Permalänk

Norge föll hedersamt

Hockey-VM: Kvartsfinal: Ryssland – Norge 5 – 2:

Norge har gjort en imponerande turnering och de avslutar också på ett bra sätt genom att verkligen göra det man kan för att störa ett starkt ryskt lag. Ryssland ser mer och mer ut som en huvudfavorit till guldet. De har enorm offensiv talang men spelar bra defensivt i första hand. Framåt gör Ryssland det som behövs.

Ryssland ställer upp med en andrakedja innehållandes Alexander Semin (eller Siomin som det ska uttalas), Pavel Datsyuk och Alexander Ovechkin. Dessa hade också en riktigt bra kväll och såg spelsugna ut med många bra anfall. Alexander Ovechkin såg ut som om han fått en miljon till när han satte 1-0.

Efter första perioden ledde Ryssland med 2-1 och jag tycker att Norge gjorde en bra period, de spelade rejält och jobbade hårt för varandra. Då var det extra kul att höra Patrick Thoresen säga i pausen att de var missnöjda med perioden, han sa något i stil med: ”Vi vill ta tag i matchen men har inte lyckas”.  Thoresen kvitterar tidigt i andra perioden, vilket gör att han kom upp i hela 18 poäng. Det är mer än någon svensk någonsin gjort i ett VM.

Norge jobbar otroligt hårt i hela andra perioden och Ryssland skapar inte så mycket i den perioden. Norge går faktiskt till paus med 2-2 inför tredje perioden och hade också bud på fler mål. Norge spelade fysiskt på ryssarna och gav dem så få ytor som de kunde.

Ryssland är däremot ett tungt lag att möta och det är stor skillnad att hålla i 40 minuter med att hålla i 60 minuter. Ryssland rann också väntat ifrån till en säker 5-2 seger till slut.

Matchens topp 5 (5=Bäst):

5: Alexander Semin (Siomin/Syomin), Ryssland
- Gör två assist och var den piggaste forwardsstjärnan i laget. Skapar mycket.

4: Alexander Ovechkin, Ryssland
- Han kom, han sköt, han tacklade och han visade vägen med sin spelglädje.

3: Patrick Thoresen, Norge
- En ny briljant insats i en briljant turnering. Smart, fysisk och pucksäker.

2: Ole-Kristian Tollefsen, Norge
- Sätter in några fina tacklingar, sliter, kämpar och gör allt för att laget ska vinna. Riktigt tuff!

1: Alexei Yemelin, Ryssland
- Yemelin Dykaren filmade till sig utvisning idag också men gör även mål och ett fantastiskt assist med att frispela Alexandr Popov (inte simmaren) med en passning på ca 30 meter.

Taggar: , , , ,

Permalänk

Sömnigt Kanada utslagna

Hockey-VM: Kvartsfinal: Kanada – Slovakien 3 – 4

Kanada kommer ut och ser lite trötta ut i första perioden. Slovakien tar vara på det och går upp till 2-0. Slovakien spelar mer tjeckiskt än vad Tjeckien själva gör. Slovakien backar hem med fem man, spelar tätt i egen zon och väntar på misstag.

Kanada gör otroligt många misstag, glider in i anfallszon och slår dåliga droppass istället för att spela mer klassiskt med mycket skott (eller dump) och blodhundshungrig trafik framför kassen. Kanada gör ändå en reducering i slutet av första och jobbar sig in riktigt bra i andra perioden, vänder till 3-2 och har bud på mycket mer med storspel av Jan Laco.

Den tredje perioden såg ut som en transportsträcka där Kanada kontrollerade spelet utan att glänsa. Kanada har dock under turneringen haft svårt i egen zon och det är väl den del av banan där skillnaden på rinkstorlek är som störst i själva spelet. Kanada spelar inte gediget uppoffrande och är inte täta i egen zon, vilket hockey handlar mycket om att vara idag. Slovakien kvitterar till 3-3 och får sedan sju minuters powerplay på köpet.

Först är det talangen Ryan Nugent-Hopkins, som jag inte alls tycker har kommit till i turneringen, som drar på sig en onödig interference och sedan är det kaptenen Ryan Getzlaf som kommer fel in i en tackling och åker på matchstraff för bentackling. Den var kanske lite hård men spelaren som knätacklades blev skadad och då är det så. Slovakien sätter direkt 4-3 på det och håller sedan undan i sitt powerplay.

En tråkig start på kvartsfinaldagen om man ser till turneringens kvalitet i helgen då Kanada ger en bättre dimension än ett defensivt Slovakien. Däremot får Kanada skylla sig själva och jag tycker inte att Slovakien vinner spelmässigt oförtjänt heller.

Matchens topp 5 (5=Bäst):

5: Jan Laco, Slovakien
- Håller nere siffrorna när Kanada spelar som bäst och håller tätt i tredje perioden.

4: Zdeno Chara, Slovakien
- Spelar halva matchen och gör ett bra defensivt arbete, främst i boxplay.

3: Corey Perry, Kanada
- Kvickast i Kanada och har ju flera riktigt bra chanser som han bränner.

2: Evander Kane, Kanada
- Spelade tufft, rakt och var en av få kanadicker med bra intensitet hela matchen.

1: Libor Hudacek, Slovakien
- Ung inhemsk spelare som imponerade. Tekniskt skicklig och spelade kreativt.

Taggar: , , , , , ,

Permalänk

Tajt när Devils kvitterade

Stanley Cup: Rangers – Devils 2 – 3 (1-1 i matcher):

New Jersey kvitterar i New York-derbyt. Matchen var precis som den första otroligt välspelad och tajt. Båda lagen spelar med en mycket bra defensiv där de hela sidan ligger på rätt sida av pucken och täcker upp mitten av den egna zonen. Det skapas få klara chanser och det är många närkamper om pucken.

Underhållningsvärdet går att diskutera men intensiteten är hög liksom spänningen. New Jersey börjar matchen klart bäst med sin aggressiva forechecking och skapar mest i den första perioden. Rangers spelar dock väldigt disciplinerat i egen zon och täcker mycket skott. Devils tar dock ledningen i perioden genom Ilya Kovalchuk som startade matchen riktigt bra. Han hittar bortre krysset från vänsterkanten.

I den andra perioden tar Rangers över lite, de får upp sitt tempo ytterligare och sätter bra press på Devils. Devils försvarar sig väl men drar på sig några klantiga utvisningar som leder till två powerplaymål för Rangers. Det andra ligger Anton Strålman bakom då han skjuter ett skott från blå som Chris Kreider styr i mål.

Rangers är genomgående bra på att täcka skott men alla spelare behärskar ändå inte den kunskapen. När Devils kvitterar i slutet av den andra perioden är det Marian Gaborik som står som en rak pinne när backskottet kommer. Skottet styrs in av Ryan Carter. Devils gör också 3-2 i den tredje perioden på en ny styrning, denna gång var det David Clarkson som var framme.

Spelet är otroligt tätt, fysiskt och inget utrymme för finlir över huvud taget tycks finnas. Därför blir styrningar, trafik, driva på mål och andra raka egenskaperextra viktiga i matcherna. Jag har tippat att detta går till sju matcher och nog känns det så när man ser matchen också.

Matchens topp 5 (5=bäst):

5: David Clarkson, Devils
- Jobbar stentufft, tacklar och får fram puckar mot mål. Avgör med en styrning framför Lundqvist.

4: Martin Brodeur, Devils
- Har sin gamla stil men gör några grymma räddningar, bl a en slajdning på nära håll. Eller ja, se själva: http://i.cubeupload.com/qj7FRc.gif

3: Ryan McDonagh, Rangers
- Otroligt bra. Täcker skott som ingen annan och är samtidigt följsam och delaktig offensivt.

2: Ilya Kovalchuk, Devils
- Inleder matchen briljant och gör också det första målet, visar även på sjukt kvicka händer där. Faller dock ner i slarv emellanåt.

1: Ryan Callahan, Rangers
- Tacklar, retas och jobbar stenhårt. Är också bra att täcka skott och spelar verkligen uppoffrande för laget hela tiden.


Permalänk

Zäta närmar sig rekord

Hockey-VM: Sverige – Lettland 4 – 0:

Elva assist. Det är vad Henrik Zetterberg har fått ihop på sju VM-matcher. Det är mer än vad Peter Forsberg, Mats Sundin, Mats Näslund, Sven Tumba, Lill-Strimma eller Eje Lindström mäktat med. Kenta Nilsson har elva assist på 10 matcher 1989 och det svenska assistrekordet ligger just nu hos Mats Åhlberg som gjorde 12 assist på 10 matcher 1975. Svenska poängrekordet är på 17 poäng av Nisse Nilsson 1962, Zäta står på 13 nu.

Det man kan säga om Kentas och Åhlbergs assistsiffror är att det då nästan bara var matcher mot toppnationer samtidigt som det ju gjordes fler mål i ishockey på den tiden och därav gjordes fler assist också. Hur som helst så är Zätas målassisterande väldigt imponerande och det är inte helt osannolikt att han går om Mats Åhlberg innan turneringen är över. Jag skulle också vilja tillägga att så gott som alla assist Zäta har är en frukt av att av just han skapat själva målchansen. Han gör en legendariskt bra turnering, hittills.

Nu kan ju dock turneringen vara över redan på torsdag i en match där Zäta nollas i poängprotokollet och fiaskot är ett faktum. Kvartsfinaler fungerar ju så.

Sverige har fått in Nicklas Bäckström och han gör oss bredare. Jag gillar att Marcus Krüger kan flyttas ner till en mer defensiv roll som han har och gör bra i Chicago.

Om matchen ikväll finns väl inte så mycket att kommentera. Jag tycker att det känns bra att man för andra matchen i rad håller nollan och jag tycker att det är kul att se spelare spela försvarsspel som om det vore en kvartsfinal genom att t ex täcka skott. Niklas Kronwall var otroligt bra i matchen, inte bara för sin tackling, utan för hur bra han jobbade i egen zon och vid flera tillfällen just täckte skott. Niklas Persson täckte något i boxplay också.

Kvartsfinalen mot Tjeckien blir oerhört spännande och svår för Tre Kronor. Förlusten mot Ryssland kostar mycket på så sätt. Tre Kronor har också allt tryck på sig i den matchen, hemmaplan och favoritskap.

Spelarbetyg Tre Kronor ikväll:

5: Ingen.

4: Niklas Kronwall, Daniel Alfredsson och Henrik Zetterberg.

3: Niklas Persson, Niklas Hjalmarsson, Viktor Fasth, Johan Franzén, Marcus Krüger, Erik Karlsson och Calle Järnkrok.

2:  Nicklas Bäckström, Viktor Stålberg, Jakob Silfverberg, Staffan Kronwall, Jonas Brodin, Loui Eriksson, Viktor Hedman,Patric Hörnqvist och Gabriel Landeskog.

1: Ingen.

Sist men inte minst:

Jag fick möjlighet att få vara med i TV4-studion via länk efter matchen och kort resonera med Wikegård om matchen, Bäckström, försvarsspelet och Tomas Montén bl a.

Klippet ser ni här:

http://www.tv4play.se/sport/hockey-vm?title=late_night_wikegard_del_7&videoid=2192302

Tack till TV4 för den möjligheten!

Taggar: ,

Permalänk

Om helgen

Tillbaka till vardagen efter några dagar i huvudstaden och Hockey-VM. Hockeymatcherna har i stora drag hållit mycket bra klass, det är väl Italien som dragit ner nivån lite för mycket medan andra länder hållit hög klass på sitt spel.

Själva arrangemanget kan göras bättre på många sätt däremot. Under matcherna hålls en amerikaniserad ton över det hela med klapp-händer på jumbotron, dance-cam (uppmanar publik att dansa) och kiss-cam (uppmanar par att pussas). De fyller definitivt sin funktion då hockey på den här nivå saknar en naturlig klack-kultur och publiken behöver få hjälp för att leva upp. Jag tror också det hjälper till att underhålla de som enbart hockeyn i sig inte underhåller tillräckligt.

Däremot var det en väldigt kort låtlista där samma låtar återkom och har man sett en VM-match så har man upplevt alla matcher, arrangemangsmässigt. Det fanns heller ingen känsla för att låta publiken få hålla i stämningen utan det skulle prompt spelas musik vid varje avblåsning och nationalsångssångarna visade ingen ambition att dela med sig av sången till publiken, vilket det fanns potential för vid åtminstone Sveriges matcher.

Gällande arrangemang runt i kring så var det rätt tomt och tråkigt. Det gick inte att se att det var Hockey-VM förrän i bästa fall i området alldeles utanför Globen. Det fanns en supporterbar strax utanför och scen för coverband. Det saknades dock folk som ville ladda upp där trots sol, vårvärme och en supermarch som Sverige-Ryssland. Det blev lite drag men det var inte så att det var trångt att gå där. Vidare fanns reklamtält och ett souvenirtält men sedan var det slut. Det var överlag mer tryck på McDonald’s där utanför.

Nej, så i det stora hela var det hockeyn i sig som stod för alla minnesvärda upplevelser. Sverige – Ryssland var en helt fantastisk match att se på plats, hade den bara slutat bättre hade den varit den bästa match jag upplevt på plats om man väver in klass, fart, fysik, grisighet och kreativitet. Den framkallade både eufori och ilska. Trycket och stämningen på läktaren var riktigt bra också.

Matchen i matchen med två så stora favoritspelare som Henrik Zetterberg och Evgeni Malkin var episk! Den glömmer jag aldrig! Två av världens absolut bästa spelare spelade på toppen av sin förmåga i samma match, mot varandra! Mål och läcker assist av Zetterberg och hela tre mål och två assist av Malkin. En extra läcker situation var när Malkin mitt i en pucktransport genom mittzon valde att lägga upp pucken på bladet och jonglera sig igenom mittzonen. Han gjorde samma grej när jag honom i en NHL-premiär i Globen faktiskt.

En annan häftig upplevelse var att se Erik Karlsson i matchen mot Italien. Att han håller den här nivån som 22-åring möjliggör att han skulle kunna bli vår bästa spelare någonsin. Otroligt skicklig och dominant över hela banan. Mot Ryssland var inte felfri men väldigt bra även där. Han är en unik talang.

På tal om Italien var det lite surt att jag en bara fick se Daniel Bellissimo vid en av de två matcherna jag såg Italien. Han stod mot Sverige och gjorde en bra insats, främst andra perioden var riktigt stark. Han spelar i turneringens sämsta lag men håller nere siffrorna och de har fortfarande chans att hålla sig kvar. Jag känner mer positiv kring honom nu än jag gjorde innan VM. Det KAN gå!

Det fanns fler spelare än svenska, italienska och ryska som gjorde intryck. Jag kan nämna några. Tjeckiens David Krejci visar ett lysande spelsinne. Om Philip Larsen skulle misslyckas att etablera sig i NHL får Nubben gärna kontakta sin gamla adept, han var väldigt dominant, puckstark och skulle en produktiv elitserieback. Patrick Thoresen visade upp både finess och aggressivitet då Norge vann den otroligt viktiga matchen mot Lettland.

Gällande Sveriges insatser så tycker jag man i stora drag förlorar mot Ryssland tack vare ett bedrövligt boxplay. Sverige spelar någon slags halvvariant av aktiv och passiv box. Det ser ut som NHL-spelarna har svårt att bedöma sin placering då isen är stor och det kan rusas för mycket. Jag skulle önska att Sverige stod mer i pass- och skottlinje. Sverige drar på sig onödiga utvisningar på grisiga, provocerande och filmande ryssar men blir också onödigt hårt drabbade av det. Hoppet sänktes av Viktor Fasths agerande vid de snabba målen i tredje perioden, det sänkte Sverige och det känns inte guldmässigt mellan stolparna.

Sveriges offensiv är guldmässig men defensiven behöver vara bättre i avgörande matcherna, annars går inte kvartsfinalförlust mot Tjeckien att utesluta, tyvärr.

Betyg från helgen:

Spelarbetyg Sverige i Rysslandsmatchen:

5: Ingen.

4: Henrik Zetterberg och Marcus Krüger.

3: Gabriel Landeskog, Viktor Stålberg, Johan Franzén, Victor Hedman, Erik Karlsson, Niklas Kronwall, Jonas Brodin, Niklas Hjalmarsson, Calle Järnkrok, Loui Eriksson och Daniel Alfredsson.

2: Viktor Fasth, Staffan Kronwall, Jakob Silfverberg, Niklas Persson och Johan Larsson.

1: Ingen. 

—–

Spelarbetyg Sverige i Italienmatchen:

5: Erik Karlsson.

4: Ingen.

3: Gabriel Landeskog, Viktor Fasth, Marcus Krüger, Victor Hedman, Niklas Kronwall, Staffan Kronwall, Daniel Alfredsson, Loui Eriksson och Henrik Zetterberg.

2: Viktor Stålberg, Patric Hörnqvist, Niklas Hjalmarsson, Jonas Brodin, Calle Järnkrok, Jakob Silfverberg, Johan Larsson och Niklas Persson.

1: Ingen.

***

Såg Rangers slå ut Capitals inatt i sjunde avgörande på min mobiltelefon, det var första gången jag såg en hel match på mobilen. Då jag var på resande fot var det som fanns att tillgå.

Sammanfattningsvis en bra, tät och spännande match men där Rangers var det mer styrande laget. Henrik Lundqvist och Brad Richards visade klass och övriga laget brunkade på som vanligt. Capitals kom inte till och hade svårt att få djup i sina anfall.

Utifrån att jag såg på så liten skärm hoppar jag över min vanliga topp 5 lista från matchen. Däremot kan jag delge ett snabbtips av konferens-finalerna:

Rangers – Devils 4 – 3
Coyotes – Kings 2 – 4

***

Jag såg att Stefan Lindqvist kliver in i ishockeyn igen genom att bli sportchef och assisterande tränare i Sundsvall. På den nivån lär han i alla fall slippa skotta spelarnas uppfarter.

***

Växjö satsar på Fredrik Norrena i mål. Det var en bra nyhet för oss som håller på andra elitserielag. Det kan låta elakt men hans ojämna spel stjälpte många gånger Linköping i målsnåla uddamålsmatcher. Hans stil spikar liksom inte igen när det behövs på samma sätt som på yngre dagar.

Taggar: , , , , , , , ,

Permalänk

Åker på Hockey-VM

Hej gott folk!

Idag åker jag på hockey-VM och jag tänker göra det som semester. Det innebär att jag inte kommer skriva i bloggen igen förrän tidigast söndag eller troligen måndag. Det blir en paus.

Schemat på VM blir späckat de närmaste dagarna. Idag ser jag Italien – Tjeckien och Sverige – Ryssland. Imorgon blir det Norge – Lettland, Tyskland – Danmark och Sverige – Italien. Det ska bli kul att se alla matcher men främst Sveriges två så klart.

Jag kommer inte vara helt borta från internets värld utan slänger säkert upp kommentarer på min twitter: http://twitter.com/#!/jimmyhamrin

Ha en trevlig helg!


Permalänk

Tre Kronor fortsätter underhålla

Hockey-VM: Sverige – Tyskland 5 – 2:

Det syntes tidigt att det inte var samma tryck och drag i Tre Kronor i kväll. Spelarna var inte lika överlägnsa i närkampsspelet utan kom ofta in ett skär senare än vanligt. Det gjorde att det inte hände så mycket den första halvan av matchen. Tre Kronor blev lite slarviga och omständiga med pucken också.

Sveriges två första mål gjordes av den genomgående bästa kedjan i matchen. Marcus Krüger är lite av en Zäta-light i hela hans spel. Bra på det mesta och smart med pucken. Bäst tycker jag ändå att Gabriel Landeskog var i kedjan, hans åkande och tacklande var underbart att se. Jag tycker att det var det som fick igång hela laget.

Superfemman kom igång när de fick chansen och spela i powerplay för första gången i matchen, i andra perioden. Mål direkt och efter det var framförallt Zäta dominant igen. Han bjuder publik och TV-tittare på det ena och det andra trots att matchen saknar spänning. Han gör sällan en dålig match och det gjorde han inte i kväll heller. Stundtals ser det ut som att hans hjärna sitter på läktaren, ser allt som händer på isen och säger åt kroppen hur den ska röra sig över isen. Han har något som andra inte har.

I övrigt visade Viktor Fasth att han ska bli vår förstamålvakt och juniorerna Jonas Brodin och Johan Larsson visade att de hör hemma på den här nivån. Främst Jonas Brodin gör en otroligt stabil insats.

I slutändan var Tyskland chanslösa och räckte inte till alls. Sverige kontrollerar matchen bra, målen och flera andra sekvenser var vackra och underhållande att se, även om tempot inte var på topp.

Spelarbetyg Tre Kronor mot Tyskland:

5: Ingen.

4: Gabriel Landeskog, Marcus Krüger, Jonas Brodin och Henrik Zetterberg.

3: Niklas Hjalmarsson, Viktor Fasth, Viktor Stålberg, Calle Järnkrok, Jakob Silfverberg, Johan Franzén, Johan Larsson och Niklas Kronwall.

2: Erik Karlsson, Victor Hedman, Daniel Alfredsson, Staffan Kronwall, Niklas Persson och Loui Eriksson.

1: Ingen.

Taggar: , , , , ,

Permalänk

Kritiken mot Christer Englund är högst befogad

Hockey-VM: Publikfiaskot

Det svenska ishockeyförbundet erkänner sitt misstag med prissättningen, sänker priser och delar ut gratisbiljetter till hockeyungdomar. Så långt tycker jag man hanterar fiaskot på ett vettigt sätt. Det är givetvis superdåligt att de inte klarade av att bedöma marknaden bättre än de gjorde på förhand då dessutom fanns tydlig kritik i ett tidigt skede. Åtgärdena kommer för sent och läktarna kommer ändå gapa tomma.

Men där kan jag ändå känna att gjort är gjort och att förbundet själva kan ta beslut i förändringar till nästa års turnering och att man tar den hjälp man kan för att göra det så bra som det absolut går. Förbundet behöver även se över om inblandade personer kan sitta kvar utefter ett så tydligt fiasko. Detta har givit en urusel reklam av Sverige som hockeynation till övriga hockeyvärlden.

Nu kan dock inte kritiken stanna där då förbundets ordförande Christer Englund uppvisar ett mycket tveksamt beteende i den roll han har. För det första ger han arroganta svar och inger vare sig energi eller förtroende i sättet han väljer att svara på frågor. Vidare går han in i en slags personlig medial smutskastning med Niklas Wikegård där han väljer att säga att Wikegård är skadlig för hockeyn. Där måste han som förbundsordförande hålla en nivå över Wikegård som ju har som roll att synas och höras.

Englund behöver enbart bemöta kritiken och komma med tydlig information istället för att otydlig påstå att Wikegård sprider felaktig information. Wikegård har dessutom en viktig roll i svensk ishockey eftersom han når ut till många människor med ett överlag högt anseende och många lyssnar på det han säger. En förbundsordförande kan ju istället välja att använda Wikegårds roll genom att komma närmare Wikegård förklara hur förbundet jobbar och även välja att ta till sig av de kunskaper och idéer Wikegård har istället för att agera personligt kränkt.

Magnus Nyström på Expressen har skrivit några krönikor i ärendet där han publicerar arroganta mailsvar till läsare från förbundsordföranden som även där uppenbart att inte kan utföra sin roll när han är pressad eller utsatt för kritik. Det värsta läste jag nog i dag när han av Expressen bemöttes med uppgifter om ett möte med IIHF. Läs hur han besvarar detta här: http://www.expressen.se/sport/hockey/tre-kronor/sanningen-bakom-de-sankta-vm-priserna/

Ibland kan media vinkla, vrida och vara rent av orättvisa och övedrivet kritiska mot människor i maktposition i en slags egen oförmåga att hitta tillräckligt intressanta nyheter. Här har jag väldigt svårt att tycka att Englund är överdrivet utsatt för ett oförtjänt mediadrev. Jag tycker att kritiken är högst befogad.

Jag kan inte hur bra eller dålig Englund varit i övrigt som förbundsordförande men enbart hur han hanterar media och kritik från andra människor gör att jag känner att han skulle inte få min röst om jag satt i en position där jag kunde välja om han skulle få sitta kvar eller inte.

Så här kan man inte bete sig, helt enkelt. Jag vill att min sport ska ha en ledare som utåt sett inger förtroende, sprider energi och behandlar kritiker och fans på ett värdigt sätt.


Permalänk

Flyers färdiga – ”Gus” till VM?

Stanley Cup: Flyers – Devils 1 – 3 (1-4 i matcher):

New Jersey tycks vinna alla tänkbara mentala spel i den här matchserien. Starten av matchen var fantastiskt intensiv och fysisk från båda lagen. Devils Anton Volchenkov sätter in en ruskigt snygg och hård tackling på Flyers Brayden Schenn som tappar luften. I bytet efter smäller Flyers Zac Rinaldo på Volchenkov med en ännu tuffare tackling och kort efter gör Flyers 1-0 på energin av den tacklingen. En perfekt start för laget vars säsong hängde i luften inatt.

Vad händer då? Jo, Philly som betalar ca 50 miljoner kronor per säsong till sin målvakt släpper in två billiga mål. Det första var oturligt och studsar på det ena och det andra innan den går in medan det andra är en extrem tavla. Bryzglov försöker attackerad hantera pucken med sin klubba men där David Clarkson enkelt slår den av honom mellan benen på honom och in i mål. Det är ren korpnivå av Bryzgalov, i ett mentalt viktigt läge i säsongens viktigaste match.

Devils imponerar storligen å andra sidan. De har en grym forechecking som stressar Flyers hela hela tiden. De spelar fysiskt men håller sig lugna och låter sig inte provoceras av Flyers på samma sätt som Penguins gjorde. Devils får också ut det bästa av sina stjärnor, exempelvis gör storstjärnan Ilya Kovalchuk sju poäng på de fyra matcher han spelar i matchserien. I Flyers går Claude Giroux från 14 poäng i första rundan till tre i den andra och Jaromir Jagr får ingenting uträttat alls i någon av matcherna.

Philly har trots den tunga vändningen i första perioden en god chans att vända matchen men det sumpar man genom att genomgående dra på sig onödiga utvisningar. Värst var den James van Riemsdyk tar i tredje perioden, en helt onödig interference bakom spelet. Den kapitaliserar Kovalchuk på efter bara någon sekund, slagskott direkt på tekning. 3-1 och därefter är matchen över.

Pär Mårts får nu tre backar lediga att kunna kontakta för Hockey-VM. Nicklas Grossmann vore den bästa förstärkningen men han har haft skadeproblem och kan bli svår att få loss. Andreas Lilja platsade inte i laget i nattens match medan Erik ”Gus” Gustafsson spelar ordinarie och var kanske rent av Flyers mest gedigna spelare i matchen. Erik är kanske ingen optimal ersättare till Jonathan Ericsson sett till spelstil men jag skulle ta Erik före en slarvig Mattias Ekholm alla dagar i veckan.

För är det något Erik Gustafsson inte  är, så är det slarvig. Han har spelat oerhört gediget i de matcher jag sett och jag tror han spelat till sig en ordinarie NHL-tröja i det här slutspelet faktiskt. Inatt låg Devils på och stressade honom och han hamnade i trånga lägen men redde hela tiden ut situationen och behöll lugnet i sitt spel. Mycket imponerande!

Matchens topp 5 (5=bäst):

5: Ilya Kovalchuk, Devils
- All heder till ”divan” när han levererar. Han jobbar helt okej också, är inne i fem mot sex på slutet t ex.

4: Dainius Zubrus, Devils
- Grym defensiv center som jobbar stenhårt, vinner tekningar, närkamper och täcker skott.

3: Andy Greene, Devils
- Mycket bra defensiv back med mycket speltid. Spelar tufft och uppoffrande.

2: Erik Gustafsson, Flyers
-Phillys mest gedigna spelare i matchen. Blir stressad av Devils forechecking men löser varje situation bra, tycker jag. Kylig!

1: Martin Brodeur, Devils
- Får ingen jätteanstormning mot sig men klarar sig bra i matchen. Hanterar pucken på ett imponerande sätt, vilket hjälper laget att vända spelet snabbare.

Taggar: , , , , , , , ,

Permalänk

Crippe får en roll han aldrig haft

Om att Crippe kommer hem igen:

Christian ”Crippe” Söderström i Timrå IK 2012 känns… spännande. Jag är positiv till värvningen i stort och känner att han har grundförmågor i sitt spel som Timrå har svårt att rekrytera i nuvarande situation. Sedan gäller det så klart att han får ut dessa mer ofta än tidigare.

Crippe är en spelare där jag alltid känt att det funnits mer i honom än det man fått se, att han enbart fått ut sin kapacitet i korta delar av säsonger. Han känns även som en spelare som jobbar så hårt som han känner att han behöver och ingenting utöver det. Så har det egentligen känts under alla hans 12 säsonger i Elitserien. Vad kan egentligen tala för att den 13:e kommer bli bättre?

Min bild av Crippe är att han inte ser ishockeyn som en passion utan mer som vilket jobb som helst och att hans motivation till arbetet kan vara ganska ojämn. Samtidigt får jag också bilden av att han är ganska tjurig och verkligen hatar att förlora när han väl spelar.

Till den kommande säsongen får han ett jobb han inte haft någonsin tidigare under sina 12 säsonger i Elitserien. Det är nämligen en ledande roll i laget. Vill han att laget ska vinna matcher nu måste han vara en spelare som tar tag i det. Det finns ingen annan som kommer göra det istället som det varit under alla hans tidigare år då han haft en bakgrundsroll.

Jag tror att spelare/människor växer av att känna ansvar och förtroende. Crippe har egenskaper som jag tycker andra spelare i vårt lag saknar. Crippe har i grunden kreativitet, teknik och blick för spelet som andra i laget saknar. Hans brister bortsett ojämnheten handlar om att han har en tendens att ramla mycket och att ibland slänga iväg pucken lite på vinst eller förlust farligt mitt i banan. Han har ett skott som både är en styrka och en svaghet. Skottet är riktigt bra men han har väldigt svårt att få ut det i matcher.

Att han är egen produkt är bra på så sätt att vi vet var vi får ut och att han känner sig hemma i staden. Kent ”Nubben” Norberg vet exakt vilken människa och spelartyp det handlar om och Crippe vet exakt hur det är att spela i och med Timrå IK.

Min förhoppning är att Crippe som kanske ser att han inte har jättemånga säsonger kvar på den här nivån kan växa och trivas i det ansvar och den roll han kommer få i Timrå IK samt att han via lagets begränsade kapacitet ”tvingas” in i tjurigheten mer ofta än tidigare. Att han även ser det här som en chans att lämna efter något från sin karriär av värde.

Att Crippe skriver tre år med Timrå IK tycker jag inte till så mycket i just nu. Jag har visserligen få bra vibbar av just kontrakt på tre år. Längre kontrakt är lite mer riskfyllda och namn som Kimmo Lotvonen, Tomas Skogs och Yared Hagos kommer upp i huvudet. Gällande just Crippe kan tre år vara en bra del av att få känna förtroende och ansvar samtidigt som det även kan vara en risk att bli för bekvämt. Det är svårt att sia om, för mig.

För Timrå IK:s del just nu tänker jag ett år i taget. Det handlar om att klara sig kvar i Elitserien, år för år. Som Timrås lag är byggt behöver Crippe vara en avig spelare som bryter mönster och som producerar poäng. Det är de egenskaperna hos honom vi behöver få ut för att detta ska bli en bra värvning.

Välkommen hem, Christian!

Källa:

http://www.timraik.se/artikel/23349/

Taggar: