*THIS IS NOT A PREDICTION – DET HÄR ÄR INTE ETT TIPS*

Men så här rankar sig de olika lagen sett ur snittbetyget i genomgången:

1. 3,13 – HV71
2. 3,05 – Frölunda Indians
3. 2,92 – Skellefteå AIK
4. 2,88 – Färjestads BK (2,880)
5. 2,88 – MoDo Hockey (2,875)
6. 2,86 – Timrå IK
7. 2,83 – Brynäs IF
8. 2,80 – Linköpings HC
9. 2,74 – Luleå HF
10. 2,63 – Djurgårdens IF
11. 2,54 – Södertälje SK
12. 2,30 – AIK

Nu säger detta långt ifrån hela sanningen och det är därför jag inte vill kalla det för ett tips. För det första så är ju allt bara baserat på mina subjektiva åsikter, som visserligen tar in och tolkar en hel del statistiska sanningar. Men det är ändå extremt subjektivt, så klart. Men det är ju å andra sidan allas tabelltips.

Men däremot så vägs aldrig hur laget är byggt in, exempelvis så kan ett lag med enbart offensiva backar få ett bra snittbetyg trots att det finns stora frågetecken för defensiven. Kemi och skadebemanning är annat som inte vägs in. Det blir t o m nästan en fördel att ha färre spelare i truppen eftersom det kan bli lättare att hålla uppe snittet då.

Dessutom räknas alla spelare som lika viktiga med det här sättet att bedöma och det speglar inte heller verkligheten. Förstemålvakten är garanterat viktigare än 15:e forwarden likväl som ett bra powerplay kan vara mer värt än en bra andremålvakt, fjärde backpar eller femte kedja.

Till sist så har inte tränarens rutin och förmåga tagits med.

Vad säger detta då? Jo, det första jag lägger märke till är hur extremt jämna lagen är, spelare för spelare. Det är bara Brynäs som inte har någon 1:a och det är bara AIK som har färre än tre stycken med betyget 4 eller högre. Mellan plats 3-8 skiljer det bara 12 hundradelar av ett betyg, vilket på det stora hela är väldigt lite. En spelare hit eller dit kan skifta om alla dessa placeringar.

Jag upplever därför också att de stora lagen inte drar ifrån mer utan det är ungefär samma skillnad det varit de senaste åren. 2006 är den enda säsong då alla fyra tagit sig till semifinal och jag tycker inte att det finns något antyder att de helt givet skulle ha de fyra bästa trupperna nu heller, trots att de är rikast och att de är de enda som egentligen bygger för  att ta guld. 

Men det detta främst säger är vad jag tycker om varje enskild spelare, vilket ju också var huvudsyftet med hela genomgången. Att med mina åsikter underhålla läsare under den månad som har störst nyhetstorka.

Det är också svårt att säga hur stor inverkan mitt Timråhjärta har på slutresultatet. Det kan nog både vara för- och nackdelar för Timrå då jag ibland kanske ser gräset på den andra sidan som grönare än vad det egentligen kanske är medan jag i andra fall vill se något mer i en Timråspelare än vad som kanske finns där. Jag har försökt vara så ärlig som möjligt.

Något som underlättat arbetet är att det under julimånad enbart kommit in två nya spelare till hela Elitserien. Den ena hann jag precis fånga med igår i och med Frölundas värvning av Mika Pyörälä och den andra är Niko Dimitrakos signing med MoDo. Han är medräknad i det betyg som MoDo har i tabellen ovanför och så här lyder hans profil:

–
Niko Dimitrakos 4
- Mycket skicklig och produktiv forward. Niko kan med kvickhet och teknik göra sin gubbe och oroa ett helt försvar. Visade i SAIK att han är en målskytt av högsta klass på den här nivån. Till hans brister kan jämnheten lyftas fram. När han är dålig så är han riktigt dålig och det händer lite då och då. Är ingen utmärkande spelare utan puck.
–

Det som händer med detta nu är att jag sparar siffrorna tills jag känner mig redo att göra ett riktigt tabelltips. Då vägs detta ihop med lagdelar, kemi, tränare, skadebemanning etc etc etc.

Jag tackar för visat intresse, allt beröm och alla åsikter som förmedlats, även utanför Timrå IKs supporterskara. Jag har fått känslan av att jag är ganska rätt ute med de flesta spelarna utifrån de kommentarer och diskussioner som inläggsserien föranlett.

På återseende!