Permalänk

Anaheim vann utan imponera

Stanley Cup: Anaheim – Dallas 4 – 3 (1-0 i matcher):

1-0 Kyle Palmieri 1 (Bonino 1, Winnik 1) 01:53
2-0 Ryan Getzlaf 1 (Beleskey 1, Perry 1) 12:49
3-0 Mathieu Perreault 1 (Maroon 1, Getzlaf 1) 19:30
4-0 Matt Beleskey 1 (Beauchemin 1, Selänne 1) 29:04
4-1 Jamie Benn 1 (Chiasson 1, Sceviour 1) 36:36
4-2 Colton Sceviour 1 (Eakin 1, Jo.Benn 1) 38:09
4-3 Tyler Seguin 1 (Daley 1, Nichushkin 1) 53:53
Skott: 35 – 35

Den här matchen startade på sämsta möjliga sätt för Dallas. Dallas är ett snabbt och puckskickligt lag men man saknar tyngd i sin backuppsättning. Dallas var egentligen laget som tog tag i spelet med puck men drog redan efter någon minut på sig en kontring som Anaheim kapitaliserar på.

Sedan fortsatte det spelet i den första perioden. Dallas hade mestadels av pucken men man hade svårt att komma in på kassen. Anaheim boxade ut och kunde vända spelet och komma i numerära överlägen. När Anaheim sedan kom i anfallszon blev det en helt annan tyngd. De vann varje puckduell efter sargerna och tog sig ganska enkelt in mot mål. Detta spel gav en 3-0 ledning trots att Dallas vann skotten 14-10.

Anaheim spelade trots sin övertygande ledning inte särskilt bra. De vill nog helst föra sina matcher mer än de gör i den här matchen. Frederik Andersen gav dock bra trygghet i kassen och lagets försvar styrde ut Dallas bra. Efter att Anaheim gjorde 4-0 på en styrning i mitten av andra gick matchens intensitet ner en aning.

Mot slutet av den andra perioden drar Anaheim på sig onödiga utvisningar och Dallas fick ett långt fem mot tre. Där reducerar Dallas dubbelt upp. Först i fem mot tre och sedan kort efter Anaheim blev fulltaliga vilket skapade spänning inför tredje.

Anaheim lyfter dock sitt spel i den tredje perioden. De är då laget som tar över puckinnehavet och styr händelserna på isen. Dallas tvingas dra på sig utvisningar och får mest försvara sig. Anaheim lyckas dock inte utöka sin ledning där.

Istället är det en chans från ingenstans som verkligen ökar spänningen i matchen. Tyler Seguin styr in ett skott med ca sex minuter kvar. Därefter öppnar matchen rejält då Dallas får upp bra fart och kör allt framåt. Anaheim får i det bra kontringar och lagen byter chanser.

Med uttagen målvakt pressar Dallas bra i slutminuten. Anaheim håller dock undan med bl a med att kaptenen Ryan Getzlaf täcker ett skott med ansiktet.

Matchen hade en lite knepig utveckling där inget av lagen lyckades fullt ut med sin matchplan. Anaheim lyckas dock vinna, mycket tack vare bra försvarsspel tidigt med vassa kontringar. Anaheim imponerade dock inte och Dallas har chansen i den här serien om man låter bli att börja matchen så naivt med att tappa puck på fel ställen. Anaheims styrka ligger dock främst i när de får ner pucken i anfallszon med långa anfall. Då får Dallas backar jättebekymmer.

Båda lagen fick också igång sin superduo som klev fram bäst, i båda lagen.

Matchens topp 5 (5=Bäst):

5: Jamie Benn, Dallas
- Gör en riktig stark insats. Fysisk, vinner närkamper, skapar chanser och gör mål.

4: Ryan Getzlaf, Anaheim
- Puckstark playmaker som är svår att ta pucken av. Gör mål och assist.

3: Corey Perry, Anaheim
- Gjorde förvisso inget mål men var ofta ett hot och hade mycket avslut.

2: Tyler Seguin, Dallas
- Långa stunder osynlig men livsfarlig när han får ytor. Ligger bakom två mål.

1: Ben Lovejoy, Anaheim
- Stabil defensiv back. Bra placerad, fysisk och svår att gå runt. Täcker skott.

Svenskar:

Anaheim:
Hampus Lindholm (Rögle) +0, 16:46 min, 1 skott, 0 utv.min
Jakob Silfverberg (Brynäs) -1, 15:07 min, 0 skott, 2 utv.min
Dallas:
Patrik Nemeth (AIK) -1, 19:20 min, 1 skott, 2 utv.min

Övriga matcher i natt:

Tampa Bay – Montreal 4 – 5 sd (0-1)
Pittsburgh – Columbus 4 – 3 (1-0)

Permalänk

Dags för Stanley Cup 2014

Kommande natt inleds detta års Stanley Cup. För mig som jobbar dagtid är det extra glädjande att den inleds under en långhelg vilket innebär att det finns goda möjligheter att se många matcher direkt i starten.

Inför NHL-säsongen tippade jag att Chicago skulle försvara sin titel efter seger mot Pittsburgh i finalen och det är ju fortfarande möjligt. Jag är dock långt ifrån säker på att det blir så. Jag tycker Stanley Cup rent allmänt känns väldigt öppet och tycker mig se åtta klubbar som har möjlighet att gå hela vägen. Det är de åtta jag nämnde i mitt senaste NHL-inlägg, nämligen Boston, Pittsburgh, Anaheim, Colorado, San José, St.Louis, Chicago och Los Angeles.

Några av dessa möts redan i första rundan och just serierna St. Louis – Chicago och San José – Los Angeles är väl de som jag tror kommer bli de bästa serierna. Sedan ska man verkligen inte underskatta NY Rangers – Philadelphia ur underhållningssynpunkt heller även om jag inte tror att något av de lagen har vad som krävs för att gå hela vägen.

Så här tänker jag om och tippar första rundan:

East:

BOSTON BRUINS – DETROIT RED WINGS 4-1
- Boston har ett bredare, vassare och tuffare lag. Detroit har Zetterberg borta men bra speed i laget. Detroit har även gjort bra resultat på Boston i grundserien men tyngden väger över i slutspel. Tror Boston blir det första laget som går vidare till nästa runda. Tror framför allt att försvaret i Detroit inte är tillräckligt starkt att stå emot.

TAMPA BAY LIGHTNING – MONTREAL CANADIENS  2-4
- Två rätt skickliga lag men inga superlag. Montreal hade svårt att fokusera på rätt saker förra slutspelet och behöver ha lärt sig något av det. Tampa Bay har frågetecken på målvaktssidan då Ben Bishop just nu är skadad. Kan Anders Lindbäck kliva upp? En klurig serie men jag tror att Montreal blir starkare. Lite bättre bredd och Carey Price har gjort en fantastisk säsong i mål.
PITTSBURGH PENGUINS – COLUMBUS BLUE JACKETS 4-2
- Columbus kommer vinna sina första slutspelsmatcher någonsin. De är ett underskattat lag som är roliga att titta på med både hårt jobb och en del finess. Ryan Johansen är en personlig favorit där. Pittsburgh med sina superstjärnor ska dock för bra för Columbus i längden. En Crosby som fått vara hel under en hel säsong ska bli spännande att följa i slutspelet.
NEW YORK RANGERS – PHILADELPHIA FLYERS 4-3
- Ett rivalmöte med mycket känslor. Flyers har i mitt tycke en vassare uppsättning utespelare men målvaktssidan är som vanligt ett frågetecken även om Steve Mason gjort en okej säsong. Något som kan tala för Flyers är att de har en bra säsongskurva. Lundqvist är dock en grym slutspelsmålvakt som kommer bära Rangers. Rangers har dessutom bra facit mot just Flyers på senare år. Jag tror de drar det längsta strået i en fysisk och het matchserie.
West:
ANAHEIM DUCKS – DALLAS STARS 4-2
- Rolig serie med två rätt offensiva lag. Anaheim har rutin, bredd och skicklighet medan Dallas är ett ganska kvickt lag med vass spets men med lite sämre bredd. Tror Dallas får tufft i längden men tror att de kommer pressa ankorna bra. Dessutom en matchserie mellan två superduos. Perry och Getzlaf i Ducks mot Benn och Seguin i Stars.
SAN JOSÈ SHARKS – LOS ANGELES KINGS 4-3
- En riktig superserie på pappret. Två rivaler med mästarambitioner. Två riktigt tunga lag med storväxta nyckelspelare. Kings fick ytterligare en offensiv dimension med Marian Gaborik i laget men jag sätter ändå min slant på Sharks. Jag tycker de har en något vassare offensiv. Kings har visserligen bättre målvakt men min känsla är att Sharks några fler vapen framåt väger över i en tuff och jämn serie.
COLORADO AVALANCHE – MINNESOTA WILD 4-2
- Unga, orutinerade Colorado mot ett mer etablerat Minnesota. Colorado spelar dock fartfyllt med hårt jobb över hela banan och deras spel och talang i det ska räcka mot Minnesota. Ett Minnesota som har sina två bästa målvakter borta och står med Bryzgalov som hittills varit riktigt bra där men som helt klart är en lynnig burväktare. Tycker också att Minnesota utifrån det lag man har på pappret borde kunna prestera bättre än man gjort. Det känns som att Colorado har bättre harmoni i sitt spel.
ST. LOUIS BLUES – CHICAGO BLACKHAWKS 3-4
- Stentuff serie med två lag som har kapacitet att gå hela vägen. Jag  ger Chicago ett litet favoritskap. Främst för att de får tillbaka Toews och Kane nu. Chicago har en slags totalhockey och kan föra mot alla lag, hemma som borta. St. Louis är dock mycket svårspelade men faller här på dels lite knackig form (som visserligen beror på en del skador som nu är läkta) men främst på att man inte har samma offensiva bredd som Chicago. St. Louis har en grym defensiv men lite för få matchvinnare framåt i jämförelse med Chicago. Dock tråkigt att ett av dessa lag måste ryka direkt.

Permalänk

Inte spännande men underhållande

SM-final 1: Skellefteå – Färjestad 3 – 0

1-0 Jimmie Ericsson 9 (Forssell 3) 06:53
2-0 Joakim Lindström 5 (Möller 10) 10:54
3-0 Pierre Edouard Bellemare 6 (Lundberg 2, Holloway 4) 38:11
Skott: 25 – 21

Den här finalen känns på många sätt avgjord på förhand och därför hade man ju gärna sett Färjestad göra en bättre start än de gjorde. Skellefteå flög fram i starten och Färjestad var konstigt nog inte beredda. Det gjorde att spänningen dog redan när Joakim Lindström satte 2-0 i första perioden.

Även om det inte är spännande hur det ska sluta så är det svårt att inte njuta av Skellefteås spel när de öser på som i första perioden. Skellefteå sätter press i alla lägen. I anfallszon kommer de snabbt till avslut och de spelar i ett tempo som motståndaren inte kan hantera.

Det är häftigt att se Skellefteå eftersom de spelar en positiv och utvecklande ishockey. Det är också något som klubben byggt upp av många års hårt arbete. Det känns som det man presterar nu är ett spel förfinat av att träna otroligt bra under många år och även från juniornivå. Att spela i det här tempot är inget man lär sig över en natt.

Så även om det blir fyra raka segrar så kommer jag kunna njuta av matcherna eftersom Skellefteå spelar så fantastiskt bra.

Däremot får gärna Färjestad hitta ett sätt att skapa mer nerv än man lyckades med i dag. Färjestad är ett lag som egentligen känns för dåliga för att vara i SM-final men har på något märkligt och även imponerande sätt hittat ända hit den här säsongen.

Färjestad har ett svagt power play och ett svagt box play. Färjestad saknar bortsett Magnus Nygren bra offensiv spets. Milan Gulas har förvisso varit en matchvinnare likväl som ex-tikaren i mål, Fredrik Pettersson Wentzel. Den sistnämnda hade ingen chans att vinna matchen åt laget i kväll men jag tycker också Skellefteå läst honom bra på det första och tredje målet. Han har lite bekymmer med bra höga skott en bit utifrån. Dock inga mål han kan lastas för, kan jag samtidigt tycka.

Färjestads chans är att få ner farten på Skellefteå. Det hopp som finns är ändå kring hur de krigat sig igenom tuffa och svåra matcher på vägen hit. Kan de jobba hårdare än Skellefteå, spela fysisk, grisigt och väldigt tajt i egen zon samtidigt som man ställer om bra till anfall så finns chansen till att åtminstone knipa någon match för spänningens skull. Även om just det inte låter så underhållande att titta på.

På det individuella planet så levererade stjärnorna i Skellefteå, tycker jag. Joakim Lindström, Oscar Möller och Jimmie Ericsson var fantastiska. Jag tycker också Pierre-Edouard Bellemare var bra liksom fjärdekedjan. Backarna är överlag bra i rörlighet och på att sätta igång spelet. En kille som jag följt mycket och gillat i J20 i vinter är Anton Lindholm som ju är en stenhård back i defensiven men som med sina rörliga fötter klarar av även det här spelet. Spelar man dessutom i ett lag där alla forwards jobbar så bra underlättar det för backarna.

I Färjestad var det kanske inte så mycket ljust men en ung spelare som Joakim Nygård tycker jag är bra. Han har det lilla extra och är väldigt kreativ. Han kommer kunna bli en ledande spelare så småningom men är inte där än. Däremot var det många som var lite för osynliga i Färjestad. Främst på forwardssidan. Ole-Kristian Tollefsen gjorde dock sitt för att liva upp matchen och det gillar jag.

Däremot tycker jag inte att domarna Christer Lärking och Marcus Vinnerborg gör en toppartad insats. Jag tycker det är några knepiga utvisningar åt båda håll. Däremot var det korrekt att fria Milan Gulas för den tackling som gjorde att Erik Andersson fick kliva av.

Jag vet inte, men borde inte t ex Mikael Nord döma i en SM-final om han nu fick Guldpipan? Det kanske han får nu också i o f s.


Permalänk

Timrå valde rutin i kassen

http://www.timraik.se/artikel/51188/

Mika Norja var den stabilare och mer rutinerade målvakten. Jonathan Iilahti var den unga ojämna målvakten som avslutade säsongen starkt. Då Timrå IK rakt igenom bygger ungt hade kanske Jonathan Iilahti varit ett naturligt och mer spännande val men här gick Timrå istället på det lugna trygga rutinkortet och valde att satsa vidare på Norja.

Jag resonerade om detta i bloggen för en tid sedan och skrev att om jag absolut skulle välja så skulle välja Mika Norja av de två målvakterna men att det kändes väldigt jämnt utifrån Iilahtis avslutning. Jag tycker således att detta är ett bra beslut av Timrå IK. Är det någonstans man ska minimera risken för att det blir svajigt så är det i målet.

Jag hade förvisso känt mig hyfsat trygg med Iilahti också samtidigt som också Norja hade en svacka under säsongen, särskilt där alldeles innan Iilahti tog över i slutskedet. Till nästa säsong behöver Mika Norja orka hålla uppe sin nivå över hela säsongen. Jag misstänker nämligen att Timrå IK inte kommer värva någon andremålvakt utan antingen ha juniorerna att alternera som back-up eller kanske försöka nå ett avtal med en SHL-klubb om att kunna plocka in en målvakt på lån. Jag tror nämligen att tanken är att Mika Norja ska stå i stort sett alla matcher.

Varför inte sajna både Norja och Iilahti? Det är väl till viss del ekonomiskt men till största del tror jag det handlar om att båda vill och behöver vara förstemålvakt där de är i sin karriär i dag.

Nu är det inte många platser kvar att fylla i laget. Det handlar om en back, en forward och eventuellt en målvakt till då beroende på hur man tänker. Jag har inte tillräcklig insyn i ekonomin för att fritt spekulera kring backen och forwarden. Gällande forwarden skulle André Hult eller Nils Bergström vara en stor bonus för mig och av dessa två känns Hult som den jag helst ser blir kvar. Jag tror även att det finns en risk att det kan vara så att de ledande spelare Timrå kommer ha nästa säsong redan är sajnade nu.

På ledarsidan känns det som att svaret på varför det inte presenterades någon assisterande tränare i fredags beror på att Robin Lindqvist valde att stanna i Kalix. Jag har också sett att Ante Karlsson förknippas med Sundsvall Hockey. Som jag skrivit tidigare gällande Ante känns det som att han skulle ha fått chansen som huvudtränare nu om Timrå IK trodde på honom. Nu är det uppenbart att Timrå inte tror på honom tillräckligt mycket som huvudtränare för A-laget och därav kan jag tycka även för hans egen del att ett huvudtränarjobb på annat håll är det mest naturliga steget. Skulle han kliva in i Sundsvall eller någon annanstans och göra succé där får kanske Timrå bita i sur frukt men i den här branschen behöver även obekväma val göras. Jag tycker att det är bra att Timrå går på det man tror på men om de tror rätt får däremot framtiden utvisa. Jag tycker som utomstående att det är svårt att gradera en tränare som varit assisterande då jag inte riktigt vet vad denne haft för inflytande.


Permalänk

Emil Pettersson har det lilla extra

http://www.timraik.se/artikel/51157/

Emil Pettersson väljer att stanna ytterligare en säsong i Timrå IK och det tycker jag är klokt av honom. Det tycker jag inte bara av supporteregoistiska skäl utan främst av den anledning att han faktiskt inte åstadkommit tillräckligt på den här nivån än för att kliva in på en högre nivå.

Jag kan förstå att Emils ambition är att nå NHL eftersom han draftades förra sommaren men oavsett behöver han ta alla steg som krävs för att nå dit. Det går inte att gena dit på något sätt och nästa steg borde vara att bli en spetsspelare i Hockeyallsvenskan. För blir man slutligen tillräckligt bra för NHL så brukar man få spela i NHL oavsett vilken väg man tagit dit. NHL missar i stort sett aldrig någon talang nuförtiden.

Oavsett vad man tycker om det så var Emil inte helt ordinarie i Timrås A-lag förra säsongen och han spelade ganska lite i flera av de 44 matcher han bokfördes för. Desto mer imponerande så producerade han ändå 14 poäng. Jag tycker det visar att han har egenskaper som sticker ut och som blir viktiga för detta Timrå IK.

Jag ser Emil Pettersson som den största talangen på forwardssidan i A-laget nu och jag ser framför mig att han är en av lagets offensiva ledare på isen nästa säsong. Jag ser framför mig att han styr i power play och att han ökar både sin istid och poängskörd avsevärt. Det är kanske väl stora förhoppningar på en kille som gör sitt första år som senior men jag tycker verkligen att han har förutsättningar för att bli så bra om han ser till att jobba hårt för det. Både på och utanför isen. I med och i motgång.

Jag känner inte Emil som person på något sätt men jag upplever honom som en driven kille som älskar att tävla och som ställer höga krav på sig själv och andra under matcher.

Att han valde att stanna är jag tacksam över. Dels för att jag gillar att se honom spela, dels för att han är en spelartyp som Timrå behöver och även dels för att jag tror det kommer gynna hans karriär.

Kör hårt, Emil!


Permalänk

Om NHL 13/14

I natt, mot måndag, spelas de sista matcherna i NHL:s grundserie. Matcherna är av marginell betydelse då alla 16 lag som ska spela slutspel blev klara redan natten mot lördag då Dallas Stars som sista lag kvalificerade sig efter en hemmaseger mot St. Louis Blues.

Stanley Cup startar på onsdag och innan dess har jag tänkt skriva ner mina tankar och tips inför det. Det kommer som vanligt bli mycket Stanley Cup i bloggen även den här våren. Jag tycker fortfarande det är världens bästa underhållning och har tänkt se så många matcher jag kan med hänsyn till att kunna ha bra form på dagtid också.

I det här inlägget tänkte jag dock fokusera på att runda av mina tankar om grundserien.

För det första så gillar jag det nya formatet med fyra divisioner även om det känns fel att en konferens har 16 och den andra 14. Det har också varit tydligt att den bästa konferensen ligger i väst med alla tunga starka lag där. Det lag som sedermera tar sig till final därifrån kommer att ha haft en betydligt tuffare väg dit än laget som tar sig till final från öst.

En titt på säsongens..

Positiva överraskningar:
Lagmässigt är Colorado Avalanche den gladaste överraskningen. Att intåget av Patrick Roy som coach skulle ge ett lyft stod klart tidigt men att de går så starkt som att göra den näst bästa grundserien i klubbens historia är inget annat än makalöst. Laget är dessutom roligt att titta på med underhållande stjärnor som Matt Duchene och 18-årige förstavalet Nathan MacKinnon i spetsen. Det Roy främst har förbättrat är dock defensiven och arbetsmoralen. Han har fått laget att både jobba hårt men fortsätta briljera offensivt.

Jag tycker också att Tampa Bay Lightning är en positiv överraskning som lag. Tampa har främst genom målvakten Ben Bishop fått en helt annan stabilitet i sitt spel. Kul också att Victor Hedman tagit ett stort kliv som spelare. Det är ju annars många av de tidigt hajpade svenskarna i ungefär hans ålder som haft svårt att leva upp till de förväntningar som sattes upp för dem utifrån än så länge. Tänker spontant bara på namn som Markström, A.Larsson, Rundblad, T.Erixon, Pääjärvi, Tedenby, Josefson, Lander m fl.

Dallas Stars är också en positiv överraskning. Ett lag som började sälja ut sitt lag i slutet av förra säsongen men som redan då fick upp spelare underifrån som direkt började leverera och har så gjort den här säsongen också. Att man dessutom lyckades trejda till sig Tyler Seguin och vågade välja ryskt (Valeri Nichushkin) i draften har givit dem en av ligans starkaste förstaformationer.

Lagkaptenen i Dallas, Jamie Benn, är en av ligans elitspelare numer och var faktiskt den enda spelaren i Kanada OS-lag som aldrig spelat en match i Stanley Cup men nu får han göra det efter en grym säsong. Svårt att tänka sig men Benn var faktiskt inte draftad förrän som 129:e spelare 2007. Det händer att européer går sent i draften och lyckas men det känns betydligt mer ovanligt med nordamerikanska forwards som gör det.

Till sist måste jag även lyfta in Detroit som en positiv överraskning. Med tanke på hur stor grad av skador och med tanke på vilka spelare de haft långtidsskadade så är deras slutspelsplats en stark prestation. Gustav Nyquist är med sitt genombrott ytterligare en spelare i raden som visar att göra sin hockeyutbildning via college är en ganska bra idé. Att spela på college blir en långsiktig och bra hockeymässig utbildning för unga spelare. Dessutom får de träna skallen i och med att de också pluggar, vilket aldrig är fel.

Negativa överraskningar:
Toronto Maple Leafs tog sig till slutspel förra säsongen där de pressade finalisten Boston Bruins i sju matcher där de också ledde den sjunde matchen klart men tappade. Under sommaren fick de in en högt rankad free agent i David Clarkson och man stärkte sin målvaktsuppsättning med Jonathan Bernier. Säsongen gick ändå hyggligt länge men man lyfte aldrig. Däremot är deras ras i slutet av säsongen anmärkningsvärt. De tar 14 poäng på 22 matcher efter OS och missar slutspel. David Clarkson är som spelare kanske den största floppen i hela ligan den här säsongen.

Vancouver Canucks spelade en sjunde avgörande Stanley Cup-final 2011 och vann två raka President Trophy (segrare av grundserien). Nu var man inte ens nära att nå slutspel. De senaste säsongerna har mer och mer handlat om målvaktskontroverser och dåliga värvningar. Att plocka in John Tortorella som huvudcoach blev ingen hit. Daniel och Henrik Sedin har inte varit lika hela som de brukar och har också fått spela ett annat spel under Tortorella. De användes mycket mer i defensiva roller än tidigare och har därav också producerat långt sämre än vad man är vana vid.

I övrigt finns det säkert många klubbar som inte är nöjda med sin säsong. Att Edmonton åter floppade känns ju knappt som någon överraskning längre. Jag är heller inte överraskad över att lag som Washington och Ottawa inte når slutspel. De senare trodde jag dock skulle göra bättre ifrån sig utifrån att de gjorde en så bra föregående säsong trots många skador.

De förstnämnda (Washington) har levt för mycket på sitt power play. Att en spelare som gör över 50 mål (Alexander Ovechkin) har -35 (!) i plusminus är inget annat än en ren skam. Både för honom, coacherna, klubben och hela ligan. Han är i skrivande stund på plats 876 med det av 878 utespelare i NHL. Bara Steve Ott och Alexander Edler är sämre.

Bästa:
Om jag börjar med lagen så tycker jag att topp sex lagen i väst, Anaheim, Colorado, St.Louis, San José, Chicago och Los Angeles tillsammans med Boston och Pittsburgh i öst är de klart bästa lagen. Att de är det finns det anledningar till det. Främst har dessa lag har bra bredd av spelare som kan producera, de spelare i bra fart och är svåra att göra mål på. Att vi kommer hitta Stanley Cup-mästaren bland dessa åtta lag finner jag vara med 97% sannolikhet.

Individuellt har det varit en extra stark kanadensisk säsong (dock inte för de kanadensiska klubbarna). Bl a ser det ut som de fem bästa i poängligan alla är kanadicker och överlag är det väldigt många kanadicker som gjort starka säsonger. Om jag tittar individuella priser så har jag tagit ut mina vinnare i de största utmärkelserna som röstas fram:

Hart Trophy (MVP):
Sidney Crosby, Penguins

Kommentar: Helt given. Crosby vinner poängligan med stor marginal och lär ta hem en del andra priser också. Ingen annan är tänkbar för mig men ska jag ta fram två säger jag Ryan Getzlaf och Jamie Benn.

Norris Trophy (Bäste back):
Duncan Keith, Blackhawks

Kommentar: Hade gärna skrivit Erik Karlsson men han har för många minusmål samt att laget missade slutspel. Keith har gjort över 60 poäng och +22 för Chicago. Ett tredje alternativ för mig är Alex Pietrangelo i St. Louis.

Vezina Trophy (Bäste målvakt):
Tuukka Rask, Bruins

Kommentar: Boston vinner President Trophy och Rask står 58 matcher och räddar 93% av skotten mot honom. Andra tänkbara är Ben Bishop och Carey Price.

Selke Trophy (Bäste defensiva forward):
Anze Kopitar, Kings

Kommentar: Jag tolkar detta pris som att det går till den bästa tvåvägsforwarden. I stark konkurrens med Patrice Bergeron ger jag den till Anze Kopitar. Kopitar jobbar hårt åt båda håll, är en bra närkampsspelare och har gjort 70 poäng, är +34, tekat 53% och spelat nästan 21 minuter per match.

Calder Trophy (Bäste rookie):
Nathan MacKinnon, Avalanche

Kommentar: 18-åringen valdes etta i draften och har verkligen levererat. Hade bl a den bästa poängsviten någonsin av en 18-åring i NHL. Trots detta utmanas han bra bl a av Tampa Bays succéspelare Ondrej Palat och Tyler Johnson.
Jack Adams Award (Bäste coach):
Patrick Roy, Avalanche

Kommentar: Hur än mycket jag vill att Mike Babcock ska få priset efter att han äntligen visat att han inte bara lever på stjärnor i Detroit utan faktiskt lyfte ett mycket orutinerat Red Wings-lag till slutspel så kan jag inte blunda för Roys prestation. Roy tar över ett lag som visserligen underpresterade förra säsongen men han lyfter dem inte bara till slutspel utan till att göra resultat som de inte gjort sedan han själv stod i klubbens målbur med dussintalet världsstjärnor framför sig.

Viking Award (Bästa svensk):
Erik Karlsson, Senators

Kommentar: Det var en ganska tung säsong för många svenska spelare men Erik Karlsson vinner backarnas poängliga överlägset och visar att han är ligans bästa offensiva back. Alexander Steen och Gabriel Landeskog tycker jag utmanar honom bäst om det här priset.

Ex-Tikare:
Det har inte varit någon stor säsong på den här fronten heller. Henrik Zetterberg var sett till poängsnitt på väg mot en topp-placering i poängligan men har fått halva säsongen spolierad av sina ryggbesvär. Jag kan tycka att det är oroväckande bekymmer som skulle kunna riskera att hans karriär blir kortare än den borde.

I övrigt fortsätter Frans Nielsen gå riktigt bra och gör sin klart bästa säsong. Även Anton Strålman har blivit en etablerad NHL-spelare. Resterande ex-tikare håller fortsatt på att kämpa med att etablera sig.

Anton Lander gör en grym AHL-säsong och får ju också chansen i bra kedjor samt i power play i slutet av NHL-säsongen men lyckas otroligt nog inte producera ett endaste dyft. Jag kan inte beskriva det eftersom jag tyckte att han spelade riktigt bra i många av matcherna och tog för sig bra. Magnus Pääjärvi fick slita för att ta en plats i St. Louis och när han spelar har fortsatt svårt att sticka ut i spelet på något sätt. Han känns som han står fortsatt still utvecklingsmässigt.

Anders Lindbäck har haft en tung säsong men kan eventuellt få chansen som förstemålvakt i Stanley Cup då lagets etta, Ben Bishop, är skadad. Det finns dock risk att den lettiske talangen Kristers Gudlevskis väljs före Lindbäck. Tar inte Lindbäck chansen om han får den får han svårt att få nytt kontrakt, tror jag.

Poängligan Ex-tikare i NHL 13/4:

Utespelare:
1. Frans Nielsen, NYI 79 matcher 56 poäng (25+31) -12 18:17 min/match
2. Henrik Zetterberg, DET 45 matcher 48 poäng (16+32) +19 20:33 min/match
3. Anton Strålman, NYR 81 matcher 13 poäng (1+12) +9 19:24 min/match
4. Magnus Pääjärvi, STL 54 matcher 12 poäng (6+6) -5 10:16 min/match
5. Peter Regin, NYI/CHI 61 matcher 11 poäng (4+7) – 5 11:02 min/match
6. Erik Gustafsson, PHI 30 matcher 10 poäng (2+8) +7 17:25 min/match
7. Carl Klingberg, WIN  3 matcher 1 poäng (1+0) +2 08:52 min/match
8. Anton Lander, EDM 27 matcher 1 poäng (0+1) -10 13:38 min/match
Målvakt:
1. Anders Lindbäck, TBL 22 matcher 7 vinster 3.05 mål/match 88,8 i räddningsprocent

Poängligan Ex-tikare, övriga nordamerika 13/4:

AHL:
1. Anton Lander, OKC 43 matcher 48 poäng (18+30) +5
2. Carl Klingberg, STJ 62 matcher 38 poäng (20+18) +12
3. Max Friberg, NOR 70 matcher 37 poäng (15+22) +1
NAHL:
Victor Munter, BRO 48 matcher 11 poäng (2+9) +3
WSHL:
Victor Ivarsson, IDA 43 matcher 13 poäng (1+12)

Permalänk

Roger Forsberg

http://www.timraik.se/artikel/51098/

Då var det klart med huvudtränare. Det blev alltså Roger Forsberg som den här säsongen varit assisterande till Ulf Dahlén i HV71 och som senast tog HV71:s J20-lag till SM-guld. Kontraktet är skrivet på två år.

Jag hade hoppats att man samtidigt skulle kunna presentera en assisterande tränare utifrån att det är lättare för mig att ha en ståndpunkt när liksom hela paketet presenteras samtidigt.

Att Roger är bekant för Timrå IK är lätt att tro då han är bekant med Ulf Dahlén som ju är bekant med vår sportchef. Det skulle inte förvåna om Roger var en god referent när Mat Robinson värvades till klubben 2011. Roger var nämligen tränare i Sparta Sarpsborgs B-lag när Robinson var i klubben. Roger var senare även huvudcoach i A-laget där som han förde till kvarts- respektive semifinal i norska mästerskapet.

Att Roger skriver på för två år tycker jag är bra samtidigt som jag själv gärna hade sett ett kontrakt på tre år men å andra sidan finns ju en risk att man inte blir nöjda med varandra och då är två år en bättre lösning. Det kan ju dessutom alltid förlängas om allt fungerar som man hoppas och vill. Det jag vill är att Timrå bestämmer sig för en tränare som får möjlighet att sätta avtryck i klubben över tid och inte bara över en säsong och det känns det som man gör här.

Roger tycks vara en driven tränare som sägs driva bra träningar med pondus. Han sägs vara mer positivt lagd än t ex hård. Han ger i intervjuer dessutom ett gott intryck och kan säkert bli en bra frontman för klubben på det sättet. 

Som alla vet så är ju dock ord väldigt billiga i dessa sammanhang utan det handlar om att prestera. Min förhoppning är att Roger är en hungrig tränare som låter spelarna utveckla det man är bra på. Spelarna fick lära sig goda grunder av Rolf Nilsson och det behöver spelarna fortsatt ha med sig men nästa steg är att gå från spelare som klarar att spela på den här nivån till att bli spelare som gör skillnad i spelet på den här nivån och det är den stora utmaningen för Roger, anser jag.

Roger kommer inte få ett stjärnfyllt lag till sitt förfogande utan Roger behöver utveckla de existerande spelarna till att ta nästa steg.

Jag är t ex mycket spänd på nyförvärvet av Jimmie Jansson som jag följt mycket hela säsongen och gillat. Att han får en tränare han öser beröm över känns väldigt bra. Jimmie är en spelartyp som måste tillåtas spela sitt spel för att han ska lyckas, tror jag. Och lyckas en sådan kille kan vi få ut väldigt mycket av honom den kommande säsongen.

Hittade också en intervju med Roger i höstas då han gör sitt första pass med HV71. Jag tar med den eftersom han också gör en presentation av sig själv där: http://m.hv71.se/articles/40209

Sammanfattningsvis så är jag inte jätteinsatt i Rogers spelfilosofi. Jag hoppas dock Timrå varit noggranna i sin rekrytering och jag antar att han besitter de hockeymässiga kunskaperna. Han känns också som en tränare som är på väg uppåt i karriären och har han den rätta hungern för det så tror jag att det kan bli riktigt bra. Nu väntar jag med spänning för att få se vem som är tänkt som assisterande och hur man tänker sig de rollerna.


Permalänk

Spännande men inte helt sportslig

Om den sista(?) Kvalserien:

Den här Kvalserien har varit helt galet dramatisk. Fem av sex lag levde (inkl. klara Örebro) inför den sista omgången. Jag tror inte det hänt tidigare. Kvalserien som sådan är otroligt spännande att följa med allt raffel och all poängräkning och resultat. Jag älskar själv när Timrå är med i olika typer av serieraffel där man jublar åt mål på andra håll lika mycket som när ens eget lag gör mål.

Med det sagt tycker jag det är sportsligt fel att något så viktigt som upp- och nedflyttning avgörs på detta sätt. Jag tycker att slutspelsformatet är bättre. Det är lite galet att Rögle och AIK som möts i dag båda har chansen medan Djurgården och Malmö möter lag som inte har något att spela för. I ett slutspelsformat så gäller alla matcher lika mycket för alla lag.

Jag tycker också att slutspelsformatet oftast ger mer underhållande spel i matcherna. Det är inte lika skakigt och darrigt. Det här att möta samma lag i match efter match skapar också en speciell stämning mellan lagen. Hockey är som bäst i detta format, anser jag.

Däremot tycker jag inte om att det i framtiden ska bli lite svårare att gå upp. Att de två sämsta från SHL möter de två bästa från Hockeyallsvenskan i bäst av sju där SHL-laget har hemmafördel är heller inte särskilt sportsligt rättvist. Jag hade gärna sett att ett lag alltid går upp och ett ur. T ex en allsvensk final där vinnaren går upp och en jumbofinal i SHL där förloraren åker ur. Eller något liknande.

I den här Kvalserien dominerade det bästa laget, Örebro. Nu var de förvisso ännu starkare förra året där de gick obesegrade efter full tid men de hade bra koll på detta också. När alla lag slog alla blev Örebro för starka och blev klara tidigt.

Bakom Örebro kunde vilket som helst av Malmö, Djurgården och Rögle ta sig upp. Det var väldigt tajt och små marginaler.

Jag är oerhört imponerad av hur Rögle växer i slutet av säsongen. De förlorade trots allt en sexpoängsmatch med 5-0 mot Timrå så sent som i omgång 48 av 52 i Hockeyallsvenskan. Däremot så hade man inte vad som krävdes när man själva hade allt i egna händer. Med Västerås och AIK hemma de två avslutande omgångarna fanns alla möjligheter. I dag gör man en grym tredje period, när man slog ur underläge, men innan den såg det darrigt ut.

Rögle kan dock vara nöjda med sin säsong. Man kan även trösta sig med att junioren Daniel Zaar lyckades vinna hela Kvalseriens poängliga och att backen Eric Martinsson fick ett rejält genombrott i slutet av säsongen.

Malmö tycker jag borde ha kunnat gjort en bättre kvalserie än de gör. Jag tycker att det var det bästa laget Timrå mötte i Hockeyallsvenskan och de vann ju också serien. De hade jämnt sammansvetsat lag som borde varit redo att greja detta men främst var två usla derbyinsatser det som sänkte laget.

Djurgården blev istället laget som tog den sista platsen till SHL. Det är en klubb som givetvis hör hemma i högsta serien med sin publik och sina anor. De kom ihop starkt redan i avslutningen av Hockeyallsvenskan och Hans Särkijärvi gör ett grymt inhopp som huvudcoach. Han fick hela laget att jobba hårt över hela isen. Jag tycker förvisso att Tony Zabel också att hade fått in samma spel men lyckades inte med det över tid.

Det som var mest häftigt med Djurgården tycker jag var att se var hur de unga backarna spelade så moget och starkt i lagets spel. Annars var ju spelare som t ex Marcus Sörensen, Marcus Högström, Jens Jakobs och Michael Holmqvist briljanta i Kvalserien.

Djurgården hade ju annars en tung start på Kvalserien med tre förluster på de fyra första matcherna. Det brukar i regel betyda att man är körda. Men då Kvalserien var så jämn och när man i den femte matchen vänder 0-2 till seger 3-2 i derbyt mot AIK så vänder det för hela laget.

Djurgården vinner sedan fyra av de fem sista matcherna efter det och 17 poäng räcker alltså för avancemang detta år. 17 poäng var precis det antal poäng som Timrå spelade in förra året. Då var det inte ens nära att räcka då ju både Örebro och Leksand bara vann och vann då.


Permalänk

Första forwardsvärvningen presenterad

http://www.timraik.se/artikel/50961/

John Westin blir det första nyförvärvet på forwardssidan för Timrå IK. Precis som alla andra så skriver han på för ett år.

Johns historia är kort beskrivet som en bra talang i 92-kullen där han spelade U18-VM, draftades av Montreal och skulle som 18-åring ta plats i Modos A-lag. Han bröt dock armen under en försäsongsmatch vilket gjorde att det bara blev en elitseriematch den säsongen. Säsongen efter blev det 38 bokförda elitseriematcher men han lyckades inte etablera sig i Modo och kom heller aldrig med till JVM.

Därefter gör han en säsong med Asplöven i Hockeyallsvenskan där det enbart blir tre poäng på 34 matcher för att föregående säsong spela med Sundsvall Hockey i division 1, vilket varit ett lyft för honom. Han gör 23 mål och 40 poäng i norrettan och ytterligare en assist i playoff. Det är svårt att värdera poäng i norrettan då det är en ojämn serie men tittar man på matcher mot de två bästa lagen, Kiruna och Piteå, samt playoff-matcherna får jag ihop att John stått för ett mål och fem assist på tio matcher.

Jag har dock sammantaget svårt att se vad John kan tillföra Timrå IK. Jag tycker inte han sticker ut i spelet. Han har förvisso tyngd (ca 88kg) men offensivt tycker jag att han är ganska enkel som spelare. Han är duktig att jobba hårt men sticker väl inte ut så mycket i det fysiska spelet heller. Jag tycker han är ganska lik några av spelarna man redan har i laget. Utifrån att han dessutom gjorde en så tam insats senast han var i Hockeyallsvenskan hade jag hellre sett att man givit honom ett tryout-kontrakt i så fall.

Jag har dock haft fel förr om spelare. Jag hoppas att John, som ännu är ung, kan utvecklas mycket i laget. Jag hoppas han kan kliva in med fysik och bana vägen för andra spelare, ge energi samt att han lyckas bli målfarlig även på allsvensk nivå.

Nu återstår enbart två forwardsplatser. Den ena hoppas jag att Emil Pettersson tar och den andra kommer ekonomin avgöra klassen på. Finns det tillräckligt med pengar lär André Hult vara förstavalet medan om man inte kan vara med och fajtas om honom så kommer det nog handla om någon ny ung spelare. Jag ser gärna att det är en center i så fall.


Permalänk

HV71 måste utveckla även i A-laget

Tankar efter J20-slutspelet:

HV71 vinner för andra året i rad i JSM. Denna gång efter hela 5-1 mot Färjestad i finalen. HV71 har en mycket bra organisation för sina juniorlag men man har konstigt nog haft svårt att lyfta fram unga spelare i A-laget. Istället har det handlat om många dyra utländska värvningar men där man ändå inte tagit sig förbi kvartsfinalen sedan man slutade möta Timrå i kvartsfinaler 2010.

Jag tror HV71 kommer komma tillbaka som toppklubb i SHL när man hittar ett sätt att få in sina unga talanger att bli bidragande i A-laget. I dagsläget har HV71 redan 24 spelare kontrakterade i A-laget till nästa säsong och åtta stycken har vunnit JSM med klubben. Problemet HV71 har är att för få av dem lyckas växa till att bli etablerade spelare i A-laget. Det har genom åren inte varit ovanligt att de blivit kvar i mindre roller innan de sedan söker sig vidare till andra lag eller stagnerar som spelare.

De SHL-klubbar som lyckats bra med detta har varit bra på att få in sina juniorer i A-laget där de också utvecklats och blivit bidragande spelare. Skellefteå är ju ett utmärkt exempel liksom Brynäs när de vann guld samt Frölunda och Modo den här säsongen. Dels handlar det om att våga ge förtroende men i mångt och mycket också om att ha en sportslig röd tråd. Går man från J20 till A-laget ska den taktiska tavlan säga ungefär det samma.

När HV71 fick kritik i en insändare av förre sportchefen Dag Larsson talade han bl a om att sportchefen fått för lite ekonomiska resurser för att de skulle kunna vara ett topp fyra-lag men där tror jag inte deras problem ligger. Jag tror det handlar om spelidé och spelarutveckling.

Det ska således bli kul att se vilken roll guldhjältar som t ex Lawrence Pilut (95) och Christoffer Törngren (94) kan få nästa säsongs HV71. Båda känns verkligen klara för att kunna ta för sig bra på seniorhockeynivå.

Det var också kul att se Timråförvärvet Jimmie Jansson (94) denna helgen. Han klev fram med två läckra straffmål i den tuffa semifinalen mot Modo och han satte också 4-1 i finalen. Tillsammans med A-lagskontrakterade backarna Pilut och Axel Eidstedt (95) spelade Jimmie massvis i dessa matcher. Han bidrog mycket i det offensiva spelet och gjorde inga direkta defensiva misstag heller. Det syns verkligen att han har mycket uppsida i sitt spel. Han kommer till Timrå som dubbel JSM-mästare dessutom. En urspännande back.

Desto tråkigare final fick Timrås förre hockeygymnasist Emil Eriksson (94). Han har gjort en bra säsong i Färjestad och slet hårt i både semi och final men i just finalen drog han på sig tre utvisningar. För mig var det en liten skräll att Färjestad tog sig till final. De gör en stark insats i semin mot Brynäs där de vinner i sudden. Jag tyckte dock att Brynäs kändes vassare i den matchen.

Brynäs gör också en stark bronsmatch i dag där man kör över Modo. Nicklas Strid (94) har en grym helg och ledde sitt lag på ett bra sätt. Det ska bli spännande att se var han hamnar nästa säsong. Får han chansen i Brynäs A-lag eller blir det Hockeyallsvenskan?

Modo var alldeles för trötta för att göra en bra bronsmatch och det är inte konstigt då man matchat sina stjärnor stenhårt hela helgen. Det var ju så att de även hade ett lag kvar i J18 också.

Jag skrev tidigare i veckan att jag trodde att Modo skulle vinna ett SM-guld och troligast i J20 men det kom i J18. Jag trodde Modo skulle prioritera J20 och enbart spela de J18-spelare som platsar där i J20-laget men de valde att spela bästa möjliga lag på pappret i båda lagen. Det gav ett guld i J18 men i J20 blev det bara en fjärdeplats.

Det var dock mycket dramatik inblandat. Modo förlorade J20-semin mot HV71 i sudden-straffar i en match som kändes som en ”riktig” final och man slog Linköping på straffar i J18-finalen. William Nylander (96) missade den sista straffen i J20-semin men satte den sista straffen i J18-finalen.

Totalt sett var det bra matcher. Framför allt var semifinalerna i J20 riktigt högklassiga och högdramatiska där båda matcherna gick till förlängning. Jag tycker att det är kul att TV4 Sport valt att sända matcherna och gillar att matcherna gått tidigt på förmiddagen så de inte krockat i all annan slutspel- och kvalhockey.