Timrå IK den 29 april 2013
Hej!
Jag behöver knappast länka till eller berätta om att Timrå IK kommer inleda rekonstruktion. Vi som med stolthet burit klubbens färger i hjärtat har anledning att skämmas över hur föreningen hamnat här. Det här är ingen positiv dag. Däremot finns det lättnad över den här dagen. Timrå var ju inte sämst av alla dåliga föreningar och klubben ser med stor sannolikhet ut att överleva.
Jag skäms däremot över alla som av både förhoppningar och hjärta ingått affärsmässiga avtal med Timrå IK och som inte kommer få sina avtal hedrade mer än till 25%. Det är bedrövligt. Jag skäms över att Timrå IK behöver nyttja fem miljoner av den statliga lönegarantin. Det är bedrövligt och jag hoppas den betalas tillbaka så snart det går.
Jag skäms däremot inte rent sportsligt för rekonstruktionen. Så känner jag utifrån att laget faktiskt ramlade ur Elitserien. Hade Timrå IK hamnat i den här sitsen som elitserieförening hade jag ansett att klubben skulle ha degraderats. Det är min personliga åsikt, även om reglerna inte är riktigt så vassa. Jag tycker att man kan säga att Timrå IK har försökt lösa den här situationen på många andra sätt genom att dra ner sina kostnader så pass att effekten av det blev att man åkte ur Elitserien. Hade nuvarande klubbledning ”dopat” laget ekonomiskt så hade Timrå IK inte ramlat ur Elitserien men förmodligen hamnat i den här sitsen ändå. Därför känns detta snyggare rent idrottsetiskt sett.
De (t ex Mittnytt) som talar om degradering till division 1 har som jag skrivit tidigare inte koll på regelverket. Ett lag från Elitserien kan inte rasa två serier. Förening som både hamnat på nedflyttningsplats och ska flyttas ner som en konsekvens av kraven rörande elitlicensen ska dock endast flyttas ner en serie. Så står det i paragraf 4.5 i Reglementet för hockeyallsvenska nämnden. En regel jag tycker är bra utifrån bl a det jag skrev i föregående stycke. Nu skulle Timrå klara sig ändå förmodligen då man har positivt eget kapital. Det kan man ha utifrån hur man kan bokföra skulder i sådana där beräkningar.
Timrå IK har haft en tung likviditetssituation länge utifrån bl a de avtal som gjordes i samband med arenans överflytt. Avtalen var behövliga då men jag kommer fortsatt hävda att Timrå IK inte är en förening som haft stort stöd av sin kommun. Arena-avtalet har mest inneburit fördelar för kommunen.
Timrå IK ”dopade” sig ekonomiskt 2009-2011. Där någonstans skulle de styrande ha dragit mer i handbromsen än de gjorde och det är det som gjort att man hamnat där man hamnat nu. Timrå IK var en liten och skör förening som fram till 2008 höll sig på rätt sida av det ekonomiska strecket och lyckades också bra sportsligt utifrån sina förutsättningar. Sedan kom stor tillväxt i andra klubbar tack vare fler och större arenabyggen, KHL m m att försvåra Timrås konkurrenssituation och istället för att backa och anpassa sig efter sina förutsättningar försökte Timrå, med goda intentioner, att följa med.
De senaste två säsongerna har ofta känts hopplösa sett till alla bedrövliga insatser på isen. Rekonstruktionen är det ultimata beviset på att man inte hör hemma i Elitserien just nu. Det var på alla sätt helt rätt att man åkte ur.
Klubbledningen har jobbat stenhårt med att försöka rädda klubben. De lyckades inte göra det utan rekonstruktion vilket länge var målet. ”Vi ska inte göra som Leksand” uttalade man sig. Till slut hamnade man där i alla fall. Leksand var visserligen idrottsetiskt sett fulare på så sätt att de bara fortsatte satsa och gick upp en serie men i sak är det samma konsekvens för t ex fordringsägarna. Jag vill ändå ge heder åt ledningen som jobbat dag och natt för att försöka lösa det andra ställt till med.
Att ha kommit hit ger dock ingen större tröst för klubbledningen. Nu börjar nämligen ett ännu tuffare jobb.
Man får visserligen en möjlighet att bygga om och bygga rätt men det är nog en och annan s k fordringsägare som man tappat i förtroende hos. Något man måste börja bygga upp igen. Klubben har också tappat i värde sportsligt av de senaste säsongernas dåliga resultat och det kommer inte bli lätt att locka publik förrän man börjar visa goda sportsliga resultat igen.
Man måste helt enkelt börja stärka upp sitt varumärke igen. Man måste bli en förening som många kan se upp till igen. Man måste dessutom göra det med färre anställda. Det är inget lätt jobb.
Det kommer krävas eldsjälar. Utifrån hur hårt Lars Nolander jobbar är han kvalificerad som eldsjäl. Kent Norberg har ett stort kontaktnät och har slitit hårt som en eldsjäl i många år. Hur länge orkar han vara en eldsjäl? Hur ser det ut i styrelsen med eldsjälar?
Jag är en eldsjäl som vill hjälpa till med det jag kan. Det finns säkert många supportrar med mig som också vill vara eldsjälar och hjälpa Timrå IK med det man behöver nu. Ni som inte har tiden eller bor i närheten kan kanske hjälpa till ekonomiskt med det ni kan. ”I nöden prövas vännen”, heter det eller så kan man använda ”Det är inte förrän jag håller på att tappa något jag inser hur värdefullt det är för mig”.
Tillsammans behöver alla vi som älskar Timrå IK bygga upp föreningen igen. Startskottet blir rekonstruktionen och därefter spel i Hockeyallsvenskan.
Det är illa men det hade kunnat vara värre.
Jag älskar Timrå IK!
