Kategoriarkiv: A-laget


Permalänk

The fellowship of Hallin

http://www.timraik.se/artikel/37823/

Okej.

Timrå IK presenterar nio namn, nya blandat med gamla. Utifrån att lagbygget ser ut som det gör avvaktar jag med att ge en dom om det är bra eller dåliga sajningar. Allt det hänger ju någonstans på hur stor roll spelaren förväntas få i lagbygget. Jag tänker därmed lägga ut min syn på spelarna och på vilket sätt jag tror de skulle kunna göra nytta för Timrå IK.

Vi tar dem i nämnd ordning:

eric-moe

Eric Moe, back, ett år
- Värvning på ”har mycket att bevisa”-kontot. Han har bränt många chanser nu, Eric. I och med detta får han en chans till i moderklubben. När han var 20 år gjorde han 24 poäng på 42 matcher i Elitserien. Nu är han 25 år gammal. Han är den bästa backtalang jag någonsin sett i Timrå IK som 15-17-åring. Han är en av de bästa backar som TV-pucken någonsin sett. Talangen finns där i grunden. Den naiva delen av Jimmy Hamrin vill påminna om hur gammal backar med liknande spelstil som Johan Åkerman, Magnus Johansson och Elias Fälth varit när de slagit igenom. Den cyniska delen vill tänka på alla skador och rapporter om dålig träningsvilja. Förra säsongen var trots petningen i Leksand ett litet steg i rätt riktning och han fick bättre vitsord gällande träningsviljan då.

Ska Moe bli en bra förstärkning för Timrå IK måste han vilja vara beredd att lägga ner mycket jobb på att träna upp sin snabbhet, sin ork och sitt skott. Han ska absolut inte bli tyngre, tror jag. Det tror jag inte gynnar hans spelstil. Han måste bli lättare och kvickare på isen, helt enkelt. Tror jag. Det offensiva spelsinnet finns det få brister i. Är han villig att lägga ner all sin kraft på att lyckas, tror jag på honom.

tommy-stenqvist-1

Tommy Stenqvist, back, ett år
- Den nästbästa backtalangen jag sett som 15-17 åring i Timrå IK. Han är dock en annan spelartyp. Han spelar mer likt Sebastian Erixon och Erik Gustafsson men med mer tuffhet, både i spelet och i pondus. Han har en Lander-lik aura på isen. Han är sprungen i Sundsvall Hockey och hans barndomsidol var Mattias Wiklund. Han behöver nästan lugnas ner och har haft en tendens som yngre att klandra sig själv för mycket. Under tre säsonger har han återkommande drabbats av skador, säkert delvis beroende på en hänsynslös spelstil, mot både andra och sig själv. Han har ju dessutom en ganska modest storlek.

Han imponerade under försäsongen förra hösten och hade nog tagit en ordinarie tröja i Elitserien om han inte skadat sig. Hur det påverkat honom får vi se. Inställningen och träningsviljan är det absolut inget fel på i alla fall. Jag ser honom som sjunde back på förhand men utvecklas han rätt kan han bli en succé och ta en JVM-tröja.

andreas-molinder-1

Andreas Molinder, center/forward, två år
- Kul att han ville stanna. Han skrev på ett treårskontrakt i Elitserien med låg lön mitt under 11/12. Han är sprungen från Ramsele och trivs antagligen bra i Sundsvall. Jag hade svårt för honom länge, egentligen ändå tills han fick chansen med Matt Murley i vintras. Då visade han att han är skicklig om han spelar med skickliga spelare runt sig. Han är ingen spelare som vinner mycket närkamper eller lösa puckar men är snabb i tanke och händer om han spelar med spelare som kan vinna lös puckar åt honom.

Hockeyallsvenskan blir en lägre nivå där jag hoppas att han kan vinna mer puckar själv och skapa mer på egen hand. Han har hygglig fart så lite mer styrka vore att föredra. Han är också svag i tekningscirkeln. Ska kan kunna ta en plats i en av de två bästa kedjorna på förhand.

Nils Bergström, center/forward, ett år
- Ett nytt namn för Timrå IK! Får han rätt roll är det här en bra värvning. När jag skriver så tycker jag inte att han ska leda en toppkedja utan komplettera en sådan eller leda en mer checkande kedja. ”Nisse” är offensivt begåvad med skridskoåkning och händer men har väl inte dominerat där på den här nivån än. Han har däremot dominerat inställningsmässigt och bidragit med härlig energi. Han var grym i slutet av säsongen när Rögle gick upp 2012. Han gjorde även några riktigt bra matcher i Elitserien också efter att han kommit tillbaka efter utlåning.

Nils har hyfsad storlek, vilket jag tror blir viktigt för det här unga Timrålaget. Unga spelare behöver spela med spelare som kan bana väg och bryta i den trånga moderna ishockeyn. Sprungen från Östersund vilket säkert hjälpte honom i valet. En late bloomer som jag inte tror är färdigutvecklad.

johan-porsberger

Johan Porsberger, forward, ett år
- 20 år gammal från Luleå. Har sett honom många gånger i Luleås juniorlag där han alltid varit en av deras farligaste spelare. Kan dock varva mellan stekheta och osynliga insatser. Han är skridskosnabb och skottvillig med höger klubbfattning. Visade under sin tid i Asplöven att han kan producera poäng på seniornivå och gjorde 14 poäng på 28 matcher där. Har kvicka händer, ett bra handledsskott och är en bra kontringsspelare. Porsberger åker ihopkrupen och framåtlutat och ett vanligt avslut från honom är direktskott på ett knä. Han är på samma talangnivå som t ex Anton Wedin och Daniel Öhrn men en bättre avslutare.

Porsberger har sina styrkor i offensiven men jag vet inte om han är redo att få produktionsansvar utan får på förhand ses för att vara under utveckling. Utifrån det han visade i Asplöven finns det genombrottspotential i honom.

jeremy-boyce-2

 Jeremy Boyce, center/forward, ett år
- Talang med två JVM-turneringar och tre elitseriesäsonger med klubben. Med facit i hand känns han som en spelare som fick komma upp för tidigt i A-laget. Timrå hade hösten 2011 för tunn trupp i numerärt antal spelare och han var den bästa junioren under A-laget när det kom till att förstå seniorhockey. Boyce är en smart spelare på det sättet att han konsekvent spelar ett enkelt spel. Han chippar ner, gnuggar hårt med fart och är orädd i närkampsspelet. Tar inga onödiga risker och gör sitt jobb. Hans poängskörd är dock alldeles för skral. Tre, tre och fyra är vad han presterat under tre elitseriesäsonger och en pinne på två JVM-turneringar.

Hockeyallsvenskan känns som rätt steg för honom nu. Jag tror mycket skulle lossna för Boyce om han blev starkare. Han sägs nu väga runt 79 kg och skulle på sikt behöva bygga upp sig mot 85-87 kg. Med ett bättre självförtroende och mer styrka skulle han kunna bli en spelartyp som är där i trafiken och styr in puckar och slår in returer. Han har modet och med mer muskler skulle han kunna bli en Robert Carlsson typ runt mål. Tror jag.

anton-wedin-5

Anton Wedin, forward, ett år
- En riktigt spännande spelare som var duktig på elitserienivå i vintras och står inför ett genombrott. Han är skicklig på att få med sig pucken ut från sargen och han har ett bra spelsinne och är tekniskt skicklig. Likt många unga spelare började han säsongen bra för att tröttna lite mot slutet av den. I vissa J20-matcher jag såg under hösten var han löjligt dominant. I Elitserien minns jag när han gjorde två mål på svenska mästarna. Om jag jämför honom från när jag såg honom första gången i J18-laget så har han utvecklat sitt defensiva spel och sin skridskoåkning avsevärt. Han jobbar över större ytor nu och har tagit steg för varje år i sin utveckling.

Hockeyallsvenskan är en bra nivå för honom nu. Om han hängde med spelmässigt i Elitserien så känns det inte som att han ännu har haft den fysiska statusen för att spela i senioreliten. Med hårt jobb i sommar kan ”Wedda” bli vår nästa forwardsstjärna och potentialen för att kunna spela på högre nivå finns där. Han bör dock inte räknas in i en toppkedja på förhand utan det får bli en bonus om han lyckas så pass bra.

daniel-ohrn-3

Daniel Öhrn, center, ett år
- En spelare som är lätt att tycka om. En urtypisk tvåvägscenter. Han är en stark skridskoåkare, jobbar hårt åt båda håll samt att han är en ledarfigur med bra pondus. Han kan bli så där skönt hockeytjurig på isen mot domare, motståndare och är bra på att driva på sina lagkamrater. Tvättäkta Timråprodukt och en vinnartyp. Han har precis som Wedin visat upp en imponerande förmåga att ta stora kliv till varje säsong. Han var också precis som Wedin mycket dominant i juniorlaget under hösten för att tappa lite mot våren. Jag ser stor potential i att Daniel Öhrn ska kunna bli en etablerad i senioreliten på heltid.

I det här lagbygget får han börja med att försöka ta en ordinarie plats. Jag tror han har goda möjligheter att lyckas men jag vill inte lägga förväntningarna för högt. Han skulle vara en bra fjärdecenter där han kommer in med energi och får möjlighet att utveckla sitt spel i både offensiva och defensiva spelformer. Han har använt hela juniortiden bra för att bli redo för A-laget på heltid. Har till skillnad mot t ex Boyce fått utvecklas i mer lugn och ro.

emil-pettersson-5

Emil Pettersson, center, ett år
- Tillsammans med min lillebror och hans lagkamrater i U13-laget var Emil den spelare jag njöt mest av att titta på i en Timrådress förra säsongen. En lång, hal center med briljant klubbteknik. En vanlig sekvens i J20 var att se Emil gå ner i egen zon och hämta pucken i uppspelet, sedan tog han full fart genom mittzon, drog en eller två spelare inne i anfallszon och skapade en bra målchans. Han var riktigt bra i en styrande roll i power play. Det här är en spelare med hög potential och som också tagit stora steg för varje år i juniorlaget. Inför förra säsongen hade han knappt platsat i J20-laget men vann denna säsong den interna poängligan och debuterade i A-laget med bravur. Jag skulle inte bli förvånad om den Ångefostrade teknikern dyker in som en joker i JVM-truppen till vintern.

Precis som med Daniel Öhrn handlar det först och främst om att ta en plats i A-laget. Han kommer kanske få svårt att göra det som center, även om jag tycker att han passar bäst som spelförande center. Emil är fortfarande tunn i kroppen och behöver bygga på sig samtidigt som han inte får glömma att fortsätta med sin kvickhet, smidighet och sin klubbteknik. Det är där han har sin styrka och chans att gå riktigt långt som hockeyspelare.

Kommentar:
- Det är fortfarande tidigt att titta på lagbygget i stort med roller och kapacitet. Jag tror det kommer dyka in fler namn inom kort. Det kommer bli fler som gått genom våra juniorled och det kommer så klart bli fler utifrån också. Slutligen hoppas jag att det lilla pengamässiga krut som finns läggs på spetsspelare från Nordamerika.

Jag gillar alla namn som tagits in i dag. De farhågor jag kan ha är om man tänker sig använda både Molinder, Bergström och Boyce som centrar då ingen är någon jättenaturlig center. Jag skulle vilja ha in en center som är bättre än dessa på pappret också. När man plockar ihop ett ungt lag är det viktigt att ha bra ledare runt dem. Jag tycker Per Hallin och Nils Bergström är bra förebilder i det driv de har. På backsidan ser jag gärna en eller två storväxta backar. Timrå har ännu inte presenterat någon ny tränare och det är viktigt att man tar rätt beslut runt de unga spelarna så de för möjlighet att utvecklas rätt. De har alla rätt inställning och förutsättningar för att lyckas.

Foton: Katarina Olsson.

Taggar: , , , , , , , ,

Permalänk

Jonathan Hedström – Ett namn vi aldrig glömmer

jonathan-hedstrom-iv
Foto: Katarina Olsson

Jonathan Hedström har med allra största sannolikhet spelat sin sista match i Timrå IK. Det blev sex säsonger fördelat på tre minnesvärda sejourer i både dur och moll. Oavsett dur eller moll har han alltid varit en skön profil och kommer aldrig bli bortglömd.

Mina första Jonte-minnen är långt innan han blev spelare i Timrå IK.  Jag minns honom först som en ren pest på isen under den tid då Skellefteå och Timrå spelade i Division 1 norra och jag minns hur han sågade Timrås namnkunniga målvaktsförvärv Bosse Ahl i en tidningsintervju.

Jonte gjorde sig dock ett namn och var så pass skicklig att Luleå värvade honom till Elitserien. Där var han en duktig rookie som blev rikskändis på att i TV4-intervju berätta att Luleå pissade på Malmö i en kvartsfinalseger med 7-1 och fick Malmös machoback Mats Lusth att koka.

När Timrå gick upp i Elitserien fick man en bra start men jag minns en tidig hemmamatch mot Luleå där man blev tämligen utklassade. Främst tack vare att Luleå hade en briljant Mikael Renberg i sin prime men jag minns också hur Hedström mosade Jörgen Eriksson med en tackling som i dag inte skulle vara tillåten. Minns också att någon i Timråklacken stod och skrek ”piss-nisse” åt Jonte varje gång han åkte förbi.

Efter en sväng i Nordamerika och en säsong under Niklas Wikegårds vingar i Djurgården lyckades Kent Norberg med en imponerande värvning då han sajnade Jonathan Hedström inför säsongen 04/05. Jonte var då VM-spelare och det här var på en tid då Timrå IK var en attraktiv elitserieklubb.

Säsongen blev en lockoutsäsong där Timrå förstärktes med stora namn från NHL, Henrik Zetterberg var inte det största då men den som var absolut bäst. I hela Elitserien, skulle jag vilja säga. Han och Jonathan Hedström hittade en speciell kemi både på och utanför isen. Nu lekte livet för både Jonathan Hedström och oss Timråsupportrar.

Timrå hade under säsongen episoder då man vann allt och kunde också köra över motståndare med stora siffror, både hemma och borta. Detta i en elitserie som höll den högsta kvalitet som serien någonsin hållit. Timrå var med och slogs om seriesegern men slutade trea. Henrik Zetterberg vann seriens poängliga och Jonathan Hedström gjorde fina 35 poäng.

I det efterföljande slutspelet blev det moll för Timrå IK men Jonathan Hedström och Henrik Zetterberg var fantastiskt bra i de sju matcherna mot Djurgården. Jonte stod upp för Timrå på alla möjliga sätt. Mest känt är när Marcus Nilson kört in fingrarna i ögonen på Kalle Koskinen och svarade Jonte upp med att under en sportnyttsintervju att kalla honom vid vanligt smeknamn på det kvinnliga könet.

Jonte gjorde åtta poäng på de sju slutspelsmatcherna och kom med i ett stjärnspäckat VM-lag där han även i VM fick spela i samma kedja som Henrik Zetterberg.  Det blev sju poäng på nio matcher och ett nytt NHL-kontrakt med Anaheim.

Jonte var vid den här tiden på en väldigt hög nivå. Han fick t ex åka till OS i Turin där han som reserv på läktaren fick se och fira ett svenskt OS-guld. Historien om vad som hände i Nordamerika är känd. Han tog plats i ett av NHL:s topplag och gjorde t o m hattrick i en enskild match men började må dåligt rent psykiskt. Han fick ätstörningar och åkte hem mitt under Stanley Cup-slutspelet.

Därefter väntade en lång väntan på vart hans karriär skulle ta vägen. Skellefteå hade precis gått upp i Elitserien och hade höga förhoppningar på att han skulle återvända hem. Jonte och hans familj hade dock trivts utmärkt i Sundsvall och Jonte hade lovat Nubben att åter välja Timrå om han vände hem. Det slutade med att Jonte skrev på ett fyraårskontrakt med Timrå IK.

När Timrå med Jonte åkte till Skellefteå möttes de av en hängd docka vid en bro. Matchen gick dock bra, Timrå vann, och Jonte låg bakom segern.

Jonte gjorde en väldigt bra säsong. Jag skulle t o m vilja säga att han gjorde sin bästa säsong. Den är lite underskattad. Timrå hade ett kanonlag och ledde ett tag serien med 10 poäng med drabbades av rekordmånga skador på nyckelspelare men Jonte höll sig hel och ledde laget hela säsongen. Jonte var inte bara powerforward, han var härförare, spelfördelare och målskytt också.

I en ny tuff och klassisk kvartsfinalserie var Jonte en ribbträff från att skicka ut blivande mästarna Modo. Det blev dock ny tung kvartsfinalförlust men på nytt en VM-turnering för Jonte. Hans sista VM-turnering.

Säsongen efter började det strula för Jonte i Timrå IK. Timrå fick en ny tränare i Challe Berglund och det klickade inte riktigt. Jonte hade tagit stort ansvar i spelet säsongen innan men förväntades nu återgå till ren powerforward. Jonte höll mycket i pucken när Challe ville att han skulle spela enkelt. Challe har en ledarstil som inte passar alla och han fick Jonte att må sämre, inte bättre. Jonte var en av seriens bäst betalda spelare och hade höga krav på sig och som han inte levde upp till och han trivdes inte lika bra i Timrå längre heller.

När Jonte precis börjat lyfta sitt spel efter en trög start åkte han på en tuff knäskada efter en tackling av Djurgårdens David Printz och missade resten av säsongen. Nästa säsong blev lika strulig. Challe ville ge Jonte chansen som center och bli mer spelfördelare men när inte det lyckades blev det en ny schism med Challe och Jonte lämnade klubben hösten 2008. Det höll inte längre och Jonte kom aldrig tillbaka till sin tidigare nivå. Inte än, i alla fall. Om det var ätstörningarna, Challe, högre krav eller knäskadan får vi aldrig svar på. Kanske var det en kombination av allt.

Tre år senare hade Jonte avverkat CSKA Moskva, Luleå, Kärpät och Asplöven. Både Timrå IK och Jonathan Hedström var nu på dekis. Jonte hade ingen ny klubb och Timrås ekonomiska problem var synliggjorda och hade svårt att locka spelare. Jonte var i Sundsvall över gatufesten där han träffade Kent Norberg, nu tredjetränare i Timrå IK. Efter en succéartad jippomatch vann han suportrarnas hjärta och med elitseriens förmodligen lägsta lön i seriens klart sämsta lag fick Jonte ett tryout-kontrakt som blev lyckat. Det blev inte bara lyckat utan han imponerade och dominerade enskilda matcher. Han blev återigen en av de ledande spelarna i ett elitserielag och kunde skratta ihop med supportrarna igen. Timrå IK kom visserligen sist i Elitserien men vann Kvalserien.

Inför den här säsongen förlängdes Jontes kontrakt, han fick högre lön och högre krav. Jonte hade bra episoder rent spelmässigt men inte på samma nivå som säsongen innan. Han hade inte förmåga att lyfta laget. Jonte hade också fysiska bekymmer med kroppen (bl a ljumskarna) och kunde inte träna ordentligt. Timrå IK fick inte ihop det i Kvalserien och ramlade välförtjänt ur i Elitserien.

Det är roligare att minnas det roliga och glömma det tråkiga. Som supporter får spelare olika platser i ens hjärta. Man minns alltid de stora spelarna och ofta också de där spelarna man irriterade sig mest på, som man inte tyckte bidrog. Jonathan Hedström har spelat alla möjliga roller för oss Timråsupportrar. Det finns nog ingen som inte haft stunder där de älskat Jonathan Hedström och det finns nog ingen som inte haft stunder där de suckat över hans insatser också.

Det mest svårmodiga Jonte-ögonblick jag kan komma på var när Challe Berglund slängde ut honom i iskall form att lägga en viktig straff och hemmapubliken svarade med högjudda suckar och där Jonte också missade straffen, förintad och förnedrad. Underbara ögonblick finns det många av. Jag minns bäst när han avgjorde borta mot Djurgården i match sex av kvartsfinalen, att han ofta gjorde mål mot Modo och en superdominant insats mot Linköping hemma under hösten 2011.

Underbara är också alla möjliga kommentarer som han fällt i olika sammanhang. Hans närhet till sina känslor och öppenhet med sin person och sina bekymmer. Han kommer kunna skriva bästsäljande bok en vacker dag.

Nu önskar jag honom lycka till med sina sista år som hockeyspelare, var de än sker. Jag vill också tacka honom för nöjet av att som supporter ha fått följa honom som hockeyspelare i mitt lag, Timrå IK.

En profil som vi aldrig kommer att glömma, oavsett vad vi tycker om att han spelat klart i klubben nu. Jag tror också att när det kommer till kritan så är det med ett leende vi kommer minnas honom i många år framöver.

Taggar:

Permalänk

Annars då?

Hej igen!

Jag kom av mig helt i går av Hallin-sajningen. Vilken grej! Det händer ju fler grejer också.

Jag kan för det första förtydliga mer vad som sas kring ny insamling av pengar. Timrå IK behöver fortsatt stöd och kommer ge supportrar möjlighet att sätta in bidrag. Det kommer gå till så att pengarna sätts in på ett särskilt konto som Timrå IK inte får röra förrän rekonstruktionen är klar. Skulle rekonstruktionen mot förmodan misslyckas och klubben går i konkurs så får de som bidragit tillbaka sina pengar.

Det kom även upp i media i går om samarbete med Modo Hockey och det är inget jag har något emot. Modo spelade SM-final för både J18 och J20 den här säsongen och har flera intressanta talanger som inte alla kommer kunna få plats i A-laget på en gång. Timrå ska så klart inte bygga laget på lån och självklart satsa på sina egna talanger men det kommer finnas stunder då man behöver få in spelare av olika anledningar, skador etc. Handlar det dessutom spelare som kan lånas ut en hel säsong blir det som vilken spelare som helst.

Det kom även upp i NSD att Timrå ska ha gjort klart med Luleås unga forward Johan Porsberger och han låter aktuell på vad både vår sportchef och han själv säger. Jag har sett honom många gånger i Luleås juniorlag där han alltid varit en av deras farligaste spelare. Kan dock varva mellan stekheta och osynliga insatser. Han är skridskosnabb och skottvillig med höger klubbfattning. Visade under sin tid i Asplöven att han kan producera poäng på seniornivå och gjorde 14 poäng på 28 matcher där. Har kvicka händer, ett bra handledsskott och är en bra kontringsspelare. Ska jag jämföra hans spelstil med en tidigare Timråspelare så tänker jag lite på Damien Fleury. Porsberger åker ihopkrupen och framåtlutat och ett vanligt avslut från honom är direktskott på ett knä. Som värvning skulle jag se honom som ett bra komplement till våra bästa unga spelare. Han är på samma talangnivå men en bättre avslutare än de vi lyfter upp på heltid nu. Skulle säkert passa bra ihop med t ex Anton Wedin.

Det låter också på vår sportchef som att det kommer ramla in många nyheter runt Timrå IK de närmaste veckorna så jag lär återkomma i ämnet ”lagbygget”.

Taggar:

Permalänk

O Captain! My Captain!

PER HALLIN KLAR FÖR TRE ÅR !!!!!

Nu blev Timrå IK värda vatten igen. Nu kom tro, hopp och kärlek tillbaka.

Att Per Hallin i det här läget väljer att skriva på för tre år är inget annat än kärlek. Jag fick rysningar och kände mig lite rörd när han dramatiskt presenterades på informationsmötet i kväll.

Per Hallin har haft all logisk anledning att dissa Timrå IK nu. Han har precis gjort sin kanske bästa säsong i karriären. Han har aldrig vunnit någon nationell titel eller spelat i någon final. Nu hade han haft chansen att hitta en klubb med förutsättningar att gå långt. Timrå IK har förmodligen inte hållit allt man lovat honom genom åren med tanke på det strul som varit. Timrå IK kommer heller inte ha möjlighet att satsa på att direkt komma tillbaka och en harvande tillvaro i Hockeyallsvenskan är inte det bra elitseriespelare vanligtvis drömmer om.

Det blev ett slags chocktillstånd när han presenterades. Jag satt och kände mig irriterad på uppgifter om hur det gått till bakåt i tiden och jag kände väl ingen jätte-entusiasm av att Mats Emthén pratat om att Timrå ska starta ny insamlingskampanj, den tredje på mindre än ett och ett halvt år. Sedan klev Tommy Andersson in lite skumt och frågade publiken vem Timrå helst borde förlänga kontraktet med och alla svarade Per Hallin. När det sedan presenterades att han var klar för tre år och han kom in lyfte taket i den lilla ståplatspuben.

Sedan kom alla av sig när det handlade om att ställa frågor. Det blev tyst. Det var som att det inte gick att greppa att det var sant.

Förhoppningsvis ger detta ett momentum-skifte i Timrås situation. Jag tänker mig lite som när en filmhjälte håller ett brandtal i en jobbig situation och alla som nyss varit uppgivna reser sig en efter en och säger något i stil med: – I’m with you too!

Om Per Hallin med ovan beskrivna bakgrund väljer att tro på Timrå IK så vore det väl fan om inte jag också trodde på Timrå IK. Det är svårt att förklara hur mycket det här betyder för en supporter. Det finns även en bakgrund där vi saknat spelare som visat sådan här kärlek. Att han väljer att skriva tre år nu visar att det finns något att vara stolt över. Oerhört vackert!

När Pelle sedan pratar om varför han valt det här så säger han att det hade varit enkelt att välja spel utomlands och känna sig till ro med det. Han kände att det var en större utmaning att stanna och jobba upp klubben från källaren. Att få ta ansvar och tvinga sig att vara ännu bättre.

Sedan sa han visserligen att han känner sig omtyckt här och att han tycker om att känna sig omtyckt. Så visst har vi med vår kärlek med bl a namninsamlingen och liknande bidragit. Kärlek är alltid som bäst när den är besvarad.

Timrå IK kan inte ha en bättre lagkapten!

Taggar:

Permalänk

Staten och kapitalet

Läget i bloggarn 4/5:

Hej!

Det är verkligen inte roligt att läsa i morgontidningarna igen om vad staten får betala. Jag vill bara att det här ska ta slut nu. Att jag ska få se dem spela ishockey igen och få känna att det kan få finnas någon form av stolthet kvar i supporterskapet. Det är jobbigt att läsa sådant som är skamset och fult. Sedan att det fattas namn, att gamla pensionsutbetalningar felaktigt finns med o s v vill jag blunda för. Jag vill att den nuvarande ledningen ska få vara så fläckfri som möjligt. Det finns säkert en rimlig förklaring som inte kommer fram, vill jag tänka.

I dag publiceras löner i Timrå IK i lokaltidningarna. Det är däremot intressant att få se vad spelarna tjänar och jag skulle gärna vilja se listor i alla lag. Timrås löner var som jag fattat det Elitseriens lägsta i snitt och jag tycker överlag att de flesta lönerna låg där jag förväntade dem att ligga. Jag brukar tänka att hockeyspelare inte spelar för vad de har i lön nu utan för på vilken nivå nästa lön ska ligga på.

Det som sticker ut negativt är Sebastian Erixons lön. Han fick uppenbarligen en rejäl löneökning till den här säsongen mot vad jag uppfattat att han legat på innan. Hur man kom fram till det efter en skadedrabbad säsong i Nordamerika med lite speltid i AHL känns märkligt. Jag hade förväntat mig att han låg runt 100-strecket utifrån hans tidigare meriter men absolut inte på den där nivån. Det som sticker ut positivt är t ex Mat Robinsons lön som jag trodde var lite högre, även om han kom från norska ligan.

Bland de andra namnen kan feministen i mig uppröras över att massören Kicki Höglund efter 23 år med A-laget ligger lägre än sina kollegor runt A-laget.

Däremot tycker jag, även om det är offentliga uppgifter, att det var onödigt av Sundsvalls tidning att publicera alla 202 namn på Timrå IK:s lista på webben. De med mindre summor där är ju i de allra flesta fall oskyldiga till klubbens situation. Bakom allt som publiceras tillkommer ofta en svans av diskussioner och missförstånd. Jag tycker det är tråkigt om även eldsjälar ska utstå gliringar eller kanske t o m ifrågasättanden för något andra är ansvariga för. Det hade räckt med heltidsanställda och låtit de som är intresserade av resterande få söka upp det själv.

Taggar: ,

Permalänk

Lagkaptenens positiva tongångar är vacker musik för mina TIK-öron

per-hallin-2
Foto: Katarina Olsson

Läget i bloggarn 2/5:

Trots en räddningsplan med goda chanser att överleva är det fortsatt jobbiga tider för en Timråsupporter just nu. Till och med en del Sundsvallssuportrar har börjat lysa upp i diskussioner på twitter och andra ställen. För inte ens en klubb med mångåriga ekonomiska bekymmer som Sundsvall Hockey har misskött sig så pass att de hamnat i den här situationen.

Det finns just nu inte så mycket stolthet att luta sig tryggt mot som Timråsupporter dessa tider men jag vidhåller ändå att nuvarande klubbledning gjort vad man utifrån sett kan förvänta sig för att undvika detta utifrån de problem de fick med sig när de tog över. Jag känner även att Timrå inte ”fuskat” till sig en plats i seriesystemet p g a tandlösa regler i och med att de faktiskt åkte ur Elitserien.

Jag lyser däremot upp när jag läser Per Hallins ord i lokaltidningarnas intervjuer. I dagens ST-artikel (hittar den ej på nätet) av Fredrik Lindahl säger Hallin en rad vackra ord som fastnade hos mig. Han säger att han kan se en utmaning i att stanna i Timrå, att bidra till att bygga upp klubben till dit han tycker de hör hemma. Detta oavsett om det tar ett eller fem år eller om han får vara med att gå upp eller inte. Han skulle se det som inspirerande att vara med och leda ett ungt lag och hjälpa till att guida dem med sin erfarenhet.

I dagens ishockey och av en spelare som inte spelat här som pojk- eller juniorspelare är detta verkligen vackert att höra av sin lagkapten. Nu är det inte klart att han stannar och det står även i artikeln att han har anbud utomlands men det låter ju minst sagt som att han inte behöver övertalas att stanna utan snarare att det ska komma något väldigt intressant för att få honom att välja annorlunda. En bra paketlösning med karriär efter hockeykarriären och det är troligt att vi kommer ha Hockeyallsvenskans bästa lagkapten i truppen.

Jag tycker också att karaktär och inställning ska gå före klass när Timrå funderar över vilka äldre spelare man ska försöka behålla nu. Jag tycker inte klubben i det här läget ska behålla spelare som ”inte fick något bättre”. Då kan det bli som med Fredrik Holster i GIF Sundsvall, om ni läst om det.

Nej, bygg nytt och bygg rätt. Gällande just lagbygge har jag inte mer att skriva än det jag skrev här: http://blogg.st.nu/tikare/2013/04/22/laget-i-timra-ik-224-och-fundering-kring-lagbygge/

Det här inte hänt så mycket sedan dess heller gällande de spelare jag nämnde. Det är väl i stort sett bara Johan Svedberg som till slut skrev nytt kontrakt med Leksand. En klok deal för både Johan och Leksand.

Så fram till att det ramlar in bekräftade rykten eller slutförda sajningar i Timrå IK kommer det handla mycket i bloggen om Stanley Cup och VM den närmaste tiden.

Taggar:

Permalänk

Nu börjar ett ännu tuffare arbete

Timrå IK den 29 april 2013

Hej!

Jag behöver knappast länka till eller berätta om att Timrå IK kommer inleda rekonstruktion. Vi som med stolthet burit klubbens färger i hjärtat har anledning att skämmas över hur föreningen hamnat här. Det här är ingen positiv dag. Däremot finns det lättnad över den här dagen. Timrå var ju inte sämst av alla dåliga föreningar och klubben ser med stor sannolikhet ut att överleva.

Jag skäms däremot över alla som av både förhoppningar och hjärta ingått affärsmässiga avtal med Timrå IK och som inte kommer få sina avtal hedrade mer än till 25%. Det är bedrövligt. Jag skäms över att Timrå IK behöver nyttja fem miljoner av den statliga lönegarantin. Det är bedrövligt och jag hoppas den betalas tillbaka så snart det går.

Jag skäms däremot inte rent sportsligt för rekonstruktionen. Så känner jag utifrån att laget faktiskt ramlade ur Elitserien. Hade Timrå IK hamnat i den här sitsen som elitserieförening hade jag ansett att klubben skulle ha degraderats. Det är min personliga åsikt, även om reglerna inte är riktigt så vassa. Jag tycker att man kan säga att Timrå IK har försökt lösa den här situationen på många andra sätt genom att dra ner sina kostnader så pass att effekten av det blev att man åkte ur Elitserien. Hade nuvarande klubbledning ”dopat” laget ekonomiskt så hade Timrå IK inte ramlat ur Elitserien men förmodligen hamnat i den här sitsen ändå. Därför känns detta snyggare rent idrottsetiskt sett.

De (t ex Mittnytt) som talar om degradering till division 1 har som jag skrivit tidigare inte koll på regelverket. Ett lag från Elitserien kan inte rasa två serier. Förening som både hamnat på nedflyttningsplats och ska flyttas ner som en konsekvens av kraven rörande elitlicensen ska dock endast flyttas ner en serie. Så står det i paragraf 4.5 i Reglementet för hockeyallsvenska nämnden. En regel jag tycker är bra utifrån bl a det jag skrev i föregående stycke. Nu skulle Timrå klara sig ändå förmodligen då man har positivt eget kapital. Det kan man ha utifrån hur man kan bokföra skulder i sådana där beräkningar.

Timrå IK har haft en tung likviditetssituation länge utifrån bl a de avtal som gjordes i samband med arenans överflytt. Avtalen var behövliga då men jag kommer fortsatt hävda att Timrå IK inte är en förening som haft stort stöd av sin kommun. Arena-avtalet har mest inneburit fördelar för kommunen.

Timrå IK ”dopade” sig ekonomiskt 2009-2011. Där någonstans skulle de styrande ha dragit mer i handbromsen än de gjorde och det är det som gjort att man hamnat där man hamnat nu. Timrå IK var en liten och skör förening som fram till 2008 höll sig på rätt sida av det ekonomiska strecket och lyckades också bra sportsligt utifrån sina förutsättningar. Sedan kom stor tillväxt i andra klubbar tack vare fler och större arenabyggen, KHL m m att försvåra Timrås konkurrenssituation och istället för att backa och anpassa sig efter sina förutsättningar försökte Timrå, med goda intentioner, att följa med.

De senaste två säsongerna har ofta känts hopplösa sett till alla bedrövliga insatser på isen. Rekonstruktionen är det ultimata beviset på att man inte hör hemma i Elitserien just nu. Det var på alla sätt helt rätt att man åkte ur.

Klubbledningen har jobbat stenhårt med att försöka rädda klubben. De lyckades inte göra det utan rekonstruktion vilket länge var målet. ”Vi ska inte göra som Leksand” uttalade man sig. Till slut hamnade man där i alla fall. Leksand var visserligen idrottsetiskt sett fulare på så sätt att de bara fortsatte satsa och gick upp en serie men i sak är det samma konsekvens för t ex fordringsägarna. Jag vill ändå ge heder åt ledningen som jobbat dag och natt för att försöka lösa det andra ställt till med.

Att ha kommit hit ger dock ingen större tröst för klubbledningen. Nu börjar nämligen ett ännu tuffare jobb.

Man får visserligen en möjlighet att bygga om och bygga rätt men det är nog en och annan s k fordringsägare som man tappat i förtroende hos. Något man måste börja bygga upp igen. Klubben har också tappat i värde sportsligt av de senaste säsongernas dåliga resultat och det kommer inte bli lätt att locka publik förrän man börjar visa goda sportsliga resultat igen.

Man måste helt enkelt börja stärka upp sitt varumärke igen. Man måste bli en förening som många kan se upp till igen. Man måste dessutom göra det med färre anställda. Det är inget lätt jobb.

Det kommer krävas eldsjälar. Utifrån hur hårt Lars Nolander jobbar är han kvalificerad som eldsjäl. Kent Norberg har ett stort kontaktnät och har slitit hårt som en eldsjäl i många år. Hur länge orkar han vara en eldsjäl? Hur ser det ut i styrelsen med eldsjälar?

Jag är en eldsjäl som vill hjälpa till med det jag kan. Det finns säkert många supportrar med mig som också vill vara eldsjälar och hjälpa Timrå IK med det man behöver nu. Ni som inte har tiden eller bor i närheten kan kanske hjälpa till ekonomiskt med det ni kan. ”I nöden prövas vännen”, heter det eller så kan man använda ”Det är inte förrän jag håller på att tappa något jag inser hur värdefullt det är för mig”.

Tillsammans behöver alla vi som älskar Timrå IK bygga upp föreningen igen. Startskottet blir rekonstruktionen och därefter spel i Hockeyallsvenskan.

Det är illa men det hade kunnat vara värre.

Jag älskar Timrå IK!


Permalänk

Läget i bloggarn 26/4

Hej!

I dag är det fredag eftermiddag och därmed dags för ny helg. Veckorna går fort. Det är snart sommar och sol. Den här veckan tillhör inte de roligaste jag upplevt rent hockeymässigt. Jag t o m satte mig och såg båda Snabba Cash-filmerna på rad efter jobbet i går. Inte för att komma på sätt att hitta pengar till Timrå IK utan för att inte tänka på ishockey.

Mina vanor är ju annars väldigt hockeyrelaterade på min fritid. På twitter och facebook har jag fullt med hockeyintresserade människor som slänger ut nyheter och åsikter om nyheter. Det första jag gör när jag vaknar är att kolla nattens NHL på telefonen, sedan hämtar jag morgontidningarna där jag snabbt söker mig in på sportsektionen för att se om det står något om ishockey.

Just nu händer det mycket i hockeyvärlden som jag kan skriva om men som jag inte orkat ta tag i, skrivmässigt. Det var landskamp inför VM i går. Sverige floppade i U18-VM där Andreas Borgman spelat alla matcher, 15:28 minuter per match, gjort en assist och gick +1. Nästa stora superstjärna i sporten i kanadensiske Connor McDavid har presenterat sig i turneringen. Han är född 97 i ett 95-VM och leder poängligan överlägset med 14 poäng på fem matcher varav hattrick både i gruppfinalen mot Sverige och i kvartsfinalen mot Tjeckien.

Timråspelare lämnar laget till nya uppdrag, de flesta är väntade. I dag dock hörde jag ett rykte om att Örebro försöker knyta till sig Andreas Molinder. Det var ju annars en av de spelare jag trodde Timrå skulle kunna behålla om man överlever det här. Det är många intressanta övergångar i både Elitserien och Hockeyallsvenskan. Jag har i tanken att jag om någon månad ska börja gå igenom både Elitserien och Hockeyallsvenskan som jag brukar. Hockeyallsvenskan mer än vanligt om det blir så att Timrå spelar där.

NHL har haft en spännande vecka där Henrik Zetterberg kavlat upp ärmarna när Detroit behöver det som mest och levererat sju assist på veckans tre måstematcher. I morgon kommer deras öde avgöras i den sista omgången. Slutspelet i NHL är det bästa jag vet sett till underhållning. Det kommer bli speciellt det här året nu också. Världens förmodligen två mest underhållande spelare, Sidney Crosby och Erik Karlsson, har varit skadade men kommer spela i slutspelet dessutom.

Det som överskuggar allt detta i mitt hockeynördiga hjärta är huruvida Timrå IK får ordning på sin ekonomi eller inte. Jag nås av illavarslande rykten, men vill slå bort dem. Jag svarar kortfattat på vad jag vet eller inte, när någon frågar vad jag vet. Jag vet egentligen även rätt lite om hur det går. Jag provoceras av felaktigt spriden information och svarar med att projicera min frustration på dyngspridarna. Tanken på konkurs är svår att ta på. Tanken över en mardrömsliknande situation som jag inte kan påverka. Hur kan det ha gått så här illa? Illa har man väl förstått men det här är ju otroligt illa? Är vi verkligen sämst av alla dåliga föreningar?

Jag fastnar i att jag nästan mer än A-lagsverksamheten oroar mig för juniorverksamheten, hockeygymasiet. Den del av föreningen som faktiskt hållit bra klass de senaste säsongerna.  Spelare som inte platsat i Stockholms TV-pucklag har utvecklats till landslagsspelare i sin ålderskull hos Timrå IK i flera raka kullar t ex. Man har ett starkt intag på pappret till hösten och hockeyn som spelas i dessa serier har oftast varit roligare att se än det A-laget presterat de senaste säsonger. Ska det här också försvinna nu? Vad ska jag göra nu? Flytta?

Ni som håller på andra lag, försök sätta er in i att allt bara skulle försvinna, upphöra att existera. Att klubben skulle få börja om i nytt namn i lägsta serien och möta Töva Tigers nästa säsong.

Jag hade hoppats på en lägesrapport på hemsidan i dag. En lägesrapport som sa något bra, gav hopp och gav mig energi för ishockey igen. Det har inte kommit någon lägesrapport. Det finns bara tystnad. En talande tystnad som jag inte vet vad den säger. Den kanske säger något bra, ändå. Allt är kanske en smula överdrivet. Snart har det kanske regnat klart? Eller så har snaran börjat dras åt från fler håll. Luften börjar ta slut. Vad händer?

Såg att det körs en Hockeygala till veckan. Jag vill där nominera Lars Nolander till årets kämpe! Motivering: Såna som han är för snäll för det här. Såna som han får betala. Såna som han är för bra. Jag kommer aldrig beskylla honom för det här.

Nu ska jag ha fredagsmys och tänka på annat. Jag ville bara förmedla att jag är orolig för Timrå IK och hur det påverkar mig. Ska försöka se och skriva om NHL i helgen.

Trevlig helg!

Taggar: , , , , , ,

Permalänk

Läget i Timrå IK 24/4

…eller 23/4 snarare.

Jag kan ju inte svara för vad som händer i dag men Dagbladet och ST (på webben) gjorde saker och ting lite klarare på morgonen efter att Mittnytt återigen hafsat ihop en vilseledande artikel om igår. En artikel som också Mittnytt ändrat i under natten.

Jag förstår inte denna ovilja hos många journalister att ge enkel och tydlig information för den som ska läsa/lyssna. Här var det tydligt att det var viktigare att kasta fram en rubrik än att ha ett vettigt innehåll. Därför kommer jag nog aldrig jobba som journalist/nyhetsjägare. Som supporter är man många gånger utelämnad till den information som media sprider.

Hur som helst det som hände i går var att banken ville ha mer än pantbrevet som säkerhet för ett lån och kommunen fick en fråga om att kunna köpa tillbaka arenan av banken om Timrå gick i konkurs men kommunen kan inte enligt lag göra en sådan uppgörelse. Tidig information som att kommunen har sagt nej till rekonstruktion är fantasier av journalisten eller källan som gick på mötet.

Det som händer nu är hur som helst att jag tror att det håller på att skita sig med att få ett banklån. Lars Nolander håller en positiv ton och ger inte upp ännu och hoppas kunna hitta lösningar som kommunen kan hjälpa till med utan att bryta mot kommunallagen.

Risken för konkurs finns där och den ökar lite för varje lösning som inte går i lås. Det hela känns overkligt och jag har svårt att ta in den tanken. Samtidigt vill jag inte ta in den allt för mycket heller innan något är klart.


Permalänk

Läget i Timrå IK 22/4 och fundering kring lagbygge

Hej!

Jag kan rapportera att jag inte har så mycket nytt att rapportera runt Timrå IK. Så vitt jag vet jobbar man fortsatt på en banklösning och att man hoppas på att den blir av. Hotet om klubbens död lever dock och konkurs kan bli aktuellt om de inte hittar någon ekonomisk lösning.

Jag hoppas dock att näringsliv och privatpersoner kan kliva in och rädda tillsammans med kommunen om det skulle bli så. Kommunalt stöd är på sina håll provokativt men ett Timrå IK i konkurs innebär också dyra kostnader för kommunen då t ex arenan hamnar i deras ägo igen.

För Timrå IK skulle en konkurs innebära att klubben slutar existera och man får starta om i nytt namn i lägsta divisionen. Skulle Timrå IK klara en konkurs men inte elitlicensen kommer man ändå behålla platsen i Hockeyallsvenskan då en förening inte kan flyttas ner två divisioner samma år. Timrå IK kan således inte hamna i division 1 kommande säsong.

Främst hoppas jag dock att en bra banklösning går i lås så att man får möjlighet att bygga upp klubben igen. Något som dock lär ta tid. Klarar man konkursen lär man kunna bygga en trupp för ca 10 miljoner. Det ska placera laget i mitten av serien lönemässigt, tror jag. Det är lite svårt att veta just nu och flera allsvenska lag blöder ekonomiskt. Det är egentligen inget lag som på förhand tydligt gör en ekonomisk satsning mot Elitserien kommande säsong. Frågan är hur länge Hockeyallsvenskan som serie kan överleva om kommuner till höger och vänster får rycka in och rädda konkurser och elitlicenser. Kanske ser vi om några år en tillbakagång till mer regionala allsvenska serier, två eller fyra stycken, för att minska klubbarnas kostnader.

Jag ser att många vill börja spekulera kring spelare och kommande lag och jag tänkte också göra det i det här inlägget. Timrå IK är ännu inte ute på marknaden för att värva spelare men man har åtminstone börjat jobba med att försöka behålla spelare. Något som förmodligen inte slutförs förrän den ekonomiska situationen är löst.

Fritt spekulerat utan koll på spelarmarknaden (ta inget nytt namn som sanning eller som aktuell) tänker jag så här om det blir en lösning och ett lagbygge på runt 10 miljoner:

Målvakter:

Jag är tämligen säker på att Joakim Lundström inte blir kvar. Då går det att tänka på två sätt. Antingen tar man in två målvakter på väg in i Elitserien via lån eller annat som får dela på uppdraget. Det andra sättet är att värva en bra, lite dyrare målvakt med kapacitet att stå i stort sett alla matcher och ha juniorerna som back up. Jag skulle initialt föredra det förstnämnda men där kan det vara så att Timrå blir lite väl sen in på marknaden. Två målvakter jag gillar är t ex Anton Forsberg i Modo och Alexander Hamberg som varit i AIK den gångna säsongen. En annan skulle kunna vara Joel Lassinantti som varit i Luleå. Blir det så att man tittar på en given förstamålvakt får man kanske titta på utlandet eller om typ rutinerade killar som t ex Michal Zajkowski eller Nicklas Dahlberg fortfarande skulle råka vara lediga på marknaden.

Backar:

Jag tänker att man behöver en bra powerplay-back och en tuff och/eller riktigt stabil defensiv pjäs i ett första backpar. En dröm vore om Robin Persson inte skulle vara intressant för Elitserien och om han skulle kunna tänka sig stanna i den här föreningen. Då har vi en av de två platserna. Skulle det skita sig med honom så ser jag att Leksand ännu inte sajnat Johan Svedberg och det är en riktigt bra lokal kille och stabil back för uppdraget. Powerplay-backen får nog bli något utländskt. Någon nordamerikan som öst in poäng i någon obskyr liga kanske.

Där bakom behöver Timrå både skridskosnabba och stabila backar. Av de etablerade A-lagsspelarna tror jag bara på Jonathan Carlsson och Jesper Dahlroth som möjliga att bli kvar. Jag tänker att en Timråprodukt som Mats Hansson skulle kunna komplettera. Jag har inte sett honom den här säsongen men han var i alla fall bra när han spelade i Borås. Skridskostark och bra på att sätta igång spelet. Eric Moe är en annan back jag har nära hjärtat. Jag är inte säker på honom, han har fått många chanser på senare år utan att lyckas men visst en chans till i Timrå kan han få i det här läget. I det han har i grunden skulle han kunna bli en bra PP-back på sikt men då krävs skadefri utveckling under flera år. Kanske skulle då en sådan som Björn Karlsson som inte blir kvar i Växjö kunna vara ett säkrare val där. Ung med bra storlek och säkra förstapass. Finns väl andra liknande alternativ också men valde ut honom för att ha med ett namn.

Jag kan tänka mig att ha med tre juniorbackar. Tommy Stenqvist är fortsatt spännande och har inte alla skador tagit för hårt på hans utveckling kan han bli en succé. Jag gissar dock att det kan ta lite tid och räknar med att han får jobba sig in i laget. Andreas Borgman är en skridskostark och modig back som spelar U18-VM just nu och han ska givetvis upp i A-laget. Sedan vill jag plocka upp en till, jag skulle vilja ha nio backar nämligen. Då är det jämnt men jag väljer nog Didrik Strömberg utifrån att han är 94:a (d v s junior ett år till) och är den som jag anser är mest stabil defensivt.

Forwards:

Per Hallin och Andreas Molinder. De är de enda seniorforwards från 12/13-truppen som jag med säkerhet tror på och som det finns möjlighet att de stannar kommande säsong. Hallin är nog främst jagad. Ni kan kalla mig naiv men jag vidhåller att tro på topplag i Elitserien eller Timrå IK innan t ex Modo. Matt Murley och Niklas Nordgren kan vi glömma utifrån att de är alldeles för meriterade. Crippe Söderström, Alexander Larsson och Jonathan Hedström skulle göra bra ifrån sig i Hockeyallsvenskan i offensiva roller och kanske vill stanna eftersom de inte lär vara superheta för elitserielagen men jag vet inte om de är värda att satsa på i det här läget. Finns möjlighet vill jag nog att Timrå IK tänker nytt och fräscht, spelare som brinner varje träning, som vill uppåt och som gör andra (läs yngre spelare) bättre. Spelare som inte tycker synd om sig själv för att de är där de är. Dels det och dels tror jag att t ex två nordamerikaner i en förstakedja kan vara en bättre garanti för poänggörande och bra spel i power play. Faktiskt.

Om vi har sådan tur att Molinder och Hallin stannar så hör de hemma i de två första kedjorna. Då fattas fyra till där för sportchefen att leta med ljus och lyckta i både Sverige och utomlands. Minst två bör vara sådana som kan förstärka power play och de får gärna vara nordamerikaner med bra inställning. Oscar Johansson hade en tuff säsong i Asplöven med skadeproblem men kanske kan han kliva in till bra pris. Han är trots allt en sniper med mycket allsvensk rutin men ännu ung och skulle nog brinna för att få spela i Timrå IK:s A-lag. Jag är också väldigt kär i en skicklig spelartyp som Adam Pettersson i Skellefteå om de skulle vilja låna ut honom. Janos Hari i Modo är en annan sådan spelare som jag gillar. Ett offensivt skickligt lån från Elitserien skulle jag kunna tänka mig hur som helst.

Vi har också bra juniorer men där vill jag tänka kedja tre och fyra på förhand. Inte för att jag inte tror att de kan slå igenom och ta en större roll men det kan bli för skört att räkna med att de slår igenom. Hockeyallsvenskan är en nog så svår serie. Jeremy Boyce, Anton Wedin, Daniel Öhrn, Ludvig Nilsson och Emil Pettersson är fem givna. Ett sjätte namn skulle för min del gärna få vara Mathias Franzén från Sundsvall Hockey. Av alla unga spelare i den klubben var han den som visade mest potential, tycker jag.

Bakom tolv forwards finns killar från J20 redo att kliva upp tänker jag. I första hand handlar det om Emil Eriksson, Mattias Saari och Emil Berglund. Kanske också Adam Bergendahl om man vill ha en renodlad fysisk och agiterande spelare. De bästa 95:orna kanske tar ett kliv också. Att vi har så bra juniorlag är i det här läget väldigt tacksamt för klubben.

Tränare:

Jag hade gärna haft kvar Tomas Montén men så blir det alltså inte. Jag tycker att man i Hockeyallsvenskan får går ner till att enbart ha två tränare i A-laget. Klubben har två bra resurser till från A-laget 12/13. Jag tänker så klart på Ante Karlsson och Henrik Stridh. Jag har inte helt koll på vilken roll de nu haft och var de är i sin tränarutveckling just nu. Ett alternativ skulle kunna vara att köra på dessa två. De är dock fortfarande unga i branschen och ett annat alternativ är att plocka in en ny tränare och att en av de två stannar som assisterande. Bra juniorutveckling är viktigt och en av Ante/Stridh skulle om de kunde brinna för det igen få gå ner och ta J18-laget igen. Det är trots allt en mycket viktig position i klubben framåt om den överlever.

**

Så tänker jag. Men allt hänger så klart på att klubben får ihop den ekonomiska biten.

Taggar: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,