Månatliga arkiv: april 2012


Permalänk

Femstjärnig insats av Erik Gustafsson!

Flyers – Devils 4 – 3 sd (1-0 i matcher):

Ikväll var det ett sant nöje att se den gamle Timråjunioren Erik Gustafsson spela i Stanley Cup. Vilken resa, han gjort Erik! Från att ha varit tredjevalet bland TIK:s juniorbackar i mitten av 00-talet (Moe och Sebbe var före då) valde han under sitt sista år på hockeygymnasiet att tacka nej till inhopp i A-laget p g a att han ville spela collegehockey (för att man ej får ha spelat på professionell nivå då). Trots ett bra första år på college var han aldrig aktuell för juniorlandslaget eller JVM det året. Därefter har han utvecklats stadigt och sajnades av Flyers under sitt tredje och sista år på college.

I Flyers organisation har gjort bra ifrån sig i AHL och varit hyfsad då han kommit upp i NHL men som han spelade ikväll trodde jag ärligt talat inte att han hade i sig. Han klev upp i banan, bröt och tog för sig på alla sätt och vis. Han var rent av helt lysande i matchen. Han vann närkamper framför eget mål, drog utvisningar och satte hela tiden bra fart på spelet, antingen via egna initiativ eller via snabba välplacerade passningar. Tar dessutom flera bra och farliga skott. Otroligt kul att se!

Matchen i sig blev precis som vanligt när Flyers spelar väldigt underhållande. Devils var inledningsvis helt överlägsna de första tio minuterna och även om Flyers kom upp lite i banan i slutet av första så hade de svårt att skapa och komma loss till bra lägen. Devils forecheckade fantastiskt bra och 1-0 kom på ett stressat hemmamisstag.

Flyers vänder sedan på steken i den andra perioden och dominerar egentligen resterande del av matchen. Devils krigar sig dock ikapp till båda 2-2 och 3-3 vilket ordnar förlängning. Väl där var Flyers än mer överlägsna i spelet och Daniel Briere hann på de få minuterna få både ett mål bortdömt och att avgöra matchen med ett slagskott.

Skillnaden mellan den här och de andra serierna i andra rundan är att här utgår spelet från vilket lag som forecheckar bäst medan det i de andra serierna utgår ifrån vilka som backcheckar bäst. Det här spelet är betydligt mer underhållande även om den täta hockeyn också blir spännande utifrån kamp och uppoffran.

Philadelphia är huvdfavorit till Stanley Cup just nu men deras akilleshäl är utan tvekan Ilya Bryzgalov i målet. Det skulle vara intressant att se Flyers möta en riktig toppmålvakt, t ex Lundqvist eller någon av väggarna i väst framöver. En sak i taget, dock. Bara 1-0 i matcher här än.

Matchens topp 5 (5=bäst):

5: Daniel Briere, Flyers
- Två mål och ett ständigt hot framåt. Är otroligt säker när han får sina lägen.

4: Braydon Coburn, Flyers
- Slår kanonpassningar, vinner närkamper, tacklar och följer med i anfall. Är i bra form och nästan allt han gör blir rätt.

3: Erik Gustafsson, Flyers
- Som jag skrev, helt lysande! Ett stort vapen och bidrar till ett snabbare spel. Får assist efter att ett av hans skott gav retur.

2: Zach Parise, Devils
- Jobbar kopiöst utan puck. Jagar och vinner lösa puckar. Är bra offensivt och går både mål och assist.

1: James van Riemsdyk, Flyers
- Härligt driv och fart matchen igenom. Bryter in på mål och skapar flera bra chanser. Gör ett mål men hade bud på fler.

Taggar: , , , ,

Permalänk

Jonathan Quick är världens bästa målvakt

Hockeymatcher 28/4:

Ryssland – Sverige 4 – 2:

Tre kronor förlorar återigen en match och flera spelare som ligger på gränsen för att ta en VM-plats klarar inte att ta sin chans riktigt. Roligt var dock att se Jonas Brodin göra en så stabil insats. Han har i tidigare landskamper haft stora bekymmer och jag skulle nog inte ta med honom till VM men insatsen lovar gott för framtiden för den unge talangen.

Jag tycker också att Viktor Fasth visade ett annat lugn och en annan trygghet i sitt målvaktsspel än vad Jhonas Enroth gjort vilket talar för att Fasth blir förstemålvakt i VM. På backsidan får nog bara tre icke-NHL backar plats och just nu skulle jag välja Jonas Frögren, Staffan Kronwall och Mattias Ekholm till dessa platser. Frögren behövs i den defensiva rollen, S.Kronwall i truppen skapar harmoni (brorsan etc) samt att han har en stark landslagssäsong. Ekhom känns mest osäker men jag tycker han har den högsta högstanivån av återstående backar så han kommer med som åttonde och sista back.

Framåt lär det finnas sex-sju platser i truppen för icke-NHL spelare och då räknar jag Jakob Silfverberg som NHL-spelare. Idagsläget skulle jag ta med Joel Lundqvist och Fredrik Pettersson till en fjärdekedja. Jag skulle även ta med både Johan Larsson och Calle Järnkrok. Därefter blir det svårare men på något sätt vill jag få med Niklas Olausson utifrån att jag tycker han varit så genomgående bra och en så pass smart spelae går det alltid att hitta någon roll för. Den sjätte och sista platsen får Jonas Andersson som också passar bra i en fjärdekedja.

Själva Rysslandsmatchen var relativt underhållande utifrån ett högt tempo och många spelmässigt vackra sekvenser, de flesta stod dock ryssarna för. Matchen innehöll dock en enorm hög med utvisningar och blev ryckig på det sättet. Ryssland var det vassare laget och vann rättvist sett till spelmässig kvalitet.

Spelarbetyg Tre Kronor i Rysslandsmatchen:

5: Ingen.

4: Jonas Brodin, Joel Lundqvist och Niklas Olausson.

3: Jonas Frögren, Viktor Fasth, Fredrik Pettersson och Mattias Karlsson.

2: Staffan Kronwall, Jonas Ahnelöv, Linus Omark, Daniel Bång, Jonas Andersson, Calle Järnkrok och Patrik Zackrisson.

1: Victor Hedman, Mattias Ekholm, Johan Harju, Niklas Persson, Johan Larsson och Jesper Fasth.

Rangers – Capitals 3 – 1 (1-0 i matcher):

NY Rangers fick en kanonstart genom seger i den första hemmamatchen. Om matchen i sig finns det inte så mycket att skriva. Den var otroligt tajt och inget av lagen fick ens i väg 20 skott på mål. Lagen spelade båda väldigt tätt i egen zon och kampen handlade mycket om vilka som täckte flest skott och båda lagen täckte många.

NY Rangers vann tack vare ett bättre målvaktsspel, lite marginaler och ett lite bättre tålamod i spelet. Henke Lundqvist var återigen fantastisk men hade hjälp av målramen bakom sig vid inte mindre än fyra tillfällen under matchen också. Rangers fick lite mer ytor ju längre matchen gick utifrån att Washington gick ifrån sin defensiv lite i den tredje perioden. Rangers behöll fokus längre, kan man säga.

Washington förlorar också lite på att Braden Holtby i målet inte hade någon stor kväll. Det var egentligen inget av målen som var otagbara, anser jag.

Matchens topp 5 (5=bäst):

5: Chis Kreider, Rangers
- Har kommit in i slutspelet efter en säsong på college och gjort succé. I tredje perioden gör han 2-1 och passar till 3-1, vilket ju avgör matchen.

4: Henrik Lundqvist, Rangers
- Tar skott i målramen så har han varit delaktig i att skotten inte hamnar innanför ramen, så klart. Gör en riktigt stabil match med några riktigt vassa räddningar.

3: Nicklas Bäckström, Capitals
- Skapar mycket chanser och vinner många lösa puckar. Bara effektiviteten som saknades, klart bäst i Caps.

2: Ryan Callahan, Rangers
- Jobbar kopiöst, tacklar och täcker skott. Mycket istid i både powerplay och boxplay.

1: Ryan McDonagh, Rangers
- Defensiv back som får mest istid i laget och hade flest skott på mål framåt också. Gör en nästan prickfri insats.

Blues – Kings 1 – 3 (0-1 i matcher)

Precis som i ovanstående match blev det jämnt och tätt med två defensivt tajta lag som täcker mycket skott och ligger rätt. Matchen hade dock ett klart högre tempo än den förstnämnda och fler chanser skapades.

St. Louis började bäst och hade exempelvis en dubbelchans med öppet mål redan i första bytet. Jonathan Quick var dock rakt igenom helt lysande i matchen. Lundqvist i all ära men jag skulle nog vilja påstå att Quick är världens bästa målvakt just nu. Han var i stora drag nästan helt omöjlig att göra mål på den här kvällen med några otroliga reflexräddningar. Han har liksom det där flytet som Tim Thomas hade förra säsongen.

St. Louis tog dock ledningen genom ett skott från Alex Pietrangelo som styrs in strax framför Quick. Kings jobbar sig tillbaka i matchen, de kvitterar och framförallt så gör de ett mycket viktigt 2-1 mål alldeles i slutet av den andra perioden. Det är boxplay-specialisten Dustin Brown som driver upp en chans som Matt Greene avslutar returen på. Kings avgör sedan i tom kasse i slutminuten av den tredje perioden. Blues lyckas aldrig riktigt forcera i den tredje perioden utan Kings spelade bra på ledningen.

Matchens topp 5: (5=bäst):

5: Jonathan Quick, Kings
- En otrolig insats med otroliga räddningar. De första redan under matchens första minut, sådant kan sätta sig i skallen på motståndare.

4: Willie Mitchell, Kings
- Stentuff fysisk back som rensar bra och ligger nära motståndarnas toppspelare. Gör en kanonmatch med mycket speltid och +2.

3: Dustin Brown, Kings
- Kaptenen sliter kopiöst och visar återigen skicklighet i boxplay då han kontrar fram ett nytt mål i spelformen.

2: Drew Doughty, Kings
- Gör en stabil defensiv insats, spelar smart, ligger rätt och har ett bra passningsspel med pucken också.

1: Patrik Berglund, Blues
- Gillar hans driv när det går tungt. Han tar ansvar och vill kvittera på egen hand. Visar bra karaktär och får spela mycket.

Taggar: , , , , , , , , , , , , , , ,

Permalänk

Två forwards inklusive Jonte kan inte hålla

Om Bellissimo, Jonte och Crippe:

Kent ”Nubben” Norberg hoppas på bingo, säger han till ST om värvningen av Daniel Bellissimo. Nubben är vidare öppen med att det finns brister hos Bellissimo men som man vill tvätta bort. Då blir ju jag givetvis nyfiken på hur man tänker sig lösa situationen med målvaktstränare.

Att det behövs en målvaktstränare och att denne är oerhört viktig må väl alla i denna sport begripa nu. Timrå har ändå valt att inte ha någon som är anställd på heltid, vilket i sig är en helt bedrövlig besparing om jag får säga mitt, men det finns ännu inte uttalat hur de tänker sig lösa detta. Får våra målvakter målvaktsträning av toppklass kommer vi också få målvakter som vinner poäng åt oss när laget spelar som krattor, det skulle vara en stor förbättring motför förra säsongen. Jag har inte någon koll på vad målvaktstränare tar i lön men jag skulle gissa på att det handlar om en halv spelare i en tredjekedja. Jag hade sparat mer på spelartruppen istället, utan tvekan.

På tal om spelartruppen spekulerar Fredrik Söderberg på Dagbladet att Jonte Hedström är en av de två sista forwardarna som ska in och att den andre kan vara Christian ”Crippe” Söderström. Skulle det bli så, samtidigt som vi inte hittar en vettig lösning med målvaktsträning, får Timrå IK svårt att ens ta 30 poäng i nästa säsongs elitserie och därav svårt att ens snitta 3000 på matcherna. Jag vill dock tro att så inte är fallet. Två forwards inklusive Jonte räcker inte!

Jag hoppas att två forwardsvärvningar ligger utanför att förlänga med Jonte Hedström, till att börja med. Detta p g a att Johan ”Bagarn” Andersson känns osäker utifrån sin hälsa och att både Andreas Molinder och Yared Hagos inte håller elitserieklass. Det är tre spelare Timrå IK behöver räkna bort när de ska sätta ihop laget, blir de kvar får de stå som reserver på pappret. Skulle det däremot vara så illa vi enbart får in Jonte plus en forward till så måste Yared Hagos lämna oss så vi kan ta in något annat. Han kan inte få ta den lön han tar i ett ekonomiskt hårt drabbat Timrå om vi inte ens kan få ihop till kreativa spelare i förstakedjan.

Om Crippe i sig, så ser jag gärna honom tillbaka i klubben. Det är en tekniskt skicklig spelare som kan skapa målchanser och vara kreativ på egen hand. I ett läge där vi har få sådana spelare och lite pengar får vi vara nöjda med en sådan värvning trots att han haft en tung säsong. Ges han en offensivt viktig roll så känns han ändå tillräckligt tjurskallig för att kunna göra den så bra som han kan. Jag tror att han är en spelare som behöver ges ansvar för att ta det och om han får en roll i mängden så kan han gärna glida undan. Jag tror att han har kapacitet till att vara minst lika bra som t ex Matt Murley om han håller fokus på hockeyn och brinner för uppgiften. Givetvis blir en bra sommarträning viktig.

Jonathan Hedström känns för mig som en viktig förlängning utifrån hans rutin. Jag tänker mest spelmässigt i att han har förmåga att lugna ner och hålla i pucken. Ibland kan det spelet irritera hos honom då det känns krångligt men i ett så pass ungt lag tror jag att den egenskapen kommer bli mycket viktig. Jag hoppas han väljer att stanna och ge det sista han har nu inom hockeyn för Timrå IK.

Det behövs dock minst en bra forward till utöver dessa två, gärna en center med kreativa egenskaper. Han behöver inte vara dyr men han måste vara bra offensivt. Titta på sådana som Robert Rosén och Niklas Olausson som knappast var dyra spelare från början men som besitter kreativt spel och som utvecklats till stjärnor i Elitserien. När vi gick upp i Elitserien var en sådan som Micke Lind knappast jättejagad av andra klubbar men som sedan visade sig klara Elitserien på ett fantastiskt sätt.

Den typen av spelare som ser isen bättre än de övriga i laget behöver vi hitta. Brynäs vann precis ett SM-guld på att ha flera sådana spelare i sitt lag. När hockeyn blir så intensiv som den är nu blir de spelare som klarar av att vara kreativ i det oerhört nyttiga, både i powerplay och fem mot fem.

Till sist så kan jag skänka en tanke till materialförvaltaren Tobias Dahlstedt som fick sin storebror Mattias förnamn i dagens ST. Det kan inte ha varit kul.

Länkar:

http://dagbladet.se/sport/1.4658101-timra-vill-locka-hem-soderstrom

http://st.nu/sport/timraik/1.4657216-forst-vm-sen-spel-med-tik

http://st.nu/sport/timraik/1.4657232-klart-med-flera-tik-ledare

Taggar: , ,

Permalänk

Stanley Cup: Inför andra rundan

Nu har den andra rundan redan hunnit börja med att Phoenix sudden-besegrat Nashville inatt men jag tänker att jag skriver mitt ”inför-inlägg” ändå. Den första rundan är en av de bättre första rundor jag upplevt med otroligt många sudden-matcher, superhögt tempo, både fysiskt och rent av fult spel.

Den första rundan gav också en hel del skrällar. Det finns egentligen ingen stor favorit till Stanley Cup på förhand kvar in i andra rundan. NY Rangers och St.Louis har ändå få trott på i längden, trots att de var bra redan i grundserien. Desto fler tips landade på Pittsburgh, Boston, Vancouver och Detroit. Nu rök alla dessa lag direkt. Det gör att vi i väst t ex enbart har kvar lag som inte nått coneference-final (tredje rundan) på över tio år. St.Louis var där 2001 senast om jag inte missminner mig. LA Kings var där 1993 senast och Phoenix och Nashville har aldrig gått så långt. Phoenix har inte ens varit i andra rundan tidigare. Jag anser att det är bra för ishockeyn i Nordamerika att framgången sprids ut även till ”mindre” klubbar.

Jag brukar traditionellt göra två All Star Team och ett flopplag från de olika rundorna här i bloggen. Jag måste givetvis göra detta även för denna fantastiska första runda också:

Lag 1:

Målvakt: Jonathan Quick, Kings
- Står rakt igenom för stabila insatser och släpper enbart åtta mål på fem matcher mot grundseriens bästa lag.

Back: Shea Weber, Predators
- Blev väldigt jobbig för Detroits stjärnor med sitt både fysiska och rejäla backspel blandat med att vara vass offensivt också.

Back: Alex Pietrangelo, Blues
- Stor och tekniskt skicklig back som spelat bra både offensivt och defensivt. Mycket bra blick för spelet och betydelsefull i Blues.

Center: Claude Giroux, Flyers
- Ett enkelt val och han har rakt av varit den överlägset bästa spelaren i Stanley Cup hittills. Jobbar hårt, spelar fysiskt och blandar det med ett lysande spelsinne. 14 poäng på sex matcher.

Forward: Jaromir Jagr, Flyers
- 40-åringen som vann sin första Stanley Cup innan några av hans lagkamrater ens var födda har imponerat med briljanta offensiva aktioner och ett lysande passningsspel. Imponerande!

Forward: Dustin Brown, Kings
- Lagkapten, matchhjälte och målkung i Kings. Jobbar hårt och fysiskt och är grym i boxplay.

Lag 2:

Målvakt: Pekka Rinne, Predators
- Var en rånande vägg för Detroit och spelar otroligt tätt i målet. Lång och täcker av många vinklar när han står på knä.

Back: Oliver Ekman Larsson, Coyotes
- Visar tendenser på att han kommer bli en riktigt stor back i NHL. Spelar fantastiskt pucksäkert, är bra i positioneringen samt i powerplay.

Back: Willie Mitchell, Kings
- Defensiv back som gjorde ett kanonjobb i att neutralisera det annars mycket offensivt starka Vancouver.

Center: Patrik Berglund, Blues
- Kliver fram på ett fantastiskt sätt i detta slutspel och leder sitt lag offensivt. Blues har några bra kedjor men den här har genomgående varit stark.

Forward: Ryan Callahan, Rangers
- Rangers kaptenen tacklar, vinner närkamper, täcker skott, har mycket istid och har gjort en del poäng också.

Forward: David Clarkson, Devils
- Den fysiskt tuffe forwarden trivs i slutspelstäta matcher. Har gjort bra med poäng och är tacklingsflitig.

Flopp-laget:

Målvakt: Marc-Andre Fleury, Penguins
- Var helt ur balans och släpper många billiga puckar och många puckar överlag. Släpper totalt 26 mål på sex matcher och tar 83,4% av skotten.

Back: Brad Stuart, Red Wings
- Hade stora svårigheter i egen zon, slarvade och var delaktig i flera baklängesmål.

Back: Dennis Wideman, Capitals
- Nu gick visserligen hans lag vidare men hans spel i egen zon var allt annat än imponerande och var inblandad i det mesta Washington släppte in.

Center: Pavel Datsyuk, Red Wings
- I hård konkurrens med Sidney Crosby och Joe Pavelski tar Datsyuk denna plats. Datsyuk var briljant i slutspelet för ett år sedan men försvann fullständigt ur matcherna nu. Kom inte alls till.

Forward: Raffi Torres, Coyotes
- Är kanske ingen storstjärna med förväntningar men att dra på sig 25 matchers avstängning med grovt vårdlöst och farligt spel är en mega-flopp.

Forward: Patrick Sharp, Blackhawks
- Chicagos målstarka forward hade trots många chanser stora bekymmer att hitta nätet i detta slutspel. Det blev bara ett mål på sex matcher.

Slutligen tänkte jag avsluta detta inlägg med att förutspå nästa runda. Jag kan stolt meddela att jag faktiskt prickade ett rätt i första rundan, av åtta möjliga… Den här säsongen har varit tuff för mig tipsmässigt, det får man säga. Men jag ger mig på det igen:

Tips andra rundan:

ÖST:

RANGERS – CAPITALS 4-3
- Otroligt svårtippad matchserie som känns väldigt jämn på förhand. Washington imponerade mot Boston där duktiga brunkare som Jason Chimera, Jay Beagle och Matt Hendricks växte fram på ett imponerande sätt. Det finns även sedan tidigare stark offensiv i laget. Rangers hade stundtals problem mot Ottawa men räddades av en mycket bra Henrik Lundqvist i målet. Mot slutet av serien vaknade även lagets offensiva spelare till. Rangers får tipset utifrån en bättre målvakt.

FLYERS – DEVILS 4-1
- Här känns det enklare. Philly tycks vara i ett enormt stim där man fått igång alla offensiva spelare och man har en fantastisk fart och fysik i sitt spel. Claude Giroux är just nu i en klass för sig också. Svagheten ligger i målvaktsspelet och ett stundtals svagt försvar. Devils vann en tät serie mot Florida på dubbel övertid och har även de lite målvaktsbekymmer då Brodeur inte längre är den han varit. Han kan vara grym i enstaka matcher men även falla igenom. Philly maler ner New Jersey med bl a sitt sjuka PP!

VÄST:

BLUES – KINGS 4-2
- Här kommer det handla om tät ishockey med bra försvars- och målvaktsspel. Båda lagen har bra offensiva spelare men Blues har ett större register där samt att de fått igång ett bra powerplay. Blues har flera kedjor som kan producera och är en enorm lagmaskin. Kings har dock en del rävar som varit långt i slutspel förr, jag tänker på bl a Mike Richards, Jarret Stoll och Rob Scuderi. Dessutom har de en målvakt som känns snäppet vassare. Men Blues powerplay och defensiva system vinner detta.

COYOTES – PREDATORS 3-4
- Det här tipset blir ju lite fuskartat eftersom en match redan spelats men jag går ändå mot det resultatet. Phoenix tycks förvisso vara i ett bra stim där de vinner jämna matcher med bra målvaktsspel och offensivt bidrag från flera olika spelare. Nashville är dock för mig ett tyngre lag, med bättre spets i alla lagdelar. Jag tycker Rinne är bättre än Smith, backarna är starkare och forwards är också lite starkare. Det kommer bli tajt men Nashville tar det, till slut. Phoenix form ska dock inte underskattas.

Taggar: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Permalänk

Om dagens artiklar

Det står mycket Timrå IK i morgontidningarna idag och jag tänkte att jag skulle kommentera delar av det:

- Daniel Bellissimo anses vara klar för Timrå enligt Dagbladet medan ST rapporterar att man väljer mellan honom och en annan målvakt men att det kommer göras klart inom kort.

Kommentar: Jag utgår från att Daniel Bellissimo blir Timrås nya målvakt. Jag är, som jag skrivit tidigare, inte nöjd med det valet utifrån det jag såg i Kvalserien. Jag anser inte att han är direkt bättre än Jocke Lundström och att det i så fall kommer bli en kamp mellan dessa om förstaspaden. Jag får därför också känslan att försvarsspelet måste vara bra för att målvaktsspelet ska vara bra och att vi inte har någon målvakt som storartat räddar poäng även när vi spelar kasst. Förhoppningsvis har jag fel. Jag får dessutom eventuellt en bra chans till att nytt bedöma Bellissimo i vår då jag har biljett till bl a Italiens match mot Tjeckien i Hockey-VM om någon vecka.

- ST rapporterar att Eric Moe och Oscar Johansson inte får kontrakt av Timrå IK utan Kent ”Nubben” Norberg väljer att satsa på våra J20-spelare istället:

Kommentar: Gällande Eric Moe håller jag med Nubben. Jag har aldrig känt att han vore ett alternativ för oss så länge vi klarade oss kvar i Elitserien. Jag tycker inte att han har förbättrat sin nivå sedan han lämnade klubben. Jag tycker däremot att Nubben gör fel gällande Oscar Johansson i det här fallet. Rent skicklighetsmässigt är det inte säkert att Oscar räcker till i Elitserien men jag anser att Timrå IK måste prova och ge honom chansen. Timrå IK behöver visa att man ger chansen till egna juniorer som kämpar på några år i Allsvenskan och lyckas utveckla sitt spel. Det tycker jag att Oscar gjort, han var lagkapten, har förbättrat sin skridskoåkning och intensitet samt att han har varit lagets bäste målskytt tre säsonger i rad. Han krigade och slet för Sundsvall. Jag anser att en satsning på Oscar nu hade visat killar som Linus Werneman och Douglas Lögdal (som är två jag inte tror får kontrakt) att man verkligen kommer få en chans om man kämpar på och utvecklas.

I övrigt har båda tidningarna två längre intervjuer med Tomas Montén. Jag tycker att han övergripande förmedlar en vettig syn på saker och ting och jag gillar mest att hans mål är att om två år vara en ännu bättre tränare för att få förlänga kontraktet med Timrå IK. Den inställningen får han gärna förmedla till spelarna. Mer att läsa här:

http://st.nu/sport/timraik/1.4653798–viktigt-for-mig-att-vara-palast-och-kunnig-

http://dagbladet.se/sport/1.4653882–jag-har-alltid-dromt-om-det-har-

***

Första rundan i Stanley Cup är över. Jag såg ingen av matcherna inatt men de två New York-lagen gick vidare. New Jersey slog Florida på dubbel övertid och Rangers vann med 2-1 över Kanadas sista hopp Ottawa.

Nu börjar nästa runda redan inatt och jag hinner nog inte fördjupa mig i bloggen redan innan första matchen men jag återkommer nog imorgon lördag med ett utförligare inlägg där.

***

Sanny Lindström har de senaste två kvällarna hållit i en hockeygala på twitter. Jag är inte så mycket för det här med galor men jag blev glad när jag såg att Mika Pyörälä utsågs till mest kompletta forward. Jag gillar verkligen den spelaren och anser att han är en av de bästa Timrå haft under 2000-talet.

Sanny passade även på att flirta med mig med att nominera mig till årets bloggare. Det är givetvis hedersamt men det är ju inte därför man håller på…. Hur som helst så fick Robert Pettersson på hockeysverige priset och det tycker jag var ett mycket värdigt val då han har den svenska hockeyblogg som jag helst läser. Sedan är ju alla bloggar olika på sitt sätt men Roberts hockeymässiga åsikter är alltid välgrundade och han kan lära mig nya synsätt i det han skriver.


Permalänk

Inför VM: Backförstärkningarna behövs

Tjeckien – Tre Kronor 5 – 3

Ägnade kvällen åt att se lite ishockey för en gångs skull. Tre Kronor mötte Tjeckien i Tjeckien i en rivig och svängig match. När det blir rivigt och svängigt mot Tjeckien brukar Tjeckien vinna. Så även nu.

Sverige spelade bra i stunder och jag tycker att det offensiva spelet var roligt att se. Pär Mårts har plockat ut många kreativa spelare som bl a Linus Omark, Niklas Olausson och Calle Järnkrok. Den sistnämnda gör ett klassmål på det första målet där han fintar bort NHL-spelaren Jiri Tlusty fullständigt och trycker upp pucken i krysset. Calle var tillsammans med sin lagkompis Johan Larsson två spelare jag tycker stärkte sina VM-chanser i matchen.

Sverige tappade sedan matchen helt i början av den andra perioden och det slarvas en hel del. Mot Tjeckien är det viktigt att vårda pucken, det har det sagts i snart 50 år nu. Tjeckerna har ett bra lag med en del underhållande lirare som verkligen såg ut att njuta av alla Sveriges misstag och går ifrån till 1-3 med bud på mycket mer. Sverige kommer sedan ikapp till 3-3 på 18 sekunder i slutet av andra perioden men vad hjälper det när man släpper 3-4 åtta sekunder in i tredje. Tjeckien avgör sedan i öppen kasse.

Jag hade några spelare jag följde lite extra för att se om de skulle kunna bli bra VM-spelare. Jag ville först och främst se en bättre insats av Jhonas Enroth än förra veckan och det tycker jag att vi fick. Jag tycker att han, trots fyra insläppta, gör en bra match med många svåra räddningar och frilägen.

Jag var även nyfiken vad spelare som varit bra i tidigare landskamper kunde göra nu mot tuffare motstånd. De jag i huvudsak tänkte på var Niklas Olausson, Fredrik Pettersson och Patrik Lundh. Åsikten där är att Olausson stärker sin chans rejält och är en stor överraskning utifrån att han klarar att skapa så pass mycket och bra trots att tempot blir så högt. Han utgör sig vara en extremt smart spelare. Gällande Pettersson och Lundh så var de besvikelser och kändes inte som de räcker till om man ser det enbart efter den här matchen.

Den svängiga matchen visade också att Sverige har en defensiv som inte riktigt håller. Unge talangen Jonas Brodin har haft stora problem både förra veckan och idag. Jonas Ahnelöv är givetvis ingen VM-back precis som Mattias Karlsson inte är det, även om de inte var våra sämsta backar idag. Den sistnämnda gör sig ändå hyfsad sett till vilken nivå det är men över en hel VM-turnering så räcker han inte till. Däremot har jag jättegärna med Jonas Frögren i en VM-trupp.

Nu ska ju dock Jonathan Ericsson och Niklas Hjalmarsson förstärka samt kanske Erik Karlsson eller Anton Strålman beroende på hur det går inatt. Victor Hedman spelade ikväll och hade väl ingen höjdarkväll direkt men han och de övriga är välbehövliga förstärkningar. Tyvärr är det många riktigt bra backar som tackat nej också.

Offensivt behöver vi inte vara oroliga, där har vi både bra spets och bredd i VM-klara spelare.

Spelarbetyg Tre Kronor från Tjeckien-matchen:

5: Ingen.

4: Ingen.

3: Johan Larsson, Calle Järnkrok, Jhonas Enroth, Gabriel Landeskog, Niklas Olausson, Patrik Zackrisson och Linus Omark.

2: Jonas Frögren, Daniel Fernholm, Mattias Ekholm, Joel Lundqvist, Johan Harju, Mattias Karlsson, Jesper Fasth, Fredrik Pettersson och Jonas Ahnelöv.

1: Staffan Kronwall, Victor Hedman, Niklas Persson, Jonas Brodin och Patrik Lundh.

Taggar: , ,

Permalänk

Mästarna utslagna direkt

Bruins – Capitals 1 – 2 sd (3-4 i matcher)

I en jämn och tät serie blev den sjunde och direkt avgörande matchen inte förvånande nog jämn och tät. Den blev nästan för jämn och tät. Spänningen gick givetvis inte att klaga på men det skapades väldigt lite åt båda håll.

Boston hade mest puck och försökte kontrollera matchen men Dale Hunter, coach i Capitals, har en enorm disciplin i sitt lag där alla bidrar med hårt arbete utan puck. Ja, nästan alla i a f. Alexander Ovechkin är spelaren som faller ur den ramen vilket också gör att han får betydligt mindre istid än han är van vid. Hur som helst så får Washington en drömstart genom ett första och turligt ledningsmål. Det är ett dragskott från blå som via en styrning ställer Tim Thomas.

Boston gnuggade dock på och stångades mot Washington täta försvar. Washington satte hela tiden hård press på puckföraren samtidigt som de såg till att ha minst fyra och inte sällan fem utespelare bakom pucken när Boston anföll. Boston spelade själva liknande försvarsspel vilket gjorde att matchen blev trång och tät. Boston lyckas till slut kvittera i den andra perioden med en mycket fin krigarinsats av Tyler Seguin som dyker in i målgården och kommer före tre Caps-spelare på pucken och skickar in den i mål.

Den tredje perioden blev faktiskt lite öppnare de sista fyra-fem-sex-sju minuterna av matchen med lite mer kontringsliknande målchanser men målvakterna höll tätt till en sudden. Väl i sudden tog det inte ens treminuter innan avgörandet föll. Det är Mike Knuble och Joel Ward i Washington som får en kontring, två mot en, där Knuble skjuter och Ward trycker dit returen.

Det innebär att Washington, trots en tung säsong, lyckas slå ut de regerande mästarna och göra det trots att de står med sin tredjemålvakt. Det är imponerande. Det är också imponerande att se lagets arbetsmoral där storstjärnor som Nicklas Bäckström och Alexander Semin stämmer in i det hårda arbetet.

Matchens topp 5 (5=bäst):

5: Tyler Seguin, Bruins
- Seguin ville mycket och skapade också mycket, var den klart mest offensivt inblandade spelaren i matchen.

4: Jason Chimera, Capitals
- En otroligt närkampsstark kämpe som gör en stor insats i bortalaget. Skapar chanser och jobbar stenhårt.

3: Dennis Seidenberg, Bruins
- Hårt jobbande back som täcker skott och gör stora insatser defensivt. Täcker bl a ett skott i ett kanonläge för Ovechkin utan klubba och ner i spagat.

2: Jay Beagle, Capitals
- En otrolig kämpe som ligger rätt i banan, kommer i vägen och kommer först på lösa puckar. Fysisk och rejäl också.

1:  Braden Holtby, Capitals
- Målvakt som står emot bra även om det blev några billiga returer., Får bra hjälp men tar samtidigt 31 av 32 skott och vinner matchen.

Taggar: , , , , , , , , ,

Permalänk

Mästarduo presenterad

http://www.timraik.se/artikel/23132/

Pusselbitarna ramlar på plats och vi börjar se en stomme i lagbygget nu. Idag presenterades en ny duo spelare, båda från mästarlaget Brynäs IF. Här följer mina åsikter om det:

JONATHAN CARLSSON

Jag är jättenöjd med den här värvningen. Det är exakt den här typen av back jag vill ha. Han är, precis som de två som presenterades igår, en back som är i en utvecklingsbar ålder samtidigt som han ändå har hunnit vara med ett tag. Här känner jag med säkerhet att karaktären är helt rätt. Det här är en kille som kommer ge sitt absoluta allt för Timrå IK. Nu gäller det att Timrå IK ger allt för honom också så kan vi få en bra relation med varandra.

Jag ska inte utlova något som inte Carlsson kan hålla spelmässigt dock. Det här är än så länge en begränsad back som inte lyckades ta en plats i Brynäs, det är därför vi kunnat värva honom. Det är en defensiv och fysisk back som är bra i närkampsspelet men som behöver utveckla spelet med pucken för att kunna hålla det enkelt, vilket inte passade bra in med Brynäs mer offensiva spel. Han spelar dock uppoffrande och borde kunna fungera bra i ett defensivt system som bygger på hårt jobb. Jag är nöjd över att han vill spela och utvecklas vidare i Timrå IK.

JOACHIM ROHDIN

Jag är inte lika jättenöjd här men det tycks också vara en seriös och träningsvillig ung forward och han har god förmåga att spela rivigt och bryta mönster. Han är mentalt tuff i spelet på så sätt att han gärna bryter in på mål och använder sin fart. Han jobbar otroligt hårt och använder sin skridskoåkning bra i både forechecking och backchecking. Det som jag tvekar över är hur bra han kan bli på elitserienivå.

Visst, han har gjort ett bra slutspel nu där han kunnat komma in med sin energi mot trötta motståndare och checkat sönder dom och tagit för sig. Det är vanligt att den här typen av unga spelare kan göra det i slutspel medan de över 55 omgångar har svårt att hålla en konsekvent och tillräckligt bra nivå. Rohdin har producerat som junior och Nubben skriver i pressmeddelandet att han tror att han kommer få sitt stora genombrott nästa säsong. Det hoppas givetvis jag också men då kommer det krävas mycket hårt jobb i sommar från både honom och Timrås håll. Det kommer inte av sig själv.

SUMMERING

En back till ska värvas in och jag hoppas att det kan vara en mer mobil och offensivt kunnig back. Sebastian Erixon är nog vår största chans till klass där. Skulle vi få honom eller någon spelmässigt likvärdig så tycker jag att vi, efter förutsättningarna, får vara mycket nöjda med den backsida Nubben satt ihop.

Carlsson rankar jag på förhand ihop med Robin Persson som fjärde-femte back medan Nils Bäckström är sjätte back. Därefter kommer Jesper Dahlroth tillsammans med troligen Joel Östman och Tommy Stenqvist vara de som på förhand slåss om att rankas mellan plats sju till nio beroende på tycke och smak. På förhand är jag som sagt mycket nöjd med den balansen av utvecklingsbara, karaktärsstarka och i huvudsak defensivt tuffa och uppoffrande backar. Jag tycker att det passar klubben som handen i handsken just nu, som jag ser det.

Framåt är det lite mer bekymmersamt utifrån att jag inte kan se att vare sig Robin Sterner eller Joachim Rohdin kan belastas med förväntningar på att gå in på två kedjor. De är tredje-, fjärdekedjespelare på förhand. Jag tror att det skulle göra mycket om vi kunde behålla Jonathan Hedström här. Ju mer jag tänker på det ju viktigare känns det. Sedan skulle vi behöva två offensivt skickliga spelare som kan se isen bättre än de övriga vi har i laget. Vi saknar kreativitet, tycker jag. Jag förväntar mig inga stjärnnamn men jag tycker att det är de kreativa egenskaperna vi i första hand ska leta efter nu.

Forwardssidan kommer förmodligen breddas med åtminstone Anton Wedin och Ludvig Nilsson. I och med osäkerheten kring Johan ”Bagarn” Anderssons tillstånd och frågetecknen kring om Andreas Molinder och Yared Hagos ö h t kan platsa på elitserienivå så behövs en bred forwardstrupp.

Till sist vill jag bara påpeka att både Carlsson och Rohdin är högerfattade.

Välkommen till vår familj, Jonathan och Joachim!

Taggar: , , ,

Permalänk

Hemmafesten sket sig för Ottawa

Senators – Rangers 2 – 3 (3-3 i matcher)

Kanada, hemmaplan, matchboll mot östra konferensens bästa grundserielag och ett magiskt tryck på läktaren. Det var ingen dålig kväll som Jakob Silfverberg fick göra sin NHL-debut. Han såg en aning tagen ut när kamerorna filmade honom när publiken sjung med i nationalsången före nedsläpp. Det är lite annat solfjäder-klappande trots allt.

Ottawa är det enda kanadensiska laget kvar i Stanley Cup och de har imponerat i slutspelet. På pappret är Ottawa inget topplag men de har gjort en bra säsong och ett ännu bättre slutspel där de genomgående varit det bättre laget mot Rangers och hade spelmässigt rättvist spelat till sig sin matchboll.

Ottawa såg också länge ut att vara det lite starkare laget även i den här matchen men då det började regna utvisningar i den andra perioden tog Rangers över. Ottawa hade tagit ledningen i den första perioden men fick se den tappad och vänd av två powerplay-mål där Brad Richards visar hög klass. På det första slår han ett femstjärnigt diagonalpass till målskytten Derek Stepan och på det andra stänker han dit ett slagskott från samma position.

Rangers hann även med ett 3-1 i slutet av den andra perioden genom Chris Kreider. Den tredje perioden hade också flera utvisningar inledningsvis men Ottawa hade fortsatta bekymmer att få in pucken bakom Lundqvist, de hade stundtals svårt att få pucken på honom också med flera skott utanför målet samt täckta skott av uppoffrande Rangers-spelare. Ottawa hade bra fart och förde spelet i den tredje perioden men Rangers spelade tight och uppoffrande i egen zon.

Men till slut kom en reducering. En mycket tveksam sådan där Lundqvist trycks bort av Neil och med en misstänkt spark av honom i målgården men han anses missa pucken och målet döms som korrekt. Men i slutändan kvittar det då Ottawa ändå inte kommer närmare. Rangers vinner matchen och man gör det genom en bra andra period i powerplay och en stark tredje period i egen zon där främst Lundqvist är dominant. I fem mot fem tycker jag Ottawa har det bästa spelet.

Matchen var totalt sett ingen superbra match utifrån alla powerplay åt båda håll men tempot och intensiteten var bra i fem mot fem. Jakob Silfverberg är väl okej efter förutsättningarna men inte mer. Han hade svårt att få med sig pucken och avslutade tamt på de få chanser han hade. Han har dock fått undan premiären i jetlag och kan nu bara öka successivt.

Hemmafesten sket sig för Ottawa. Nu får de sikta på att ta sig vidare på bortais i match sju istället. Ett inte helt omöjligt uppdrag även om det känns lite fördel Rangers just nu.

Matchens topp 5 (5=bäst):

5: Henrik Lundqvist, Rangers
- Otroligt tät och gör några stora räddningar trots att han totalt sett inte överöses med skott under matchen.

4: Brad Richards, Rangers
- Visar hög klass när Rangers äntligen får igång sitt powerplay, det var verkligen i rättan tid.

3: Chris Neil, Senators
- Sätter bra ton i första perioden med att göra mål, ge tjuvsmällar och tar en lång fight. Är sedan den forward som gör sig bäst framför mål men får förvånandsvärt lite speltid. Ordnade båda målen framför kassen.

2: Derek Stepan, Rangers
- Är med i alla Rangers tre mål i matchen. Gör framförallt ett väldigt fint förarbete till 3-1 målet.

1: Kyle Turris, Senators
- Ung talangfull forward som skapar mycket offensivt och var nog Ottawa-forward som hade flest lyckade byten i powerplay.

Taggar: , , , , ,

Permalänk

Trio presenterad

http://www.timraik.se/artikel/23115/

På väg hem från jobbet för bara någon timme sedan besvarade jag ett mail där jag fick förslaget att skriva beklagande om att det är så tyst från Timrå IK. Jag hann precis skicka mailsvaret när jag såg att Kent ”Nubben” Norberg faktiskt brytit tystnaden. Tre nya namn presenterade:

ROBIN PERSSON, back

Honom känner jag till väl och hade honom föreslagen på min silly-lista gällande backar. Han är en stabil elitserieback utan direkta spetskvaliteter men som jobbar hårt och kan vara rejäl i spelet. Jag gillar honom och jag gillar värvningen. Det är en typ av back vi behöver och som skulle passa bra in om vi ska spela som vi gjorde i slutet av säsongen. Han kommer från en tung säsong med rätt lite istid då några starka juniorbackar kommit fram i Linköping men det jag är mest orolig kring Robin är att han varit skadedrabbad de senaste säsongerna. Det är visserligen ingen enskild kroppsdel som krånglar återkommande utan mer oturliga situationer men som kommer av hans spelstil. Som person ger han ett mycket seriöst intryck.

NILS BÄCKSTRÖM, back

Den här värvningen är jag mer tveksam till men jag har å andra sidan aldrig sett honom spela i seniorålder så jag har egentligen inte någon direkt befogenhet att såga honom. Det som gör mig tveksam är att han spelat i den finska ligans sämsta lag utan att få en speciellt stor roll. Den finska ligan är trots allt snäppet sämre än den svenska. Bäckström spelade drygt 18 minuter per match i grundserien och var sjätte back i laget på det och i kvalet var han fjärde back med drygt 19 minuters istid per match. Han hade däremot bäst plusminus av backarna i laget under grundserien med sina -3. Har en säsong med Tomas Montén som huvudtränare tidigare, 05/06 i Djurgårdens J20-lag.

Nubben nämner dock bra karaktär och det är vad vi behöver. Jag kollade några youtube-klipp där han varit inblandad i Ilves-mål och det lilla jag kan se där är att han har en bra skridskoteknik och ser rörlig ut. Han tycks också dra på sig en del utvisningar och jag hoppas det är en frukt av att han spelar fysiskt. Var på try-out i Brynäs för några år sedan utan att få kontrakt.

ROBIN STERNER, center/forward

Här har det stått lite still de senaste åren. Kom fram överraskande starkt för några år sedan. Har bra skridskoåkning och ett hyfsat spelsinne. Jag får dock inte något helsäkert grepp kring vad det kan bli av denna 22-åring. Han imponerande inte i Örebro den korta tid han var utlånad där så jag håller mig lite skeptisk, men jag kan honom samtidigt inte jättebra ska sägas. I slutspelet 2011 imponerade han, vilket unga spelare ofta kan göra när de komma få komma in med energi och ge allt, lite som Joachim Rohdin gjorde i Brynäs nu. Nubben tror mycket på Sterner och han har haft bra blick för unga spelare tidigare.

SUMMERING:

Det är lite tidigt att sätta värvningarna i ett helhetsperspektiv men jag räknar backvärningarna som att Robin Persson är tilltänkt fjärde- eller femteback och att Nils Bäckström är tilltänkt sjätteback. Både Nils och Robin P är också i en ålder där de fortfarande utvecklas som backar. Det är bra att inte ha alldeles för färska backar då det tar längre tid att få stabilitet i det defensiva spelet. Vi ser ofta unga backtalanger briljera med pucken men utan puck är det mycket ovanligt att se allt för unga backar dominera. Det krävs lite erfarenhet, trots allt.

Robin Sterner är forwardstyp och i en ålder som Timrå behöver satsa på. Jag hoppas det blir bra och att han är villig att träna hårt för att utveckla sig själv. Han får väl på förhand ses som en spelare som ska in i en tredje- eller fjärdekedja. Det är bra att han kan spela både center och ytter. Det är alltid behövligt.

Välkommen till vår familj, Robin, Nils och Robin!

Taggar: , ,