Permalänk

Det finns fler hjältar än Sedins

19 maj 2013 Postat i Landslagen av Jimmy Hamrin 4 kommentarer

VM-GULD !

Sverige slår ett osannolikt bra Schweiz med 5-1 i VM-finalen. Siffrorna ljuger, Schweiz var riktigt riktigt bra. Sverige fortsatte dock att behålla ett bra centralt försvarsspel framför Jhonas Enroth och släppte till få chanser.

Bröderna Sedin levererade igen. De ligger bakom tre av målen och hade flera långa byten i anfallszon. De är helt fantastiska och Sverige skulle aldrig nått framgång i denna turnering utan dem. De ligger bakom tio av lagets 15 mål de fyra matcher de deltar.

Med det sagt finns det fler hjältar att lyfta fram. I dag var Erik Gustafssons mål det viktigaste och det som vände matchen. Denne Njurundafostrade back spelade mest i laget under turneringen, gjorde ytterst få misstag, har bäst plusminus och klev även fram med ett mål i finalen. Han har gjort en bättre turnering än jag kunnat tro.

Spelaren som skapade Eriks mål var Fredrik Pettersson. Han är verkligen en hockeyspelares hockeyspelare. Han borde stå med i ordbokens beskrivning av ordet energi. Han gör också gått om poäng, sju stycken. Bortsett den magiska straffen var också avgörande målet mot Vitryssland ett viktigt mål för laget.

Petter Granberg, vilken shutdownback Toronto kan njuta av i många år framåt. Nu är han juniorvärldsmästare, svensk mästare och världsmästare. Inte illa pinkat för en 20-åring. Han är en modern defensiv back som är svår att gå runt och som inte rusar utan ligger på rätt sida nästan hela tiden.

Jhonas Enroth har verkligen tagit sitt stora internationella genombrott. Han var millimeter från ett JVM-guld för fem år sedan och fick ta en skön revansch på Kanada från den sudden-förlusten. Nu har Enroth spelat in sig som en av tre OS-målvakter.

Jag kan nämna fler. Alla spelare har sin historia men dessa stod ut mest i hjärtat för mig. Jag vill också lyfta fram den osvenska matchningen av laget med att först och främst se till att spela de bästa spelarna mycket i de viktiga lägena i de viktiga matcherna samt att också lyckas ändra lagets syn på sig själva. Från att inledningsvis försöka dominera matcher utan material för det till att täta upp helt och spela efter sin resurser och förlita sig på magiker i power play blev klockrent.

Det är svårt att sortera in det här guldet bland andra VM-guld. Att den kommer på hemmaplan och att man slår ut ett så pass bra kanadensiskt lag gör den stor men det blir ändå inte som att vinna på Sovjets tid, kan jag tycka. OS i Turin är fortsatt överlägset störst.

Schweiz känns lite som Finland för 21 år sedan. Finland hade då aldrig tagit medalj men vann alla matcher fram till finalen men fick stryk mot Sverige som hade hackat sig fram. Schweiz tar för sig mer och mer. De har ännu ingen riktigt stor stjärna i NHL (Roman Josi kan kanske bli) men de är absolut en A-nation. I sättet de spelar är de vältränade, professionella och skickliga.

Jag hoppas det här VM-guldet betyder så mycket för svensk ishockey som det borde. Vi ska vara nationalsporten.

Spelarbetyg, Turneringen:

5: Henrik Sedin och Jhonas Enroth.
4: Erik Gustafsson, Daniel Sedin, Fredrik Pettersson, Staffan Kronwall och Petter Granberg.
3: Loui Eriksson, Henrik Tallinder, Simon Hjalmarsson, Jacob Markström, Gabriel Landeskog, Nicklas Danielsson och Dick Axelsson.
2: Johan Fransson, Elias Fälth, Oscar Lindberg, Joel Lundqvist, Niklas Persson, Jimmie Ericsson, Martin Thörnberg och Andreas Jämtin.
1: Calle Järnkrok och Alexander Edler.

Taggar: , , , ,
Permalänk

Överraskande övertygande av Detroit

18 maj 2013 Postat i NHL av Jimmy Hamrin Kommentera

Stanley Cup: Blackhawks – Red Wings 1 – 4 (1-1 i matcher):

Jag såg inte den första matchen men Detroit ska ha blivit tämligen överkörda då och Chicago sköt 42 skott och vann med 4-1. Detroit må ha varit slitna från den tuffa Anaheim-serien men de har ett sämre lag än Chicago på pappret och har dessutom åtta raka förluster i Chicago.

Därför blev det här en överraskande tillställning. Detroit var det bättre laget i alla perioder och Chicago fick aldrig igång sin offensiv. Chicagos 42 skott blev nu bara 20 skott. Detroit jobbade hårdare och satte bra press över hela banan.

Mike Babcock matchade i slutet av grundserien och i början av slutspelet Henrik Zetterberg och Pavel Datsyuk i samma kedja och fick båda i bra form. Nu spelar han dem i olika kedjor och laget blir helt plötsligt jämnare i sina insatser. Både Zetterberg och Datsyuk är så bra över hela banan att Detroit får två formationer som är svåra att möta.

I den här matchen var Henrik Zetterberg bäst på isen. Han var stark över hela banan, vann mycket lösa puckar, närkamper och var också den som skapade mest målchanser. Han producerade två assist. Det första var läckert med backhand från bakom mål och det andra var en dropp till Valtteri Filppula som sedan läckert bröt in och drog en backhand mellan benen på Corey Crawford i Chicagokassen.

Chicago tog ledningen genom Patrick Kane i en två mot noll efter att Detroit rusat bort sig. Därefter var det Detroits match. Kvitteringen kom av mål på styrning av Damien Brunner och bortsett målen Zäta låg bakom satte Johan Franzén ett friläge efter långt fint pass av Jonathan Ericsson.

Matchens fem bästa spelare (5=Bäst):

5: Henrik Zetterberg, center, Red Wings
- Var dominant i byte efter byte. Plumpen är väl att han inte satte de fina chanser han hade.

4: Niklas Kronwall, back, Red Wings
- Får tonvis med istid och tar stort ansvar i spelet. Gick +2 i matchen.

3: Jonathan Toews, center, Blackhawks
- Jobbar likt Zäta och Datsyuk otroligt hårt och driver på sitt lag. Sågs skälla namnkunniga medspelare när spelet inte klickade.

2: Valtteri Filppula, forward, RedWings
- Gör en pigg insats, skapar mycket chanser och gör matchens snyggaste mål.

1: Jimmy Howard, målvakt, Red Wings
- Lugn och trygg i kassen. Tar 19 av 20 skott. Sattes inte ofta på jätteprov men hade bra puckkontroll.

Taggar: , , , , ,
Permalänk

Sverige maximerar sina resurser

18 maj 2013 Postat i Landslagen av Jimmy Hamrin 3 kommentarer

Hockey-VM: Sverige – Finland 3-0:

Sverige är i VM-final efter en stabil och säker seger. Sverige hade några små svackor men man var aldrig illa ute. Vi som sett Sverige hela turneringen vet att det här laget inte borde vara i final, vare sig till hur man spelat som lag eller presterat individuellt. Sedan Sedins kom in i laget har man dock lyckats hitta ett spelsätt där man får ut max av sitt lag.

Jag tycker Sverige spelar precis lika bra som mot Kanada. Man håller fokus på att vara täta i egen zon, att hjälpa sin heta målvakt och så ser man till att använda den offensiva spets man har i alla offensiva situationer.

Den offensiva spetsen är också den bästa i turneringen. Daniel och Henrik ligger bakom allt Sverige gör offensivt och det är ovanligt att se ett svenskt landslag vara så beroende av två spelare. Jag vill åter hylla coacherna som matchar dem som att de är de bästa och får de som tidigare hade den rollen att bli gnuggare. Hela laget tar hårt arbetande roller och förlitar sig helt på att tvillingarna kommer in och skapar det som behövs.

Detta är givetvis helt rätt eftersom den svenska offensiven också var så pass usel som den var innan Sedins kom in i truppen. Man gör det bästa av det material man har.

Finland skapade inte speciellt heta målchanser nästan någon gång i matchen och Sverige fick dem att se tama ut med sitt försvarsspel.  Sedins var briljanta när de spelade runt i anfallszon och det blev rätt underhållande att se vilken respekt de finska spelarna hade. Henrik kunde ju få stå helt stilla med pucken bakom mål utan att någon vågade gå på honom.

Kul också att Loui Eriksson får en ny bra VM-turnering. Han öste ju in poäng med hjälp av Henrik Zetterberg förra året och får ny poängskjuts av Sedins detta år. Innan Sedins kom var han annars en stor besvikelse men han är nog en spelartyp som behöver spelskickliga spelare runt sig för att lyckas.

Mest istid i Tre Kronor hade Erik Gustafsson. Var det någon som noterade något misstag? I morgon får han spela VM-final som svensk nyckelspelare.

Spelarbetyg, Tre Kronor:

5: Henrik Sedin och Jhonas Enroth.
4: Staffan Kronwall, Erik Gustafsson, Daniel Sedin, Loui Eriksson, Johan Fransson och Petter Granberg.
3: Gabriel Landeskog, Dick Axelsson, Henrik Tallinder och Elias Fälth.
2: Jimmie Ericsson, Niklas Persson, Joel Lundqvist, Fredrik Pettersson, Oscar Lindberg, Nicklas Danielsson, Simon Hjalmarsson och Martin Thörnberg.
1: Ingen.

Taggar: , , ,
Permalänk

Sidney Crosby är fantastisk

18 maj 2013 Postat i NHL av Jimmy Hamrin Kommentera

Stanley Cup: Penguins – Senators 4 – 3 (2-0 i matcher):

Tillbaka i Stanley Cup-dimman. Den här förkortade NHL-säsongen packar ihop spelschemat i Stanley Cup rätt bra också så jag valde att ta en kortare paus i nattbevakningen efter en intensiv första runda. Nattens match mellan Pittsburgh och Ottawa är den första jag valt att se från andra rundan.

Det blev uppvisning av Sidney Crosby. Han gör Pittsburghs tre första mål i matchen som om det vore en vardagsrutin. På det sätt han kommit tillbaka från sina hjärnskakningar är fantastiskt. Han är åter lika snabb som innan fotskadan som 20-åring men är tyngre, starkare och mer kraftfull och har utvecklat alla sina skott. Han måste ha utnyttjat sin frånvaro och lockouten till att träna otroligt bra. Han är nog den bästa spelare jag upplevt efter Wayne Gretzky och Mario Lemieux. Crosby har t ex 102 poäng på 75 slutspelsmatcher i karriären. Det är bara Gretzky och Lemieux som har högre poängsnitt i Stanley Cup genom alla tider.

Det första målet kommer han i full fart genom mittzon, fintar upp Erik Karlsson på läktaren, och stänker dit pucken. Det andra målet är ett väl siktat vinkelskott mellan benen på målvakten. Det ser ut som en målvaktstavla samtidigt som jag inte tror att alla spelare hade fått in den där pucken. Crosby med pucken efter kanten gör både försvar och målvakt osäker och de tjuvar båda lite på att han ska passa och det uppfattar Crosby och hittar luckan. Det tredje målet är ett slagskott i power play.

I Ottawa var det svårmodigt att se Erik Karlsson spela. Han var helt ur slag i matchen och hade knappt ett rätt. Han blev tidigt bortgjord av Crosby, slog bort passningar och förlorade en mot en dueller. Erik Karlsson blev tidvis bänkad och hur mycket detta kan härledas till sin tidigare skada är oklart. Han kom dock tillbaka väldigt tidigt. I mina ögon är Erik Karlsson annars den svenska hockeyspelare i dag som har den bästa högstanivån.

Det fanns dock en glädjande svensk insats i matchen och den kom från Ottawa-målvakten Robin Lehner. Han kom in efter Crosbys hattrick och tog 20 av 21 skott. Han ser stor och stabil ut och gör flera bra räddningar och målet han släppte in var en styrning alldeles framför honom.

Pittsburgh var klart bättre i matchen och hade tillsynes lätt att skapa målchanser och Ottawa som har en erkänt stark defensiv har svårt att få stopp på dem. Ottawa gör dock match av det hela på bra kontringar. Pittsburgh får fortfarande många turnovers på sig och Tomas Vokoun är väl ingen supersäker sista utpost direkt. Det är väl den delen som är det som talar emot att Pittsburgh ska gå hela vägen.

Matchens topp 5 (5=Bäst):

5: Sidney Crosby, center, Penguins
- I en klass för sig, hattrick etc etc etc

4: Kris Letang, back, Penguins
- Han är det Erik Karlsson borde vara. En dominant offensiv back med bra puckbehandling, skridskoåkning och följsamhet.

3: Kyle Turris, center, Senators
- Ottawas mest kreativa spelare, skapar chanser och gör lagets första mål.

2: Jarome Iginla, forward, Penguins
- Var het, aktiv och skapade mycket hela matchen men lyckades otroligt gå poänglös trots att han t ex har åtta skott på mål.

1: Robin Lehner, målvakt, Senators
- Vill även lyfta fram Robins inhopp. Han var matchens klart bästa målvakt. Av alla svenska målvakter därborta, 25 år eller yngre, är han nog den jag ser som mest lovande.

Taggar: , , , , ,
Permalänk

En seger som bär bragdens stämpel

17 maj 2013 Postat i Landslagen av Jimmy Hamrin 6 kommentarer

Hockey-VM: Kanada – Sverige 2 – 3 e str:

Å herregud vad bra! Och underbart!

Sverige gör inte en perfekt match men spelar med rätt fokus och med rätt tanke. Jag har känt mig tveksam till den svenska lagledningen med Pär Mårts i spetsen men de visade faktiskt att man kan leverera när det behövs i dag.

Det kan låta löjligt efter en straffseger men det jag gillade från lagledningen var hur man matchade laget för att få maximal effekt. De bästa spelarna fick spela mycket i rätt lägen. Man växlade med backparen utefter vad Kanada hade på isen o s v.

Dessutom går man in med ett helt rätt gameplan. I gruppspelet blev vi helt bortspelade. Kanada fick använda sin puckskicklighet, göra instick och direktskott. Jag tror aldrig jag sett ett svenskt landslag gå in med sådan igelkottsinställning i försvaret. Vi försvarade mitten av den egna zonen och höll Kanada efter kanterna. Kanada fick inte till sina instick nästan alls.

Sverige hade ingen stor offensiv insats i fem mot fem. Kraften gick till försvarsspelet. Därför var det extra häftigt att bröderna Sedin kliver in och superlevererar i power play. Att inte ha spelat ett PP på hela matchen, få två snabba i tredje och leverera tryck och mål. Sedins är inte bara skickliga med puck, de ser till att vinna kvar den i zon också. Det är absolut högsta världsklass!

Backsidan gör en kanonmatch, det är ingen som chansar eller rusar men blir samtidigt inte fega utan kliver på rätt och tätt nästan hela tiden. Erik Gustafsson och Staffan Kronwall är extremt stabila och Petter Granberg en sensation. Var det någon som var lite slarvig var det faktiskt den mest rutinerade, Henrik Tallinder. Gällande Alexander Edler var det ett solklart matchstraff men jag är inte säker på att det blir avstängning. Det är ingen automatisk, i alla fall.

Nu väntar ett nytt drama på lördag. Sverige kommer behöva göra en arbetsinsats på samma nivå mot Finland. Klarar man att upprepa den här arbetsnivån två gånger till och inte blir för nöjda över den här segern så kan det här bli VM-guld.

Vi har en målvakt i toppform, vi har fått en bra arbetsmodell i egen zon och vi har ett riktigt vasst första power play.

Det här var en riktig bragd! Och Fredrik Petterssons straff får gärna bli frimärke. Målburen såg ut som en glasstrut! TV-underhållningen och stämningen var fantastisk att se.

Hockey-VM är alltid bra eftersom det är hockey man spelar i turneringen! Då kan det bli så här!

Spelarbetyg, Tre Kronor:

5: Henrik Sedin, Daniel Sedin, Erik Gustafsson och Jhonas Enroth.
4: Nicklas Danielsson, Petter Granberg, Staffan Kronwall, Fredrik Pettersson och Oscar Lindberg.
3: Henrik Tallinder, Gabriel Landeskog, Loui Eriksson, Joel Lundqvist, Johan Fransson och Niklas Persson.
2: Simon Hjalmarsson, Jimmie Ericsson och Martin Thörnberg.
1: Alexander Edler.

Taggar: , , , , ,
Permalänk

Det var ju Danmark vi mötte

14 maj 2013 Postat i Landslagen av Jimmy Hamrin 4 kommentarer

Hockey-VM: Sverige – Danmark 4-2:

Daniel Sedin. Henrik Sedin. De kom och var Sveriges bästa spelare i matchen, jobbade stenhårt och skapade i nästan varje byte. Att Tre Kronor ändå låg under efter två perioder mot Danmark är inget bra tecken inför kvartsfinalen på torsdag som vi får hoppas bli en rysare.

Det lossnade lite i tredje perioden och Martin Thörnberg fick sikta in två puckar i öppet läge också. Det måste vara skönt för honom. Lika många poäng gjorde Kirill Starkov som var motståndarnas farligaste spelare. En snygg assist och ett snyggt mål. Det är hälften av så många mål och assist han fick ihop på sina 60 matcher i Timrå IK.

Sanningen var också att Danmark jobbade hårdare, tätare och bättre i de två inledande perioden än vad de orkade med i den tredje perioden. Jag tycker den här matchen inte ingav något mer hopp om skräll på torsdag. Som en grinig Niklas Wikegård sa direkt efter segern: Det var ju Danmark vi mötte, inte Ryssland.

Tre Kronor slår dock ur underläge och det vore ju märkligt om spelarna inte kunde förmå sig spela på sin absoluta toppnivå i kvartsfinal mot Kanada, på hemmaplan. Kanada kommer kliva fram, öppna upp och bjuda på en mer chansartad match. Det kan passa om Sverige tajtar ihop rejält och överpresterar försvarsmässigt.

Kanada ska måsta göra en toppinsats för att slå oss. Något annat vore praktfiasko.

Come on!

Spelarbetyg, Tre Kronor:

5: Ingen.
4: Daniel Sedin och Henrik Sedin.
3: Loui Eriksson, Alexander Edler, Martin Thönberg, Fredrik Pettersson och Jacob Markström.
2: Petter Granberg, Erik Gustafsson, Henrik Tallinder, Simon Hjalmarsson, Staffan Kronwall, Johan Fransson, Oscar Lindberg, Calle Järnkrok, Andreas Jämtin, Elias Fälth och Joel Lundqvist.
1: Nicklas Danielsson, Niklas Persson och Gabriel Landeskog.

Taggar: , , ,
Permalänk

The fellowship of Hallin

13 maj 2013 Postat i A-laget av Jimmy Hamrin 25 kommentarer

http://www.timraik.se/artikel/37823/

Okej.

Timrå IK presenterar nio namn, nya blandat med gamla. Utifrån att lagbygget ser ut som det gör avvaktar jag med att ge en dom om det är bra eller dåliga sajningar. Allt det hänger ju någonstans på hur stor roll spelaren förväntas få i lagbygget. Jag tänker därmed lägga ut min syn på spelarna och på vilket sätt jag tror de skulle kunna göra nytta för Timrå IK.

Vi tar dem i nämnd ordning:

eric-moe

Eric Moe, back, ett år
- Värvning på ”har mycket att bevisa”-kontot. Han har bränt många chanser nu, Eric. I och med detta får han en chans till i moderklubben. När han var 20 år gjorde han 24 poäng på 42 matcher i Elitserien. Nu är han 25 år gammal. Han är den bästa backtalang jag någonsin sett i Timrå IK som 15-17-åring. Han är en av de bästa backar som TV-pucken någonsin sett. Talangen finns där i grunden. Den naiva delen av Jimmy Hamrin vill påminna om hur gammal backar med liknande spelstil som Johan Åkerman, Magnus Johansson och Elias Fälth varit när de slagit igenom. Den cyniska delen vill tänka på alla skador och rapporter om dålig träningsvilja. Förra säsongen var trots petningen i Leksand ett litet steg i rätt riktning och han fick bättre vitsord gällande träningsviljan då.

Ska Moe bli en bra förstärkning för Timrå IK måste han vilja vara beredd att lägga ner mycket jobb på att träna upp sin snabbhet, sin ork och sitt skott. Han ska absolut inte bli tyngre, tror jag. Det tror jag inte gynnar hans spelstil. Han måste bli lättare och kvickare på isen, helt enkelt. Tror jag. Det offensiva spelsinnet finns det få brister i. Är han villig att lägga ner all sin kraft på att lyckas, tror jag på honom.

tommy-stenqvist-1

Tommy Stenqvist, back, ett år
- Den nästbästa backtalangen jag sett som 15-17 åring i Timrå IK. Han är dock en annan spelartyp. Han spelar mer likt Sebastian Erixon och Erik Gustafsson men med mer tuffhet, både i spelet och i pondus. Han har en Lander-lik aura på isen. Han är sprungen i Sundsvall Hockey och hans barndomsidol var Mattias Wiklund. Han behöver nästan lugnas ner och har haft en tendens som yngre att klandra sig själv för mycket. Under tre säsonger har han återkommande drabbats av skador, säkert delvis beroende på en hänsynslös spelstil, mot både andra och sig själv. Han har ju dessutom en ganska modest storlek.

Han imponerade under försäsongen förra hösten och hade nog tagit en ordinarie tröja i Elitserien om han inte skadat sig. Hur det påverkat honom får vi se. Inställningen och träningsviljan är det absolut inget fel på i alla fall. Jag ser honom som sjunde back på förhand men utvecklas han rätt kan han bli en succé och ta en JVM-tröja.

andreas-molinder-1

Andreas Molinder, center/forward, två år
- Kul att han ville stanna. Han skrev på ett treårskontrakt i Elitserien med låg lön mitt under 11/12. Han är sprungen från Ramsele och trivs antagligen bra i Sundsvall. Jag hade svårt för honom länge, egentligen ändå tills han fick chansen med Matt Murley i vintras. Då visade han att han är skicklig om han spelar med skickliga spelare runt sig. Han är ingen spelare som vinner mycket närkamper eller lösa puckar men är snabb i tanke och händer om han spelar med spelare som kan vinna lös puckar åt honom.

Hockeyallsvenskan blir en lägre nivå där jag hoppas att han kan vinna mer puckar själv och skapa mer på egen hand. Han har hygglig fart så lite mer styrka vore att föredra. Han är också svag i tekningscirkeln. Ska kan kunna ta en plats i en av de två bästa kedjorna på förhand.

Nils Bergström, center/forward, ett år
- Ett nytt namn för Timrå IK! Får han rätt roll är det här en bra värvning. När jag skriver så tycker jag inte att han ska leda en toppkedja utan komplettera en sådan eller leda en mer checkande kedja. ”Nisse” är offensivt begåvad med skridskoåkning och händer men har väl inte dominerat där på den här nivån än. Han har däremot dominerat inställningsmässigt och bidragit med härlig energi. Han var grym i slutet av säsongen när Rögle gick upp 2012. Han gjorde även några riktigt bra matcher i Elitserien också efter att han kommit tillbaka efter utlåning.

Nils har hyfsad storlek, vilket jag tror blir viktigt för det här unga Timrålaget. Unga spelare behöver spela med spelare som kan bana väg och bryta i den trånga moderna ishockeyn. Sprungen från Östersund vilket säkert hjälpte honom i valet. En late bloomer som jag inte tror är färdigutvecklad.

johan-porsberger

Johan Porsberger, forward, ett år
- 20 år gammal från Luleå. Har sett honom många gånger i Luleås juniorlag där han alltid varit en av deras farligaste spelare. Kan dock varva mellan stekheta och osynliga insatser. Han är skridskosnabb och skottvillig med höger klubbfattning. Visade under sin tid i Asplöven att han kan producera poäng på seniornivå och gjorde 14 poäng på 28 matcher där. Har kvicka händer, ett bra handledsskott och är en bra kontringsspelare. Porsberger åker ihopkrupen och framåtlutat och ett vanligt avslut från honom är direktskott på ett knä. Han är på samma talangnivå som t ex Anton Wedin och Daniel Öhrn men en bättre avslutare.

Porsberger har sina styrkor i offensiven men jag vet inte om han är redo att få produktionsansvar utan får på förhand ses för att vara under utveckling. Utifrån det han visade i Asplöven finns det genombrottspotential i honom.

jeremy-boyce-2

 Jeremy Boyce, center/forward, ett år
- Talang med två JVM-turneringar och tre elitseriesäsonger med klubben. Med facit i hand känns han som en spelare som fick komma upp för tidigt i A-laget. Timrå hade hösten 2011 för tunn trupp i numerärt antal spelare och han var den bästa junioren under A-laget när det kom till att förstå seniorhockey. Boyce är en smart spelare på det sättet att han konsekvent spelar ett enkelt spel. Han chippar ner, gnuggar hårt med fart och är orädd i närkampsspelet. Tar inga onödiga risker och gör sitt jobb. Hans poängskörd är dock alldeles för skral. Tre, tre och fyra är vad han presterat under tre elitseriesäsonger och en pinne på två JVM-turneringar.

Hockeyallsvenskan känns som rätt steg för honom nu. Jag tror mycket skulle lossna för Boyce om han blev starkare. Han sägs nu väga runt 79 kg och skulle på sikt behöva bygga upp sig mot 85-87 kg. Med ett bättre självförtroende och mer styrka skulle han kunna bli en spelartyp som är där i trafiken och styr in puckar och slår in returer. Han har modet och med mer muskler skulle han kunna bli en Robert Carlsson typ runt mål. Tror jag.

anton-wedin-5

Anton Wedin, forward, ett år
- En riktigt spännande spelare som var duktig på elitserienivå i vintras och står inför ett genombrott. Han är skicklig på att få med sig pucken ut från sargen och han har ett bra spelsinne och är tekniskt skicklig. Likt många unga spelare började han säsongen bra för att tröttna lite mot slutet av den. I vissa J20-matcher jag såg under hösten var han löjligt dominant. I Elitserien minns jag när han gjorde två mål på svenska mästarna. Om jag jämför honom från när jag såg honom första gången i J18-laget så har han utvecklat sitt defensiva spel och sin skridskoåkning avsevärt. Han jobbar över större ytor nu och har tagit steg för varje år i sin utveckling.

Hockeyallsvenskan är en bra nivå för honom nu. Om han hängde med spelmässigt i Elitserien så känns det inte som att han ännu har haft den fysiska statusen för att spela i senioreliten. Med hårt jobb i sommar kan ”Wedda” bli vår nästa forwardsstjärna och potentialen för att kunna spela på högre nivå finns där. Han bör dock inte räknas in i en toppkedja på förhand utan det får bli en bonus om han lyckas så pass bra.

daniel-ohrn-3

Daniel Öhrn, center, ett år
- En spelare som är lätt att tycka om. En urtypisk tvåvägscenter. Han är en stark skridskoåkare, jobbar hårt åt båda håll samt att han är en ledarfigur med bra pondus. Han kan bli så där skönt hockeytjurig på isen mot domare, motståndare och är bra på att driva på sina lagkamrater. Tvättäkta Timråprodukt och en vinnartyp. Han har precis som Wedin visat upp en imponerande förmåga att ta stora kliv till varje säsong. Han var också precis som Wedin mycket dominant i juniorlaget under hösten för att tappa lite mot våren. Jag ser stor potential i att Daniel Öhrn ska kunna bli en etablerad i senioreliten på heltid.

I det här lagbygget får han börja med att försöka ta en ordinarie plats. Jag tror han har goda möjligheter att lyckas men jag vill inte lägga förväntningarna för högt. Han skulle vara en bra fjärdecenter där han kommer in med energi och får möjlighet att utveckla sitt spel i både offensiva och defensiva spelformer. Han har använt hela juniortiden bra för att bli redo för A-laget på heltid. Har till skillnad mot t ex Boyce fått utvecklas i mer lugn och ro.

emil-pettersson-5

Emil Pettersson, center, ett år
- Tillsammans med min lillebror och hans lagkamrater i U13-laget var Emil den spelare jag njöt mest av att titta på i en Timrådress förra säsongen. En lång, hal center med briljant klubbteknik. En vanlig sekvens i J20 var att se Emil gå ner i egen zon och hämta pucken i uppspelet, sedan tog han full fart genom mittzon, drog en eller två spelare inne i anfallszon och skapade en bra målchans. Han var riktigt bra i en styrande roll i power play. Det här är en spelare med hög potential och som också tagit stora steg för varje år i juniorlaget. Inför förra säsongen hade han knappt platsat i J20-laget men vann denna säsong den interna poängligan och debuterade i A-laget med bravur. Jag skulle inte bli förvånad om den Ångefostrade teknikern dyker in som en joker i JVM-truppen till vintern.

Precis som med Daniel Öhrn handlar det först och främst om att ta en plats i A-laget. Han kommer kanske få svårt att göra det som center, även om jag tycker att han passar bäst som spelförande center. Emil är fortfarande tunn i kroppen och behöver bygga på sig samtidigt som han inte får glömma att fortsätta med sin kvickhet, smidighet och sin klubbteknik. Det är där han har sin styrka och chans att gå riktigt långt som hockeyspelare.

Kommentar:
- Det är fortfarande tidigt att titta på lagbygget i stort med roller och kapacitet. Jag tror det kommer dyka in fler namn inom kort. Det kommer bli fler som gått genom våra juniorled och det kommer så klart bli fler utifrån också. Slutligen hoppas jag att det lilla pengamässiga krut som finns läggs på spetsspelare från Nordamerika.

Jag gillar alla namn som tagits in i dag. De farhågor jag kan ha är om man tänker sig använda både Molinder, Bergström och Boyce som centrar då ingen är någon jättenaturlig center. Jag skulle vilja ha in en center som är bättre än dessa på pappret också. När man plockar ihop ett ungt lag är det viktigt att ha bra ledare runt dem. Jag tycker Per Hallin och Nils Bergström är bra förebilder i det driv de har. På backsidan ser jag gärna en eller två storväxta backar. Timrå har ännu inte presenterat någon ny tränare och det är viktigt att man tar rätt beslut runt de unga spelarna så de för möjlighet att utvecklas rätt. De har alla rätt inställning och förutsättningar för att lyckas.

Foton: Katarina Olsson.

Taggar: , , , , , , , ,
Permalänk

Jonathan Hedström – Ett namn vi aldrig glömmer

13 maj 2013 Postat i A-laget av Jimmy Hamrin 12 kommentarer
jonathan-hedstrom-iv
Foto: Katarina Olsson

Jonathan Hedström har med allra största sannolikhet spelat sin sista match i Timrå IK. Det blev sex säsonger fördelat på tre minnesvärda sejourer i både dur och moll. Oavsett dur eller moll har han alltid varit en skön profil och kommer aldrig bli bortglömd.

Mina första Jonte-minnen är långt innan han blev spelare i Timrå IK.  Jag minns honom först som en ren pest på isen under den tid då Skellefteå och Timrå spelade i Division 1 norra och jag minns hur han sågade Timrås namnkunniga målvaktsförvärv Bosse Ahl i en tidningsintervju.

Jonte gjorde sig dock ett namn och var så pass skicklig att Luleå värvade honom till Elitserien. Där var han en duktig rookie som blev rikskändis på att i TV4-intervju berätta att Luleå pissade på Malmö i en kvartsfinalseger med 7-1 och fick Malmös machoback Mats Lusth att koka.

När Timrå gick upp i Elitserien fick man en bra start men jag minns en tidig hemmamatch mot Luleå där man blev tämligen utklassade. Främst tack vare att Luleå hade en briljant Mikael Renberg i sin prime men jag minns också hur Hedström mosade Jörgen Eriksson med en tackling som i dag inte skulle vara tillåten. Minns också att någon i Timråklacken stod och skrek ”piss-nisse” åt Jonte varje gång han åkte förbi.

Efter en sväng i Nordamerika och en säsong under Niklas Wikegårds vingar i Djurgården lyckades Kent Norberg med en imponerande värvning då han sajnade Jonathan Hedström inför säsongen 04/05. Jonte var då VM-spelare och det här var på en tid då Timrå IK var en attraktiv elitserieklubb.

Säsongen blev en lockoutsäsong där Timrå förstärktes med stora namn från NHL, Henrik Zetterberg var inte det största då men den som var absolut bäst. I hela Elitserien, skulle jag vilja säga. Han och Jonathan Hedström hittade en speciell kemi både på och utanför isen. Nu lekte livet för både Jonathan Hedström och oss Timråsupportrar.

Timrå hade under säsongen episoder då man vann allt och kunde också köra över motståndare med stora siffror, både hemma och borta. Detta i en elitserie som höll den högsta kvalitet som serien någonsin hållit. Timrå var med och slogs om seriesegern men slutade trea. Henrik Zetterberg vann seriens poängliga och Jonathan Hedström gjorde fina 35 poäng.

I det efterföljande slutspelet blev det moll för Timrå IK men Jonathan Hedström och Henrik Zetterberg var fantastiskt bra i de sju matcherna mot Djurgården. Jonte stod upp för Timrå på alla möjliga sätt. Mest känt är när Marcus Nilson kört in fingrarna i ögonen på Kalle Koskinen och svarade Jonte upp med att under en sportnyttsintervju att kalla honom vid vanligt smeknamn på det kvinnliga könet.

Jonte gjorde åtta poäng på de sju slutspelsmatcherna och kom med i ett stjärnspäckat VM-lag där han även i VM fick spela i samma kedja som Henrik Zetterberg.  Det blev sju poäng på nio matcher och ett nytt NHL-kontrakt med Anaheim.

Jonte var vid den här tiden på en väldigt hög nivå. Han fick t ex åka till OS i Turin där han som reserv på läktaren fick se och fira ett svenskt OS-guld. Historien om vad som hände i Nordamerika är känd. Han tog plats i ett av NHL:s topplag och gjorde t o m hattrick i en enskild match men började må dåligt rent psykiskt. Han fick ätstörningar och åkte hem mitt under Stanley Cup-slutspelet.

Därefter väntade en lång väntan på vart hans karriär skulle ta vägen. Skellefteå hade precis gått upp i Elitserien och hade höga förhoppningar på att han skulle återvända hem. Jonte och hans familj hade dock trivts utmärkt i Sundsvall och Jonte hade lovat Nubben att åter välja Timrå om han vände hem. Det slutade med att Jonte skrev på ett fyraårskontrakt med Timrå IK.

När Timrå med Jonte åkte till Skellefteå möttes de av en hängd docka vid en bro. Matchen gick dock bra, Timrå vann, och Jonte låg bakom segern.

Jonte gjorde en väldigt bra säsong. Jag skulle t o m vilja säga att han gjorde sin bästa säsong. Den är lite underskattad. Timrå hade ett kanonlag och ledde ett tag serien med 10 poäng med drabbades av rekordmånga skador på nyckelspelare men Jonte höll sig hel och ledde laget hela säsongen. Jonte var inte bara powerforward, han var härförare, spelfördelare och målskytt också.

I en ny tuff och klassisk kvartsfinalserie var Jonte en ribbträff från att skicka ut blivande mästarna Modo. Det blev dock ny tung kvartsfinalförlust men på nytt en VM-turnering för Jonte. Hans sista VM-turnering.

Säsongen efter började det strula för Jonte i Timrå IK. Timrå fick en ny tränare i Challe Berglund och det klickade inte riktigt. Jonte hade tagit stort ansvar i spelet säsongen innan men förväntades nu återgå till ren powerforward. Jonte höll mycket i pucken när Challe ville att han skulle spela enkelt. Challe har en ledarstil som inte passar alla och han fick Jonte att må sämre, inte bättre. Jonte var en av seriens bäst betalda spelare och hade höga krav på sig och som han inte levde upp till och han trivdes inte lika bra i Timrå längre heller.

När Jonte precis börjat lyfta sitt spel efter en trög start åkte han på en tuff knäskada efter en tackling av Djurgårdens David Printz och missade resten av säsongen. Nästa säsong blev lika strulig. Challe ville ge Jonte chansen som center och bli mer spelfördelare men när inte det lyckades blev det en ny schism med Challe och Jonte lämnade klubben hösten 2008. Det höll inte längre och Jonte kom aldrig tillbaka till sin tidigare nivå. Inte än, i alla fall. Om det var ätstörningarna, Challe, högre krav eller knäskadan får vi aldrig svar på. Kanske var det en kombination av allt.

Tre år senare hade Jonte avverkat CSKA Moskva, Luleå, Kärpät och Asplöven. Både Timrå IK och Jonathan Hedström var nu på dekis. Jonte hade ingen ny klubb och Timrås ekonomiska problem var synliggjorda och hade svårt att locka spelare. Jonte var i Sundsvall över gatufesten där han träffade Kent Norberg, nu tredjetränare i Timrå IK. Efter en succéartad jippomatch vann han suportrarnas hjärta och med elitseriens förmodligen lägsta lön i seriens klart sämsta lag fick Jonte ett tryout-kontrakt som blev lyckat. Det blev inte bara lyckat utan han imponerade och dominerade enskilda matcher. Han blev återigen en av de ledande spelarna i ett elitserielag och kunde skratta ihop med supportrarna igen. Timrå IK kom visserligen sist i Elitserien men vann Kvalserien.

Inför den här säsongen förlängdes Jontes kontrakt, han fick högre lön och högre krav. Jonte hade bra episoder rent spelmässigt men inte på samma nivå som säsongen innan. Han hade inte förmåga att lyfta laget. Jonte hade också fysiska bekymmer med kroppen (bl a ljumskarna) och kunde inte träna ordentligt. Timrå IK fick inte ihop det i Kvalserien och ramlade välförtjänt ur i Elitserien.

Det är roligare att minnas det roliga och glömma det tråkiga. Som supporter får spelare olika platser i ens hjärta. Man minns alltid de stora spelarna och ofta också de där spelarna man irriterade sig mest på, som man inte tyckte bidrog. Jonathan Hedström har spelat alla möjliga roller för oss Timråsupportrar. Det finns nog ingen som inte haft stunder där de älskat Jonathan Hedström och det finns nog ingen som inte haft stunder där de suckat över hans insatser också.

Det mest svårmodiga Jonte-ögonblick jag kan komma på var när Challe Berglund slängde ut honom i iskall form att lägga en viktig straff och hemmapubliken svarade med högjudda suckar och där Jonte också missade straffen, förintad och förnedrad. Underbara ögonblick finns det många av. Jag minns bäst när han avgjorde borta mot Djurgården i match sex av kvartsfinalen, att han ofta gjorde mål mot Modo och en superdominant insats mot Linköping hemma under hösten 2011.

Underbara är också alla möjliga kommentarer som han fällt i olika sammanhang. Hans närhet till sina känslor och öppenhet med sin person och sina bekymmer. Han kommer kunna skriva bästsäljande bok en vacker dag.

Nu önskar jag honom lycka till med sina sista år som hockeyspelare, var de än sker. Jag vill också tacka honom för nöjet av att som supporter ha fått följa honom som hockeyspelare i mitt lag, Timrå IK.

En profil som vi aldrig kommer att glömma, oavsett vad vi tycker om att han spelat klart i klubben nu. Jag tror också att när det kommer till kritan så är det med ett leende vi kommer minnas honom i många år framöver.

Taggar:
Permalänk

Detroits stora namn klev fram och lyfte klubben vidare

13 maj 2013 Postat i NHL av Jimmy Hamrin Kommentera

Stanley Cup: Ducks – Red Wings 2 – 3 (3-4 i matcher):

Nytt frukostdrama i Orange county. Detroit klev fram och levererade den bästa insats jag sett klubben gjort utan Nicklas Lidström i laget. I match sju var det de stora namnen som klev fram och gjorde skillnad samtidigt som hela laget hade suveränt försvarsspel. Jimmy Howard, Niklas Kronwall, Henrik Zetterberg och Pavel Datsyuk var alla femstjärniga i matchen.

Detroit fick en kanonstart då Zäta började som han avslutade den förra matchen, nämligen med att göra mål i första bytet. Detroit fick momentum direkt och Mike Babcock matchade oväntat Datsyuk och Zäta i olika kedjor och fick ut mer av laget som blev jämnare i sina insatser. Detroit hade dock ett dåligt power play mitt i perioden och där svängde momentum.

Anaheim tog över matchen och tryckte ner Detroit som de ofta har gjort under denna serie. Anaheim kvitterade och fick också ett power play som de satte bra press i. I slutsekunderna av deras power play slår rutinerade Francois Beauchemin ett blindpass i gapet på en supersnabb Justin Abdelkader som åkte sig fri och satte 1-2 mellan benen på Jonas Hiller.

Från period två och framåt styrde Detroit matchen fullständigt med ett hårt jobbande försvarsspel med en suverän målvakt längst bak. Anaheim fick inte igång sina stjärnor alls i matchen och det var snarare spelare som Emerson Etem och Kyle Palmieri som hotade bäst. Zäta och Dan Cleary jobbade fram en puck till Valtteri Filppula som denne skickar in en snabb backhand på som överraskade Hiller. 1-3 inför tredje perioden. Ett läge som Detroit tappat tidigare.

Detroit fortsätter dock kontrollera i den tredje perioden. När det såg ut som att det här är klart, med cirka fyra minuter kvar visade Henrik Zetterberg att ingen är perfekt. Han lyckas rensa en backhand över plexiglaset vilket ledde till utvisning och mål för Anaheim. Ett självmål av Jonathan Ericsson. Detroit höll dock undan och vann matchen rättvist.

Att Detroit går vidare får ses som en skräll även om jag tippade det innan. Under serien har Anaheim haft den högsta nivån och det känns som de hade kunnat hota bättre längre fram i Stanley Cup. Detroit kommer nu ställas mot det bästa laget i väst, Chicago.

Matchens fem bästa (5=Bäst):

5: Jimmy Howard, målvakt, Red Wings
- En stor match med många viktiga och svåra räddningar från honom.

4: Henrik Zetterberg, center, Red Wings
- Härföraren gjorde mål, assist och jobbade stort i alla zoner. Vann nästan alla dueller, stal och lyfte ut puckar. Grym!

3: Niklas Kronwall, back, Red Wings
- En av hans bättre defensiva insatser i karriären. Tajmade bra, spelade uppoffrande och var stark fram för egen kasse. Spelade 28 minuter.

2: Pavel Datsyuk, center, Red Wings
- Hade ett byte där han stal pucken tre gånger. Poänglös men stark i defensiven och skapade bra chanser framåt.

1: Justin Abdelkader, forward, Red Wings
- Fartfylld forward med tufft fysiskt spel. Går in i trafik och sliter. Gör ett vackert och imponerande mål i fyra mot fem.
 

Permalänk

Pittsburgh vidare men imponerar inte

12 maj 2013 Postat i NHL av Jimmy Hamrin Kommentera

Stanley Cup: Islanders – Penguins 3 – 4 sd: (2-4 i matcher)

Pittsburgh Penguins har ligans bästa lag på pappret men har svårt att få spelet att lossna. NY Islanders kunde imponera i denna serie och har spelat smartare än Pittsburgh och har styrt matcherna rent taktiskt.

Pittsburgh har ett slags grundspel där de gärna använder långa pass i uppspelen men detta har Islanders läst av och täpper till mittzonen bra. Detta gör att Islanders får många spelvändningar och blir det spelförande laget. I anfallszon har Islanders bra intensitet och kreativitet. Pittsburghs backar och målvakter får jobba hårt och tvingas in i viss passivitet för att inte släppa till för klara chanser.

Matchen i natt inleddes med två klassmål. Det första siktar supersnipern John Tavares in från slottet. Det är lite hans favoritposition där han snabbt drar åt sig pucken och välplcerar ett snabbt handledsskott förbi målvakten. Pittsburgh kvitterade med ett klassmål. Sidney Crosby rycker förbi försvaret, bryter in och Jarome Iginla kan störta in och sätta returen.

Ju längre matchen gick ju mer påtagligt var Islanders övertag i spelet. En sen ledning i slutet av första gav dem momentum in i andra som de helt dominerade. Ändå vann Pittsburgh den andra perioden med ett enkelt mål av Pascal Dupuis. Islanders saknar en vass målvakt. Evgeni Nabokov har svårt att göra de där räddningar han behöver. Det gör Tomas Vokoun för Pittsburgh, han höll kvar laget i matchen.

Islanders återtar ledningen då man bryter ett försökt till långt uppspelspass av Kris Letang. Det blir en två mot en framför mål där Keith Aucoin serverar Michael Grabner öppen kasse. Islanders blir sedan lite mer avvaktande på sin ledning, dock utan någon massiv press av Pittsburgh. Ändå kan Pittsburgh kvittera genom ett backskott av Paul Martin som styr på Frans Nielsen och in i mål.

I förlängningen såg det ungefär likartat ut. Islanders för spelet och skakar fram några bra chanser men Pittsburgh får in ett billigt mål. Det var visserligen en stark prestation av Evgeni Malkin som återvinner puck i anfallszon men målskottet är ett backskott av Brooks Orpik med relativt fri sikt för Nabokov.

NY Islanders har verkligen vaknat till liv den här säsongen och faller verkligen ur detta slutspel med fanan i topp. Jag hade 4-0 till Pittsburgh som förhandstips och det började ju med 5-0 i första matchen också. Islanders lyckades dock läsa sönder Pittsburgh och blev faktiskt det taktiskt förande laget. Skillnaden i slutändan var nog att Pittsburgh hade en  bra målvaktsreserv att stoppa in medan Nabokov inte lyckades hålla det mått som behövs för att slå ett lag som Pittsburgh.

Pittsburgh är favoriter till Stanley Cup på pappret men lämnar första rundan med frågetecken bakom sig, tycker jag. Stjärnorna har levererat poäng men inget dominerande spel för laget. När tuffare motståndarförsvar och målvakter kommer behöver de sätta mer tryck offensivt. Försvarsspelet har inte varit starkt och målvaktssidan är väl ännu ett litet frågetecken även om Tomas Vokoun gör ett bra inhopp de avslutande matcherna.

Matchens topp 5 (5=Bäst):

5: Sidney Crosby, center, Penguins
- Ser otroligt stark och rapp ut den här säsongen och hade en rad riktigt bra individuella initiativ där han kommer till bra chanser själv eller satte upp andra. Dominerade enskilda byten på egen hand.

4: John Tavares, center, Islanders
- Klasspelare som är skicklig på små ytor i offensiv zon. Skapar mycket på egen hand och har en förmåga att få med sig pucken i trånga situationer.

3: Tomas Vokoun, målvakt, Penguins
- Gör en stabil insats, släpper få returer och gör de räddningar han behöver för att hjälpa laget.

2: Evgeni Malkin, center, Penguins
- Sätter upp både kvitteringen och det avgörande målet. Var dock länge osynlig i matchen. Kom sällan i fart med pucken.

1: Michael Grabner, forward, Islanders
- Superskrinnare som checkade till sig målchanser på egen hand. Gjorde dessutom både mål och assist.

Taggar: , , , , ,