag ser honom nu att tendensen från juniortiden är likartad. Ibland intressant, ibland kantig och slarvig men även ibland tuff, enkel och stabil. Kan han hitta det sistnämnda mer frekvent är det en spetsegenskap som kan ge plats på högre nivå.


Permalänk

J20 avslutade på bästa sätt

J20: Timrå IK – Skellefteå AIK 3 – 1

Mål: 1-0 Anton Nyström 5 (Mellberg 17) 16:49, 2-0 Marcus Sirén 8 (Jansson 1, Brändström 6) 28:24, 2-1 Petter Mäkitalo 8 (Stenlund Ädelgran 5, Andersson 17) 48:32, 3-1 Marucs Sirén 9 (Dahlén 11) 59:32 ENG

Skott:  41 – 20

I den sista omgången av SuperElit norra tog Timrå emot Skellefteå. Matchen saknade betydelse till den grad att det redan var klart vilka lag som tar sig till Top 10. Skellefteå är ett av dessa medan Timrå missar och får spela fortsättningsserien.

Timrå avslutade dock bra med att ta full pott hemma, både i går och i dag. I går slogs Luleå med 3-2 efter sent avgörande mål av Jonathan Dahlén (97).

Dahlén var en av lagets bästa spelare även i dag. Han är kul att se utifrån hur duktig han är att vinna puck överallt på banan. Väldigt smart och läser spelet bra. Dessutom klev han fram och täckte flera skott också. Trots att han ännu inte fyllt 17 år är han nog den forward jag känner är närmast att ta sig in i A-laget just nu.

I dag var flera bra i Timrå. Anton Nyström (96) satte 1-0 på ett friläge och vann mycket lösa puckar. Marcus Sirén (97) blev tvåmålskytt. Det första var ett välplacerat friläge och det andra var aldrig inne men eftersom han var fri med tomt mål och blev otillåtet hakad dömdes mål. I övrigt imponerande också Marcus Hardegård (97), Andreas Modin (96) och Martin Mellberg (95) under matchen. Daniel Christmansson (96) gör en bra match i kassen också.

Med för dagen var också Jimmie Jansson (94) från A-laget. Han gjorde assist på 2-0 och skulle nog haft assist på 1-0 också. Han stod för fina offensiva initiativ och läckerheter men jag tycker inte han kom närmare en plats i A-laget med sin insats. Han tar fortfarande en del mindre bra beslut i egen zon och eftersom han själv kan uttrycka tydligt att han vill förbättra sin defensiv blir jag förvånad över att han inte agerar med mer beslutsamhet i egen zon. Han blir lätt passiv och hamnar i ”följa John”-spel. Han har en hel del att jobba med men är ändå fortfarande en spelare jag tror på, på sikt.

Timrå dominerade den här matchen från start till slut. Den enda anledningen till att den blev jämn målmässigt var ett storartat målvaktsspel av Skellefteås Jesper Eriksson (96) i mål. Timrå måste ha missat sex-sju rena frilägen. Timrå spelade väldigt bra i mittzon och läste Skellefteås uppspel, gång på gång. I anfallszon jobbade Timrå stenhårt och hjälpte varandra bra.

Det här Timrålaget borde ha en god chans att gå till SM-slutspel, vilket de sex bästa lagen i fortsättningsserien gör. Det som är extra kul är att många av de som tar för sig bäst, match efter match, är från 97-kullen. D v s fortfarande J18-spelare i ålder.


Permalänk

Juniorkalendern – Lucka 12-14:

December. Jag tänkte fira det med att skriva lite kort om en f d juniorspelare i klubben. Varje dag väljer jag en f d hockeygymnasist som under sina juniorår satte avtryck på mig. Det är så klart många fler än 24 stycken som gjort det men jag väljer ut några särskilda, ca en för varje dag, rättare sagt.

Till lucka 12 har jag valt:

Fredrik Mannström (f. 82)

Position: Back
På hockeygymnasiet: 98-01
Meriter: -
I dag: Gör sin åttonde raka säsong med Sundsvall Hockeys A-lag.

Kommentar: Jag har redan skrivit om hans kusin, Christian Söderström. Fredrik var tidigt en spännande och spelskicklig backtalang som kom med i sin kulls landslag. Fredrik är också en av få som spelat i J20-laget redan innan han började gymnasiet.

Under sitt andra år på hockeygymnasiet flyttades han upp i A-lagstruppen på ett treårs-kontrakt. Den säsongen blev det sporadiska inhopp. Jag minns bl a att han kom in vid ställningen 11-0 hemma mot Troja/Ljungby och slog olyckligt en indian till reducering 11-1. Timrå IK hade ett starkt allsvenskt lag och tog klivet upp i Elitserien det året.

Nästa säsong blev tyngre för Mannström. Han var inte redo för elitseriespel och det var infekterat mellan Timrå och Sundsvall så när Timrå lånade ut talanger fick de gå ner i division 1 och spela med AIK Härnösand. Det i sig gjorde förvisso att Härnösand gjorde en makalös säsong och spelade faktiskt Kvalserien om att gå upp i Allsvenskan.

Mannström spelade sin sista säsong i Timrå IK med Arboga som då var allsvenska. Han blev sedan kvar där i tre säsonger och var vid något tillfälle på väg in i Leksands lag. Efter en sväng till Norge har han kommit tillbaka till Medelpad och blivit inventarier och profil i Sundsvall Hockey.

Till lucka 13 har jag valt:

Sean-Michel Sunnqvist (f. 90)

Position: Back
På hockeygymnasiet: 06-09
Meriter: -
I dag: Spelar sin andra allsvenska säsong, nu i Vita Hästen.

Kommentar: Back som verkligen stack ut under sina år på hockeygymnasiet. Timrå hade ganska dåliga kullar där så det blev inga direkt framskjutna placeringar i vare sig J18 eller J20 under ”Micha”s år i klubben. Första säsongen var man förvisso i kvartsfinal med J18.

Micha var en briljant tekniker som likt Bo ”Bulla” Berggren på sin tid kunde fullständigt göra bort forwards vid offensiva blå. Micha hade bra räckvidd och tyngd också. Under sitt sista år på hockeygymnasiet debuterade han i A-laget och säsongen efter spelade han 20-talet matcher med A-laget i Elitserien och gjorde helt okej ifrån sig. Hans smartness med pucken plus några fina tacklingar stod ut då.

Sista säsongen i klubben vann han också interna poängligan i J20-laget som back. Efter juniortiden fick han inget A-lagskontrakt i Elitserien utan hamnade i division 1 där han utvecklades bra, gjorde mycket poäng och blev inför förra säsongen värvad till BIK Karlskoga och denna säsong till Vita Hästen.

Till lucka 14 har jag valt:

Emil Pettersson (f. 94)

Position: Forward
På hockeygymnasiet: 10-13
Meriter: Draftad av Nashville Predators.
I dag: Gör sin andra säsong i Timrå IK:s A-lag och leder interna poängligan.

Kommentar: Underbar tekniker från Ånge som tagit fina steg för varje säsong. Var kanske inte den som stack ut mest under sitt första år, även om han producerade bra i J18-laget. Det var ett starkt J18-lag som tog sig ända till semifinal i SM för övrigt och som hade flera spelare som nu återfinns i klubbens A-lag.

Då Emil verkligen särskiljde sig som en speciell talang anser jag var under hans andra säsong på hockeygymnasiet. Då kom de här genomåkningarna, snirklandet och puckdominansen vi ser i dag fram. Han spelade då en del med J20-laget men mest i J18 fortfarande.

Det tredje året började han i skuggan av spelare som Anton Wedin och Daniel Öhrn men klev fram och var en av hela J20-ligans mest sevärda spelare. Han gjorde imponerande 44 poäng i Timrås lag som slutade trea i Top 10-serien. Mot slutet av säsongen kom också den riktiga A-lagsdebuten. Timrå hade ramlat ur Elitserien och Emil fick spela de två sista matcherna. Jag minns mest hemmamatchen mot Västerås då han var bäst på isen.

Den sommaren valde Nashville honom i draften och under hösten fick han första gången prova j-landslagsspel. Det blev två solomål på tre matcher men inget mer förtroende senare under säsongen. Han varvade mellan att dominera J20-matcher med att få för lite speltid i A-laget. Ändå blev det 14 poäng där.

Denna säsong är han senior i ålder och Timrå IK:s bästa spelare så är långt.


Permalänk

Stabilitet börjar längst bak

IF Malmö Redhawks – Timrå IK 4 – 2

Mål: 1-0 Frederik Storm 14 02:22, 2-0 Henrik Hetta 8 (Persson 13, Tjärnqvist 3) 14:10, 3-0 Jens Jakobs 10 (Ericsson 9, Tenute 22) 17:16, 3-1 Emil Berglund 5 (L.Nilsson 11, Wedin 8) 20:50, 3-2 Erik Nyström 1 (Jo.Westin 7, Boyce 6) 29:47, 4-2 David Liffiton 2 (Warg 7, Persson 14) 36:17

Skott: 23 – 21

Timrå reste 100 mil för att möta seriens bästa lag. Jag hade förhoppningen av att se Timrå överraska Malmö, grisa och dra ner matchens underhållningsvärde för möjlighet till seger eller åtminstone skrällpoäng.

Timrå gav Malmö enorma öppna gator i den första perioden och blev rejält överkörda. Inte nog med att Malmö vann perioden med 3-0, de missade frilägen, hade ramträff och fick ett mål bortdömt också. Det var närmare 6-0 än 3-1. Det var seriens bästa lag mot seriens sämsta på tydligast möjliga sätt.

Matchen var i stort sett över efter en period men Timrå spelar för andra matchen i rad upp sig när de inte tycks ha mer att förlora. Det blev 3-1 och 3-2 med ett kanonläge för Ludvig Nilsson till 3-3 men då 4-2 kort senare kom var det över.

Johan Lantz kom in efter 3-0 och stod för en bra insats. Nu har även han visat avlastande förmåga i grundserien. Jag tycker att det är en självklarhet att han ska stå på tisdag. Adam Ohre har problem med ett finger och kanske vara back-up om han får ordning på det.

I den tredje perioden skapar Timrå ytterst lite och är aldrig riktigt nära.

På tisdag tar Timrå emot Vita Hästen. Ett lag som är 13 poäng före Timrå. Den här serien har förvisso varit väldigt jämn men nu börjar Timrå halka av tåget rejält. Målsättningen är en åttonde plats och till den är det nu hela elva poäng. Till säker mark, att undvika negativt kval har Timrå nu sex poäng.

Ska Timrå undvika kval och kanske, kanske lyckas skapa lite hopp om en slutspelsplats krävs rejäla åtgärder och stora förändringar i lagets uppträdande. Det kommer krävas minst en längre vinstrad för att göra verklighet av det och det ojämna uppträdande man har haft hittills kommer så klart bara leda till negativt kvalspel.

För det första behöver Timrå IK ett bra målvaktsspel. Timrå IK är ett skört lag som är i behov av vind i sina segel för att flyga. Utan ett målvaktsspel som ger laget en extra chans att vinna är negativt kval oundvikligt. Mika Norja bör inte stå en enda match till. Han kan inte ge laget det man behöver. Jag vet att det är svårt att hitta bra ersättare så här dags och utan pengar men Norja kan inte längre vara ett alternativ i min bok. Han har trots allt haft 33 omgångar på sig.

För det andra behöver Timrå IK ett bra försvarsspel. Både Rolf Nilsson och Tomas Montén gjorde förvisso en del mindre bra som tränare i klubben men de styrde upp en ganska bra defensiv i Timrå IK men fick båda lämna efter en säsong. Det kändes som Roger och Jens hade hjälp av den defensiven i inledningen av den här säsongen men nu har man slarvat bort den. Laget är vilsna därute. Det är fint (och nog nödvändigt för att ta nästa steg) att vilja bli mer spelande men det måste börja med en bra grund bakifrån. Ett bra målvaktsspel med ett bra försvarsspel ger trygghet för offensiven att växa.

Det kommer inte gå att värva till sig skillnad på isen. Man har det lag man har men en bättre målvakt och en bra andrecenter bakom Emil Pettersson är väl det som känns mest nödvändigt. På backsidan är mest bristen kort om folk men det borde gå att ordna med lån.

Får Timrå stabilitet längst bak och i det defensiva spelet så tror jag också att vi får se en bra offensiv också. Efter jul och framåt förra säsongen var Timrå trea i hela Hockeyallsvenskan och det man ofta vann matcher på var snabba omställningar med bra defensivt spel.

Laget är inte så dåliga som man ser ut. Det är inte jättemycket som saknas utan det finns där, vilket inte minst syns när man spelat bra.

Den största risken med negativt kvalspel är inte att åka ur utan hur mycket alla förluster på vägen dit skadar varumärket. Det är nämligen inte bara marginalåskådare som inte går på matcherna. Det försvinner supportrar och mångårigt trogna nu också. De som inte ens är kräsna.

Det är lite detta handlar om i första hand nu. Att behålla de supportrar som troget står kvar.

Betyg på Timrås spel (1-5):

Offensiv: 2

Defensiv: 1

Power play: 1

Box play: 4

Spelarbetyg:

Istid inom parantes

5: Ingen.

4: Ingen.

3: Johan Lantz (12 av 13), Erik Nyström (10:50), Emil Pettersson (18:09) och Ludvig Nilsson (17:35).

2: Anton Wedin (15:29), Johan Persson (21:17), Andreas Molinder (19:53), Albin Runesson (16:04), Jens Westin (23:34), Emil Berglund (15:30), Mattias Nilsson (16:21), Per Hallin (16:47), Oscar Johansson (12:44) och Andreas Borgman (19:22)

1: Robin Persson (18:26), Didrik Strömberg (13:42), Daniel Öhrn (18:34), Jeremy Boyce (08:48), John Westin (04:50) och Mika Norja (7 av 10).

Övriga: Calle Åsell (01:33).


Permalänk

Noll poäng

Timrå IK – VIK Västerås HK 3 – 4

Mål: 0-1 Jan Urbas 3 (Emmerdahl 4, Angell 16) 06:18, 0-2 Dustin Johner 16 (Davidsson 10, Angell 17) 09:34, 1-2 Johan Persson 12 (Pettersson 14, Borgman 3) 23:43, 2-2 Mattias Nilsson 1 (L.Nilsson 9, Boyce 5) 26:47, 3-2 Andreas Borgman 2 (L.Nilsson 10) 41:13, 3-3 Erik Andersson 6 (Frycklund 6, Gråhns 4) 56:00, 3-4 Jan Urbas 4 (Jacobsson 7, Johansson 3) 58:21

Skott: 20 – 25 (1-10, 12-4, 7-11)

Ner och upp. Upp och ner. Mest ner.

Sveriges ojämnaste hockeylag bjöd sin hemmapublik på en berg- och dalbanetur som slutade med illamående. Igen.

Timrå IK ser först ut att inte ha en chans till poäng i den här matchen. Timrå är utspelade i första perioden, vinner knappt en närkamp och skapar inte en enda målchans. Skotten är 1-10. Västerås gör två mål.

Västerås första mål är ett så billigt mål som det bara kan bli i dagens ishockey. Jan Urbas får åka igenom mittzon ostörd och sedan skjuta ett dragskott mitt i mål från utanför slottet och 0-1. 0-2 kommer i power play där Timrå går för hårt och lämnar två spelare fria framför mål. Eddie Davidsson sparkar fram pucken till Dustin Johner som har öppet mål.

I den andra perioden kommer Timrå ut som ett annat lag. Det var lite som att den första perioden var så dålig att det enda alternativet var att bara släppa på bromsen då inget mer fanns att förlora. Timrå spelade fysiskt och kom in i matchen på att fullfölja tacklingar.

Timrå reducerade genom Johan Persson på pass av Emil Pettersson. Timrå kvitterade genom Mattias Nilsson som satte sin första för klubben. En fösare som letade sig in genom trafik. Timrå gör en bra andra period och har lägen att ta ledningen och får långa power play och ett fem mot tre. Tyvärr utnyttjar man inte det och spelar inte ens bra i spelformen.

I den tredje periodens start tänds dock hoppet för vinst med ett slagskott av Andreas Borgman på Ludvig Nilssons blindpass.

Timrå spelar sedan helt okej i tredje perioden men Västerås äter sig närmare. Med lite mer än fyra minuter kvar tvingar Timrå fram en icing. Västerås lyckades dock vända direkt på tekning och Timrå sorterade inte riktigt in. Västerås får en två mot en trots att Timrå såg tämligen samlade ut i mittzon. Erik Andersson avslutar kliniskt. Snyggt mål på en bra spelvändning. Fyra minuter kvar och kvitterat. Surt!

Det skulle dock bli ännu mer surt när Robin Persson drar på sig en tvåa för puck out. Givetvis gör Västerås mål i power play. Timrå sorterade inte in och Jan Urbas kunde snyggt styra in 3-4.

Timrå vänder 0-2 till 3-2, leder med lite mer än fyra minuter kvar men förlorar. Timrå tar inte ens poäng. Att få sådana här förluster när det i övrigt är motvind är verkligen inte kul.

Det var ingen genomdålig insats men det var, åter, en ojämn insats. Matchen sumpas på en dålig start, slarv i slutet och dåliga special teams. Timrå möter ett bra lag som tog sin sjätte raka seger och som utmanar om SHL, ska sägas. Timrå borde ändå kunna kriga hem matchen, åtminstone ta poäng när utvecklingen av den blev som den blev. Just nu saknas den tryggheten samtidigt som ett formstarkt Västerås behöver så lite för att göra mycket av det.

Vi får se vad som händer framåt. Hur blir det med Andreé Hult? Han var petad i dag igen. Kommer han lämna? Kan det komma in något nytt? Det kan förstärkas i alla lagdelar, om man säger så.

Betyg på Timrås spel (1-5):

Offensiv: 2
- Det är för ojämnt. Det var egentligen inte lysande under den bra delen av matchen heller men det var effektivt. Bortom målen var det få ”där ska det vara mål”-chanser. Jag tycker det ofta är för dåligt driv på mål. Skotten kommer ofta långt utifrån utan att någon tar sig in. Vann få andra puckar framför Fransson.

Defensiv: 2
- Det är för ojämnt. Det är inte första gången Timrå tappar en ledning på en kontring. När Timrå spelade som bäst vann mycket närkamper medan man andra delar av matchen, främst i första perioden, inte ens vann pucken om man var fyra mot en i en situation. Det blir avvaktande och lite trögt.

Power play: 1
- En av de största anledningarna till förlusten. Fem mot tre i 46 sekunder. På hela den power play-episoden på 3:14 hade Timrå två skott på mål. Båda lösa, enkla plockräddningar. Som att kasta en plånbok. Timrå hade även power play att kunna gör 4-2 i tredje utan att ens spela bra.

Box play: 1
- Vad hände här i dag? Billiga mål där man går bort sig i boxen. Västerås går 50% i sitt power play och på båda målen spelar man bort Timrå. Timrå hade också väldigt svårt med Conny Strömbergs passningar.

Spelarbetyg:

Istid inom parantes

5: Ingen.

4: Ludvig Nilsson (17:26).

3: Jeremy Boyce (12:53), Emil Pettersson (20:49), Andreas Borgman (18:59), Andreas Molinder (25:35), Jens Westin (21:14) och Johan Persson (20:21).

2: Mika Norja (21 av 25), Anton Wedin (14:29), Didrik Strömberg (17:25), Mattias Nilsson (15:20), Albin Runesson (15:40), Robin Persson (22:12), Per Hallin (16:15), Daniel Öhrn (12:11) och Oscar Johansson (12:39).

1: John Westin (08:03), Emil Berglund (11:23) och Calle Åsell (07:08).

Övriga: Johan Lantz (Back-up), Erik Nyström (00:46).

Stämning (1-5): 2

- Nog så det mer tomt ut än de 2563 biljetter som var sålda. När matchvärden blev presenterad tio minuter innan match såg det ut att vara tio personer i hemmaklacken. Under matchen var det okej stämning, enbart tack vare ”Rätta virket” som även fick med sig sittplats några gånger. Övrig klack existerar knappt längre. Även om det är lite folk borde det vara mer drag då laget vänt 0-2 till 3-2 än det var. Musikbåset fick jobba hårt. Igen.